Bibel 2000 (B2000)
21

211Herrens ord kom till mig: 2»Människa! Vänd dig mot Jerusalem, predika mot dess helgedomar och profetera mot Israels land.« 3Till Israels land skall du säga: Så säger Herren: Jag skall ta itu med dig. Jag skall dra mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig. 4För att utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig skall mitt svärd fara ut ur skidan mot alla dödliga från söder till norr. 5Då skall alla dödliga inse att jag, Herren, har dragit svärdet ur skidan. Det skall inte återvända.

6Du, människa, skall klaga. Bittert och darrande av skräck skall du klaga inför dem. 7När de frågar dig varför du klagar skall du svara: Över ett bud som skall komma. Alla hjärtan snörps samman och händerna förlamas, modet sviker och det rinner längs benen på alla. Det skall komma, det är på väg, säger Herren Gud.

Det slaktande svärdet

8Herrens ord kom till mig: 9Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud:

Svärdet, svärdet är slipat och blankat.

10Det är slipat till slakt

och blankat att blixtra.

[---]

11Det är lämnat att blankas.

Handen skall gripa det.

Svärdet är slipat och blankat,

färdigt för dråparens hand.

12Klaga och jämra dig, människa,

ty svärdet riktas mot mitt folk

och mot Israels alla furstar.

De blir offer för svärdet,

de och hela mitt folk.

Slå dig på låren i sorg,

13[---]

säger Herren Gud.

14Människa! Profetera

och knyt din hand.

Svärdet skall hugga och hugga,

ett dråparsvärd är det,

ett väldigt dråparsvärd,

som skall svingas bland dem,

15tills de skälver av skräck

och många ligger slagna.

Mot alla deras portar

sänder jag slaktarsvärdet.

Ve, det är skapat att blixtra

och draget för att slakta.

16Visa din skärpa och hugg

åt höger och åt vänster,

hugg dit eggen riktas.

17Också jag knyter min hand.

Jag skall släcka min vrede på dem.

Jag, Herren, har talat.

Babyloniens anfall mot Jerusalem förutsägs

18Herrens ord kom till mig: 19-20Människa! Märk ut två vägar som den babyloniske kungens svärd kan följa och som båda utgår från samma land. Sätt upp vägmärken där de båda vägarna börjar, så att svärdet kan nå fram till Rabba i Ammon och till Juda och Jerusalem. 21Den babyloniske kungen har gjort halt vid vägskälet, där de två vägarna börjar, för att inhämta orakelsvar. Han har skakat pilar, rådfrågat sina husgudar och skådat i lever. 22I sin högra hand har han nu svaret: Jerusalem. Han kommer att mana till kamp, ropa till strid, ställa upp murbräckor mot portarna, kasta upp en belägringsvall och bygga en stormningsramp. 23Israeliterna är bundna av de eder de svurit, ändå tror de att det är ett falskt orakel. Men oraklet är ett vittnesbörd om deras skuld, och de kommer att tas till fånga. 24Därför säger Herren Gud: Genom att era brott avslöjas vittnar ni om er skuld, och i allt vad ni gör blir era synder uppenbara. Ja, ni vittnar mot er själva. Därför skall ni gripas och tas till fånga.

25Du skändlige och gudlöse furste över Israel! Snart kommer dagen då du får ditt slutliga straff. 26Så säger Herren Gud: Av med turbanen och kungakronan! Inget skall förbli som det är. Upphöj den förnedrade, förnedra den upphöjde! 27Allt, allt, allt skall jag lägga i spillror. Men det skall inte ske förrän han kommer som jag har givit rätten att döma.

Profetia om ammoniterna och svärdet

28Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud om ammoniterna och deras hån: Svärd, svärd, draget för att slakta! Dig har man blankat för att du skall blänka och blixtra. 29Man har haft falska syner om dig och lögnaktigt spått att du skulle läggas mot nacken på de skändliga och gudlösa. Snart kommer ändå dagen då de får sitt slutliga straff. 30Stick svärdet tillbaka i skidan! I den trakt där du skapades och i det land där du hör hemma skall jag döma dig. 31Jag skall tömma min vrede över dig och blåsa under mitt ursinnes eld. Jag skall utlämna dig åt råa män, mästare i att förgöra. 32Du skall bli bränsle åt elden, och ditt blod skall flyta i landet. Ingen skall längre minnas dig. Jag, Herren, har talat.

22

Profetia mot Jerusalem, den blodbefläckade staden

221Herrens ord kom till mig: 2Gå till rätta med den blodbefläckade staden! Människa, gå till rätta med den! Låt den veta vilka vidrigheter som begås där. 3Säg: Så säger Herren Gud: Stad, du som utgjuter blod inom dina murar, din stund är kommen. Du har tillverkat avgudabilder och orenat dig. 4Det blod du utgjutit har dragit skuld över dig, och de avgudabilder du tillverkat har gjort dig oren. Du skyndar mot din sista dag, dina år är räknade. Därför skall jag göra dig till åtlöje bland folken och utsätta dig för spott och spe i alla länder. 5Nära och fjärran skall de bespotta dig.

