Bibel 2000 (B2000)
31

Det stora trädet på Libanon

311Under det elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Säg till farao, Egyptens kung, och till hans larmande hop: Vem är lika väldig som du?

3Det växte ett ståtligt träd,

en ceder på Libanon.

Den hade vackra grenar

och skuggade andra träd.

Den växte sig reslig och hög,

toppen sköt upp bland molnen.

4Vattnet gav den näring,

av djupet fick den växtkraft.

Djupets flöden strömmade

kring platsen där den stod,

och vattnet rann i bäckar

till markens alla träd.

5Så växte den sig högre

än markens alla träd.

Kronan blev tät, med vidsträckta grenar,

av vattenflödet som spred sig dit.

6Himlens alla fåglar

byggde bo i dess krona.

Markens alla djur

födde ungar i grenarnas hägn.

Alla de många folken

bodde i dess skugga.

7Den stod där så stor och skön,

med vidsträckta, lummiga grenar,

ty rötterna nådde ner

till flödande vatten.

8Ingen ceder i Guds trädgård

kunde mäta sig med den.

Ingen cypress hade sådana grenar,

ingen platan en sådan krona.

Inget träd i Guds trädgård

var dess like i skönhet.

9Jag hade gjort den så skön,

med täta, lummiga grenar,

att Edens alla träd i Guds trädgård

måste avundas den.

10Så säger Herren Gud: Cedern växte sig hög och sträckte sin topp upp till molnen, och den greps av högmod över sin höjd. 11Därför prisgav jag den åt de främmande folkens anförare. Han behandlade den som dess gudlöshet förtjänade — jag hade förskjutit den. 12Främlingar, grymma hedningar, högg ner den och lät den ligga. Grenarna spreds över berg och dalar, de låg brutna i jordens alla bäckfåror. Alla jordens folk som bott i dess skugga drog bort därifrån och lät den ligga.

13Himlens alla fåglar

bygger bo på den fällda stammen.

Markens alla djur

söker läger bland grenarna.

14Därför skall aldrig mer några träd vid vatten växa sig höga och sträcka sin topp upp till molnen, aldrig mer skall träd som har gott om vatten vara sig själva nog, hur höga de än må bli. De är alla prisgivna åt döden och skall sjunka ner i underjorden till de människor som har lagts i graven.

15Så säger Herren Gud: Den dag cedern störtade ner i dödsriket försänkte jag djupet i sorg och förseglade det, jag hejdade strömmarna och höll tillbaka vattenflödet. Jag klädde Libanon i sorgskrud för cederns skull, och markens alla träd vissnade. 16Folken bävade vid dånet av dess fall, när jag störtade den ner i dödsriket till dem som lagts i graven. Detta blev till tröst för Edens alla träd i underjorden, de yppersta som vuxit på Libanon, alla som haft gott om vatten. 17Liksom cedern hade de störtat ner i dödsriket, ner till dem som dräpts med svärd. De som hade bott i dess skugga skingrades bland folken.

18Var något av Edens träd lika praktfullt och väldigt som du? Ändå skall du störtas ner i underjorden liksom Edens träd. Du skall ligga bland de oomskurna, bland dem som dräpts med svärd.

Cedern är farao med hela hans larmande hop, säger Herren Gud.

32

Sorgesång över farao

321Under det tolfte året, på första dagen i tolfte månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Sjung en sorgesång om farao, Egyptens kung:

Förintad är du, folkens lejon!

Du var som odjuret i havet.

Du frustade i dina floder,

rörde upp vattnet med fötterna

och grumlade dess flöden.

3Så säger Herren Gud:

Jag skall kasta mitt nät över dig,

ett uppbåd av många folk

skall dra upp dig i min not.

4Jag skall slunga dig upp på land,

kasta dig på bara marken,

så att himlens alla fåglar

kan flockas på dig

och markens alla djur

kan äta sig mätta på dig.

5Jag skall kasta din kropp på bergen,

fylla dalarna med ditt kadaver.

6Jag skall dränka jorden

med blodet som väller ur dig,

bäckarna skall fyllas av ditt blod.

7När jag släcker ditt liv

skall jag täcka över himlen

och fördunkla stjärnorna.

Solen höljer jag i moln,

månen slutar lysa.

8Alla ljus som lyser på himlen

skall jag fördunkla för din skull.

I mörker försänker jag ditt land,

säger Herren Gud.

