Bibel 2000 (B2000)
36

Profetia om Israels berg

361Människa! Profetera om Israels berg och säg: Israels berg, hör Herrens ord! 2Så säger Herren Gud: Era fiender har hånat er: »Ödemark för evigt! Nu är det vår egendom.« 3Därför skall du profetera och säga: Så säger Herren Gud: Ni har förhärjats och förtrampats av alla och blivit de övriga folkens egendom. Man pratade om er överallt och förtalade er. 4Israels berg, hör därför ordet från Herren Gud! Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna som har plundrats och hånats av alla grannfolken: 5Sannerligen, säger Herren Gud, med brinnande lidelse riktar jag mitt ord mot de andra folken och mot hela Edom, som med skadeglädje och djupt förakt gjorde mitt land till sin egendom.

6Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren Gud: Jag talar i lidelse och vrede, eftersom ni har förödmjukats av de andra folken. 7Så säger Herren Gud: Jag lyfter min hand och svär att era grannfolk själva skall förödmjukas. 8Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel som snart kommer tillbaka. 9Jag skall komma till er och ta mig an er. Ni skall plöjas och besås. 10På er skall jag låta många människor bo, hela Israels folk. Städerna skall bli bebodda och ruinerna byggas upp. 11På er skall jag låta många människor och djur bo, de skall vara fruktsamma och föröka sig. Jag skall göra er bebodda som förr i tiden och visa er större godhet än förut. Då skall ni inse att jag är Herren. 12På er skall människor åter vandra, hela mitt folk Israel. De skall ta er i besittning, ni skall bli deras egendom. Aldrig mer skall ni beröva dem deras barn.

13Så säger Herren Gud: Man säger att du äter människor och berövar ditt folk deras barn. 14Men du skall inte längre äta människor och beröva ditt folk deras barn, säger Herren Gud. 15Jag skall låta dig slippa förödmjukande ord från de främmande folken. Du skall inte mer bli hånad av andra folk, säger Herren Gud.

Israels rening

16Herrens ord kom till mig: 17Människa! Då israeliterna bodde i sitt land orenade de landet med sitt leverne och sina gärningar. Orent som en kvinnas blödning fann jag deras leverne. 18De utgöt blod i landet och orenade det med sina avgudabilder, därför tömde jag min vrede över dem. 19Jag skingrade dem bland folken, de spreds ut i främmande länder. De fick det straff som deras leverne och deras gärningar förtjänade. 20Vart de än kom bland de främmande folken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: »De är Herrens folk, och ändå har de fått lämna hans land!« 21Det plågade mig att israeliterna vanärade mitt heliga namn bland folken de kommit till.

22Säg därför till Israels folk: Så säger Herren Gud: Det är inte för er skull jag ingriper, israeliter, utan för mitt heliga namn som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till. 23Ni har vanärat mitt mäktiga namn överallt bland folken; det har blivit vanärat, men jag skall visa hur heligt det är. Genom er skall jag visa min helighet inför folken. Då skall de inse att jag är Herren, säger Herren Gud. 24Jag skall hämta er hos de främmande folken, samla in er från alla länder och föra er till ert eget land. 25Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har orenat er med alla era avgudabilder, men jag skall göra er rena. 26Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. 27Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem. 28Ni skall få bo i det land jag gav era fäder. Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud. 29När jag har befriat er från allt som gjort er orena skall jag befalla säden att växa hög. Aldrig mer skall jag låta er drabbas av svält. 30Träden skall bära mycket frukt och åkrarna ge rik gröda. Aldrig mer skall andra folk kunna håna er för att ni lider hungersnöd. 31När ni då minns ert onda leverne och all orätt ni har gjort kommer ni att avsky er själva för era synder och vidriga gärningar. 32Kom ihåg att det inte är för er skull jag ingriper, säger Herren Gud. Blygs in i märgen för ert leverne, israeliter!