Ditt rykte är fläckat, kaos råder. 6Hos dig använder alla Israels furstar sin makt till att utgjuta blod. 7Hos dig skymfas fäder och mödrar, invandrare förtrycks, änkor och faderlösa kränks. 8Du ringaktar vad jag har gjort heligt, och du vanhelgar mina sabbater. 9Hos dig finns män som sprider död med sitt förtal. Hos dig hålls offermåltider på bergen. Hos dig bedrivs otukt. 10Hos dig lägrar man sin fars hustru, hos dig utnyttjar man en kvinna fast hon är oren av sin blödning. 11En begår skamlösheter med sin nästas hustru, en bedriver otukt med sin svärdotter och skändar henne, en utnyttjar sin fars dotter, sin egen syster. 12Hos dig dödar man mot betalning. Du ockrar och tar ränta. Du förtrycker din nästa och roffar åt dig. Men mig har du glömt, säger Herren Gud.

13Jag knyter handen för att slå när jag ser ditt rofferi och det blod som flyter hos dig. 14Kommer ditt mod och din styrka att räcka till när jag gör upp med dig? Jag, Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt. 15Jag skall skingra dig bland folken och sprida ut dig i främmande länder, och jag skall rensa bort allt orent hos dig. 16Jag skall genom dig låta mig vanäras inför folken. Då skall du inse att jag är Herren.

Israel som slagg i smältugnen

17Herrens ord kom till mig: 18Människa! För mig har israeliterna blivit slagg. Som koppar, tenn, järn och bly i en smältugn har de alla blivit. De är slagg. 19Därför säger Herren Gud: Eftersom ni alla är slagg skall jag samla er i Jerusalem. 20Som man samlar silver, koppar, järn, bly och tenn i en ugn och blåser under elden för att smälta detta, så skall jag i flammande vrede samla er, kasta in er och smälta er. 21Jag skall samla ihop er och blåsa under mitt ursinnes eld. Ni skall smältas i den, 22som silver smälts i en ugn skall ni smältas. Då skall ni inse att jag, Herren, har tömt min vrede över er.

Profetia mot ledare och folk i Israel

23Herrens ord kom till mig: 24Människa! Säg till landet: Du är ett land som inte fick något regn, som inte bevattnades på vredens dag. 25Dina furstar var rytande och rovgiriga lejon. De åt människor, stal skatter och kostbarheter och gjorde många till änkor. 26Prästerna gjorde våld på min lag och skändade det som jag gjort heligt. De gjorde ingen skillnad mellan heligt och icke heligt, de undervisade inte om vad som är rent och orent. De iakttog inte mina sabbater. Så vanhelgades jag av dem. 27Stormännen var rovgiriga vargar. De utgöt blod och gick över lik för att roffa åt sig. 28Profeterna kalkade över allting med sina falska syner och lögnaktiga spådomar. »Så säger Herren Gud«, sade de, trots att Herren inte hade talat. 29Folket i landet förtryckte och plundrade. Fattiga och svaga kränktes, invandrare var förtryckta och rättslösa. 30Jag sökte efter någon som kunde bygga upp muren eller ställa sig i bräschen, så att jag inte behövde förstöra landet. Men jag fann ingen. 31Då tömde jag min vrede över dem och förintade dem med mitt ursinnes eld. Jag lät dem plikta för vad de gjort, säger Herren Gud.

23

Ohola och Oholiva, två otrogna systrar

231Herrens ord kom till mig: 2Människa! Det var en gång två kvinnor, döttrar till samma mor. 3Redan som unga horade de i Egypten, där smekte och kramade man deras ungflicksbröst. 4Den äldre hette Ohola och den yngre Oholiva. De blev mina, och de födde söner och döttrar. — Namnet Ohola står för Samaria och Oholiva för Jerusalem.

Oholas otrohet med Assyrien

5Men Ohola horade i stället för att hålla sig till mig. Hon brann av begär efter sina älskare, assyrierna. Det var krigare 6klädda i purpur. Det var ståthållare och styresmän. Alla var de ståtliga unga män. Det var ryttare på sina hästar. 7Hon bjöd ut sina horkonster åt dem. Alla var de Assyriens yppersta söner. Hon brann av begär efter dem och orenade sig med alla deras gudabilder. 8Hon fortsatte med horandet som hon hade börjat med i Egypten, där männen låg med henne när hon var ung, kramade hennes ungflicksbröst och lystet horade med henne. 9Därför prisgav jag henne åt hennes älskare, assyrierna, som hon brann av begär efter. 10De blottade hennes sköte, de tog hennes söner och döttrar och dödade henne med svärd. Hon blev ökänd bland kvinnor. Så verkställdes domen över henne.

