Bibel 2000 (B2000)
29

Profetia mot farao

291Under det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och hela Egypten. 3Du skall säga: Så säger Herren Gud:

Jag skall ta itu med dig, farao,

Egyptens kung,

feta krokodil som dåsar i Nilen

och säger: »Nilen är min,

jag har skapat den.«

4Jag skall slå krokar i dina käftar och låta Nilens fiskar fastna i dina fjäll. Jag skall dra upp dig ur din Nil, dig och Nilens alla fiskar som sitter fast i dina fjäll.

5Jag skall slunga dig ut i öknen,

dig och Nilens alla fiskar.

Du blir liggande på bara marken,

ingen hämtar och begraver dig.

Åt markens djur och himlens fåglar

ger jag dig som föda.

6Då skall alla i Egypten inse

att jag är Herren.

För Israels folk är Egypten

en stav av vassrör.

7När de griper tag i dig

kommer du att splittras

och fläka upp handen på alla.

När de stöder sig på dig

kommer du att brytas

och få dem alla att vackla.

8Därför, säger Herren Gud, skall jag rikta svärdet mot dig och utrota människor och boskap. 9Egypten skall bli till ödemark och ruiner. Då skall de inse att jag är Herren.

Du säger: »Nilen är min, jag har skapat den.« 10Därför skall jag ta itu med dig och din Nil. Jag skall göra Egypten till en enda ruin, en ödemark, från Migdol till Assuan och ända till gränsen mot Kush. 11Ingen människa skall sätta sin fot i landet, ingen boskap skall trampa där. Det skall ligga obebott i fyrtio år. 12Jag skall göra Egypten till ett öde land bland andra ödelagda länder. I fyrtio år skall dess städer ligga i ruiner bland andra ödelagda städer. Och jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 13Så säger Herren Gud: Efter fyrtio år skall jag samla ihop egypterna från de folk bland vilka de skingrats. 14Då skall jag vända egypternas öde och låta dem komma tillbaka till Patros, landet de härstammar från. Där skall de bli ett obetydligt kungarike, 15obetydligast bland riken. Aldrig mer skall de få förhäva sig gentemot andra folk. Jag skall göra dem så fåtaliga att de inte kan härska över andra. 16Israeliterna skall inte längre förlita sig på dem och röja sin synd genom att vända sig till dem. Då skall de inse att jag är Herren Gud.

17Under det tjugosjunde året, på första dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig: 18Människa! Nebukadnessar, Babyloniens kung, har låtit sina krigare slita ont vid Tyros. Deras huvuden är kala, deras skuldror flådda. Men varken han eller hans här har fått någon lön för all sin möda vid Tyros. 19Därför, säger Herren Gud, ger jag Egypten åt Nebukadnessar, Babyloniens kung. Han skall föra bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Detta skall bli lön åt hans här. 20Jag ger honom Egypten som lön för hans möda, för allt de har gjort åt mig, säger Herren Gud. 21Den dagen skall jag ge Israel kraft. Jag skall öppna din mun inför folket. Då skall de inse att jag är Herren.

30

Profetia mot Egypten

301Herrens ord kom till mig: 2Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud:

Jämra er: »Ack, denna dag!«

3Ja, dagen är nära,

Herrens dag är nära.

Det blir en dag av moln,

stunden är inne för folken.

4Svärdet skall drabba Egypten,

och Kush skall darra

när egypterna dräps och stupar.

Deras rikedomar förs bort,

deras fasta grund raseras.

5Män från Kush och Put och Lud, legoknektar från alla håll, även män från förbundets land, skall falla med dem för svärdet. 6Så säger Herren:

De som stöder Egypten skall falla,

dess stolta styrka bli kuvad.

Från Migdol till Assuan

skall de falla för svärdet,

säger Herren Gud.

7Landet skall ligga öde bland andra ödelagda länder, städerna bland ödelagda städer. 8Jag skall sticka Egypten i brand, och alla som har bistått det skall krossas. Då skall de inse att jag är Herren. 9Den dagen skall mina budbärare komma på skepp och sätta skräck i Kush, som har trott sig tryggt. När Egyptens dag är inne skall Kush darra. Den kommer.

10Så säger Herren Gud: Genom Nebukadnessar, Babyloniens kung, skall jag göra slut på Egyptens rikedomar. 11Han och hans här, grymma hedningar, skall föras dit för att skövla landet. Med draget svärd skall de angripa Egypten och fylla landet med lik. 12Jag skall torrlägga Nilen och sälja landet till onda män. Jag skall låta främlingar förhärja landet och allt vad det rymmer. Jag, Herren, har talat.

