Bibel 2000 (B2000)
20

De tio budorden

201Detta är vad Gud sade: 2Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 3Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 4Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. 5Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig 6men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud. 7Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn. 8Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. 9Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, 10men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. 11Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag. 12Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. 13Du skall inte dräpa. 14Du skall inte begå äktenskapsbrott. 15Du skall inte stjäla. 16Du skall inte vittna falskt mot din nästa. 17Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

18När folket blev vittne till åskan och flammorna, till hornstötarna och röken från berget darrade de av fruktan och höll sig på avstånd. 19Och de sade till Mose: »Tala till oss du, så skall vi lyda. Men Gud får inte tala till oss; då kommer vi att dö.« 20Mose svarade: »Var inte rädda! Det är för att sätta er på prov som Gud har kommit, och för att ni alltid skall frukta honom och inte synda.« 21Och folket stod på avstånd medan Mose gick upp mot töcknet där Gud var.

Lagar

22Herren sade till Mose:

Så skall du säga till israeliterna: Ni har själva sett att jag talade till er från himlen. 23Ni skall inte göra någon gud att ha vid sidan om mig; gudar av silver och guld skall ni inte göra er. 24Ett altare av jord skall du göra åt mig, och på det skall du offra dina brännoffer och gemenskapsoffer, din småboskap och din nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli nämnt skall jag komma till dig och välsigna dig. 25Och om du vill göra ett altare av sten åt mig, skall du inte bygga det av huggen sten, ty om du bearbetar stenen med mejsel, vanhelgar du den. 26Stig inte upp till mitt altare på trappsteg, så att ditt kön blottas vid altaret.

21

211Detta är de bestämmelser du skall förelägga israeliterna:

2När du köper en hebreisk slav skall han tjäna i sex år, men det sjunde året skall han friges utan betalning. 3Kom han ensam, skall han friges ensam; var han gift, skall hans hustru följa honom. 4Har hans herre gett honom en hustru och har hon fött honom söner och döttrar, skall hustrun och barnen tillhöra hennes herre, och mannen ensam skall friges. 5Men om slaven säger: »Jag håller av min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte bli fri«, 6då skall hans herre föra fram honom inför Gud; han skall föras fram till dörren eller dörrposten och hans herre skall genomborra hans öra med en syl, och så skall slaven tillhöra honom för alltid.

7Om någon har sålt sin dotter som slavinna, skall hon inte friges på samma sätt som de andra slavarna. 8Om hennes herre väljer henne för egen räkning men sedan inte vill veta av henne, skall han låta henne bli friköpt. Till utlänningar har han inte rätt att sälja henne när han behandlat henne trolöst. 9Utser han henne åt sin son, skall hon få samma rättigheter som en dotter. 10Tar han sig ännu en hustru, får han inte inskränka på den förras rätt till mat, kläder och bostad. 11Låter han henne inte få dessa tre ting, skall hon friges utan ersättning och betalning.

12Den som slår ihjäl en människa skall straffas med döden. 13Om det inte var hans mening utan det var Gud som lät det ske, kan han fly till en plats som jag skall anvisa dig. 14Men om någon begår brottet att mörda med avsikt, får han gripas, även vid mitt altare, och skall avrättas. 15Den som slår sin far eller mor skall straffas med döden. 16Den som rövar bort en människa skall straffas med döden, vare sig han sålt den bortrövade eller denne påträffas hos honom. 17Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.

18Om två män tvistar och den ene slår den andre med en sten eller med knytnäven, inte så att han dör men så att han blir sängliggande, 19då skall den som slog gå fri om den slagne kommer sig och kan gå ute med käpp; dock skall han ersätta honom för den tid han måste vara overksam och sörja för att han blir botad. 20Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör under hans hand, skall hämnd utkrävas. 21Men om slaven överlever en dag eller två, skall ingen hämnd utkrävas, eftersom slaven är hans egendom. 22Om någon under ett slagsmål stöter till en havande kvinna så att hon får missfall men ingen annan skada sker, skall han böta vad kvinnans make kräver, sedan värdering ägt rum.

23Sker skada, skall du ge liv för liv, 24öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, 25bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma. 26Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, skall han som ersättning för ögat frige den skadade. 27Och slår han ut en tand på sin slav eller slavinna, skall han som ersättning för tanden frige den skadade.

