Bibel 2000 (B2000)
28

Profetia mot Tyros kung

281Herrens ord kom till mig: 2Människa! Säg till Tyros furste: Så säger Herren Gud: Du blev högmodig och sade: »Jag är en gud. Jag sitter på en gudatron mitt i havet.« Men även om du inbillar dig att du är gudomlig, så är du människa och inte gud. 3Du är visare än Daniel, inget hemligt är förborgat för dig. 4Vägledd av vishet och insikt har du skaffat dig rikedom. Guld och silver samlade du i dina skattkamrar. 5Du drev handel med stor skicklighet och ökade din rikedom. Men din rikedom har gjort dig högmodig. 6Därför säger Herren Gud: Eftersom du inbillar dig att du är gudomlig 7skall jag låta främlingar anfalla dig, grymma hedningar. Med draget svärd skall de angripa din härliga vishet, de skall släpa din storhet i smutsen. 8De skall sänka dig i graven. Ute på havet skall du dräpas och dö. 9Vågar du, ansikte mot ansikte med dina mördare, säga: »Jag är en gud«? Nej, du är en människa i dina dråpares våld, inte en gud. 10Som en oomskuren skall du dö för främlingars hand. Jag har talat, säger Herren Gud.

Sorgesång över Tyros kung

11Herrens ord kom till mig: 12Människa! Sjung en sorgesång om Tyros kung: Så säger Herren Gud:

Du var som en dyrbar sigillring. Du var full av vishet och fulländat skön. 13I Eden, Guds trädgård, bodde du. Du var höljd i ädelstenar av alla de slag: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, rubin och smaragd. Av guld var dina smycken och prydnader, gjorda åt dig den dag du blev skapad. 14Du var en kerub som jag hade smort och satt till beskyddare. På det heliga gudaberget bodde du. Där gick du bland gnistrande stenar. 15Du var oförvitlig i allt vad du gjorde, från den dag du blev skapad till dess att orätt kom i dagen hos dig. 16Din vidlyftiga köpenskap drev dig till våld och synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och jagade bort dig, beskyddande kerub, från de gnistrande stenarna. 17Din skönhet gjorde dig högmodig, och du förödde din vishet och storhet. Då kastade jag dig ner till marken och lämnade dig att beskådas av andra kungar. 18Med otaliga synder och orättfärdig köpenskap vanhelgade du dina tempel. Då lät jag eld slå ut från dig, och den förtärde dig. Inför allas ögon blev du till aska på marken. 19Alla folk som kände dig grips av fasa för din skull. Du har blivit en skräcksyn. Det är för alltid slut med dig.

Profetia mot Sidon

20Herrens ord kom till mig: 21Människa! Vänd dig mot Sidon och profetera mot staden: 22Så säger Herren Gud: Jag skall ta itu med dig, Sidon, och visa min makt i dig. Genom att verkställa domen över staden skall jag visa min helighet. Då skall de inse att jag är Herren. 23Jag skall sprida pest och låta blod flyta på gatorna. Inne i staden skall de slagna falla för svärdet som riktas mot den från alla håll. Då skall de inse att jag är Herren.

Löfte om hemkomst och välgång

24Israels folk skall inte längre plågas av föraktfulla grannfolks brännande nässlor och stickande törnen. Då skall de inse att jag är Herren Gud. 25Så säger Herren Gud: Jag skall samla ihop israeliterna från de folk bland vilka de skingrats, genom dem skall jag visa min helighet i de andra folkens åsyn. De skall få bo på sin egen mark, den som jag en gång gav min tjänare Jakob. 26Där skall de leva tryggt, bygga hus och plantera vingårdar. De skall leva tryggt när jag har verkställt domen över de grannfolk som föraktar dem. Då skall de inse att jag är Herren, deras Gud.

29

Profetia mot farao

291Under det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och hela Egypten. 3Du skall säga: Så säger Herren Gud:

Jag skall ta itu med dig, farao,

Egyptens kung,

feta krokodil som dåsar i Nilen

och säger: »Nilen är min,

jag har skapat den.«

4Jag skall slå krokar i dina käftar och låta Nilens fiskar fastna i dina fjäll. Jag skall dra upp dig ur din Nil, dig och Nilens alla fiskar som sitter fast i dina fjäll.

5Jag skall slunga dig ut i öknen,

dig och Nilens alla fiskar.

Du blir liggande på bara marken,

ingen hämtar och begraver dig.

Åt markens djur och himlens fåglar

ger jag dig som föda.

6Då skall alla i Egypten inse

att jag är Herren.

För Israels folk är Egypten

en stav av vassrör.

7När de griper tag i dig

kommer du att splittras

och fläka upp handen på alla.

När de stöder sig på dig

kommer du att brytas

och få dem alla att vackla.

8Därför, säger Herren Gud, skall jag rikta svärdet mot dig och utrota människor och boskap. 9Egypten skall bli till ödemark och ruiner. Då skall de inse att jag är Herren.

