Bibel 2000 (B2000)
30

Profetia mot Egypten

301Herrens ord kom till mig: 2Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud:

Jämra er: »Ack, denna dag!«

3Ja, dagen är nära,

Herrens dag är nära.

Det blir en dag av moln,

stunden är inne för folken.

4Svärdet skall drabba Egypten,

och Kush skall darra

när egypterna dräps och stupar.

Deras rikedomar förs bort,

deras fasta grund raseras.

5Män från Kush och Put och Lud, legoknektar från alla håll, även män från förbundets land, skall falla med dem för svärdet. 6Så säger Herren:

De som stöder Egypten skall falla,

dess stolta styrka bli kuvad.

Från Migdol till Assuan

skall de falla för svärdet,

säger Herren Gud.

7Landet skall ligga öde bland andra ödelagda länder, städerna bland ödelagda städer. 8Jag skall sticka Egypten i brand, och alla som har bistått det skall krossas. Då skall de inse att jag är Herren. 9Den dagen skall mina budbärare komma på skepp och sätta skräck i Kush, som har trott sig tryggt. När Egyptens dag är inne skall Kush darra. Den kommer.

10Så säger Herren Gud: Genom Nebukadnessar, Babyloniens kung, skall jag göra slut på Egyptens rikedomar. 11Han och hans här, grymma hedningar, skall föras dit för att skövla landet. Med draget svärd skall de angripa Egypten och fylla landet med lik. 12Jag skall torrlägga Nilen och sälja landet till onda män. Jag skall låta främlingar förhärja landet och allt vad det rymmer. Jag, Herren, har talat.

13Så säger Herren Gud: Jag skall utplåna gudabilderna och förinta avgudarna i Memfis. Ingen egyptisk furste skall längre finnas. Jag skall ingjuta fruktan i Egypten. 14Jag skall ödelägga Patros, sticka Soan i brand och verkställa min dom över No. 15Jag skall tömma min vrede över Sin, Egyptens värn, och förstöra Nos rikedomar. 16Jag skall sticka Egypten i brand. Sin skall vrida sig i smärtor, No skall stormas, och för Memfis skall dagen bli till mörker. 17De unga männen i On och Pi-Beset skall falla för svärdet och kvinnorna föras bort. 18I Tachpanches skall dagen förmörkas, när jag bryter sönder Egyptens ok och dess stolta styrka knäcks. Staden skall höljas i moln och dess kvinnor föras bort. 19Så skall jag verkställa min dom över Egypten. Då skall de inse att jag är Herren.

20Under det elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig: 21Människa! Jag har brutit av armen på farao, Egyptens kung. Ingen har förbundit den och läkt den, ingen har spjälat eller lindat den, så att den blivit stark nog att lyfta svärdet. 22Så säger Herren Gud: Jag skall göra upp med farao, Egyptens kung. Jag skall bryta hans armar, både den friska och den brutna, så att han släpper svärdet. 23Jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 24Jag skall ge kraft åt den babyloniske kungens armar och sätta mitt svärd i hans hand, men faraos armar skall jag bryta, så att han jämrar sig inför den andre som en dödligt sårad. 25Jag skall ge kraft åt den babyloniske kungens armar, men faraos armar skall hänga maktlösa. Jag skall sätta mitt svärd i den babyloniske kungens hand, och han skall lyfta det mot Egypten. Då skall de inse att jag är Herren. 26Jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. Då skall de inse att jag är Herren.

31

Det stora trädet på Libanon

311Under det elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Säg till farao, Egyptens kung, och till hans larmande hop: Vem är lika väldig som du?

3Det växte ett ståtligt träd,

en ceder på Libanon.

Den hade vackra grenar

och skuggade andra träd.

Den växte sig reslig och hög,

toppen sköt upp bland molnen.

4Vattnet gav den näring,

av djupet fick den växtkraft.

Djupets flöden strömmade

kring platsen där den stod,

och vattnet rann i bäckar

till markens alla träd.

