Bibel 2000 (B2000)
27

Sorgesång över skeppet Tyros

271Herrens ord kom till mig: 2Människa! Sjung en sorgesång om Tyros. 3Till Tyros, som tronar vid porten till havet och driver handel med folk på fjärran kuster, skall du säga: Så säger Herren Gud:

Tyros, du sade:

»Min skönhet är fulländad.«

4Mitt i havet ligger du.

De som byggde dig

gjorde dig fulländat skön.

5Av cypresser från Senir

byggdes dina däck.

De tog en ceder från Libanon

och reste en mast på dig.

6Av ekar från Bashan

gjordes dina åror.

Din bordläggning timrade de

av cedrar från kitteernas kuster.

7Av mönstrat egyptiskt linne

var ditt segel sytt.

Det blev ditt kännetecken.

Av tyg från Elishas kuster,

violett och purpurrött,

var ditt soltak gjort.

8Sidons och Arvads furstar

var roddare hos dig.

Semers klokaste män

var dina matroser.

9Gevals äldste och dess klokaste män

tätade dina läckor.

Havets alla skepp och sjömän

kom till dig för att byta varor.

10Män från Persien, från Lud och Put

fanns i din här, var ditt krigsfolk.

Sina sköldar och hjälmar hängde de på dig

och gjorde dig praktfull.

11Folk från Arvad och Kilikien fanns överallt på dina murar, och gammadeer stod i dina torn. Överallt längs dina murar hängde de sina koger och gjorde dig fulländat skön.

12Tarshish drev handel med dig, lockat av ditt rika utbud. De bytte till sig dina varor mot silver, järn, tenn och bly. 13Javan, Tuval och Meshek handlade med dig och bytte till sig dina varor mot slavar och kopparkärl. 14Folket i Bet Togarma lämnade vagnshästar, ridhästar och mulor i utbyte mot dina varor. 15Folket från Rhodos handlade med dig, och många andra öar gjorde också affärer med dig. De betalade med elfenben och ebenholts. 16Edom drev handel med dig, lockat av alla dina varor. I utbyte gav de rubiner, purpurrött ylle, färggrant tyg och linne, koraller och granater. 17Juda och Israel handlade med dig och bytte till sig dina varor mot vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam. 18-19Damaskus drev handel med dig, lockat av ditt rika utbud av alla slags varor. I utbyte gav de vin från Helbon, ull från Sachar och vin från Usal. Dina varor inbringade även bearbetat järn, kassia och kalmus. 20Dedan handlade med dig, de sålde sadeltäcken. 21Arabien och Kedars alla furstar gjorde affärer med dig och kom med lamm, baggar och bockar. 22Köpmän från Saba och Ragma handlade med dig och bytte till sig dina varor mot utsökta kryddor, alla slags ädelstenar och guld. 23Harran, Kanne, Eden, Assur och Kilmad handlade med dig, 24de sålde festskrudar och mantlar av violett ylle, färggranna tyger, mönstrade täcken och fast tvinnade tåg. Sådant lämnade de i utbyte. 25Tarshish-skepp fraktade dina varor.

Fullastad och tung

låg du ute på havet.

26Dina roddare förde dig

ut på vida vatten.

Östanvinden krossade dig

långt ute till havs.

27Ditt gods och alla dina varor, dina sjömän och matroser, de som tätat dina läckor, de som skött din byteshandel, allt ditt krigsfolk och hela ditt uppbåd sjunker i havets djup den dag du går under.

28Dina matrosers nödrop

får stränderna att darra.

29De som sitter vid årorna

lämnar sina skepp.

Sjömännen går i land,

havets alla matroser.

30De skriker av sorg,

de klagar bittert över ditt öde.

De strör jord på huvudet

och krälar i aska.

31De rakar sig skalliga

och sveper sig i säckväv.

De fäller bittra tårar över dig

och klagar bittert.

32Jämrande stämmer de upp

en sorgesång över dig:

»Vem var som Tyros,

detta fäste i havet?«

33Där dina varor fördes i land fylldes folkens behov. Med ditt överflöd av alla slags bytesvaror gjorde du jordens kungar rika.

34Nu har du krossats på havet

och försvunnit i djupet.

Dina varor och ditt manskap

har gått till botten med dig.

35Kustländernas folk

känner fasa för din skull.

Kungarna ryser,

deras ansikten förvrids av skräck.

36De som driver handel med folken

drar bestörta efter andan.

Du har blivit en skräcksyn.

Det är för alltid slut med dig.

28

Profetia mot Tyros kung

281Herrens ord kom till mig: 2Människa! Säg till Tyros furste: Så säger Herren Gud: Du blev högmodig och sade: »Jag är en gud. Jag sitter på en gudatron mitt i havet.« Men även om du inbillar dig att du är gudomlig, så är du människa och inte gud. 3Du är visare än Daniel, inget hemligt är förborgat för dig. 4Vägledd av vishet och insikt har du skaffat dig rikedom. Guld och silver samlade du i dina skattkamrar. 5Du drev handel med stor skicklighet och ökade din rikedom. Men din rikedom har gjort dig högmodig. 6Därför säger Herren Gud: Eftersom du inbillar dig att du är gudomlig 7skall jag låta främlingar anfalla dig, grymma hedningar. Med draget svärd skall de angripa din härliga vishet, de skall släpa din storhet i smutsen. 8De skall sänka dig i graven. Ute på havet skall du dräpas och dö. 9Vågar du, ansikte mot ansikte med dina mördare, säga: »Jag är en gud«? Nej, du är en människa i dina dråpares våld, inte en gud. 10Som en oomskuren skall du dö för främlingars hand. Jag har talat, säger Herren Gud.

