Bibel 2000 (B2000)
26

Profetia mot Tyros

261Under det elfte året, på första dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Tyros har hånat Jerusalem och sagt: »Folkens port är uppbruten, den har tillfallit mig. Jag skall bli rik, nu när den är förödd.« 3Därför, säger Herren Gud, skall jag göra upp med dig, Tyros. Jag skall låta många folk välla in över dig, liksom havet väller fram med sina vågor. 4De skall förstöra Tyros murar och riva ner dess torn. Jag skall sopa bort jorden och göra staden till en naken klippa. 5Den blir till en torkplats för nät ute i havet. Jag har talat, säger Herren Gud. Tyros skall plundras av folken 6och lydstäderna på fastlandet härjas med svärd. Då skall de inse att jag är Herren.

7Så säger Herren Gud: Jag skall låta kungen av Babylonien, Nebukadnessar, konungarnas konung, anfalla Tyros från norr. Med hästar och stridsvagnar och vagnskämpar skall han komma och med den väldiga här han bådat upp. 8Dina lydstäder på fastlandet skall han härja med svärd. Sedan skall han kasta upp en belägringsvall, bygga en stormningsramp och resa ett sköldtak. 9Han skall stöta murbräckan mot dina murar och rasera dina torn med bräckjärn. 10Så många är hans hästar att dammet de river upp kommer att täcka dig. Dina murar skall darra vid larmet från hästar och rullande vagnar, när han drar in genom dina portar som man drar in i en stormad stad. 11Hans hästars hovar skall trampa sönder dina gator. Med svärd skall han dräpa ditt folk. Dina mäktiga pelare skall störta till marken. 12De skall röva dina rikedomar och roffa åt sig av dina handelsvaror. De skall riva ner dina murar och rasera dina praktfulla hus. Din sten, ditt virke, din jord skall de kasta i havet. 13Jag skall tysta dina sånger, dina lyrors klang skall aldrig höras mer. 14Och jag skall göra dig till en naken klippa. Tyros blir en torkplats för nät. Aldrig mer skall staden byggas upp. Jag, Herren, har talat, säger Herren Gud.

15Så säger Herren Gud till Tyros: Dånet av ditt fall, de sårades jämmer och slaktandet som pågår i dig skall få kustländerna att skälva. 16Alla havets furstar skall stiga ner från sina troner, lägga av sina mantlar och ta av sig sina färggranna kläder. Klädda i skräck skall de sitta på marken, fångna i ständig skräck skall de sitta lamslagna för din skull.

17De skall sjunga en sorgesång om dig:

Ack, du har gått under

och svepts bort från havet,

du lovprisade stad

som ägde makten på havet,

du och dina invånare

som spred fasa in över fastlandet.

18Kustländerna grips av skräck

när du faller,

öarna i havet skälver

vid din undergång.

19Så säger Herren Gud: När jag har gjort dig till en ruinstad, lik de städer där ingen längre bor, och när jag har låtit djupet sluka dig, så att vattenmassorna gömmer dig, 20då skall jag störta dig ner till forntidens folk, till dem som har lagts i graven. Likt ruinerna från forntiden skall du ligga i underjorden, tillsammans med dem som har lagts i graven. Du skall aldrig mer finna en plats i de levandes land. 21Jag skall göra dig till en skräcksyn. Det är slut med dig. Den som söker dig skall aldrig någonsin finna dig, säger Herren Gud.