Bibel 2000 (B2000)
11

Dom över Jerusalems ledare

111En andekraft lyfte mig och förde mig till den östra tempelporten, den som vetter mot öster. Vid ingången till porten stod tjugofem män. Bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, folkets ledare. 2»Människa! Detta är de män som smider ränker och välver onda planer här i staden«, sade han till mig. 3»Det är de som tänker: ’Nu behöver inga hus byggas. Staden är grytan, vi är köttet.’ 4Profetera därför mot dem, människa, profetera!« 5Då föll Herrens ande över mig, och han befallde mig att säga: »Så säger Herren: Så tänker ni, israeliter, jag vet vad som rör sig inom er. 6Många har ni dräpt här i staden, gatorna har ni fyllt med lik. 7Därför säger Herren Gud: De dräpta som ni har hopat här är köttet, staden är grytan. Men er skall jag föra bort härifrån. 8Svärdet fruktar ni, och svärdet skall jag rikta mot er, säger Herren Gud. 9Jag skall föra bort er härifrån och prisge er åt främlingar. Och jag skall verkställa min dom över er. 10För svärd skall ni falla. Vid Israels gräns skall min dom drabba er. Då skall ni inse att jag är Herren. 11Staden skall inte vara en gryta för er, och ni skall inte vara köttet i den. Vid Israels gräns skall min dom drabba er. 12Då skall ni inse att jag är Herren, ni som inte följde mina bud och inte höll er till mina lagar utan till de omgivande folkens lagar.«

13Medan jag profeterade dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner med ansiktet mot marken och ropade med hög röst: »Ack, Herre, min Gud, tänker du förinta det som är kvar av Israel?«

Trösteord till de bortförda

14Herrens ord kom till mig: 15Människa! Om alla dina bröder och fränder, om hela Israels folk, säger invånarna i Jerusalem: »De är långt borta från Herren. Landet har givits åt oss som arv och egendom.« 16Säg därför: Så säger Herren Gud: Ja, jag har fört dem långt bort bland folken och skingrat dem i främmande länder. Men jag har varit något av en helgedom för dem i de länder där de befinner sig. 17Säg därför: Så säger Herren Gud: Jag skall samla in er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och åt er skall jag ge Israels land.

18När de har återvänt dit skall de avlägsna alla vidriga beläten och alla avskyvärda bruk. 19Jag skall ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem ett hjärta av kött, 20så att de följer mina bud och håller sig till mina stadgar och lever efter dem. Så skall de vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 21Men de som håller fast vid sina vidriga beläten och avskyvärda bruk, dem skall jag låta plikta för vad de har gjort, säger Herren Gud.

Herrens härlighet lämnar Jerusalem

22Keruberna lyfte vingarna och hjulen följde med, och Israels Guds härlighet vilade ovanpå keruberna. 23Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om den. 24En andekraft lyfte mig, och i en syn ingiven av Guds ande förde den mig till Kaldeen, till de bortförda. Sedan försvann synen, 25och jag berättade för dem allt vad Herren låtit mig se.

12

Förutsägelse om deportation

121Herrens ord kom till mig: 2Människa! Du lever bland ett motsträvigt folk. De har ögon att se med, men de ser inte. De har öron att höra med, men de hör inte. De är ju ett motsträvigt folk. 3Därför skall du, människa, mitt på dagen och i deras åsyn göra i ordning en sådan packning som förvisade brukar ha och i deras åsyn dra bort från platsen där du bor till en annan plats. Om de nu lägger märke till det — de är ju ett motsträvigt folk. 4Mitt på dagen och i deras åsyn skall du bära ut din packning som om du skulle förvisas. På kvällen och i deras åsyn ger du dig sedan av som förvisade brukar göra. 5I deras åsyn skall du göra ett hål i muren och bära ut din packning genom det. 6Lyft upp den på axeln i deras åsyn och dra bort med den i skymningen. Täck över ansiktet, så att du inte ser landet. Jag gör dig till ett tecken för israeliterna.

7Jag gjorde så som jag hade blivit befalld. Mitt på dagen bar jag ut min packning som om jag skulle förvisas. På kvällen gjorde jag med händerna ett hål i muren, och i deras åsyn drog jag bort i skymningen med packningen som jag lyft upp på axeln.

8På morgonen kom Herrens ord till mig: 9Människa! Israeliterna, det motsträviga folket, säger ju till dig: »Vad är det du gör?« 10Svara dem: Så säger Herren Gud: Denna profetia gäller Jerusalem och alla israeliter där. 11Säg: Jag är ett tecken för er. Så som jag har gjort, så skall det ske med dem. De skall förvisas, de skall föras bort. 12Fursten som är bland dem skall i skymningen lyfta upp sin packning på axeln och ge sig av. Man skall göra ett hål i muren, så att packningen kan bäras ut, och han skall täcka över ansiktet, så att han inte ser landet. 13Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall fastna i mina garn. Sedan skall jag föra honom till Babylonien, kaldeernas land, men han kommer inte att kunna se det landet. Och där skall han dö. 14Hela hans följe, hans medhjälpare och hans trupper, skall jag sprida för alla vindar, och jag skall förfölja dem med draget svärd. 15När jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder, då skall de inse att jag är Herren. 16Men några av dem skall jag låta undkomma svärd och svält och pest, så att de kan berätta om sina vidriga gärningar för de folk som de kommer till. Då skall de inse att jag är Herren.

