Bibel 2000 (B2000)
23

Ohola och Oholiva, två otrogna systrar

231Herrens ord kom till mig: 2Människa! Det var en gång två kvinnor, döttrar till samma mor. 3Redan som unga horade de i Egypten, där smekte och kramade man deras ungflicksbröst. 4Den äldre hette Ohola och den yngre Oholiva. De blev mina, och de födde söner och döttrar. — Namnet Ohola står för Samaria och Oholiva för Jerusalem.

Oholas otrohet med Assyrien

5Men Ohola horade i stället för att hålla sig till mig. Hon brann av begär efter sina älskare, assyrierna. Det var krigare 6klädda i purpur. Det var ståthållare och styresmän. Alla var de ståtliga unga män. Det var ryttare på sina hästar. 7Hon bjöd ut sina horkonster åt dem. Alla var de Assyriens yppersta söner. Hon brann av begär efter dem och orenade sig med alla deras gudabilder. 8Hon fortsatte med horandet som hon hade börjat med i Egypten, där männen låg med henne när hon var ung, kramade hennes ungflicksbröst och lystet horade med henne. 9Därför prisgav jag henne åt hennes älskare, assyrierna, som hon brann av begär efter. 10De blottade hennes sköte, de tog hennes söner och döttrar och dödade henne med svärd. Hon blev ökänd bland kvinnor. Så verkställdes domen över henne.

Oholivas otrohet med Babylonien och Egypten

11Hennes syster Oholiva såg allt detta, ändå upptändes hon av ännu hetare begär än Ohola och horade ännu värre än hon. 12Hon brann av begär efter assyrierna. Det var ståthållare och styresmän. Det var krigare klädda i praktfulla kläder. Det var ryttare på sina hästar. Alla var de ståtliga unga män. 13Jag såg hur hon orenade sig. Båda betedde sig likadant, 14men Oholiva gick längre i sitt horande. Hon såg väggristningar av män, bilder i lysande rött som föreställde kaldeer 15med gördel om höfterna och turban med fladdrande band. De såg ut som vagnskämpar och liknade de babylonier som hör hemma i Kaldeen. 16När hon såg på dem upptändes hon av begär efter dem och sände bud till dem i Kaldeen. 17Och babylonierna kom till hennes kärleksläger och orenade henne med sitt horande. Men när hon orenat sig med dem vände hon sig från dem. 18Eftersom hon blottade sitt sköte och öppet horade med dem vände jag mig från henne, liksom jag förut vänt mig från hennes syster. 19Men hon horade mer och mer. Hon mindes sin ungdom när hon horade i Egypten, 20och hon upptändes av begär efter vällustingarna där med kön som åsnor och säd som hingstar. 21Du längtade tillbaka till din otuktiga ungdom, då männen i Egypten kramade och smekte dina ungflicksbröst.

22Därför, Oholiva, säger Herren Gud, skall jag hetsa mot dig de älskare du har haft och sedan vänt dig från. Jag skall driva dem mot dig från alla håll. 23Det är babylonier och kaldeer, pekodeer, shoeer, koeer och dessutom alla assyrierna, stiliga unga män, ståthållare och styresmän, vagnskämpar och krigare, allesammans till häst. 24Med rullande vagnar i mängd och med ett uppbåd av folk skall de komma mot dig. Rustade med långsköld och rundsköld och hjälm skall de anfalla dig från alla håll. Åt dem skall jag överlåta rätten att döma, och efter sina egna lagar skall de döma dig. 25Jag skall låta min svartsjuka drabba dig. När de i vrede gör upp med dig skall de skära näsan och öronen av dig. De som är kvar hos dig skall falla för svärdet, och dina söner och döttrar skall tas till fånga. De som är kvar hos dig skall förtäras av eld. 26Man skall slita av dig kläderna och ta dina praktfulla smycken. 27Jag skall göra slut på den otukt och det horande som du började med i Egypten. Dit skall du inte snegla mer. Egypten skall du inte längre minnas.

28Så säger Herren Gud: Jag skall prisge dig åt dem du avskyr, åt dem du har vänt dig från. 29I avsky skall de göra upp med dig. De skall ta allt vad du äger och har, tills du ligger där alldeles naken, med ditt horiska sköte blottat och ditt otuktiga horande avslöjat. 30Detta skall drabba dig för att du sprang efter andra folk och horade med dem och orenade dig med deras gudabilder.

