Bibel 2000 (B2000)
34

Profetia mot Israels herdar

341Herrens ord kom till mig: 2Människa! Profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren Gud om herdarna: Ve Israels herdar, som bara vallar sig själva! Är det inte fåren som herdarna skall valla? 3Ni använder mjölken, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren. Ni vallar inte fåren. 4Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade. Ni har inte hämtat hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna. Och de starka fåren har ni behandlat hänsynslöst. 5Eftersom mina får inte hade någon herde skingrades de och blev vilddjurens rov. De skingrades 6och driver vilsna omkring på alla berg och höga kullar. Över hela jorden har mina får skingrats. Ingen bryr sig om dem, ingen letar efter dem. 7Herdar! Hör därför Herrens ord: 8Så sant jag lever, säger Herren Gud, eftersom mina får inte hade någon herde blev de till byte och rov för vilddjuren. Mina herdar brydde sig inte om fåren utan vallade bara sig själva, fåren vallade de inte. 9Herdar! Hör därför Herrens ord: 10Så säger Herren Gud: Jag skall vända mig mot herdarna och kräva tillbaka mina får av dem. Jag skall inte längre låta dem vara herdar, de skall inte längre få valla sig själva. Jag skall rycka mina får ur deras gap, de skall inte få äta dem.

11Så säger Herren Gud: Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem. 12Som herden vårdar sig om sin hjord när han har sina får omkring sig, de skingrade, så skall jag vårda mina får och rädda dem från de platser dit de skingrades den dag då moln och töcken rådde. 13Jag skall hämta dem hos de främmande folken, samla in dem från främmande länder och föra dem till deras eget land. På Israels berg, i dess dalar och bebodda trakter skall jag valla dem. 14På ett gott bete skall jag driva dem i vall. Deras ängar skall vara på Israels höga berg. Där skall de få komma till ro på härliga ängar. Saftigt bete skall de finna på Israels berg. 15Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. 16Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.

Herren, den gode och rättvise herden

17Hör, mina får! Så säger Herren Gud: Jag skall skipa rättvisa bland fåren, bland baggar och bockar. 18Är det inte nog att ni får gå i vall på de bästa betena, måste ni också trampa ner resten av betet? Är det inte nog att ni får dricka klart vatten, måste ni grumla det som är kvar med era klövar? 19Mina får tvingas beta vad ni har trampat ner och dricka vad ni har grumlat.

20Så säger Herren Gud till fåren: Jag skall själv skipa rättvisa mellan de feta och de magra fåren. 21Ni knuffar de svaga med bog och länd, ni stångar dem tills ni har trängt bort och skingrat dem. 22Men jag skall rädda mina får, så att de aldrig mer blir till byte. Jag skall skipa rättvisa bland fåren.

23Jag skall ge dem en enda herde, min tjänare David, och han skall valla dem. Han skall valla dem, han skall vara deras herde. 24Jag, Herren, skall vara deras Gud, och min tjänare David skall vara deras furste. Jag, Herren, har talat.

25Jag skall sluta ett fredsförbund med dem. Jag skall utrota vilddjuren i landet, så att folket kan leva tryggt i öknen och sova i skogarna. 26Jag skall låta dem bo kring mitt berg. I rätt tid skall jag ge dem regn, ett välsignat regn skall det vara. 27Markens träd skall bära frukt och jorden skall ge gröda. Folket skall leva tryggt i sitt land. Jag skall bryta sönder deras ok och befria dem ur deras slaveri. Då skall de inse att jag är Herren. 28Aldrig mer skall de bli ett byte för andra folk, och inga vilddjur i landet skall äta dem mer. De skall bo tryggt, ingen skall hota dem. 29De skall få odla fruktbara marker, ingen i landet skall mer behöva dö av svält. Aldrig mer skall de bli hånade av andra folk. 30Då skall de inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de är mitt folk Israel, säger Herren Gud. 31Ni är mina får, ni är får i min hjord. Jag är er Gud, säger Herren Gud.

35

Profetia mot Seirs berg

351Herrens ord kom till mig: 2Människa! Vänd dig mot Seirs berg och profetera mot dem: 3Så säger Herren Gud:

Jag skall ta itu med dig, Seir,

jag skall lyfta min hand mot dig

och göra dig till obygd och ödemark.

4Dina städer skall jag lägga i ruiner,

du skall bli en ödemark.

Då skall du inse att jag är Herren.

5Du har alltid varit fientlig mot Israels folk, du prisgav dem åt svärdet när olyckan drabbade dem och de fick sitt slutliga straff. 6Därför skall jag, så sant jag lever, säger Herren Gud, spilla ditt blod, och blod skall förfölja dig. Genom blod ådrog du dig skuld, därför skall blod förfölja dig. 7Seirs berg skall jag göra till obygd och ödemark. Alla som färdas där skall jag förgöra. 8Jag skall täcka bergen med lik. På dina höjder, i dina dalar och i alla dina bäckfåror skall de falla, de som dräps med svärd.

9Jag skall göra dig till ödemark för evigt,

i dina städer skall ingen bo.

Då skall ni inse att jag är Herren.