Du säger: »Nilen är min, jag har skapat den.« 10Därför skall jag ta itu med dig och din Nil. Jag skall göra Egypten till en enda ruin, en ödemark, från Migdol till Assuan och ända till gränsen mot Kush. 11Ingen människa skall sätta sin fot i landet, ingen boskap skall trampa där. Det skall ligga obebott i fyrtio år. 12Jag skall göra Egypten till ett öde land bland andra ödelagda länder. I fyrtio år skall dess städer ligga i ruiner bland andra ödelagda städer. Och jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 13Så säger Herren Gud: Efter fyrtio år skall jag samla ihop egypterna från de folk bland vilka de skingrats. 14Då skall jag vända egypternas öde och låta dem komma tillbaka till Patros, landet de härstammar från. Där skall de bli ett obetydligt kungarike, 15obetydligast bland riken. Aldrig mer skall de få förhäva sig gentemot andra folk. Jag skall göra dem så fåtaliga att de inte kan härska över andra. 16Israeliterna skall inte längre förlita sig på dem och röja sin synd genom att vända sig till dem. Då skall de inse att jag är Herren Gud.

17Under det tjugosjunde året, på första dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig: 18Människa! Nebukadnessar, Babyloniens kung, har låtit sina krigare slita ont vid Tyros. Deras huvuden är kala, deras skuldror flådda. Men varken han eller hans här har fått någon lön för all sin möda vid Tyros. 19Därför, säger Herren Gud, ger jag Egypten åt Nebukadnessar, Babyloniens kung. Han skall föra bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Detta skall bli lön åt hans här. 20Jag ger honom Egypten som lön för hans möda, för allt de har gjort åt mig, säger Herren Gud. 21Den dagen skall jag ge Israel kraft. Jag skall öppna din mun inför folket. Då skall de inse att jag är Herren.

30

Profetia mot Egypten

301Herrens ord kom till mig: 2Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud:

Jämra er: »Ack, denna dag!«

3Ja, dagen är nära,

Herrens dag är nära.

Det blir en dag av moln,

stunden är inne för folken.

4Svärdet skall drabba Egypten,

och Kush skall darra

när egypterna dräps och stupar.

Deras rikedomar förs bort,

deras fasta grund raseras.

5Män från Kush och Put och Lud, legoknektar från alla håll, även män från förbundets land, skall falla med dem för svärdet. 6Så säger Herren:

De som stöder Egypten skall falla,

dess stolta styrka bli kuvad.

Från Migdol till Assuan

skall de falla för svärdet,

säger Herren Gud.

7Landet skall ligga öde bland andra ödelagda länder, städerna bland ödelagda städer. 8Jag skall sticka Egypten i brand, och alla som har bistått det skall krossas. Då skall de inse att jag är Herren. 9Den dagen skall mina budbärare komma på skepp och sätta skräck i Kush, som har trott sig tryggt. När Egyptens dag är inne skall Kush darra. Den kommer.

10Så säger Herren Gud: Genom Nebukadnessar, Babyloniens kung, skall jag göra slut på Egyptens rikedomar. 11Han och hans här, grymma hedningar, skall föras dit för att skövla landet. Med draget svärd skall de angripa Egypten och fylla landet med lik. 12Jag skall torrlägga Nilen och sälja landet till onda män. Jag skall låta främlingar förhärja landet och allt vad det rymmer. Jag, Herren, har talat.

13Så säger Herren Gud: Jag skall utplåna gudabilderna och förinta avgudarna i Memfis. Ingen egyptisk furste skall längre finnas. Jag skall ingjuta fruktan i Egypten. 14Jag skall ödelägga Patros, sticka Soan i brand och verkställa min dom över No. 15Jag skall tömma min vrede över Sin, Egyptens värn, och förstöra Nos rikedomar. 16Jag skall sticka Egypten i brand. Sin skall vrida sig i smärtor, No skall stormas, och för Memfis skall dagen bli till mörker. 17De unga männen i On och Pi-Beset skall falla för svärdet och kvinnorna föras bort. 18I Tachpanches skall dagen förmörkas, när jag bryter sönder Egyptens ok och dess stolta styrka knäcks. Staden skall höljas i moln och dess kvinnor föras bort. 19Så skall jag verkställa min dom över Egypten. Då skall de inse att jag är Herren.

20Under det elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig: 21Människa! Jag har brutit av armen på farao, Egyptens kung. Ingen har förbundit den och läkt den, ingen har spjälat eller lindat den, så att den blivit stark nog att lyfta svärdet. 22Så säger Herren Gud: Jag skall göra upp med farao, Egyptens kung. Jag skall bryta hans armar, både den friska och den brutna, så att han släpper svärdet. 23Jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 24Jag skall ge kraft åt den babyloniske kungens armar och sätta mitt svärd i hans hand, men faraos armar skall jag bryta, så att han jämrar sig inför den andre som en dödligt sårad. 25Jag skall ge kraft åt den babyloniske kungens armar, men faraos armar skall hänga maktlösa. Jag skall sätta mitt svärd i den babyloniske kungens hand, och han skall lyfta det mot Egypten. Då skall de inse att jag är Herren. 26Jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. Då skall de inse att jag är Herren.