Bibel 2000 (B2000)
24

Jerusalem, en ärgig gryta

241Under det nionde året, på tionde dagen i tionde månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Skriv upp dagens datum, just denna dag. Ty just denna dag har den babyloniske kungen anfallit Jerusalem. 3Ge det motsträviga folket en liknelse. Säg: Så säger Herren Gud:

Sätt på grytan, sätt på den

och häll vatten i.

4Lägg i bitar av kött,

de läckraste bitar

av lår och bog,

fyll på med de bästa benen.

5Ta de fetaste fåren.

Lägg ved under grytan.

Låt bitarna sjuda

och benen koka med.

6Så säger Herren Gud: Ve den blodbefläckade staden, en gryta med beläggning av ärg, ärg som aldrig går bort. Grytan har tömts, köttbit för köttbit, utan att lottdragning skett. 7Staden dryper av blod, den har spillt blod över den kala klippan, inte på marken där det kan täckas av jord. 8För att ge utlopp åt min vrede och utkräva hämnd låter jag nu stadens eget blod rinna över den kala klippan, där det inte kan täckas över.

9Så säger Herren Gud: Ve den blodbefläckade staden! Jag skall bygga ett stort bål. 10Lägg på mycket ved och tänd eld. Låt köttet koka sönder och spadet koka bort så att benen blir brända. 11Sätt grytan tom på kolen, tills den blir så het att kopparn börjar glöda och orenheten kan smälta och ärgen gå bort. 12Men det tjocka lagret av ärg går inte bort i elden. 13Du är oren och skamlös. Jag har försökt göra dig ren, men du har inte blivit av med din orenhet. Först när jag har släckt min vrede på dig skall du bli ren igen. 14Jag, Herren, har talat. Så blir det också. Jag skall göra som jag har sagt. Jag skall inte låta mig bevekas, inte visa skonsamhet eller ånger. Efter hur du har levat och handlat skall jag döma dig, säger Herren Gud.

Hesekiels hustrus död förebådar Jerusalems fall

15Herrens ord kom till mig: 16Människa! Jag skall låta bråd död ta ifrån dig henne som är dina ögons lust. Du får inte sörja, inte gråta och fälla tårar. 17Jämra dig i stillhet, men håll ingen sorgehögtid. Vira turbanen om huvudet och sätt på dig sandalerna. Dölj inte ditt ansikte och ät inget sorgebröd.

18På morgonen talade jag till folket. På kvällen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld. 19Folket sade till mig: »Varför gör du så? Tala om för oss vad det betyder!« 20Jag svarade dem: »Herrens ord kom till mig: 21Säg till Israels folk: Så säger Herren Gud: Jag skall skända min helgedom, ert stolta värn, era ögons lust, det käraste ni har. Och de söner och döttrar ni lämnade kvar skall nu falla för svärdet. — 22Ni kommer att få göra som jag. Dölj inte ert ansikte och ät inget sorgebröd. 23Behåll turbanen och sandalerna på. Ni får inte sörja och gråta. Men till följd av era synder skall ni alla stönande tyna bort. — 24Hesekiel skall vara ett tecken för er. Vad han gör kommer också ni att få göra. Då detta sker skall ni inse att jag är Herren Gud.«

25Människa! Den dag jag tar ifrån dem deras värn, deras stolthet och glädje, deras ögons lust, det käraste de har, deras söner och döttrar, 26den dagen skall en flykting komma till dig och berätta om detta. 27Inför flyktingen skall din tungas band lösas, du skall tala och inte längre vara stum. Så skall du vara ett tecken för dem. Då skall de inse att jag är Herren.

25

Profetia mot Ammon

251Herrens ord kom till mig: 2Människa! Vänd dig mot ammoniterna och profetera mot dem. 3Säg till Ammons folk: Hör Herren Guds ord! Så säger Herren Gud: Du hånade min helgedom då den skändades, du hånade Israels land då det blev ödelagt och folket i Juda då det fördes bort i fångenskap. 4Därför skall jag ge ditt land som egendom åt Östlandets folk. Där skall de slå upp sina tält och där skall de resa sina boningar. De skall äta din frukt och dricka din mjölk. 5Jag skall göra Rabba till betesmark för kameler och Ammon till viloplats för fårhjordar. Då skall ni inse att jag är Herren.

6Så säger Herren Gud: Du klappade i händerna och stampade med fötterna, skadeglad som du var och full av förakt för Israels land. 7Därför skall jag lyfta min hand mot dig och låta dig bli ett byte för andra folk. Jag skall utplåna dig som folk och förinta dig som land. Jag skall ödelägga dig. Då skall du inse att jag är Herren.

