Bibel 2000 (B2000)
17

Örnen, cedern och vinstocken

171Herrens ord kom till mig: 2Människa! Ge israeliterna en gåta, berätta en liknelse för dem. 3Du skall säga: Så säger Herren Gud:

En stor örn med väldiga vingar

och långa vingpennor,

med tät och färgrik fjäderskrud,

kom till Libanon.

Han tog cederträdets topp

4och bröt av det översta skottet.

Han förde det till krämarlandet

och satte det i köpmansstaden.

5Sedan tog han en planta som växte i landet

och satte den i fruktbar jord.

Som en strandväxt satte han den

vid ett flödande vattendrag.

6Den skulle spira och bli till en vinstock

med låg och krypande växt.

Rankorna skulle sträcka sig mot örnen,

rötterna växa i hans hägn.

Så blev den till en vinstock,

fick grenar och sköt skott.

7Men ännu en stor örn kom.

Han hade väldiga vingar och tät fjäderskrud.

Mot honom vände vinstocken sina rötter,

mot honom sträckte den sina rankor

från den bädd där den planterats,

för att han skulle ge den vatten.

8Ändå var den planterad i bördig jord

vid ett flödande vattendrag

för att bilda rankor och bära frukt

och bli till en praktfull vinstock.

9Säg: Så säger Herren Gud:

Kommer det att gå den väl?

Kommer inte rötterna att ryckas upp

och frukten att förstöras?

Kommer inte de friska skotten att vissna?

Det krävs varken stor kraft

eller en väldig här

för att skilja den från rötterna.

10Den har planterats.

Kommer det att gå den väl?

Kommer den inte att förtvina

när östanvinden ansätter den,

vissna i bädden där den spirat?

11Herrens ord kom till mig: 12Säg till det motsträviga folket: Förstår ni inte vad detta betyder? Säg till dem: Kungen av Babylonien kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem till Babylon. 13Sedan utsåg han en man av kunglig börd, slöt förbund med honom och lät honom svära en ed. Stormännen i landet förde han bort. 14Detta skedde för att riket skulle hållas nere och inte resa sig utan hålla fast vid förbundet med honom. Då skulle det få bestå. 15Men kungaättlingen trotsade hans vilja och sände budbärare till Egypten för att få hästar och en väldig här. Kommer det att gå honom väl? Skall han som gjorde detta komma undan? Skall han få bryta förbundet och komma undan? 16Så sant jag lever, säger Herren Gud, i Babylon skall han dö, där den kung finns som gjorde honom till kung, ty han visade förakt för den ed han svurit och bröt det förbund som kungen slutit med honom. 17När belägringsvallarna kastas upp och stormningsramperna byggs och många människor dödas, skall farao inte bistå honom i kriget med sin stora här och sitt väldiga uppbåd. 18Han visade förakt för den ed han svurit och bröt förbundet. Trots att han gett sitt löfte gjorde han allt detta. Han skall inte komma undan.

19Därför säger Herren Gud: Så sant jag lever skall jag låta honom plikta för att han visade förakt för den ed han svurit i mitt namn och bröt förbundet. 20Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall fastna i mina garn. Sedan skall jag föra honom till Babylon, och där skall jag ställa honom till svars för hans trolöshet mot mig. 21De bästa soldaterna i hans trupper skall falla för svärdet, och de som blir kvar skall skingras för alla vindar. Då skall ni inse att jag, Herren, har talat.

22Så säger Herren Gud: Jag skall bryta en kvist från det höga cederträdets topp, ta ett litet skott från den översta kvisten och själv plantera det på ett högt och mäktigt berg. 23På det höga berget i Israel skall jag plantera det. Och det skall få grenar och bära frukt och bli till en praktfull ceder. Fåglar av alla de slag, en mångfald bevingade varelser, skall bo i dess hägn, i grenarnas skugga skall de ha sina bon. 24Då skall alla markens träd inse att jag, Herren, gör det höga trädet lågt och låter det låga trädet växa högt. Jag låter det friska trädet förtorka och får det torra att skjuta skott. Jag, Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt.