Bibel 2000 (B2000)
8

81sade han till Mose: »Gå till farao och säg: Så säger Herren: Släpp mitt folk så att de kan frambära offer åt mig. 2Om du vägrar att släppa folket skall jag låta hela ditt land hemsökas av grodor. 3Floden skall vimla av grodor; de skall komma upp på land och in i ditt hus och i ditt sovrum och i din säng och i husen hos dina hovmän och ditt folk och i dina bakugnar och baktråg. 4Grodorna skall kräla på dig själv och på ditt folk och på alla dina hovmän.« 5Och Herren sade till Mose: »Säg till Aron att sträcka ut sin hand och sin stav över floder och kanaler och dammar, så att hela Egypten fylls av grodor.« 6Aron sträckte ut sin hand över vattnen i Egypten, och det kom upp grodor som översvämmade landet. 7Men siarprästerna åstadkom samma sak genom sin svartkonst och lät det komma grodor över hela Egypten.

8Farao kallade till sig Mose och Aron och sade: »Be till Herren att han befriar mig och mitt folk från grodorna. Då skall jag släppa folket så att de kan offra till Herren.« 9Mose svarade: »Det står i din makt att bestämma en tid då jag skall be för dig och dina hovmän och ditt folk, så att grodorna drivs bort från dig och dina hus och bara blir kvar i Nilen.« — 10»I morgon«, sade farao. Mose svarade: »Det skall bli som du vill, för att du skall inse att ingen är som Herren, vår Gud: 11grodorna skall försvinna från dig och dina hus, dina hovmän och ditt folk och bara bli kvar i Nilen.«

12Mose och Aron lämnade farao, och Mose anropade Herren om hjälp mot grodplågan som han hade låtit drabba farao. 13Herren gjorde som Mose bad honom: grodorna dog och försvann från hus och gårdar och fält. 14Man samlade dem i stora högar, och de fyllde landet med sin stank. 15Men när farao såg att hemsökelsen var över förhärdade han sig: han lyssnade inte till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt.

Den tredje plågan: myggor

16Herren sade till Mose: »Säg till Aron att sträcka ut sin stav och slå på marken, så skall stoftet förvandlas till myggor i hela Egypten.« 17De gjorde så: Aron sträckte ut handen och slog med staven på marken, och stoftet blev till myggor, som angrep människor och boskap; allt stoft på marken i hela Egypten blev till myggor. 18När siarprästerna på samma sätt försökte frambringa myggor med sin svartkonst, lyckades de inte. Men myggorna var överallt, på människor och boskap. 19»Detta är Guds finger«, sade siarprästerna till farao. Men farao var obeveklig: han lyssnade inte till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt.

Den fjärde plågan: flugsvärmar

20Herren sade till Mose: »Gå i morgon bitti till farao när han är på väg ner till floden och säg: Så säger Herren: Släpp mitt folk så att de kan frambära offer åt mig. 21Om du inte släpper mitt folk skall jag släppa lös flugsvärmar över dig och dina hovmän och ditt folk och dina hus, så att husen i Egypten fylls av flugsvärmar och marken de står på blir täckt av dem. 22Men jag skall göra undantag för Goshen, det område där mitt folk bor. Dit skall inte flugorna komma. Då skall du inse att jag, Herren, är här i landet. 23Jag skall göra skillnad på mitt folk och ditt folk. I morgon skall detta tecken ske.«

24Och Herren gjorde så: väldiga flugsvärmar trängde in i faraos hus och i hans hovmäns hus, och hela Egypten hemsöktes av flugorna. 25Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: »Gå, och offra till er gud här i landet!« — 26»Det är omöjligt«, svarade Mose, »vårt offer till Herren, vår Gud, skulle väcka egypternas avsky. Om vi mitt för ögonen på dem förrättar ett offer som de finner avskyvärt kommer de säkert att stena oss. 27Tre dagsmarscher ut i öknen vill vi gå för att offra åt Herren, vår Gud, så som han befaller oss.« — 28»Jag skall låta er gå«, sade farao, »så att ni kan offra i öknen åt Herren, er gud, men gå inte för långt bort. Be för mig!« 29Mose svarade: »Så snart jag har kommit ut härifrån skall jag be till Herren, och i morgon skall flugsvärmarna försvinna från dig och dina hovmän och ditt folk. Men lura oss inte en gång till, utan låt folket gå och offra åt Herren.« 30Så lämnade Mose farao och bad till Herren. 31Och Herren gjorde som Mose sade: han drev bort flugsvärmarna från farao och hans hovmän och hans folk, inte en enda fluga blev kvar. 32Men farao förhärdade sig också den gången och släppte inte folket.