Bibel 2000 (B2000)
30

Rökelsealtaret

301Du skall bygga ett altare att tända rökelse på; av akacieträ skall du göra det. 2Det skall vara fyrkantigt, en aln långt och en aln brett och två alnar högt. Hornen skall vara i ett stycke med altaret. 3Du skall belägga det med rent guld ovanpå och på sidorna och på hornen och omge det med en guldkant. 4Du skall göra två ringar av guld och sätta dem nedanför kanten, på två av sidorna, på bägge gavlarna; de skall tjäna som hållare för bärstänger, så att man kan bära altaret. 5Bärstängerna skall du göra av akacieträ och belägga med guld. 6Altaret skall du ställa framför förhänget som döljer arken med förbundstecknet, framför locket över förbundstecknet, där jag skall uppenbara mig för dig. 7Aron skall tända välluktande rökelse på det; varje morgon när han gör i ordning lamporna skall han tända rökelse, 8och likaså när han sätter upp lamporna mellan skymning och mörker. Detta skall vara ett dagligt rökelseoffer inför Herren genom alla släktled. 9På detta altare skall ni inte offra någon otillåten rökelse eller något brännoffer eller matoffer; inte heller skall ni hälla ut dryckesoffer på det. 10En gång om året skall Aron stryka försoningsblodet på altarets horn; genom alla släktled skall han där en gång om året utföra soningsriten med blodet av soningsoffret. Altaret är högheligt och hör Herren till.

Lösepenningen

11Herren talade till Mose:

12När du mönstrar israeliterna och räknar deras antal skall var och en vid mönstringen betala en lösen för sitt liv åt Herren, så att ingen olycka drabbar dem vid mönstringen. 13Var och en som upptas bland de mönstrade skall ge en halv sikel efter tempelvikt — 20 gera per sikel. Denna halva sikel är en offergåva åt Herren. 14Alla som upptas bland de mönstrade, från tjugo års ålder och uppåt, skall ge denna offergåva åt Herren. 15Den rike skall inte ge mer och den fattige inte mindre än en halv sikel när ni ger offergåvan åt Herren som en lösen för ert liv. 16Du skall ta emot lösesumman av israeliterna och använda pengarna till tjänsten vid uppenbarelsetältet. Så skall israeliterna bli ihågkomna inför Herren, genom den lösen ni ger för ert liv.

Bronskaret

17Herren talade till Mose:

18Du skall göra ett bronskar med tillhörande bronsställ för tvättningen och sätta det mellan uppenbarelsetältet och altaret och fylla det med vatten. 19Där skall Aron och hans söner tvätta sina händer och fötter. 20När de går in i uppenbarelsetältet skall de tvätta sig, annars kommer de att dö; likaså när de går fram till altaret för att göra tjänst och bränna eldoffer åt Herren. 21De skall tvätta händer och fötter, annars kommer de att dö. Detta skall vara en oföränderlig stadga för Aron och hans efterkommande genom alla släktled.

Smörjelseoljan

22Herren talade till Mose:

23Tag de finaste kryddor, 500 siklar flytande myrra, hälften så mycket eller 250 siklar doftande kanel, 250 siklar kalmus, 24500 siklar kassia, allt efter tempelvikt, och en hin olivolja. 25Av detta skall du göra en helig smörjelseolja, en doftande blandning, konstfärdigt blandad; det skall vara en helig smörjelseolja. 26Med den skall du smörja uppenbarelsetältet, arken med förbundstecknet, 27bordet med alla dess tillbehör, lampstället med dess tillbehör, rökelsealtaret, 28brännofferaltaret med alla dess tillbehör och karet med dess ställ. 29Du skall inviga dem så att de blir högheliga; allt som kommer i beröring med dem får del av deras helighet. 30Aron och hans söner skall du smörja och viga till präster åt mig. 31Och till israeliterna skall du säga: Detta skall vara min heliga smörjelseolja genom alla släktled. 32Ingen får smörja in kroppen med den, och ni får inte göra någon annan olja med denna sammansättning. Helig är den, och helig skall den vara för er. 33Den som gör en sådan blandning och den som använder den på någon obehörig skall utstötas ur sitt folk.

Rökelsen

34Herren sade till Mose:

Tag välluktande ämnen: staktekåda, sjönagel och galbanum, och därtill ren rökelseharts, lika mycket av varje, 35och gör rökelse av detta, en konstfärdigt blandad vällukt, saltad, ren och helig. 36En del av rökelsen skall du stöta till pulver och lägga framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet, där jag skall uppenbara mig för dig. Den skall vara höghelig för er. 37En rökelse med denna sammansättning får ni inte göra åt er själva: den skall hållas helig, den hör Herren till. 38Den som gör sådan rökelse för att njuta dess vällukt skall utstötas ur sitt folk.

31

Hantverkare utväljs

311Herren talade till Mose:

2Jag har utvalt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, 3och fyllt honom med gudomlig ande, med insikt, förmåga och kunskap och allt slags hantverksskicklighet, 4så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld och silver och koppar, 5slipa stenar för infattning, snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten. 6Jag har vid hans sida ställt Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam, och åt alla konstskickliga har jag gett förmåga att utföra allt som jag befallt dig: 7uppenbarelsetältet, arken med förbundstecknet och locket ovanpå den och allt som hör till uppenbarelsetältet, 8bordet med dess tillbehör, lampstället av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, 9brännofferaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess ställ, 10ämbetsdräkten, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder, 11smörjelseoljan och den välluktande rökelsen till helgedomen — allt skall de göra så som jag har befallt dig.