5Så växte den sig högre

än markens alla träd.

Kronan blev tät, med vidsträckta grenar,

av vattenflödet som spred sig dit.

6Himlens alla fåglar

byggde bo i dess krona.

Markens alla djur

födde ungar i grenarnas hägn.

Alla de många folken

bodde i dess skugga.

7Den stod där så stor och skön,

med vidsträckta, lummiga grenar,

ty rötterna nådde ner

till flödande vatten.

8Ingen ceder i Guds trädgård

kunde mäta sig med den.

Ingen cypress hade sådana grenar,

ingen platan en sådan krona.

Inget träd i Guds trädgård

var dess like i skönhet.

9Jag hade gjort den så skön,

med täta, lummiga grenar,

att Edens alla träd i Guds trädgård

måste avundas den.

10Så säger Herren Gud: Cedern växte sig hög och sträckte sin topp upp till molnen, och den greps av högmod över sin höjd. 11Därför prisgav jag den åt de främmande folkens anförare. Han behandlade den som dess gudlöshet förtjänade — jag hade förskjutit den. 12Främlingar, grymma hedningar, högg ner den och lät den ligga. Grenarna spreds över berg och dalar, de låg brutna i jordens alla bäckfåror. Alla jordens folk som bott i dess skugga drog bort därifrån och lät den ligga.

13Himlens alla fåglar

bygger bo på den fällda stammen.

Markens alla djur

söker läger bland grenarna.

14Därför skall aldrig mer några träd vid vatten växa sig höga och sträcka sin topp upp till molnen, aldrig mer skall träd som har gott om vatten vara sig själva nog, hur höga de än må bli. De är alla prisgivna åt döden och skall sjunka ner i underjorden till de människor som har lagts i graven.

15Så säger Herren Gud: Den dag cedern störtade ner i dödsriket försänkte jag djupet i sorg och förseglade det, jag hejdade strömmarna och höll tillbaka vattenflödet. Jag klädde Libanon i sorgskrud för cederns skull, och markens alla träd vissnade. 16Folken bävade vid dånet av dess fall, när jag störtade den ner i dödsriket till dem som lagts i graven. Detta blev till tröst för Edens alla träd i underjorden, de yppersta som vuxit på Libanon, alla som haft gott om vatten. 17Liksom cedern hade de störtat ner i dödsriket, ner till dem som dräpts med svärd. De som hade bott i dess skugga skingrades bland folken.

18Var något av Edens träd lika praktfullt och väldigt som du? Ändå skall du störtas ner i underjorden liksom Edens träd. Du skall ligga bland de oomskurna, bland dem som dräpts med svärd.

Cedern är farao med hela hans larmande hop, säger Herren Gud.

32

Sorgesång över farao

321Under det tolfte året, på första dagen i tolfte månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Sjung en sorgesång om farao, Egyptens kung:

Förintad är du, folkens lejon!

Du var som odjuret i havet.

Du frustade i dina floder,

rörde upp vattnet med fötterna

och grumlade dess flöden.

3Så säger Herren Gud:

Jag skall kasta mitt nät över dig,

ett uppbåd av många folk

skall dra upp dig i min not.

4Jag skall slunga dig upp på land,

kasta dig på bara marken,

så att himlens alla fåglar

kan flockas på dig

och markens alla djur

kan äta sig mätta på dig.

5Jag skall kasta din kropp på bergen,

fylla dalarna med ditt kadaver.

6Jag skall dränka jorden

med blodet som väller ur dig,

bäckarna skall fyllas av ditt blod.

7När jag släcker ditt liv

skall jag täcka över himlen

och fördunkla stjärnorna.

Solen höljer jag i moln,

månen slutar lysa.

8Alla ljus som lyser på himlen

skall jag fördunkla för din skull.

I mörker försänker jag ditt land,

säger Herren Gud.