Profetia mot Moab

8Så säger Herren Gud: Moab och Seir har sagt: »Folket i Juda är som alla andra folk.« 9Därför skall jag rensa bort städerna från Moabs bergssluttningar, varenda en av dem, alla landets pärlor, Bet Hajshimot, Baal Meon och Kirjatajim. 10Jag skall ge Moab tillsammans med Ammon som egendom åt Östlandets folk. Sedan skall Ammon vara glömt bland folken. 11Och över Moab skall jag verkställa domen. Då skall de inse att jag är Herren.

Profetia mot Edom

12Så säger Herren Gud: Edom tog hämnd på folket i Juda och drog därigenom skuld över sig. 13Därför, säger Herren Gud, skall jag lyfta min hand mot Edom. Jag skall lägga det i ruiner och utrota människor och djur. Från Teman till Dedan skall de falla för svärdet. 14Jag skall låta min hämnd drabba Edom genom mitt folk Israel, som skall behandla Edom så som min vrede och harm kräver. Då skall de inse att jag hämnas, säger Herren Gud.

Profetia mot filisteerna

15Så säger Herren Gud: Filisteerna var hämndlystna och tog hämnd, fulla av förakt. De härjade, drivna av sin eviga fiendskap. 16Därför, säger Herren Gud, skall jag lyfta min hand mot filisteerna, jag skall förgöra kereteerna och utrota de sista kustborna. 17I vrede skall jag straffa dem, och jag skall utkräva en fruktansvärd hämnd. Och när jag låter min hämnd drabba dem, då skall de inse att jag är Herren.

26

Profetia mot Tyros

261Under det elfte året, på första dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Tyros har hånat Jerusalem och sagt: »Folkens port är uppbruten, den har tillfallit mig. Jag skall bli rik, nu när den är förödd.« 3Därför, säger Herren Gud, skall jag göra upp med dig, Tyros. Jag skall låta många folk välla in över dig, liksom havet väller fram med sina vågor. 4De skall förstöra Tyros murar och riva ner dess torn. Jag skall sopa bort jorden och göra staden till en naken klippa. 5Den blir till en torkplats för nät ute i havet. Jag har talat, säger Herren Gud. Tyros skall plundras av folken 6och lydstäderna på fastlandet härjas med svärd. Då skall de inse att jag är Herren.

7Så säger Herren Gud: Jag skall låta kungen av Babylonien, Nebukadnessar, konungarnas konung, anfalla Tyros från norr. Med hästar och stridsvagnar och vagnskämpar skall han komma och med den väldiga här han bådat upp. 8Dina lydstäder på fastlandet skall han härja med svärd. Sedan skall han kasta upp en belägringsvall, bygga en stormningsramp och resa ett sköldtak. 9Han skall stöta murbräckan mot dina murar och rasera dina torn med bräckjärn. 10Så många är hans hästar att dammet de river upp kommer att täcka dig. Dina murar skall darra vid larmet från hästar och rullande vagnar, när han drar in genom dina portar som man drar in i en stormad stad. 11Hans hästars hovar skall trampa sönder dina gator. Med svärd skall han dräpa ditt folk. Dina mäktiga pelare skall störta till marken. 12De skall röva dina rikedomar och roffa åt sig av dina handelsvaror. De skall riva ner dina murar och rasera dina praktfulla hus. Din sten, ditt virke, din jord skall de kasta i havet. 13Jag skall tysta dina sånger, dina lyrors klang skall aldrig höras mer. 14Och jag skall göra dig till en naken klippa. Tyros blir en torkplats för nät. Aldrig mer skall staden byggas upp. Jag, Herren, har talat, säger Herren Gud.

15Så säger Herren Gud till Tyros: Dånet av ditt fall, de sårades jämmer och slaktandet som pågår i dig skall få kustländerna att skälva. 16Alla havets furstar skall stiga ner från sina troner, lägga av sina mantlar och ta av sig sina färggranna kläder. Klädda i skräck skall de sitta på marken, fångna i ständig skräck skall de sitta lamslagna för din skull.

17De skall sjunga en sorgesång om dig:

Ack, du har gått under

och svepts bort från havet,

du lovprisade stad

som ägde makten på havet,

du och dina invånare

som spred fasa in över fastlandet.

18Kustländerna grips av skräck

när du faller,

öarna i havet skälver

vid din undergång.

19Så säger Herren Gud: När jag har gjort dig till en ruinstad, lik de städer där ingen längre bor, och när jag har låtit djupet sluka dig, så att vattenmassorna gömmer dig, 20då skall jag störta dig ner till forntidens folk, till dem som har lagts i graven. Likt ruinerna från forntiden skall du ligga i underjorden, tillsammans med dem som har lagts i graven. Du skall aldrig mer finna en plats i de levandes land. 21Jag skall göra dig till en skräcksyn. Det är slut med dig. Den som söker dig skall aldrig någonsin finna dig, säger Herren Gud.