Bibel 2000 (B2000)
6

61Herren svarade Mose: »Nu skall du få se vad jag skall göra med farao: han skall tvingas att släppa dem, tvingas att driva dem ut ur sitt land.«

Gud lovar att befria sitt folk

2Gud talade till Mose och sade: »Jag är Herren. 3Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Väldige, men jag gav mig inte till känna för dem under mitt namn Herren. 4Jag upprättade också ett förbund med dem och lovade att ge dem Kanaan, det land där de bodde som främlingar. 5Nu har jag hört israeliternas jämmer över att egypterna har gjort dem till slavar, och jag har tänkt på mitt förbund. 6Säg därför till israeliterna: Jag är Herren, och jag skall föra er bort från tvångsarbetet hos egypterna och rädda er ur slaveriet hos dem. Jag skall lyfta min arm till väldiga straffdomar för att befria er. 7Jag skall göra er till mitt folk och jag skall vara er Gud, och ni skall inse att jag är Herren, er Gud, som för er bort från tvångsarbetet hos egypterna. 8Jag skall leda er till det land som jag svor att ge åt Abraham, Isak och Jakob: jag skall ge det åt er till arv och egendom. Jag är Herren.« 9Allt detta framförde Mose till israeliterna, men tyngda av sitt hårda arbete orkade de inte lyssna.

10Herren talade till Mose: 11»Gå till farao, kungen av Egypten, och säg att han skall låta israeliterna lämna landet.« 12Men Mose vädjade till Herren: »När inte israeliterna lyssnar till mig, varför skulle då farao lyssna — och jag har ju svårt för att tala.«

13Så talade Herren till Mose och Aron, och han sände dem till israeliterna och till farao, kungen av Egypten, med uppdrag att föra israeliterna ut ur Egypten.

Moses och Arons släkttavla

14Dessa var överhuvuden var och en för sin släkt. Sönerna till Ruben, Israels förstfödde: Henok och Pallu, Hesron och Karmi; detta var de rubenitiska familjerna. 15Sönerna till Simon: Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sochar och Saul, kanaaneiskans son; detta var de simonitiska familjerna. 16Sönerna till Levi hette i åldersordning Gershon, Kehat och Merari. Levi blev 137 år gammal. 17Sönerna till Gershon, familj för familj: Livni och Shimi. 18Sönerna till Kehat: Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Kehat blev 133 år gammal. 19Sönerna till Merari: Machli och Mushi. Detta var de levitiska familjerna i åldersordning. 20Amram gifte sig med Jokeved, sin faster, och hon födde honom Aron och Mose. Amram blev 137 år gammal. 21Sönerna till Jishar: Korach, Nefeg och Sikri. 22Sönerna till Ussiel: Mishael, Elsafan och Sitri. 23Aron gifte sig med Elisheva, dotter till Amminadav och syster till Nachshon, och hon födde honom Nadav och Avihu, Elasar och Itamar. 24Sönerna till Korach: Assir, Elkana och Aviasaf; detta var de korachitiska familjerna. 25Elasar, Arons son, gifte sig med en av Putiels döttrar, och hon födde honom Pinechas. Dessa var överhuvuden för de levitiska släkterna, familj för familj. 26Det var denne Aron och denne Mose som Herren befallde att föra israeliterna ut ur Egypten, ordnade i häravdelningar. 27Det var de som talade med farao, kungen av Egypten, om att israeliterna skulle föras ut ur landet — just dessa båda, Mose och Aron.