Oholivas otrohet med Babylonien och Egypten

11Hennes syster Oholiva såg allt detta, ändå upptändes hon av ännu hetare begär än Ohola och horade ännu värre än hon. 12Hon brann av begär efter assyrierna. Det var ståthållare och styresmän. Det var krigare klädda i praktfulla kläder. Det var ryttare på sina hästar. Alla var de ståtliga unga män. 13Jag såg hur hon orenade sig. Båda betedde sig likadant, 14men Oholiva gick längre i sitt horande. Hon såg väggristningar av män, bilder i lysande rött som föreställde kaldeer 15med gördel om höfterna och turban med fladdrande band. De såg ut som vagnskämpar och liknade de babylonier som hör hemma i Kaldeen. 16När hon såg på dem upptändes hon av begär efter dem och sände bud till dem i Kaldeen. 17Och babylonierna kom till hennes kärleksläger och orenade henne med sitt horande. Men när hon orenat sig med dem vände hon sig från dem. 18Eftersom hon blottade sitt sköte och öppet horade med dem vände jag mig från henne, liksom jag förut vänt mig från hennes syster. 19Men hon horade mer och mer. Hon mindes sin ungdom när hon horade i Egypten, 20och hon upptändes av begär efter vällustingarna där med kön som åsnor och säd som hingstar. 21Du längtade tillbaka till din otuktiga ungdom, då männen i Egypten kramade och smekte dina ungflicksbröst.

22Därför, Oholiva, säger Herren Gud, skall jag hetsa mot dig de älskare du har haft och sedan vänt dig från. Jag skall driva dem mot dig från alla håll. 23Det är babylonier och kaldeer, pekodeer, shoeer, koeer och dessutom alla assyrierna, stiliga unga män, ståthållare och styresmän, vagnskämpar och krigare, allesammans till häst. 24Med rullande vagnar i mängd och med ett uppbåd av folk skall de komma mot dig. Rustade med långsköld och rundsköld och hjälm skall de anfalla dig från alla håll. Åt dem skall jag överlåta rätten att döma, och efter sina egna lagar skall de döma dig. 25Jag skall låta min svartsjuka drabba dig. När de i vrede gör upp med dig skall de skära näsan och öronen av dig. De som är kvar hos dig skall falla för svärdet, och dina söner och döttrar skall tas till fånga. De som är kvar hos dig skall förtäras av eld. 26Man skall slita av dig kläderna och ta dina praktfulla smycken. 27Jag skall göra slut på den otukt och det horande som du började med i Egypten. Dit skall du inte snegla mer. Egypten skall du inte längre minnas.

28Så säger Herren Gud: Jag skall prisge dig åt dem du avskyr, åt dem du har vänt dig från. 29I avsky skall de göra upp med dig. De skall ta allt vad du äger och har, tills du ligger där alldeles naken, med ditt horiska sköte blottat och ditt otuktiga horande avslöjat. 30Detta skall drabba dig för att du sprang efter andra folk och horade med dem och orenade dig med deras gudabilder.

31Du har gått i din systers fotspår. Därför skall jag sätta hennes bägare i din hand. 32Så säger Herren Gud:

Din systers bägare skall du tömma.

Den bägaren är djup och vid,

den rymmer mycket.

33Du skall bli drucken

och fylld av kval.

En bägare med skräck och fasa

är din syster Samarias bägare.

34Du skall dricka den i botten,

svälja dess drägg.

Dina bröst skall du riva blodiga.

Jag har talat, säger Herren Gud.

35Så säger Herren Gud: Du glömde bort mig och vände mig ryggen. Nu får du bära följderna av din otukt och ditt horande.

Oholas och Oholivas brott och straff

36Herren sade till mig: Människa! Gå till rätta med Ohola och Oholiva och gör klart för dem vilka vidrigheter de har begått. 37De har brutit äktenskapet med mig, och de har blod på händerna. De har bedragit mig med sina avgudar och till och med offrat barnen de fött mig som mat åt dem. 38Dessutom gjorde de detta mot mig: De orenade min helgedom och vanhelgade mina sabbater. 39Efter att ha slaktat sina barn åt avgudarna steg de samma dag in i min helgedom och vanhelgade den. Så betedde de sig i mitt tempel. 40De skickade även budbärare till män i fjärran länder, som kom när de blev kallade. För deras skull tvättade du dig och sminkade dina ögon och prydde dig med smycken. 41Du satte dig på en bädd som du gjort redo. Framför den stod ett dukat bord, där du hade ställt fram min rökelse och min olja. 42Det glammades sorglöst därinne. Förutom en mängd andra fanns där män som hämtats dit från öknen. De satte armband om systrarnas handleder och praktfulla kronor på deras huvuden. 43Jag sade om denna kvinna, härjad av sitt horiska leverne: Nu horar de med henne och hon … 44Och de låg med henne som man ligger med en hora. Så låg de med Ohola och Oholiva, dessa otuktiga kvinnor.

45Men rättfärdiga män skall döma dem som man dömer äktenskapsbryterskor och mörderskor. Ty de har brutit äktenskapet med mig, och de har blod på händerna.

46Så säger Herren Gud: Båda upp en skara mot dem och utlämna dem åt skräck och plundring. 47Skaran skall stena dem och stympa dem med sina svärd, döda deras söner och döttrar och bränna ner deras hus. 48Jag skall göra slut på otukten i landet. Alla kvinnor skall ta varning, så att de inte lever lika otuktigt som ni. 49Ni skall få plikta för er otukt och bära följderna av att ni har syndat med era avgudar. Då skall ni inse att jag är Herren Gud.