Bibel 2000 (B2000)
12

Förutsägelse om deportation

121Herrens ord kom till mig: 2Människa! Du lever bland ett motsträvigt folk. De har ögon att se med, men de ser inte. De har öron att höra med, men de hör inte. De är ju ett motsträvigt folk. 3Därför skall du, människa, mitt på dagen och i deras åsyn göra i ordning en sådan packning som förvisade brukar ha och i deras åsyn dra bort från platsen där du bor till en annan plats. Om de nu lägger märke till det — de är ju ett motsträvigt folk. 4Mitt på dagen och i deras åsyn skall du bära ut din packning som om du skulle förvisas. På kvällen och i deras åsyn ger du dig sedan av som förvisade brukar göra. 5I deras åsyn skall du göra ett hål i muren och bära ut din packning genom det. 6Lyft upp den på axeln i deras åsyn och dra bort med den i skymningen. Täck över ansiktet, så att du inte ser landet. Jag gör dig till ett tecken för israeliterna.

7Jag gjorde så som jag hade blivit befalld. Mitt på dagen bar jag ut min packning som om jag skulle förvisas. På kvällen gjorde jag med händerna ett hål i muren, och i deras åsyn drog jag bort i skymningen med packningen som jag lyft upp på axeln.

8På morgonen kom Herrens ord till mig: 9Människa! Israeliterna, det motsträviga folket, säger ju till dig: »Vad är det du gör?« 10Svara dem: Så säger Herren Gud: Denna profetia gäller Jerusalem och alla israeliter där. 11Säg: Jag är ett tecken för er. Så som jag har gjort, så skall det ske med dem. De skall förvisas, de skall föras bort. 12Fursten som är bland dem skall i skymningen lyfta upp sin packning på axeln och ge sig av. Man skall göra ett hål i muren, så att packningen kan bäras ut, och han skall täcka över ansiktet, så att han inte ser landet. 13Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall fastna i mina garn. Sedan skall jag föra honom till Babylonien, kaldeernas land, men han kommer inte att kunna se det landet. Och där skall han dö. 14Hela hans följe, hans medhjälpare och hans trupper, skall jag sprida för alla vindar, och jag skall förfölja dem med draget svärd. 15När jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder, då skall de inse att jag är Herren. 16Men några av dem skall jag låta undkomma svärd och svält och pest, så att de kan berätta om sina vidriga gärningar för de folk som de kommer till. Då skall de inse att jag är Herren.

17Herrens ord kom till mig: 18Människa! Ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med oro och ängslan. 19Säg till folket i landet: Så säger Herren Gud om Jerusalems invånare i Israels land: De skall äta sitt bröd i ängslan och dricka sitt vatten i skräck. Ty landet skall ligga öde och folktomt på grund av invånarnas alla våldsdåd. 20Städer där människor bott skall ligga i ruiner och landet skall vara en ödemark. Då skall ni inse att jag är Herren.

Synerna skall bli verklighet

21Herrens ord kom till mig: 22Människa! Vad är det för ett talesätt ni har i Israel: Tiden går och inga syner slår in. 23Säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall göra slut på det talesättet. Det skall aldrig mer brukas i Israel. Säg i stället till dem: Tiden är inne och alla syner blir verklighet. 24Inga falska syner och insmickrande spådomar skall längre finnas bland israeliterna. 25Vilket ord jag, Herren, än uttalar kommer det att gå i uppfyllelse. Det kommer inte att dröja länge. I er egen tid, motsträviga folk, kommer jag att uttala mitt ord och låta det gå i uppfyllelse, säger Herren Gud.

26Herrens ord kom till mig: 27Människa! Israeliterna säger: »Hans syn gäller en annan tid, det är om en avlägsen framtid han profeterar.« 28Säg till dem: Så säger Herren Gud: Det kommer inte att dröja länge förrän mitt ord, det ord jag uttalar, går i uppfyllelse, säger Herren Gud.