Gud sänder Mose och Aron till farao

28När Herren talade till Mose i Egypten 29sade han: »Jag är Herren. Allt vad jag säger dig skall du säga till farao, kungen av Egypten.« 30Men Mose vädjade till Herren: »Jag har ju svårt för att tala. Varför skulle farao lyssna till mig?«

7

71Herren svarade: »Nu gör jag dig till en gud för farao, och din bror Aron skall bli din profet. 2Du skall säga honom allt vad jag befaller dig, och din bror Aron skall säga det till farao, och då skall farao låta israeliterna lämna hans land. 3-4Jag skall göra farao hård och omedgörlig, så att han inte lyssnar på er, hur många tecken och under jag än gör i Egypten. Jag skall bära hand på Egypten och föra mina härar, mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten under väldiga straffdomar. 5När jag lyfter min hand mot Egypten och för Israel ut därifrån, då skall egypterna inse att jag är Herren.« 6Mose och Aron gjorde så, de gjorde som Herren hade befallt. 7Mose var 80 år gammal och Aron 83 år när de talade med farao.

8Herren sade till Mose och Aron: 9»Om farao begär något tecken av er skall du säga till Aron att ta sin stav och kasta den framför farao. Då skall den förvandlas till en väldig orm.« 10Mose och Aron gick till farao och gjorde som Herren hade befallt: Aron kastade sin stav framför farao och hans hovmän, och den förvandlades till en orm. 11Då kallade farao i sin tur på visa män och trollkarlar, och med sin svartkonst gjorde dessa egyptiska siarpräster samma sak: 12var och en kastade sin stav, och stavarna blev till ormar. Men deras stavar uppslukades av Arons stav. 13Ändå var farao obeveklig och vägrade att lyssna till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt.

Den första plågan: blod

14Herren sade till Mose: »Farao är omedgörlig, han vägrar att släppa folket. 15Gå till honom tidigt på morgonen, när han går ner till floden. Ta med dig staven som förvandlades till en orm och ställ dig och vänta på honom vid flodstranden. 16Säg till honom: Herren, hebreernas Gud, sände mig för att befalla dig att släppa hans folk, så att de kan frambära offer åt honom i öknen. Men hittills har du inte velat lyssna. 17Nu säger Herren: Detta skall visa dig att jag är Herren. Med staven i min hand skall jag slå på Nilens vatten, och det skall förvandlas till blod. 18Fiskarna i Nilen skall dö, och floden skall stinka så att egypterna inte kan dricka dess vatten.«

19Herren sade till Mose: »Säg till Aron att ta sin stav och sträcka ut den över Egyptens vatten, dess floder, kanaler och dammar, alla dess vattensamlingar, så att de förvandlas till blod. Det kommer att vara blod överallt i Egypten, till och med i träkärl och stenkrukor.« 20Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt: han lyfte sin stav och slog på Nilens vatten i närvaro av farao och hans hovmän, och allt vatten i floden förvandlades till blod. 21Fiskarna dog och floden stank, så att egypterna inte kunde dricka vattnet därifrån. Det var blod överallt i Egypten. 22Men de egyptiska siarprästerna åstadkom samma sak genom sin svartkonst, och farao var obeveklig: han lyssnade inte till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt. 23Han lämnade dem och återvände hem; inte heller nu lät han sig påverkas. 24Alla egypter grävde efter dricksvatten runt omkring Nilen, eftersom flodvattnet inte gick att dricka.

Den andra plågan: grodor

25När sju dagar hade gått sedan Herren slagit på floden

8

81sade han till Mose: »Gå till farao och säg: Så säger Herren: Släpp mitt folk så att de kan frambära offer åt mig. 2Om du vägrar att släppa folket skall jag låta hela ditt land hemsökas av grodor. 3Floden skall vimla av grodor; de skall komma upp på land och in i ditt hus och i ditt sovrum och i din säng och i husen hos dina hovmän och ditt folk och i dina bakugnar och baktråg. 4Grodorna skall kräla på dig själv och på ditt folk och på alla dina hovmän.« 5Och Herren sade till Mose: »Säg till Aron att sträcka ut sin hand och sin stav över floder och kanaler och dammar, så att hela Egypten fylls av grodor.« 6Aron sträckte ut sin hand över vattnen i Egypten, och det kom upp grodor som översvämmade landet. 7Men siarprästerna åstadkom samma sak genom sin svartkonst och lät det komma grodor över hela Egypten.