Sorgesång över Tyros kung

11Herrens ord kom till mig: 12Människa! Sjung en sorgesång om Tyros kung: Så säger Herren Gud:

Du var som en dyrbar sigillring. Du var full av vishet och fulländat skön. 13I Eden, Guds trädgård, bodde du. Du var höljd i ädelstenar av alla de slag: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, rubin och smaragd. Av guld var dina smycken och prydnader, gjorda åt dig den dag du blev skapad. 14Du var en kerub som jag hade smort och satt till beskyddare. På det heliga gudaberget bodde du. Där gick du bland gnistrande stenar. 15Du var oförvitlig i allt vad du gjorde, från den dag du blev skapad till dess att orätt kom i dagen hos dig. 16Din vidlyftiga köpenskap drev dig till våld och synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och jagade bort dig, beskyddande kerub, från de gnistrande stenarna. 17Din skönhet gjorde dig högmodig, och du förödde din vishet och storhet. Då kastade jag dig ner till marken och lämnade dig att beskådas av andra kungar. 18Med otaliga synder och orättfärdig köpenskap vanhelgade du dina tempel. Då lät jag eld slå ut från dig, och den förtärde dig. Inför allas ögon blev du till aska på marken. 19Alla folk som kände dig grips av fasa för din skull. Du har blivit en skräcksyn. Det är för alltid slut med dig.

Profetia mot Sidon

20Herrens ord kom till mig: 21Människa! Vänd dig mot Sidon och profetera mot staden: 22Så säger Herren Gud: Jag skall ta itu med dig, Sidon, och visa min makt i dig. Genom att verkställa domen över staden skall jag visa min helighet. Då skall de inse att jag är Herren. 23Jag skall sprida pest och låta blod flyta på gatorna. Inne i staden skall de slagna falla för svärdet som riktas mot den från alla håll. Då skall de inse att jag är Herren.

Löfte om hemkomst och välgång

24Israels folk skall inte längre plågas av föraktfulla grannfolks brännande nässlor och stickande törnen. Då skall de inse att jag är Herren Gud. 25Så säger Herren Gud: Jag skall samla ihop israeliterna från de folk bland vilka de skingrats, genom dem skall jag visa min helighet i de andra folkens åsyn. De skall få bo på sin egen mark, den som jag en gång gav min tjänare Jakob. 26Där skall de leva tryggt, bygga hus och plantera vingårdar. De skall leva tryggt när jag har verkställt domen över de grannfolk som föraktar dem. Då skall de inse att jag är Herren, deras Gud.

29

Profetia mot farao

291Under det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och hela Egypten. 3Du skall säga: Så säger Herren Gud:

Jag skall ta itu med dig, farao,

Egyptens kung,

feta krokodil som dåsar i Nilen

och säger: »Nilen är min,

jag har skapat den.«

4Jag skall slå krokar i dina käftar och låta Nilens fiskar fastna i dina fjäll. Jag skall dra upp dig ur din Nil, dig och Nilens alla fiskar som sitter fast i dina fjäll.

5Jag skall slunga dig ut i öknen,

dig och Nilens alla fiskar.

Du blir liggande på bara marken,

ingen hämtar och begraver dig.

Åt markens djur och himlens fåglar

ger jag dig som föda.

6Då skall alla i Egypten inse

att jag är Herren.

För Israels folk är Egypten

en stav av vassrör.

7När de griper tag i dig

kommer du att splittras

och fläka upp handen på alla.

När de stöder sig på dig

kommer du att brytas

och få dem alla att vackla.

8Därför, säger Herren Gud, skall jag rikta svärdet mot dig och utrota människor och boskap. 9Egypten skall bli till ödemark och ruiner. Då skall de inse att jag är Herren.

Du säger: »Nilen är min, jag har skapat den.« 10Därför skall jag ta itu med dig och din Nil. Jag skall göra Egypten till en enda ruin, en ödemark, från Migdol till Assuan och ända till gränsen mot Kush. 11Ingen människa skall sätta sin fot i landet, ingen boskap skall trampa där. Det skall ligga obebott i fyrtio år. 12Jag skall göra Egypten till ett öde land bland andra ödelagda länder. I fyrtio år skall dess städer ligga i ruiner bland andra ödelagda städer. Och jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 13Så säger Herren Gud: Efter fyrtio år skall jag samla ihop egypterna från de folk bland vilka de skingrats. 14Då skall jag vända egypternas öde och låta dem komma tillbaka till Patros, landet de härstammar från. Där skall de bli ett obetydligt kungarike, 15obetydligast bland riken. Aldrig mer skall de få förhäva sig gentemot andra folk. Jag skall göra dem så fåtaliga att de inte kan härska över andra. 16Israeliterna skall inte längre förlita sig på dem och röja sin synd genom att vända sig till dem. Då skall de inse att jag är Herren Gud.

17Under det tjugosjunde året, på första dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig: 18Människa! Nebukadnessar, Babyloniens kung, har låtit sina krigare slita ont vid Tyros. Deras huvuden är kala, deras skuldror flådda. Men varken han eller hans här har fått någon lön för all sin möda vid Tyros. 19Därför, säger Herren Gud, ger jag Egypten åt Nebukadnessar, Babyloniens kung. Han skall föra bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Detta skall bli lön åt hans här. 20Jag ger honom Egypten som lön för hans möda, för allt de har gjort åt mig, säger Herren Gud. 21Den dagen skall jag ge Israel kraft. Jag skall öppna din mun inför folket. Då skall de inse att jag är Herren.