10Du säger: »De två folken och de två länderna skall bli mina! Jag skall lägga dem under mig, även om Herren är där.« 11Därför skall jag, så sant jag lever, säger Herren Gud, låta dig umgälla den vrede och avund du visade i ditt hat mot dem. Du skall få erfara vem jag är när jag dömer dig. 12Då skall du inse att jag, Herren, har hört alla hånfulla ord du har riktat mot Israels berg: »De ligger öde, vi kan hugga för oss!« 13Ni har varit stora i munnen och talat fräckt om mig. Jag har hört det.

14Så säger Herren Gud: Du gladde dig åt att landet blev en ödemark. Därför skall jag göra likadant med dig. 15Du gladde dig åt att Israels land lades öde. Därför skall jag göra likadant med dig. Seirs berg och hela Edom skall bli till ödemark. Då skall de inse att jag är Herren.

36

Profetia om Israels berg

361Människa! Profetera om Israels berg och säg: Israels berg, hör Herrens ord! 2Så säger Herren Gud: Era fiender har hånat er: »Ödemark för evigt! Nu är det vår egendom.« 3Därför skall du profetera och säga: Så säger Herren Gud: Ni har förhärjats och förtrampats av alla och blivit de övriga folkens egendom. Man pratade om er överallt och förtalade er. 4Israels berg, hör därför ordet från Herren Gud! Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna som har plundrats och hånats av alla grannfolken: 5Sannerligen, säger Herren Gud, med brinnande lidelse riktar jag mitt ord mot de andra folken och mot hela Edom, som med skadeglädje och djupt förakt gjorde mitt land till sin egendom.

6Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren Gud: Jag talar i lidelse och vrede, eftersom ni har förödmjukats av de andra folken. 7Så säger Herren Gud: Jag lyfter min hand och svär att era grannfolk själva skall förödmjukas. 8Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel som snart kommer tillbaka. 9Jag skall komma till er och ta mig an er. Ni skall plöjas och besås. 10På er skall jag låta många människor bo, hela Israels folk. Städerna skall bli bebodda och ruinerna byggas upp. 11På er skall jag låta många människor och djur bo, de skall vara fruktsamma och föröka sig. Jag skall göra er bebodda som förr i tiden och visa er större godhet än förut. Då skall ni inse att jag är Herren. 12På er skall människor åter vandra, hela mitt folk Israel. De skall ta er i besittning, ni skall bli deras egendom. Aldrig mer skall ni beröva dem deras barn.

13Så säger Herren Gud: Man säger att du äter människor och berövar ditt folk deras barn. 14Men du skall inte längre äta människor och beröva ditt folk deras barn, säger Herren Gud. 15Jag skall låta dig slippa förödmjukande ord från de främmande folken. Du skall inte mer bli hånad av andra folk, säger Herren Gud.

Israels rening

16Herrens ord kom till mig: 17Människa! Då israeliterna bodde i sitt land orenade de landet med sitt leverne och sina gärningar. Orent som en kvinnas blödning fann jag deras leverne. 18De utgöt blod i landet och orenade det med sina avgudabilder, därför tömde jag min vrede över dem. 19Jag skingrade dem bland folken, de spreds ut i främmande länder. De fick det straff som deras leverne och deras gärningar förtjänade. 20Vart de än kom bland de främmande folken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: »De är Herrens folk, och ändå har de fått lämna hans land!« 21Det plågade mig att israeliterna vanärade mitt heliga namn bland folken de kommit till.

22Säg därför till Israels folk: Så säger Herren Gud: Det är inte för er skull jag ingriper, israeliter, utan för mitt heliga namn som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till. 23Ni har vanärat mitt mäktiga namn överallt bland folken; det har blivit vanärat, men jag skall visa hur heligt det är. Genom er skall jag visa min helighet inför folken. Då skall de inse att jag är Herren, säger Herren Gud. 24Jag skall hämta er hos de främmande folken, samla in er från alla länder och föra er till ert eget land. 25Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har orenat er med alla era avgudabilder, men jag skall göra er rena. 26Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. 27Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem. 28Ni skall få bo i det land jag gav era fäder. Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud. 29När jag har befriat er från allt som gjort er orena skall jag befalla säden att växa hög. Aldrig mer skall jag låta er drabbas av svält. 30Träden skall bära mycket frukt och åkrarna ge rik gröda. Aldrig mer skall andra folk kunna håna er för att ni lider hungersnöd. 31När ni då minns ert onda leverne och all orätt ni har gjort kommer ni att avsky er själva för era synder och vidriga gärningar. 32Kom ihåg att det inte är för er skull jag ingriper, säger Herren Gud. Blygs in i märgen för ert leverne, israeliter!

33Så säger Herren Gud: När jag har renat er från alla synder skall jag låta städerna bli bebodda, och ruinerna skall byggas upp. 34Det öde landet skall plöjas, och den som färdas där skall inte längre möta en ödemark. 35Folk kommer att säga: »Detta land låg öde, men nu liknar det Edens trädgård. Städerna som låg i ruiner, förstörda och ödelagda, är nu bebodda och befästa.« 36Då skall dina grannfolk, de som finns kvar, inse att det är jag, Herren, som har byggt upp det som var förstört och gjort ödemark till odlat land. Jag, Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt.

37Så säger Herren Gud: Ännu en sak skall jag göra för Israels folk när de ber mig: jag skall låta dem föröka sig tills de blir som fårhjordar. 38Som Jerusalem vid högtiderna fylls av offerfår, så skall hjordar av människor fylla de förstörda städerna. Då skall de inse att jag är Herren.