9Jag skall skapa oro hos många då jag förkunnar din undergång bland folken, i länder som du aldrig hört talas om. 10Genom dig skall jag väcka fasa hos många folk, och kungarna skall rysa av skräck när de ser mig svinga svärdet. När du faller fångas de alla i ständig fruktan för sina liv.

11Så säger Herren Gud: Den babyloniske kungens svärd skall angripa dig. 12Jag skall låta din larmande hop falla för krigares svärd, för grymma hedningar. De förintar Egyptens stolthet, hela dess larmande hop görs till intet. 13Jag skall förgöra all boskap längs den stora floden. Vattnet skall aldrig mer röras upp av människors fötter eller kreaturs klövar, 14utan vattnet skall flyta klart, blankt som olja, säger Herren Gud. 15Jag skall göra Egypten till en ödemark, det skall ligga öde och folktomt, alla som bor där skall jag dräpa. Då skall de inse att jag är Herren.

16Detta är en sorgesång och som sorgesång skall den sjungas. Bland alla folk skall kvinnorna sjunga den, över Egypten och hela dess larmande hop skall de sjunga den, säger Herren Gud.

Sorgesång över Egypten och andra riken

17Under det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 18Människa! Klaga över Egyptens larmande hop och dess ädlingar, klaga, du och kvinnorna bland alla folk:

Ner i underjorden skall jag störta dem,

till dem som har lagts i graven.

19Var din glans förmer än andras?

Stig ner, gå till vila bland de oomskurna!

20Hos dem som dräpts med svärd

skall egypterna hamna.

Bädden står redo för Egypten

och hela dess larmande hop.

21De största hjältarna talar från dödsriket

till farao och dem som bistått honom:

Oomskurna har stigit ner och gått till vila,

de som dräpts med svärd.

22Där ligger Assur

med hela sin här

i gravarna runt omkring.

Alla är dräpta, fallna för svärd.

23De fick sina gravar i dödsrikets djup,

kring Assurs grav ligger hans här.

Alla är dräpta, fallna för svärd,

de som en gång spred skräck i de levandes land.

24Där ligger Elam,

och kring hans grav

ligger hela hans larmande hop.

Alla är dräpta, fallna för svärd.

Oomskurna steg de ner i underjorden,

de som en gång spred skräck i de levandes land.

Nu får de dela skammen

med dem som har lagts i graven.

25Bland dräpta fick Elam sin bädd,

med hela sin larmande hop

i gravarna runt omkring.

Alla är oomskurna och dräpta med svärd.

En gång spred de skräck i de levandes land.

Nu får de dela skammen

med dem som har lagts i graven.

Bland dräpta har de sin plats.

26Där ligger Meshek och Tuval

med hela sin larmande hop

i gravarna runt omkring.

Alla är oomskurna och dräpta med svärd.

En gång spred de skräck i de levandes land.

27De vilar inte bland hjältarna

som stupade i forna tider,

de som fick sina vapen med sig i dödsriket

och nu vilar med svärdet under huvudet

och skölden lagd över knotorna.

En gång spred hjältarna skräck i de levandes land.

28Du skall krossas med de oomskurna och ligga bland dem som dräpts med svärd.

29Där ligger Edom med sina kungar och furstar, som trots sin makt hamnade bland dem som dräpts med svärd. De vilar nu tillsammans med oomskurna och dem som har lagts i graven. 30Där ligger alla furstar från norr och alla från Sidon. Trots den skräck de spred störtades de ner bland de dräpta. Deras styrka vändes i skam. Oomskurna vilar de bland dem som dräpts med svärd. Nu får de dela skammen med dem som har lagts i graven.

31Farao ser dem alla och tröstar sig i sorgen över sin larmande hop. Dräpta med svärd är farao och hela hans här, säger Herren Gud. 32Jag lät honom sprida skräck i de levandes land. Nu skall han läggas bland oomskurna, hos dem som dräpts med svärd, farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud.