Bibel 2000 (B2000)
25

Profetia mot Ammon

251Herrens ord kom till mig: 2Människa! Vänd dig mot ammoniterna och profetera mot dem. 3Säg till Ammons folk: Hör Herren Guds ord! Så säger Herren Gud: Du hånade min helgedom då den skändades, du hånade Israels land då det blev ödelagt och folket i Juda då det fördes bort i fångenskap. 4Därför skall jag ge ditt land som egendom åt Östlandets folk. Där skall de slå upp sina tält och där skall de resa sina boningar. De skall äta din frukt och dricka din mjölk. 5Jag skall göra Rabba till betesmark för kameler och Ammon till viloplats för fårhjordar. Då skall ni inse att jag är Herren.

6Så säger Herren Gud: Du klappade i händerna och stampade med fötterna, skadeglad som du var och full av förakt för Israels land. 7Därför skall jag lyfta min hand mot dig och låta dig bli ett byte för andra folk. Jag skall utplåna dig som folk och förinta dig som land. Jag skall ödelägga dig. Då skall du inse att jag är Herren.

Profetia mot Moab

8Så säger Herren Gud: Moab och Seir har sagt: »Folket i Juda är som alla andra folk.« 9Därför skall jag rensa bort städerna från Moabs bergssluttningar, varenda en av dem, alla landets pärlor, Bet Hajshimot, Baal Meon och Kirjatajim. 10Jag skall ge Moab tillsammans med Ammon som egendom åt Östlandets folk. Sedan skall Ammon vara glömt bland folken. 11Och över Moab skall jag verkställa domen. Då skall de inse att jag är Herren.

Profetia mot Edom

12Så säger Herren Gud: Edom tog hämnd på folket i Juda och drog därigenom skuld över sig. 13Därför, säger Herren Gud, skall jag lyfta min hand mot Edom. Jag skall lägga det i ruiner och utrota människor och djur. Från Teman till Dedan skall de falla för svärdet. 14Jag skall låta min hämnd drabba Edom genom mitt folk Israel, som skall behandla Edom så som min vrede och harm kräver. Då skall de inse att jag hämnas, säger Herren Gud.

Profetia mot filisteerna

15Så säger Herren Gud: Filisteerna var hämndlystna och tog hämnd, fulla av förakt. De härjade, drivna av sin eviga fiendskap. 16Därför, säger Herren Gud, skall jag lyfta min hand mot filisteerna, jag skall förgöra kereteerna och utrota de sista kustborna. 17I vrede skall jag straffa dem, och jag skall utkräva en fruktansvärd hämnd. Och när jag låter min hämnd drabba dem, då skall de inse att jag är Herren.

26

Profetia mot Tyros

261Under det elfte året, på första dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Tyros har hånat Jerusalem och sagt: »Folkens port är uppbruten, den har tillfallit mig. Jag skall bli rik, nu när den är förödd.« 3Därför, säger Herren Gud, skall jag göra upp med dig, Tyros. Jag skall låta många folk välla in över dig, liksom havet väller fram med sina vågor. 4De skall förstöra Tyros murar och riva ner dess torn. Jag skall sopa bort jorden och göra staden till en naken klippa. 5Den blir till en torkplats för nät ute i havet. Jag har talat, säger Herren Gud. Tyros skall plundras av folken 6och lydstäderna på fastlandet härjas med svärd. Då skall de inse att jag är Herren.

7Så säger Herren Gud: Jag skall låta kungen av Babylonien, Nebukadnessar, konungarnas konung, anfalla Tyros från norr. Med hästar och stridsvagnar och vagnskämpar skall han komma och med den väldiga här han bådat upp. 8Dina lydstäder på fastlandet skall han härja med svärd. Sedan skall han kasta upp en belägringsvall, bygga en stormningsramp och resa ett sköldtak. 9Han skall stöta murbräckan mot dina murar och rasera dina torn med bräckjärn. 10Så många är hans hästar att dammet de river upp kommer att täcka dig. Dina murar skall darra vid larmet från hästar och rullande vagnar, när han drar in genom dina portar som man drar in i en stormad stad. 11Hans hästars hovar skall trampa sönder dina gator. Med svärd skall han dräpa ditt folk. Dina mäktiga pelare skall störta till marken. 12De skall röva dina rikedomar och roffa åt sig av dina handelsvaror. De skall riva ner dina murar och rasera dina praktfulla hus. Din sten, ditt virke, din jord skall de kasta i havet. 13Jag skall tysta dina sånger, dina lyrors klang skall aldrig höras mer. 14Och jag skall göra dig till en naken klippa. Tyros blir en torkplats för nät. Aldrig mer skall staden byggas upp. Jag, Herren, har talat, säger Herren Gud.

15Så säger Herren Gud till Tyros: Dånet av ditt fall, de sårades jämmer och slaktandet som pågår i dig skall få kustländerna att skälva. 16Alla havets furstar skall stiga ner från sina troner, lägga av sina mantlar och ta av sig sina färggranna kläder. Klädda i skräck skall de sitta på marken, fångna i ständig skräck skall de sitta lamslagna för din skull.

17De skall sjunga en sorgesång om dig:

Ack, du har gått under

och svepts bort från havet,

du lovprisade stad

som ägde makten på havet,

du och dina invånare

som spred fasa in över fastlandet.