Sabbatsbudet inskärps

12Herren sade till Mose:

13Tala till israeliterna och säg: »Mina sabbater måste ni hålla, ty sabbaten är ett tecken som förenar mig och er, genom alla släktled, för att ni skall veta att det är jag, Herren, som helgar er. 14Ni skall hålla sabbaten, den skall vara helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden. Var och en som utför något arbete på sabbaten skall utstötas ur sitt folk. 15Sex dagar får arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. 16Israeliterna skall hålla sabbaten; de skall iaktta den genom alla släktled som en förbundsplikt för alla tider. 17Den är ett evigt tecken som förenar mig och israeliterna, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men den sjunde dagen vilade han och hämtade andan.«

Gud ger Mose lagtavlorna

18När Gud hade talat med Mose på Sinaiberget gav han honom de två tavlorna som ett förbundstecken, tavlor av sten, som Gud hade skrivit på med sitt finger.

32

Guldkalven

321När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget samlades de kring Aron och sade till honom: »Gör oss en gud som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten.« 2Aron svarade dem: »Ta guldringarna ur öronen på era hustrur, era söner och era döttrar och kom hit med dem!« 3Då tog alla av sig guldringarna som de hade i öronen och lämnade dem till Aron. 4Han tog emot guldet av dem och knöt in det i en kappa. Sedan gjorde han en gjuten tjurkalv av guldet. Då ropade de: »Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten.« 5När Aron såg vad som skedde reste han ett altare framför kalven och lät kungöra: »I morgon firas en högtid till Herrens ära!« 6Tidigt nästa morgon offrade de brännoffer och frambar gemenskapsoffer, och folket slog sig ner för att äta och dricka och började sedan förlusta sig.

7Då talade Herren till Mose: »Gå nu ner, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har gjort något förfärligt. 8De har redan lämnat den väg som jag har befallt dem att gå, de har gjort sig en gjuten tjurkalv, de har tillbett den och offrat till den och sagt: Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten.« 9Och Herren fortsatte: »Jag ser att detta är ett styvnackat folk. 10Lämna mig nu i fred. Min vrede skall drabba dem och jag skall förinta dem. Men av dig skall jag göra ett stort folk.«

11Mose försökte blidka Herren, sin Gud: »Herre, låt inte din vrede drabba ditt folk, som du har fört ut ur Egypten med stor kraft och mäktig hand! 12Låt inte egypterna få säga att det var i ond avsikt du förde ut ditt folk, att det var för att döda oss bland bergen och utplåna oss från jordens yta. Stilla din glödande vrede och avstå från det onda du har i sinnet mot ditt folk. 13Glöm inte dina tjänare Abraham, Isak och Israel och det löfte du gav dem, då du svor vid dig själv att göra deras ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och låta deras ättlingar få hela det land du talat om som egendom för all framtid.« 14Då avstod Herren från det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

15Mose gick ner från berget och bar med sig de två tavlor han hade fått som ett förbundstecken, tavlor med skrift på båda sidorna: det var skrivet både på framsidan och på baksidan. 16Tavlorna var Guds verk, och skriften som var inristad på dem var Guds skrift.

17Josua hörde hur folket skrek och ropade och han sade till Mose: »Det hörs stridslarm i lägret!« 18Mose svarade:

»Det är inte segerrop

och inte besegrades klagan,

det är ljudet av sång jag hör!«

19Då Mose kom närmare lägret och fick se tjurkalven och dansandet, blev han så förbittrad att han kastade ifrån sig tavlorna och slog dem i stycken vid bergets fot. 20Kalven som de hade gjort brände han och malde till stoft. Det strödde han i vattnet och lät israeliterna dricka det.

21Mose sade till Aron: »Vad har detta folk gjort dig, eftersom du har fått dem att synda så grovt?« 22Aron svarade: »Var inte vred, herre! Du vet själv hur de dras till det som är ont. 23De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten. 24Då sade jag till dem: Den som har någonting av guld skall ta det av sig, och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och så kom kalven till.«

25När Mose märkte att Aron hade släppt greppet om folket och utlämnat det åt motståndarnas förakt 26ställde han sig i porten till lägret och ropade: »Alla som är på Herrens sida skall komma hit till mig!« Då samlade sig alla leviterna kring honom. 27Han sade till dem: »Så säger Herren, Israels Gud: Spänn på er svärden och gå fram och tillbaka genom lägret från port till port och hugg ner bröder, vänner och grannar.« 28Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och den dagen föll omkring 3 000 män av folket. 29Och Mose sade: »I dag har ni blivit vigda åt Herren, ty ni har vänt er mot era egna söner och bröder. Därför vill Herren ge er sin välsignelse i dag.«

30Nästa dag sade Mose till folket: »Ni har begått en svår synd. Nu skall jag gå upp till Herren och försöka vinna försoning för er synd.« 31Och Mose gick tillbaka till Herren och sade: »Detta folk har begått en svår synd, de har gjort sig en gud av guld. 32Om du ändå ville förlåta deras synd! Utplåna annars mitt namn ur din bok!« 33Herren svarade Mose: »Den som har syndat mot mig skall jag utplåna ur min bok. 34Gå nu och led folket dit jag har sagt dig! Min ängel skall gå framför dig. Men den dag kommer då jag skall gå till rätta med dem för deras synd.« 35Så straffade Herren folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.