17Herrens ord kom till mig: 18Människa! Ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med oro och ängslan. 19Säg till folket i landet: Så säger Herren Gud om Jerusalems invånare i Israels land: De skall äta sitt bröd i ängslan och dricka sitt vatten i skräck. Ty landet skall ligga öde och folktomt på grund av invånarnas alla våldsdåd. 20Städer där människor bott skall ligga i ruiner och landet skall vara en ödemark. Då skall ni inse att jag är Herren.

Synerna skall bli verklighet

21Herrens ord kom till mig: 22Människa! Vad är det för ett talesätt ni har i Israel: Tiden går och inga syner slår in. 23Säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall göra slut på det talesättet. Det skall aldrig mer brukas i Israel. Säg i stället till dem: Tiden är inne och alla syner blir verklighet. 24Inga falska syner och insmickrande spådomar skall längre finnas bland israeliterna. 25Vilket ord jag, Herren, än uttalar kommer det att gå i uppfyllelse. Det kommer inte att dröja länge. I er egen tid, motsträviga folk, kommer jag att uttala mitt ord och låta det gå i uppfyllelse, säger Herren Gud.

26Herrens ord kom till mig: 27Människa! Israeliterna säger: »Hans syn gäller en annan tid, det är om en avlägsen framtid han profeterar.« 28Säg till dem: Så säger Herren Gud: Det kommer inte att dröja länge förrän mitt ord, det ord jag uttalar, går i uppfyllelse, säger Herren Gud.

13

Verop över falska profeter

131Herrens ord kom till mig: 2Människa! Profetera mot de profeter som profeterar i Israel, säg till dem som profeterar sina egna ingivelser: Hör ordet från Herren: 3Så säger Herren Gud: Ve de narraktiga profeter som följer sin egen inbillning och inga syner har haft. 4Dina profeter, Israel, har blivit som schakaler bland ruiner. 5Ni har inte ställt er i bräscherna i muren, och ni har inte byggt upp muren till skydd för israeliterna, så att de kan hålla stånd i kampen på Herrens dag. 6Deras syner är falska och deras spådomar lögn. »Detta är Herrens ord«, säger de, trots att Herren inte har sänt dem. Ändå väntar de sig att han skall låta deras ord gå i uppfyllelse. 7Men de syner ni ser är falska, de spådomar ni uttalar är lögn! »Detta är Herrens ord«, säger ni, trots att jag inte har talat. 8Därför säger Herren Gud: Eftersom era ord är falska och era syner lögn skall jag gripa in mot er. Detta är Herren Guds ord. 9Jag skall slå ner på de profeter vars syner är falska och vars spådomar är lögn. De skall inte få tillhöra mitt folks församling, inte skrivas in i israeliternas släktregister och aldrig få komma till Israels land. Då skall ni inse att jag är Herren Gud.

10De har fört mitt folk vilse och sagt: »Allt är väl«, trots att allt inte var väl. De kalkar den vägg som folket har rest. 11Säg därför till dem som stryker på kalken: Väggen skall falla! Slagregn skall komma, hagel vräka ner, stormvinden bryta lös. 12Och när väggen faller skall man fråga er: »Var är nu kalken ni strök på?« 13Därför säger Herren Gud: I min vrede skall jag släppa stormvinden lös, mitt raseri skall få slagregn att falla och min vrede förgörande hagel. 14Jag skall riva väggen ni kalkat och jämna den med marken, så att dess grundstenar blottas. Och när staden faller skall ni gå under där. Då skall ni inse att jag är Herren. 15Jag skall ge mitt raseri fritt lopp, mot väggen och mot dem som kalkade den. Jag skall säga till er: Borta är väggen, borta är de som kalkade den, 16de profeter i Israel som predikade om Jerusalem och i sina syner såg att allt var väl, trots att allt inte var väl, säger Herren Gud.

Verop över falska profetissor

17Människa! Vänd dig mot de kvinnor bland ditt folk som framträder som profeter med sina egna ingivelser. Profetera mot dem 18och säg: Så säger Herren Gud: Ve er som syr band för alla handleder och gör slöjor åt alla, stora som små, för att fånga in människor. Skall ni fånga in människor till skada för mitt folk och låta andra leva till gagn för er själva? 19För en handfull korn och några brödbitar vanhelgar ni mig inför mitt folk. Ni vill bringa död åt dem som inte skall dö och liv åt dem som inte skall leva. Ni ljuger för mitt folk, som gärna lyssnar på lögner. 20Därför säger Herren Gud: Jag skall ta itu med de band som ni fångar in människor med. Jag skall slita dem från era armar, och de människor ni har fångat skall jag släppa fria. 21Jag skall slita sönder era slöjor och rycka mitt folk ur ert grepp, ni skall inte längre ha dem i ert våld som ett byte. Då skall ni inse att jag är Herren.

22Utan anledning plågade ni den rättfärdige, men jag har aldrig plågat honom. Och i stället för att rädda den gudlöses liv uppmuntrade ni honom att fortsätta med sina onda gärningar. 23Därför är det nu slut med era falska syner och spådomar. Jag skall rycka mitt folk ur ert grepp. Då skall ni inse att jag är Herren.