Bibel 2000 (B2000)
33

Väktarens uppdrag och ansvar

331Herrens ord kom till mig: 2Människa! Tala till dina landsmän och säg: Om jag riktar svärdet mot ett land och folket där utser en av de sina till väktare 3och denne ser svärdet riktas mot landet och stöter i horn för att varna folket, 4och om någon som hör hornstöten inte lyder varningen utan blir dödad när svärdet kommer, då är han själv ansvarig för sin död. 5Eftersom han hörde hornstöten men inte lydde varningen är han själv ansvarig för sin död. Men lyder han varningen räddar han sitt liv. 6Om däremot väktaren ser svärdet men inte stöter i horn så att folket varnas och någon blir dödad när svärdet kommer, då dör denne därför att han syndat, och av väktaren skall jag utkräva vedergällning för hans blod.

7Människa! Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig skall du framföra min varning. 8Om jag säger till den gudlöse: »Ditt straff är döden« och du inte har varnat honom för hans gärningar, skall den gudlöse dö därför att han syndat, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. 9Men om du har varnat den gudlöse för hans gärningar så att han kan upphöra med dem och han ändå inte gör det, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv.

10Människa! Säg till israeliterna: Ni frågar: »Hur skall vi kunna leva, då våra brott och synder tynger oss och får oss att tyna bort?« 11Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill att han upphör med sina gärningar och får leva. Vänd om! Vänd er bort från era onda gärningar. Israeliter, ni vill väl inte dö?

12Människa! Säg till dina landsmän: Om den rättfärdige gör något brottsligt kan hans rättfärdighet inte rädda honom. Upphör den gudlöse med sin gudlöshet leder den inte till hans fall. Börjar den rättfärdige synda räcker inte hans rättfärdighet för att han skall få leva. 13Om jag säger till den rättfärdige: »Du skall leva« och han förlitar sig på sin rättfärdighet och handlar orätt, skall alla hans rättfärdiga gärningar vara glömda. Han skall dö för den orätt han gjort. 14Och om jag säger till den gudlöse: »Ditt straff är döden« och han upphör att synda och handlar rätt och rättfärdigt — 15återlämnar vad han tagit i pant, återställer vad han plundrat, håller sig till livets bud och undviker att handla orätt — då skall han få leva. Han skall inte dö. 16Alla synder han har begått skall vara glömda. Han har handlat rätt och rättfärdigt. Han skall leva.

17Dina landsmän säger: »Det Herren gör är inte rätt.« Men det är de som gör orätt. 18Om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig och handlar orätt skall han dö. 19Om den gudlöse upphör med sin gudlöshet och handlar rätt och rättfärdigt skall han leva. 20Ni säger: »Det Herren gör är inte rätt.« Men jag skall döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar.

Underrättelse om Jerusalems fall

21Under det tolfte året efter vår förvisning, på femte dagen i tionde månaden, kom en flykting till mig från Jerusalem och sade: »Staden har fallit.« 22Kvällen innan flyktingen kom hade Herrens hand rört vid mig. Men Herren löste min tungas band innan flyktingen kom på morgonen, han löste min tungas band och jag var inte längre stum.

Profetia mot dem som är kvar i Jerusalem

23Herrens ord kom till mig: 24Människa! De som bor bland ruinerna i Israels land säger: »Abraham var ensam men fick ändå äga landet. Vi är många — så mycket mer är landet givet oss som egendom.« 25Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Ni äter kött med blod i, ni dyrkar era avgudabilder och ni utgjuter blod. Skulle ni då få äga landet? 26Ni förlitar er på svärdet, ni begår avskyvärda gärningar och ni lägrar varandras hustrur. Skulle ni då få äga landet? 27Du skall säga till dem: Så säger Herren Gud: Så sant jag lever, de som är bland ruinerna skall falla för svärdet, de som är ute på fälten skall bli uppätna av vilddjur, och de som håller till bland klippor och i grottor skall dö av pest. 28Jag skall göra landet till obygd och ödemark. Dess stolta styrka skall knäckas. Israels berg skall bli en ödemark där ingen vågar färdas. 29Som straff för deras avskyvärda gärningar skall jag göra landet till obygd och ödemark. Då skall de inse att jag är Herren.

De deporterades ohörsamhet mot profeten

30Människa! Dina landsmän sitter utmed husväggarna och i dörröppningarna och talar om dig. Alla säger de till varandra: »Låt oss gå och höra ordet som utgår från Herren.« 31I stora skaror skall mitt folk komma till dig och sätta sig framför dig. De kommer att höra vad du säger men inte rätta sig efter det. De bär lögn på sina läppar och tänker bara på egen vinning. 32För dem är du bara som en som sjunger visor om kärlek, med vacker röst och skickligt strängaspel. De hör vad du säger men rättar sig inte efter det. 33Men det kommer. Ja, det kommer. Då skall de inse att en profet har varit hos dem.