13Så säger Herren Gud: Jag skall utplåna gudabilderna och förinta avgudarna i Memfis. Ingen egyptisk furste skall längre finnas. Jag skall ingjuta fruktan i Egypten. 14Jag skall ödelägga Patros, sticka Soan i brand och verkställa min dom över No. 15Jag skall tömma min vrede över Sin, Egyptens värn, och förstöra Nos rikedomar. 16Jag skall sticka Egypten i brand. Sin skall vrida sig i smärtor, No skall stormas, och för Memfis skall dagen bli till mörker. 17De unga männen i On och Pi-Beset skall falla för svärdet och kvinnorna föras bort. 18I Tachpanches skall dagen förmörkas, när jag bryter sönder Egyptens ok och dess stolta styrka knäcks. Staden skall höljas i moln och dess kvinnor föras bort. 19Så skall jag verkställa min dom över Egypten. Då skall de inse att jag är Herren.

20Under det elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig: 21Människa! Jag har brutit av armen på farao, Egyptens kung. Ingen har förbundit den och läkt den, ingen har spjälat eller lindat den, så att den blivit stark nog att lyfta svärdet. 22Så säger Herren Gud: Jag skall göra upp med farao, Egyptens kung. Jag skall bryta hans armar, både den friska och den brutna, så att han släpper svärdet. 23Jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 24Jag skall ge kraft åt den babyloniske kungens armar och sätta mitt svärd i hans hand, men faraos armar skall jag bryta, så att han jämrar sig inför den andre som en dödligt sårad. 25Jag skall ge kraft åt den babyloniske kungens armar, men faraos armar skall hänga maktlösa. Jag skall sätta mitt svärd i den babyloniske kungens hand, och han skall lyfta det mot Egypten. Då skall de inse att jag är Herren. 26Jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. Då skall de inse att jag är Herren.

31

Det stora trädet på Libanon

311Under det elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Säg till farao, Egyptens kung, och till hans larmande hop: Vem är lika väldig som du?

3Det växte ett ståtligt träd,

en ceder på Libanon.

Den hade vackra grenar

och skuggade andra träd.

Den växte sig reslig och hög,

toppen sköt upp bland molnen.

4Vattnet gav den näring,

av djupet fick den växtkraft.

Djupets flöden strömmade

kring platsen där den stod,

och vattnet rann i bäckar

till markens alla träd.

5Så växte den sig högre

än markens alla träd.

Kronan blev tät, med vidsträckta grenar,

av vattenflödet som spred sig dit.

6Himlens alla fåglar

byggde bo i dess krona.

Markens alla djur

födde ungar i grenarnas hägn.

Alla de många folken

bodde i dess skugga.

7Den stod där så stor och skön,

med vidsträckta, lummiga grenar,

ty rötterna nådde ner

till flödande vatten.

8Ingen ceder i Guds trädgård

kunde mäta sig med den.

Ingen cypress hade sådana grenar,

ingen platan en sådan krona.

Inget träd i Guds trädgård

var dess like i skönhet.

9Jag hade gjort den så skön,

med täta, lummiga grenar,

att Edens alla träd i Guds trädgård

måste avundas den.

10Så säger Herren Gud: Cedern växte sig hög och sträckte sin topp upp till molnen, och den greps av högmod över sin höjd. 11Därför prisgav jag den åt de främmande folkens anförare. Han behandlade den som dess gudlöshet förtjänade — jag hade förskjutit den. 12Främlingar, grymma hedningar, högg ner den och lät den ligga. Grenarna spreds över berg och dalar, de låg brutna i jordens alla bäckfåror. Alla jordens folk som bott i dess skugga drog bort därifrån och lät den ligga.

13Himlens alla fåglar

bygger bo på den fällda stammen.

Markens alla djur

söker läger bland grenarna.

14Därför skall aldrig mer några träd vid vatten växa sig höga och sträcka sin topp upp till molnen, aldrig mer skall träd som har gott om vatten vara sig själva nog, hur höga de än må bli. De är alla prisgivna åt döden och skall sjunka ner i underjorden till de människor som har lagts i graven.

15Så säger Herren Gud: Den dag cedern störtade ner i dödsriket försänkte jag djupet i sorg och förseglade det, jag hejdade strömmarna och höll tillbaka vattenflödet. Jag klädde Libanon i sorgskrud för cederns skull, och markens alla träd vissnade. 16Folken bävade vid dånet av dess fall, när jag störtade den ner i dödsriket till dem som lagts i graven. Detta blev till tröst för Edens alla träd i underjorden, de yppersta som vuxit på Libanon, alla som haft gott om vatten. 17Liksom cedern hade de störtat ner i dödsriket, ner till dem som dräpts med svärd. De som hade bott i dess skugga skingrades bland folken.

18Var något av Edens träd lika praktfullt och väldigt som du? Ändå skall du störtas ner i underjorden liksom Edens träd. Du skall ligga bland de oomskurna, bland dem som dräpts med svärd.

Cedern är farao med hela hans larmande hop, säger Herren Gud.