Bibel 2000 (B2000)
33

Order om uppbrott

331Herren talade till Mose: »Dra nu bort härifrån, du själv och folket som du har fört ut ur Egypten, upp till det land som jag har lovat Abraham, Isak och Jakob och svurit att ge åt deras ättlingar. 2Jag skall sända en ängel framför dig och jag skall driva bort kanaaneerna, amoreerna, hettiterna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna. 3Dra upp till landet som flödar av mjölk och honung. Men jag vill inte själv gå med er: ni är ett styvnackat folk, och jag kunde förinta er på vägen.« 4När folket hörde dessa stränga ord klädde de sig i sorgdräkt, och ingen bar några smycken.

5Herren sade till Mose: »Säg till israeliterna: Ni är ett styvnackat folk. Om jag bara ett ögonblick följde er på vägen skulle jag tillintetgöra er. Lägg nu bort era smycken, sedan får jag se vad jag skall göra med er.« 6Då tog israeliterna av sig sina smycken och var utan dem alltifrån berget Horeb.

Uppenbarelsetältet

7Mose brukade ta tältet och slå upp det utanför lägret, ett gott stycke därifrån. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som sökte råd hos Herren fick gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret. 8Varje gång Mose gick ut till tältet reste sig alla och stod var och en vid ingången till sitt tält och såg efter honom, tills han hade gått in i tältet. 9Och när Mose hade gått in sänkte molnpelaren sig och blev stående framför ingången, och Herren talade med Mose. 10Då folket såg molnpelaren stå framför ingången till tältet reste de sig alla och bugade sig djupt, var och en vid ingången till sitt tält. 11Och Herren talade till Mose ansikte mot ansikte, som en människa talar till en annan. Sedan gick Mose tillbaka till lägret, men hans medhjälpare Josua, Nuns son, en ung man, lämnade aldrig tältet.

Herren lovar att visa sin härlighet

12Mose sade till Herren: »Du säger att jag skall leda detta folk på dess väg. Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig, fastän du har sagt att jag står dig nära och att jag har din gunst. 13Om du sätter värde på mig så låt mig veta dina planer; då kan jag lära känna dig och behålla din gunst. Och kom ihåg att folket är ditt folk.« 14Herren svarade: »Jag skall själv gå med er, så att du slipper oroa dig.« — 15»Om du inte själv går med«, sade Mose, »så låt oss få stanna här. 16Hur skall man kunna veta att jag och ditt folk har din gunst om inte du går med oss, så att jag och ditt folk utmärks framför alla andra folk på jorden?« 17Herren svarade: »Jag skall göra vad du ber mig om, ty du har min gunst och du står mig nära.«

18Mose sade: »Låt mig få se din härlighet!« 19Herren svarade: »Jag skall låta min höghet och prakt gå förbi dig, och jag skall ropa ut namnet Herren inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot.« 20Han fortsatte: »Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.« 21Sedan sade Herren: »Här bredvid mig finns en plats, ställ dig här på klippan! 22När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. 23Då skall jag ta bort min hand och du skall se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.«

34

Förbundet sluts på nytt

341Herren sade till Mose: »Hugg ut två stentavlor likadana som de förra; på dem skall jag skriva samma ord som stod på de första tavlorna, de som du slog sönder. 2I morgon bitti skall du vara beredd, då skall du gå upp på Sinai och vänta på mig där på bergets topp. 3Ingen skall följa dig dit upp, och ingen skall visa sig på berget, och varken får eller kor skall beta i närheten av det.«

4Mose högg ut två stentavlor, likadana som de första. Tidigt nästa morgon gick han upp på Sinaiberget, så som Herren hade befallt, och han tog med sig de båda stentavlorna. 5Då steg Herren ner i ett moln. Mose ställde sig nära honom och åkallade Herren. 6Och Herren gick förbi honom och ropade: »Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet. 7Han håller fast vid sin kärlek mot tusenden, han förlåter synd och skuld och brist men lämnar inte den skyldige ostraffad utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn intill tredje och fjärde led.« 8Mose föll genast på knä, böjde sig till jorden och tillbad. 9Han sade: »Om jag har din gunst, Herre, så gå mitt ibland oss, fastän detta är ett styvnackat folk, och förlåt vår skuld och vår synd och gör oss till din egendom.«

10Herren sade: »Jag sluter nu ett förbund med er. Inför hela ditt folk skall jag göra sådana under som inte har utförts i något land eller något folk. Hela det folk som du tillhör skall se hur överväldigande den gärning är som jag, Herren, utför med dig. 11Rätta dig efter det som jag befaller dig i dag. Jag skall driva bort amoreerna, kanaaneerna, hettiterna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna för dig. 12Akta dig för att sluta förbund med invånarna i landet som du kommer till, så att de inte fångar er i en fälla. 13Ni skall riva ner deras altaren, krossa deras stenstoder och hugga ner deras asherapålar. 14Du skall inte tillbe någon främmande gud, ty Herrens namn är Den svartsjuke, han är en svartsjuk Gud. 15Du skall inte sluta förbund med invånarna i landet, ty då kommer du att äta av deras offer när de ägnar sig åt sin liderliga avgudadyrkan och offrar åt sina gudar och inbjuder dig. 16Och om du låter dina söner gifta sig med deras döttrar och deras döttrar ägnar sig åt sin liderliga avgudadyrkan, kommer de att förleda dina söner till avfall.

17Du skall inte gjuta några avgudabilder åt dig.