9Jag skall skapa oro hos många då jag förkunnar din undergång bland folken, i länder som du aldrig hört talas om. 10Genom dig skall jag väcka fasa hos många folk, och kungarna skall rysa av skräck när de ser mig svinga svärdet. När du faller fångas de alla i ständig fruktan för sina liv.

11Så säger Herren Gud: Den babyloniske kungens svärd skall angripa dig. 12Jag skall låta din larmande hop falla för krigares svärd, för grymma hedningar. De förintar Egyptens stolthet, hela dess larmande hop görs till intet. 13Jag skall förgöra all boskap längs den stora floden. Vattnet skall aldrig mer röras upp av människors fötter eller kreaturs klövar, 14utan vattnet skall flyta klart, blankt som olja, säger Herren Gud. 15Jag skall göra Egypten till en ödemark, det skall ligga öde och folktomt, alla som bor där skall jag dräpa. Då skall de inse att jag är Herren.

16Detta är en sorgesång och som sorgesång skall den sjungas. Bland alla folk skall kvinnorna sjunga den, över Egypten och hela dess larmande hop skall de sjunga den, säger Herren Gud.

Sorgesång över Egypten och andra riken

17Under det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 18Människa! Klaga över Egyptens larmande hop och dess ädlingar, klaga, du och kvinnorna bland alla folk:

Ner i underjorden skall jag störta dem,

till dem som har lagts i graven.

19Var din glans förmer än andras?

Stig ner, gå till vila bland de oomskurna!

20Hos dem som dräpts med svärd

skall egypterna hamna.

Bädden står redo för Egypten

och hela dess larmande hop.

21De största hjältarna talar från dödsriket

till farao och dem som bistått honom:

Oomskurna har stigit ner och gått till vila,

de som dräpts med svärd.

22Där ligger Assur

med hela sin här

i gravarna runt omkring.

Alla är dräpta, fallna för svärd.

23De fick sina gravar i dödsrikets djup,

kring Assurs grav ligger hans här.

Alla är dräpta, fallna för svärd,

de som en gång spred skräck i de levandes land.

24Där ligger Elam,

och kring hans grav

ligger hela hans larmande hop.

Alla är dräpta, fallna för svärd.

Oomskurna steg de ner i underjorden,

de som en gång spred skräck i de levandes land.

Nu får de dela skammen

med dem som har lagts i graven.

25Bland dräpta fick Elam sin bädd,

med hela sin larmande hop

i gravarna runt omkring.

Alla är oomskurna och dräpta med svärd.

En gång spred de skräck i de levandes land.

Nu får de dela skammen

med dem som har lagts i graven.

Bland dräpta har de sin plats.

26Där ligger Meshek och Tuval

med hela sin larmande hop

i gravarna runt omkring.

Alla är oomskurna och dräpta med svärd.

En gång spred de skräck i de levandes land.

27De vilar inte bland hjältarna

som stupade i forna tider,

de som fick sina vapen med sig i dödsriket

och nu vilar med svärdet under huvudet

och skölden lagd över knotorna.

En gång spred hjältarna skräck i de levandes land.

28Du skall krossas med de oomskurna och ligga bland dem som dräpts med svärd.

29Där ligger Edom med sina kungar och furstar, som trots sin makt hamnade bland dem som dräpts med svärd. De vilar nu tillsammans med oomskurna och dem som har lagts i graven. 30Där ligger alla furstar från norr och alla från Sidon. Trots den skräck de spred störtades de ner bland de dräpta. Deras styrka vändes i skam. Oomskurna vilar de bland dem som dräpts med svärd. Nu får de dela skammen med dem som har lagts i graven.

31Farao ser dem alla och tröstar sig i sorgen över sin larmande hop. Dräpta med svärd är farao och hela hans här, säger Herren Gud. 32Jag lät honom sprida skräck i de levandes land. Nu skall han läggas bland oomskurna, hos dem som dräpts med svärd, farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud.

33

Väktarens uppdrag och ansvar

331Herrens ord kom till mig: 2Människa! Tala till dina landsmän och säg: Om jag riktar svärdet mot ett land och folket där utser en av de sina till väktare 3och denne ser svärdet riktas mot landet och stöter i horn för att varna folket, 4och om någon som hör hornstöten inte lyder varningen utan blir dödad när svärdet kommer, då är han själv ansvarig för sin död. 5Eftersom han hörde hornstöten men inte lydde varningen är han själv ansvarig för sin död. Men lyder han varningen räddar han sitt liv. 6Om däremot väktaren ser svärdet men inte stöter i horn så att folket varnas och någon blir dödad när svärdet kommer, då dör denne därför att han syndat, och av väktaren skall jag utkräva vedergällning för hans blod.