33Så säger Herren Gud: När jag har renat er från alla synder skall jag låta städerna bli bebodda, och ruinerna skall byggas upp. 34Det öde landet skall plöjas, och den som färdas där skall inte längre möta en ödemark. 35Folk kommer att säga: »Detta land låg öde, men nu liknar det Edens trädgård. Städerna som låg i ruiner, förstörda och ödelagda, är nu bebodda och befästa.« 36Då skall dina grannfolk, de som finns kvar, inse att det är jag, Herren, som har byggt upp det som var förstört och gjort ödemark till odlat land. Jag, Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt.

37Så säger Herren Gud: Ännu en sak skall jag göra för Israels folk när de ber mig: jag skall låta dem föröka sig tills de blir som fårhjordar. 38Som Jerusalem vid högtiderna fylls av offerfår, så skall hjordar av människor fylla de förstörda städerna. Då skall de inse att jag är Herren.

37

De förtorkade benen får liv

371Herrens hand rörde vid mig, och med sin ande förde han mig bort och satte ner mig i dalen. Den var full av benknotor. 2Han ledde mig runt, och jag såg dem ligga överallt i dalen, helt förtorkade. 3Han frågade mig: »Människa, kan dessa ben få liv igen?« Jag svarade: »Herre, min Gud, det vet bara du.« 4Han sade: »Profetera och säg till dessa ben: Förtorkade ben, hör Herrens ord! 5Så säger Herren Gud: Jag skall fylla er med ande och ge er liv. 6Jag skall fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag skall fylla er med ande och ge er liv. Då skall ni inse att jag är Herren.«

7Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes ett rasslande — det var ben som sattes till ben och fogades samman. 8Jag såg att de fick senor och bäddades in i kött och att hud drogs över dem. Men det fanns ingen ande i dem.

9Han sade till mig: »Profetera, människa, profetera och säg till anden: Så säger Herren Gud: Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!«

10Jag profeterade som han hade befallt mig. Då fylldes de av anden, de fick liv och reste sig upp, en väldig här.

11Han sade till mig: »Människa! Dessa ben är Israels folk. De säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, vi är förlorade. 12Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. 13När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren. 14Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren.«

De två stavarna förenas

15Herrens ord kom till mig: 16Människa! Tag en trästav och skriv på den: »Juda och israeliterna, hans förbundna.« Tag sedan en annan trästav, den som tillhör Efraim, och skriv på den: »Josef och alla israeliter, hans förbundna.« 17För samman dem så att de blir en enda stav i din hand. 18När dina landsmän ber dig förklara vad detta betyder 19skall du svara dem: Så säger Herren Gud: Jag tar den stav som tillhör Efraim och som avser Josef och Israels stammar, hans förbundna, och lägger Judas stav intill den. Jag gör dem till en enda stav i min hand. 20Trästavarna som du har skrivit på skall du hålla fram så att folket ser dem. 21Säg sedan: Så säger Herren Gud: Jag skall hämta israeliterna hos de folk som de har kommit till, jag skall samla in dem från alla håll och föra dem till deras eget land. 22I detta land, på Israels berg, gör jag dem till ett enda folk, och de skall alla lyda under en enda kung. Aldrig mer skall de vara två folk, aldrig mer skall de delas i två kungariken. 23De skall sluta att orena sig med sina avgudabilder och vidriga beläten och med alla sina brott. Jag skall rädda dem ur den trolöshet som de har gjort sig skyldiga till, och jag skall göra dem rena. Så skall de vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 24Min tjänare David skall vara kung över dem. De skall alla ha en enda herde. De skall leva efter mina lagar och trofast hålla mina bud. 25De skall få bo i det land jag gav åt min tjänare Jakob, landet där deras förfäder bodde. De och deras barn och efterkommande skall bo där för all framtid, och min tjänare David skall vara deras furste för evig tid. 26Jag skall sluta ett fredsförbund med dem, ett evigt förbund. Jag skall låta dem föröka sig. Min helgedom skall stå hos dem för all framtid. 27Min boning skall finnas hos dem. Så skall jag vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. 28Då skall de andra folken inse att jag är Herren, som helgar Israel genom att min helgedom finns hos dem för all framtid.