18Det osyrade brödets högtid skall du fira. I sju dagar skall du äta osyrat bröd, så som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden aviv, ty det var i månaden aviv som du drog ut ur Egypten. 19Det första som kommer ur moderlivet skall tillhöra mig, allt förstfött av hankön bland din boskap, både kor och får. 20Men ett förstfött åsneföl skall du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det, skall du bryta nacken av det. Varje förstfödd bland dina söner skall du lösa ut. Med tomma händer skall ingen träda fram inför mig. 21Sex dagar skall du arbeta, men den sjunde dagen skall du upphöra med arbetet; även om det är plöjningstid eller skördetid skall du upphöra med arbetet.

22Du skall fira veckohögtiden, när du skördar det första av vetet, och likaså bärgningshögtiden vid årsskiftet. 23Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram inför Härskaren Herren, Israels Gud. 24Ty jag skall driva undan folken för dig och utvidga ditt område, och ingen skall hota ditt land när du drar upp tre gånger om året för att träda fram inför Herren, din Gud. 25Blodet av det som offras till mig skall du inte offra tillsammans med något syrat, och påskfestens offer får inte lämnas kvar till morgonen. 26Det bästa av den första grödan på din mark skall du föra till Herrens, din Guds, hus.

Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.«

27Herren sade till Mose: »Skriv ner dessa befallningar, ty i enlighet med dem har jag slutit ett förbund med dig och med Israel.« 28Mose var kvar hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka. Och han skrev förbundsvillkoren, de tio budorden, på tavlorna.

Strålglansen från Moses ansikte

29När Mose gick ner från Sinaiberget och hade med sig förbundstecknet, de två tavlorna, utgick det en strålglans från hans ansikte, därför att han hade talat med Gud, men han märkte det inte. 30Då Aron och alla israeliterna såg strålglansen från Moses ansikte vågade de inte komma emot honom. 31Men Mose ropade på dem, och då kom Aron och alla hövdingarna i menigheten till honom, och han talade med dem. 32Sedan kom alla israeliterna fram, och Mose gav dem alla de befallningar som han hade fått av Herren på Sinaiberget. 33När Mose hade talat satte han en mask för ansiktet. 34Varje gång Mose trädde fram inför Herren för att tala med honom tog han av masken tills han gick ut igen. När han hade kommit ut talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt. 35Då såg israeliterna hur Moses ansikte strålade, och Mose satte masken för ansiktet tills han åter skulle gå in och tala med Herren.

35

Sabbatsbudet

351Mose samlade hela Israels menighet och sade: »Detta är vad Herren har befallt er att göra: 2Sex dagar får arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas. 3Ni skall inte göra upp eld på sabbatsdagen, var ni än bor.«

Folkets gåvor

4Mose sade till hela Israels menighet: »Detta är vad Herren har befallt er: 5Samla in gåvor åt Herren. Var och en som känner sig manad skall bära fram dessa gåvor åt Herren: guld, silver och koppar, 6violett, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, 7rödfärgade baggskinn, delfinskinn, akacieträ, 8olja till lampan, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen, 9onyx och andra ädla stenar att sätta på efoden och på bröstväskan.

10Var och en av er som har konstskicklighetens gåva skall komma och tillverka allt det som Herren har befallt: 11boningen med tält och överdrag, hakar och bräder, reglar, stolpar och socklar, 12arken med dess bärstänger, locket och det skylande förhänget 13och bordet med bärstängerna och alla övriga tillbehör och skådebröden, 14lampstället med dess tillbehör, lamporna och lampoljan, 15rökelsealtaret med dess bärstänger, smörjelseoljan, den välluktande rökelsen och draperiet för ingången till boningen, 16brännofferaltaret med dess koppargaller, bärstängerna och alla andra tillbehör, karet med dess ställ, 17omhängena till förgården, dess stolpar och socklar och draperiet för porten till förgården, 18tältpluggarna och linorna till boningen och förgården, 19ämbetsdräkterna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder.«

20Israels hela menighet gick nu bort från Mose, 21och alla som kände sig kallade eller manade kom med gåvor till Herren för arbetet på uppenbarelsetältet, tjänsten där och de heliga kläderna. 22Och både män och kvinnor, alla som kände sig manade, kom med spännen, örringar, ringar och halssmycken, alla slags föremål av guld. Alla kom de med en offergåva av guld till Herren. 23Och alla som hade violett, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, rödfärgade baggskinn och delfinskinn kom med detta. 24Alla som ville ge en gåva av silver eller koppar kom med den till Herren, och var och en som hade akacieträ till byggnadsarbetet bar fram det. 25Alla kvinnor som var skickliga att spinna kom med det som de hade spunnit: violett, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn. 26Och alla kvinnor som kände sig kallade och som kunde konsten spann garn av gethår. 27Hövdingarna bar fram onyx och andra ädla stenar som skulle sättas på efoden och på bröstväskan, 28vidare kryddor och olja till lampan, till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen. 29Varje israelitisk man eller kvinna som kände sig manad att ge något till det arbete som Herren genom Mose befallt dem att utföra kom med en frivillig gåva åt Herren.

Hantverkare kallas och tillverkar boningen

30Mose sade till israeliterna: »Hör: Herren har utvalt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam 31och fyllt honom med gudomlig ande, med insikt, förmåga och kunskap och allt slags hantverksskicklighet, 32så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld och silver och koppar, 33slipa stenar för infattning, snida i trä, ja, utföra alla slags konstfulla arbeten. 34Han har gett både honom och Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam, gåvan att lära upp andra. 35Han har utrustat dem med förmåga att utföra alla slags hantverk, väva konstväv och brokig väv av violett, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn, och även annan vävnad, ja, att utföra alla slags uppgifter och tänka ut konstfulla arbeten.