8Farao kallade till sig Mose och Aron och sade: »Be till Herren att han befriar mig och mitt folk från grodorna. Då skall jag släppa folket så att de kan offra till Herren.« 9Mose svarade: »Det står i din makt att bestämma en tid då jag skall be för dig och dina hovmän och ditt folk, så att grodorna drivs bort från dig och dina hus och bara blir kvar i Nilen.« — 10»I morgon«, sade farao. Mose svarade: »Det skall bli som du vill, för att du skall inse att ingen är som Herren, vår Gud: 11grodorna skall försvinna från dig och dina hus, dina hovmän och ditt folk och bara bli kvar i Nilen.«

12Mose och Aron lämnade farao, och Mose anropade Herren om hjälp mot grodplågan som han hade låtit drabba farao. 13Herren gjorde som Mose bad honom: grodorna dog och försvann från hus och gårdar och fält. 14Man samlade dem i stora högar, och de fyllde landet med sin stank. 15Men när farao såg att hemsökelsen var över förhärdade han sig: han lyssnade inte till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt.

Den tredje plågan: myggor

16Herren sade till Mose: »Säg till Aron att sträcka ut sin stav och slå på marken, så skall stoftet förvandlas till myggor i hela Egypten.« 17De gjorde så: Aron sträckte ut handen och slog med staven på marken, och stoftet blev till myggor, som angrep människor och boskap; allt stoft på marken i hela Egypten blev till myggor. 18När siarprästerna på samma sätt försökte frambringa myggor med sin svartkonst, lyckades de inte. Men myggorna var överallt, på människor och boskap. 19»Detta är Guds finger«, sade siarprästerna till farao. Men farao var obeveklig: han lyssnade inte till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt.

Den fjärde plågan: flugsvärmar

20Herren sade till Mose: »Gå i morgon bitti till farao när han är på väg ner till floden och säg: Så säger Herren: Släpp mitt folk så att de kan frambära offer åt mig. 21Om du inte släpper mitt folk skall jag släppa lös flugsvärmar över dig och dina hovmän och ditt folk och dina hus, så att husen i Egypten fylls av flugsvärmar och marken de står på blir täckt av dem. 22Men jag skall göra undantag för Goshen, det område där mitt folk bor. Dit skall inte flugorna komma. Då skall du inse att jag, Herren, är här i landet. 23Jag skall göra skillnad på mitt folk och ditt folk. I morgon skall detta tecken ske.«

24Och Herren gjorde så: väldiga flugsvärmar trängde in i faraos hus och i hans hovmäns hus, och hela Egypten hemsöktes av flugorna. 25Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: »Gå, och offra till er gud här i landet!« — 26»Det är omöjligt«, svarade Mose, »vårt offer till Herren, vår Gud, skulle väcka egypternas avsky. Om vi mitt för ögonen på dem förrättar ett offer som de finner avskyvärt kommer de säkert att stena oss. 27Tre dagsmarscher ut i öknen vill vi gå för att offra åt Herren, vår Gud, så som han befaller oss.« — 28»Jag skall låta er gå«, sade farao, »så att ni kan offra i öknen åt Herren, er gud, men gå inte för långt bort. Be för mig!« 29Mose svarade: »Så snart jag har kommit ut härifrån skall jag be till Herren, och i morgon skall flugsvärmarna försvinna från dig och dina hovmän och ditt folk. Men lura oss inte en gång till, utan låt folket gå och offra åt Herren.« 30Så lämnade Mose farao och bad till Herren. 31Och Herren gjorde som Mose sade: han drev bort flugsvärmarna från farao och hans hovmän och hans folk, inte en enda fluga blev kvar. 32Men farao förhärdade sig också den gången och släppte inte folket.