18Kustländerna grips av skräck

när du faller,

öarna i havet skälver

vid din undergång.

19Så säger Herren Gud: När jag har gjort dig till en ruinstad, lik de städer där ingen längre bor, och när jag har låtit djupet sluka dig, så att vattenmassorna gömmer dig, 20då skall jag störta dig ner till forntidens folk, till dem som har lagts i graven. Likt ruinerna från forntiden skall du ligga i underjorden, tillsammans med dem som har lagts i graven. Du skall aldrig mer finna en plats i de levandes land. 21Jag skall göra dig till en skräcksyn. Det är slut med dig. Den som söker dig skall aldrig någonsin finna dig, säger Herren Gud.

27

Sorgesång över skeppet Tyros

271Herrens ord kom till mig: 2Människa! Sjung en sorgesång om Tyros. 3Till Tyros, som tronar vid porten till havet och driver handel med folk på fjärran kuster, skall du säga: Så säger Herren Gud:

Tyros, du sade:

»Min skönhet är fulländad.«

4Mitt i havet ligger du.

De som byggde dig

gjorde dig fulländat skön.

5Av cypresser från Senir

byggdes dina däck.

De tog en ceder från Libanon

och reste en mast på dig.

6Av ekar från Bashan

gjordes dina åror.

Din bordläggning timrade de

av cedrar från kitteernas kuster.

7Av mönstrat egyptiskt linne

var ditt segel sytt.

Det blev ditt kännetecken.

Av tyg från Elishas kuster,

violett och purpurrött,

var ditt soltak gjort.

8Sidons och Arvads furstar

var roddare hos dig.

Semers klokaste män

var dina matroser.

9Gevals äldste och dess klokaste män

tätade dina läckor.

Havets alla skepp och sjömän

kom till dig för att byta varor.

10Män från Persien, från Lud och Put

fanns i din här, var ditt krigsfolk.

Sina sköldar och hjälmar hängde de på dig

och gjorde dig praktfull.

11Folk från Arvad och Kilikien fanns överallt på dina murar, och gammadeer stod i dina torn. Överallt längs dina murar hängde de sina koger och gjorde dig fulländat skön.

12Tarshish drev handel med dig, lockat av ditt rika utbud. De bytte till sig dina varor mot silver, järn, tenn och bly. 13Javan, Tuval och Meshek handlade med dig och bytte till sig dina varor mot slavar och kopparkärl. 14Folket i Bet Togarma lämnade vagnshästar, ridhästar och mulor i utbyte mot dina varor. 15Folket från Rhodos handlade med dig, och många andra öar gjorde också affärer med dig. De betalade med elfenben och ebenholts. 16Edom drev handel med dig, lockat av alla dina varor. I utbyte gav de rubiner, purpurrött ylle, färggrant tyg och linne, koraller och granater. 17Juda och Israel handlade med dig och bytte till sig dina varor mot vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam. 18-19Damaskus drev handel med dig, lockat av ditt rika utbud av alla slags varor. I utbyte gav de vin från Helbon, ull från Sachar och vin från Usal. Dina varor inbringade även bearbetat järn, kassia och kalmus. 20Dedan handlade med dig, de sålde sadeltäcken. 21Arabien och Kedars alla furstar gjorde affärer med dig och kom med lamm, baggar och bockar. 22Köpmän från Saba och Ragma handlade med dig och bytte till sig dina varor mot utsökta kryddor, alla slags ädelstenar och guld. 23Harran, Kanne, Eden, Assur och Kilmad handlade med dig, 24de sålde festskrudar och mantlar av violett ylle, färggranna tyger, mönstrade täcken och fast tvinnade tåg. Sådant lämnade de i utbyte. 25Tarshish-skepp fraktade dina varor.

Fullastad och tung

låg du ute på havet.

26Dina roddare förde dig

ut på vida vatten.

Östanvinden krossade dig

långt ute till havs.

27Ditt gods och alla dina varor, dina sjömän och matroser, de som tätat dina läckor, de som skött din byteshandel, allt ditt krigsfolk och hela ditt uppbåd sjunker i havets djup den dag du går under.

28Dina matrosers nödrop

får stränderna att darra.

29De som sitter vid årorna

lämnar sina skepp.

Sjömännen går i land,

havets alla matroser.

30De skriker av sorg,

de klagar bittert över ditt öde.

De strör jord på huvudet

och krälar i aska.

31De rakar sig skalliga

och sveper sig i säckväv.

De fäller bittra tårar över dig

och klagar bittert.

32Jämrande stämmer de upp

en sorgesång över dig:

»Vem var som Tyros,

detta fäste i havet?«

33Där dina varor fördes i land fylldes folkens behov. Med ditt överflöd av alla slags bytesvaror gjorde du jordens kungar rika.

34Nu har du krossats på havet

och försvunnit i djupet.

Dina varor och ditt manskap

har gått till botten med dig.

35Kustländernas folk

känner fasa för din skull.

Kungarna ryser,

deras ansikten förvrids av skräck.

36De som driver handel med folken

drar bestörta efter andan.

Du har blivit en skräcksyn.

Det är för alltid slut med dig.