Bibel 2000 (B2000)
14

Varningsord till avgudadyrkarna

141Några av Israels äldste uppsökte mig och satte sig framför mig. 2Då kom Herrens ord till mig: 3Människa! Dessa män hänger sig åt sina avgudabilder, de ägnar sig åt den synd som blir deras fall. Skulle jag låta dem fråga mig om råd? 4Tala nu till dem och säg: Så säger Herren Gud: Om någon israelit hänger sig åt sina avgudabilder och ägnar sig åt den synd som blir hans fall men ändå vänder sig till en profet, skall jag, Herren, själv svara honom som hans avguderi förtjänar. 5Jag skall sätta skräck i israeliterna, ty de har alla övergett mig för sina avgudabilders skull.

6Säg nu till israeliterna: Så säger Herren Gud: Vänd om! Vänd er bort från era avgudabilder, vänd er bort från alla era vidrigheter. 7Ty om någon israelit eller invandrare i Israel vänder mig ryggen och hänger sig åt sina avgudabilder och ägnar sig åt den synd som blir hans fall men ändå går till en profet och ber honom rådfråga mig, skall jag, Herren, själv svara honom. 8Jag skall ta itu med den mannen och göra honom till en visa och ett varnande exempel, och jag skall utstöta honom ur mitt folk. Då skall ni inse att jag är Herren. 9Men om profeten förleds till att tala, är det jag, Herren, som har förlett den profeten. Jag skall lyfta min hand mot honom och utplåna honom ur mitt folk Israel. 10Bägge skall de få sitt straff, profeten och den som frågat honom skall få samma straff, 11så att israeliterna inte längre irrar bort från mig, inte längre orenar sig med alla sina synder. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, säger Herren Gud.

Domen över Jerusalem är ofrånkomlig

12Herrens ord kom till mig: 13Människa! Om ett land syndade mot mig med trolösa handlingar och jag lyfte min hand mot det och lät brödet tryta och sände svält över landet och utrotade människor och boskap, 14och om Noa, Daniel och Job levde där, skulle dessa tre män med all sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren Gud. 15Eller om jag lät grymma vilddjur härja i landet och döda alla, så att det blev en ödemark där ingen vågade färdas på grund av vilddjuren, 16och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, inte kunna rädda ens sina söner och döttrar. Endast de själva skulle bli räddade, och landet skulle bli en ödemark. 17Eller om jag riktade svärdet mot landet, om jag befallde det att härja i landet och jag utrotade människor och boskap, 18och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, inte kunna rädda sina söner och döttrar. Endast de själva skulle bli räddade. 19Eller om jag sände pest mot landet och tömde min dödande vrede över det och utrotade människor och boskap, 20och om Noa, Daniel och Job levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, inte kunna rädda ens sin son eller dotter. Med sin rättfärdighet skulle de bara rädda sina egna liv.

21Så säger Herren Gud: När jag har sänt mina fyra hårdaste straff mot Jerusalem — svärd och svält, vilddjur och pest — för att utrota människor och boskap, 22skall det ändå finnas några som har överlevt och som kommer till er tillsammans med sina söner och döttrar. Och när ni ser hur de lever och handlar kommer ni att finna tröst för det onda jag har låtit drabba Jerusalem, för allt jag har låtit drabba staden. 23Det skall bli en tröst för er att se hur de lever och handlar. Då skall ni inse att det inte var utan orsak som jag gjorde vad jag gjorde där, säger Herren Gud.