38

Gog från Magog: hans krigsförberedelser mot Israel

381Herrens ord kom till mig: 2Människa! Vänd dig mot Gog i landet Magog, storfursten av Meshek och Tuval, och profetera mot honom. 3Säg: Så säger Herren Gud: Jag skall ta itu med dig, Gog, storfurste av Meshek och Tuval, 4jag skall släpa fram dig med krokar i käkarna. Jag skall se till att du drar ut med hela din här, hästar och ryttare, alla i praktfulla kläder, ett stort uppbåd med långsköld och rundsköld, alla med svärd i hand. 5Även folk från Persien, från Kush och Put kommer med, alla rustade i sköld och hjälm. 6Gomer med alla sina trupper, Bet Togarma långt norrifrån med alla sina trupper — många folk ansluter sig till dig. 7Gör dig redo och var beredd, du och hela det uppbåd som har samlats kring dig — du skall stå till mitt förfogande. 8I sinom tid skall du mönstras för att en dag rycka fram mot ett land som återhämtat sig från svärdets härjningar. De som bor där har hämtats hem från många olika folk och åter samlats på Israels berg, som så länge låg öde. De har förts från främmande folk för att få bo i trygghet. 9Du skall dra fram som ett oväder, komma likt ett moln som täcker landet, du och alla dina trupper och de många folken vid din sida.

10Så säger Herren Gud: Den dagen tar tankar form hos dig, du smider onda planer 11och säger: »Jag skall rycka fram mot ett oskyddat land, mot människor som lever lugnt och tryggt, utan murar, port och bommar.« 12Du vill ta byte och plundra, lyfta din hand mot ruiner som åter är bebodda och mot ett folk som samlats in från främmande länder, som har skaffat sig boskap och ägodelar, ett folk som bor vid världens navel. 13Folket i Saba och i Dedan liksom handlare och köpmän från Tarshish skall fråga dig: »Kommer du för att ta byte, har du samlat ditt uppbåd för att plundra, för att röva silver och guld, stjäla boskap och ägodelar? Är det för att ta ett rikt byte du kommer?«

14Profetera därför, människa, och säg till Gog: Så säger Herren Gud: Den dag då mitt folk Israel lever i trygghet skall du bryta upp 15och lämna ditt hem långt uppe i norr, du och de många folken vid din sida, alla till häst, tillsammans ett stort uppbåd, en väldig här. 16Mot mitt folk Israel skall du dra fram likt ett moln som täcker landet. I kommande dagar skall det ske. Jag skall låta dig rycka fram mot mitt land. Genom dig, Gog, skall jag visa min helighet inför folken, för att de skall inse vem jag är.

Guds bestraffning av Gog

17Så säger Herren Gud: Du är den som jag för länge sedan talade om genom mina tjänare, Israels profeter, som på den tiden profeterade att jag skulle låta dig anfalla Israel. 18Den dag då Gog beträder Israels mark skall min vrede väckas, säger Herren Gud. Med harm 19och lidelse och i brinnande vrede svär jag att en väldig jordbävning den dagen skall drabba Israels land. 20De skall darra inför mig, havets fiskar och himlens fåglar, de vilda djuren och markens alla kräldjur och alla människor på jorden. Bergen skall rasa och klipporna falla, och alla murar skall jämnas med marken. 21På alla mina berg skall jag mana fram svärdet mot Gog, säger Herren Gud. De skall gripa till svärd mot varandra. 22Jag skall straffa honom med pest och blod. Slagregn, hagel och brinnande svavel skall jag vräka ner över honom och hans trupper och de många folken vid hans sida. 23Så skall jag visa min makt och min helighet och ge mig till känna inför många folk. Då skall de inse att jag är Herren.