7Människa! Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig skall du framföra min varning. 8Om jag säger till den gudlöse: »Ditt straff är döden« och du inte har varnat honom för hans gärningar, skall den gudlöse dö därför att han syndat, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. 9Men om du har varnat den gudlöse för hans gärningar så att han kan upphöra med dem och han ändå inte gör det, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv.

10Människa! Säg till israeliterna: Ni frågar: »Hur skall vi kunna leva, då våra brott och synder tynger oss och får oss att tyna bort?« 11Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill att han upphör med sina gärningar och får leva. Vänd om! Vänd er bort från era onda gärningar. Israeliter, ni vill väl inte dö?

12Människa! Säg till dina landsmän: Om den rättfärdige gör något brottsligt kan hans rättfärdighet inte rädda honom. Upphör den gudlöse med sin gudlöshet leder den inte till hans fall. Börjar den rättfärdige synda räcker inte hans rättfärdighet för att han skall få leva. 13Om jag säger till den rättfärdige: »Du skall leva« och han förlitar sig på sin rättfärdighet och handlar orätt, skall alla hans rättfärdiga gärningar vara glömda. Han skall dö för den orätt han gjort. 14Och om jag säger till den gudlöse: »Ditt straff är döden« och han upphör att synda och handlar rätt och rättfärdigt — 15återlämnar vad han tagit i pant, återställer vad han plundrat, håller sig till livets bud och undviker att handla orätt — då skall han få leva. Han skall inte dö. 16Alla synder han har begått skall vara glömda. Han har handlat rätt och rättfärdigt. Han skall leva.

17Dina landsmän säger: »Det Herren gör är inte rätt.« Men det är de som gör orätt. 18Om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig och handlar orätt skall han dö. 19Om den gudlöse upphör med sin gudlöshet och handlar rätt och rättfärdigt skall han leva. 20Ni säger: »Det Herren gör är inte rätt.« Men jag skall döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar.

Underrättelse om Jerusalems fall

21Under det tolfte året efter vår förvisning, på femte dagen i tionde månaden, kom en flykting till mig från Jerusalem och sade: »Staden har fallit.« 22Kvällen innan flyktingen kom hade Herrens hand rört vid mig. Men Herren löste min tungas band innan flyktingen kom på morgonen, han löste min tungas band och jag var inte längre stum.

Profetia mot dem som är kvar i Jerusalem

23Herrens ord kom till mig: 24Människa! De som bor bland ruinerna i Israels land säger: »Abraham var ensam men fick ändå äga landet. Vi är många — så mycket mer är landet givet oss som egendom.« 25Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Ni äter kött med blod i, ni dyrkar era avgudabilder och ni utgjuter blod. Skulle ni då få äga landet? 26Ni förlitar er på svärdet, ni begår avskyvärda gärningar och ni lägrar varandras hustrur. Skulle ni då få äga landet? 27Du skall säga till dem: Så säger Herren Gud: Så sant jag lever, de som är bland ruinerna skall falla för svärdet, de som är ute på fälten skall bli uppätna av vilddjur, och de som håller till bland klippor och i grottor skall dö av pest. 28Jag skall göra landet till obygd och ödemark. Dess stolta styrka skall knäckas. Israels berg skall bli en ödemark där ingen vågar färdas. 29Som straff för deras avskyvärda gärningar skall jag göra landet till obygd och ödemark. Då skall de inse att jag är Herren.

De deporterades ohörsamhet mot profeten

30Människa! Dina landsmän sitter utmed husväggarna och i dörröppningarna och talar om dig. Alla säger de till varandra: »Låt oss gå och höra ordet som utgår från Herren.« 31I stora skaror skall mitt folk komma till dig och sätta sig framför dig. De kommer att höra vad du säger men inte rätta sig efter det. De bär lögn på sina läppar och tänker bara på egen vinning. 32För dem är du bara som en som sjunger visor om kärlek, med vacker röst och skickligt strängaspel. De hör vad du säger men rättar sig inte efter det. 33Men det kommer. Ja, det kommer. Då skall de inse att en profet har varit hos dem.