31Du har gått i din systers fotspår. Därför skall jag sätta hennes bägare i din hand. 32Så säger Herren Gud:

Din systers bägare skall du tömma.

Den bägaren är djup och vid,

den rymmer mycket.

33Du skall bli drucken

och fylld av kval.

En bägare med skräck och fasa

är din syster Samarias bägare.

34Du skall dricka den i botten,

svälja dess drägg.

Dina bröst skall du riva blodiga.

Jag har talat, säger Herren Gud.

35Så säger Herren Gud: Du glömde bort mig och vände mig ryggen. Nu får du bära följderna av din otukt och ditt horande.

Oholas och Oholivas brott och straff

36Herren sade till mig: Människa! Gå till rätta med Ohola och Oholiva och gör klart för dem vilka vidrigheter de har begått. 37De har brutit äktenskapet med mig, och de har blod på händerna. De har bedragit mig med sina avgudar och till och med offrat barnen de fött mig som mat åt dem. 38Dessutom gjorde de detta mot mig: De orenade min helgedom och vanhelgade mina sabbater. 39Efter att ha slaktat sina barn åt avgudarna steg de samma dag in i min helgedom och vanhelgade den. Så betedde de sig i mitt tempel. 40De skickade även budbärare till män i fjärran länder, som kom när de blev kallade. För deras skull tvättade du dig och sminkade dina ögon och prydde dig med smycken. 41Du satte dig på en bädd som du gjort redo. Framför den stod ett dukat bord, där du hade ställt fram min rökelse och min olja. 42Det glammades sorglöst därinne. Förutom en mängd andra fanns där män som hämtats dit från öknen. De satte armband om systrarnas handleder och praktfulla kronor på deras huvuden. 43Jag sade om denna kvinna, härjad av sitt horiska leverne: Nu horar de med henne och hon … 44Och de låg med henne som man ligger med en hora. Så låg de med Ohola och Oholiva, dessa otuktiga kvinnor.

45Men rättfärdiga män skall döma dem som man dömer äktenskapsbryterskor och mörderskor. Ty de har brutit äktenskapet med mig, och de har blod på händerna.

46Så säger Herren Gud: Båda upp en skara mot dem och utlämna dem åt skräck och plundring. 47Skaran skall stena dem och stympa dem med sina svärd, döda deras söner och döttrar och bränna ner deras hus. 48Jag skall göra slut på otukten i landet. Alla kvinnor skall ta varning, så att de inte lever lika otuktigt som ni. 49Ni skall få plikta för er otukt och bära följderna av att ni har syndat med era avgudar. Då skall ni inse att jag är Herren Gud.

24

Jerusalem, en ärgig gryta

241Under det nionde året, på tionde dagen i tionde månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Skriv upp dagens datum, just denna dag. Ty just denna dag har den babyloniske kungen anfallit Jerusalem. 3Ge det motsträviga folket en liknelse. Säg: Så säger Herren Gud:

Sätt på grytan, sätt på den

och häll vatten i.

4Lägg i bitar av kött,

de läckraste bitar

av lår och bog,

fyll på med de bästa benen.

5Ta de fetaste fåren.

Lägg ved under grytan.

Låt bitarna sjuda

och benen koka med.

6Så säger Herren Gud: Ve den blodbefläckade staden, en gryta med beläggning av ärg, ärg som aldrig går bort. Grytan har tömts, köttbit för köttbit, utan att lottdragning skett. 7Staden dryper av blod, den har spillt blod över den kala klippan, inte på marken där det kan täckas av jord. 8För att ge utlopp åt min vrede och utkräva hämnd låter jag nu stadens eget blod rinna över den kala klippan, där det inte kan täckas över.

9Så säger Herren Gud: Ve den blodbefläckade staden! Jag skall bygga ett stort bål. 10Lägg på mycket ved och tänd eld. Låt köttet koka sönder och spadet koka bort så att benen blir brända. 11Sätt grytan tom på kolen, tills den blir så het att kopparn börjar glöda och orenheten kan smälta och ärgen gå bort. 12Men det tjocka lagret av ärg går inte bort i elden. 13Du är oren och skamlös. Jag har försökt göra dig ren, men du har inte blivit av med din orenhet. Först när jag har släckt min vrede på dig skall du bli ren igen. 14Jag, Herren, har talat. Så blir det också. Jag skall göra som jag har sagt. Jag skall inte låta mig bevekas, inte visa skonsamhet eller ånger. Efter hur du har levat och handlat skall jag döma dig, säger Herren Gud.

