Bibel 2000 (B2000)
18

Det personliga ansvaret

181Herrens ord kom till mig: 2Hur kommer det sig att ni använder detta ordspråk i Israel:

När fäderna äter surkart

får barnen ont i tänderna.

3Så sant jag lever, säger Herren Gud, ni skall aldrig mer använda det ordspråket i Israel. 4Allas liv tillhör mig. Faderns liv tillhör mig likaväl som sonens. Det är den som syndar som skall dö.

5Den som är rättfärdig och handlar rätt och rättfärdigt, 6han håller inte offermåltid på bergen och dyrkar inte israeliternas avgudabilder. Han lägrar inte en annan mans hustru, och han ligger inte med en kvinna när hon har sin blödning. 7Han kränker ingen, han återlämnar den skuldsattes pant. Han plundrar ingen, han ger den hungrige bröd och klär den nakne. 8Han lånar inte ut pengar mot ränta, han ockrar inte. Han undviker det som är orätt, han fäller rättvisa domar mellan människor. 9Han håller mina bud och följer mina stadgar och lever efter dem. En sådan man är rättfärdig. Han skall leva, säger Herren Gud.

10Men om han får en son som blir en våldsman och mördare eller gör något av allt det 11som han själv aldrig har gjort — håller offermåltid på bergen eller lägrar en annan mans hustru, 12kränker den svage och fattige, plundrar någon och behåller vad han tagit i pant eller dyrkar avgudabilderna och begår vidriga gärningar 13eller lånar ut pengar mot ränta och ockrar — då skall sonen inte leva. Han har gjort dessa vidriga gärningar. Han skall straffas med döden. Skulden är hans egen.

14Men om han i sin tur får en son som ser alla de synder hans far begår, ser dem men själv inte begår dem — 15inte håller offermåltid på bergen och inte dyrkar israeliternas avgudabilder, inte lägrar en annan mans hustru, 16inte kränker någon eller tar pant, inte plundrar någon utan ger den hungrige bröd och klär den nakne 17och undviker det som är orätt, inte tar ränta eller ockrar, en som lever efter mina stadgar och följer mina bud — då skall han inte dö för sin fars synd. Han skall leva. 18Men hans far, som förtryckte och plundrade och som handlade orätt mot sina släktingar, han dog för sin synd. 19»Varför skall inte sonen bära straffet för sin fars synd?« frågar ni. Därför att han har handlat rätt och rättfärdigt, han har hållit alla mina bud och levt efter dem. Han skall leva. 20Det är den som syndar som skall dö. Sonen skall inte bära straffet för faderns synd och fadern skall inte bära straffet för sonens synd. Den rättfärdige skall skörda frukten av sin egen rättfärdighet, den gudlöse frukten av sin egen gudlöshet.

Herrens rättfärdighet

21Om den gudlöse upphör med sina synder och håller alla mina bud och handlar rätt och rättfärdigt skall han leva. Han skall inte dö. 22Alla de brott han begått skall vara glömda. Genom sina rättfärdiga gärningar skall han leva. 23Skulle jag önska den gudlöses död? säger Herren Gud. Skulle jag inte hellre se att han upphörde med sina gärningar och fick leva? 24Men om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig, om han börjar handla orätt och begår samma slags vidrigheter som den gudlöse, skall han då leva? Nej, alla hans rättfärdiga handlingar skall vara glömda. För den trolöshet han visat och de synder han begått skall han dö. 25»Det Herren gör är inte rätt«, säger ni. Lyssna, israeliter! Är det jag som handlar orätt? Är det inte ni?

26Om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig och börjar handla orätt skall han dö. För den orätt han gjort skall han dö. 27Och om den gudlöse upphör att handla gudlöst och börjar handla rätt och rättfärdigt skall han rädda sitt liv. 28När han kommer till insikt om sina brott och upphör med dem skall han leva. Han skall inte dö. 29»Det Herren gör är inte rätt«, säger man i Israel. Men är det jag som handlar orätt, israeliter? Är det inte ni?

30Alltså skall jag döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar, säger Herren Gud. Vänd om! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall. 31Sluta upp med alla era brott mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Inte vill ni väl dö, israeliter? 32Jag önskar ingens död, säger Herren Gud. Vänd om, så får ni leva.