Hesekiels hustrus död förebådar Jerusalems fall

15Herrens ord kom till mig: 16Människa! Jag skall låta bråd död ta ifrån dig henne som är dina ögons lust. Du får inte sörja, inte gråta och fälla tårar. 17Jämra dig i stillhet, men håll ingen sorgehögtid. Vira turbanen om huvudet och sätt på dig sandalerna. Dölj inte ditt ansikte och ät inget sorgebröd.

18På morgonen talade jag till folket. På kvällen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld. 19Folket sade till mig: »Varför gör du så? Tala om för oss vad det betyder!« 20Jag svarade dem: »Herrens ord kom till mig: 21Säg till Israels folk: Så säger Herren Gud: Jag skall skända min helgedom, ert stolta värn, era ögons lust, det käraste ni har. Och de söner och döttrar ni lämnade kvar skall nu falla för svärdet. — 22Ni kommer att få göra som jag. Dölj inte ert ansikte och ät inget sorgebröd. 23Behåll turbanen och sandalerna på. Ni får inte sörja och gråta. Men till följd av era synder skall ni alla stönande tyna bort. — 24Hesekiel skall vara ett tecken för er. Vad han gör kommer också ni att få göra. Då detta sker skall ni inse att jag är Herren Gud.«

25Människa! Den dag jag tar ifrån dem deras värn, deras stolthet och glädje, deras ögons lust, det käraste de har, deras söner och döttrar, 26den dagen skall en flykting komma till dig och berätta om detta. 27Inför flyktingen skall din tungas band lösas, du skall tala och inte längre vara stum. Så skall du vara ett tecken för dem. Då skall de inse att jag är Herren.

25

Profetia mot Ammon

251Herrens ord kom till mig: 2Människa! Vänd dig mot ammoniterna och profetera mot dem. 3Säg till Ammons folk: Hör Herren Guds ord! Så säger Herren Gud: Du hånade min helgedom då den skändades, du hånade Israels land då det blev ödelagt och folket i Juda då det fördes bort i fångenskap. 4Därför skall jag ge ditt land som egendom åt Östlandets folk. Där skall de slå upp sina tält och där skall de resa sina boningar. De skall äta din frukt och dricka din mjölk. 5Jag skall göra Rabba till betesmark för kameler och Ammon till viloplats för fårhjordar. Då skall ni inse att jag är Herren.

6Så säger Herren Gud: Du klappade i händerna och stampade med fötterna, skadeglad som du var och full av förakt för Israels land. 7Därför skall jag lyfta min hand mot dig och låta dig bli ett byte för andra folk. Jag skall utplåna dig som folk och förinta dig som land. Jag skall ödelägga dig. Då skall du inse att jag är Herren.

Profetia mot Moab

8Så säger Herren Gud: Moab och Seir har sagt: »Folket i Juda är som alla andra folk.« 9Därför skall jag rensa bort städerna från Moabs bergssluttningar, varenda en av dem, alla landets pärlor, Bet Hajshimot, Baal Meon och Kirjatajim. 10Jag skall ge Moab tillsammans med Ammon som egendom åt Östlandets folk. Sedan skall Ammon vara glömt bland folken. 11Och över Moab skall jag verkställa domen. Då skall de inse att jag är Herren.

Profetia mot Edom

12Så säger Herren Gud: Edom tog hämnd på folket i Juda och drog därigenom skuld över sig. 13Därför, säger Herren Gud, skall jag lyfta min hand mot Edom. Jag skall lägga det i ruiner och utrota människor och djur. Från Teman till Dedan skall de falla för svärdet. 14Jag skall låta min hämnd drabba Edom genom mitt folk Israel, som skall behandla Edom så som min vrede och harm kräver. Då skall de inse att jag hämnas, säger Herren Gud.

Profetia mot filisteerna

15Så säger Herren Gud: Filisteerna var hämndlystna och tog hämnd, fulla av förakt. De härjade, drivna av sin eviga fiendskap. 16Därför, säger Herren Gud, skall jag lyfta min hand mot filisteerna, jag skall förgöra kereteerna och utrota de sista kustborna. 17I vrede skall jag straffa dem, och jag skall utkräva en fruktansvärd hämnd. Och när jag låter min hämnd drabba dem, då skall de inse att jag är Herren.