28Om en oxe stångar ihjäl en man eller en kvinna, skall oxen stenas, och dess kött får inte ätas, men ägaren skall gå fri. 29Men om oxen brukar stångas och ägaren vet om det men ändå inte vaktar den, och om oxen dödar en man eller en kvinna, då skall oxen stenas och dess ägare skall också mista livet. 30Men blir han ålagd en lösesumma, skall han betala allt vad som åläggs honom, till lösen för sitt liv. 31Stångar oxen en pojke eller en flicka, skall samma regel gälla. 32Stångar oxen en slav eller en slavinna, skall ägaren ge 30 siklar silver till slavens herre, och oxen skall stenas.

33Om någon låter en brunn stå öppen eller gräver en ny brunn och inte täcker över den och en oxe eller en åsna faller ner i brunnen, 34skall den som äger brunnen betala ersättning till djurets ägare, men det döda djuret får han behålla. 35Om någons oxe stångar ihjäl en annans oxe, skall de sälja den levande oxen och dela pengarna; också det döda djuret skall de dela. 36Men om det var känt att oxen brukade stångas och dess ägare ändå inte vaktade den, skall han ersätta oxe med oxe, men det döda djuret får han behålla.

22

221Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, skall han ersätta oxen med fem oxar och fåret med fyra får. — 2Blir en tjuv ertappad vid inbrottet och ihjälslagen, är det inte blodskuld, 3men hade solen gått upp, är det blodskuld. — Full ersättning skall lämnas. Om tjuven ingenting äger, skall han själv säljas som ersättning för det stulna. 4Om det stulna djuret, det må vara oxe eller åsna eller får, påträffas levande hos honom, skall han ge dubbel ersättning.

5Om någon bränner en åker eller en vingård och låter elden sprida sig till en annans åker, skall han ge ersättning med det bästa från sin egen åker och vingård. 6Om elden kommer lös och sprider sig till törnbuskar och förstör kärvar eller växande gröda eller ett helt fält, då skall den som vållat branden ge full ersättning.

7Om någon lämnar pengar eller gods i förvar hos en annan och detta sedan blir stulet ur huset, skall tjuven, om han avslöjas, lämna dubbel ersättning. 8Avslöjas inte tjuven, skall husets ägare föras fram inför Gud för att försäkra att han inte har tagit den andres egendom. 9Så snart det är fråga om tillgrepp, det må gälla en oxe, en åsna, ett får, ett klädesplagg eller något annat som har försvunnit, och någon påstår sig känna igen sin egendom, skall tvisten mellan de två komma inför Gud. Den som Gud förklarar skyldig skall ersätta den andre dubbelt. 10Om någon lämnar en åsna, en oxe, ett får eller något annat djur i förvar hos en annan och djuret dör eller skadas eller rövas bort utan att någon ser det, 11skall den som hade hand om djuret svära inför Herren att han inte har tagit den andres egendom, och det skall avgöra saken mellan dem. Ägaren skall godta eden, och ingen ersättning skall ges. 12Men om djuret har stulits från honom, skall han ersätta ägaren. 13Om det har rivits av vilddjur, skall kroppen företes som bevis; ett ihjälrivet djur behöver inte ersättas. 14Om någon lånar ett djur av en annan och det skadas eller dör i ägarens frånvaro, skall han ge full ersättning. 15Var ägaren närvarande, behöver ingen ersättning ges. Var djuret hyrt, har ägaren rätt till hyran.

16Om någon förför en flicka som inte är trolovad och ligger med henne, skall han betala brudpriset och ta henne till hustru. 17Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, skall han betala en summa som motsvarar brudpriset för en orörd flicka.

18En trollkvinna skall du inte låta leva.

19Var och en som har samlag med ett djur skall straffas med döden.

20Den som offrar till andra gudar än Herren skall vigas åt förintelse.

21En invandrare får du inte kränka eller förtrycka: ni var ju själva invandrare i Egypten. 22Änkor och faderlösa får ni inte behandla illa. 23Om du behandlar dem illa och de ropar till mig, skall jag lyssna till deras klagorop. 24Min vrede skall väckas, och jag skall döda er med svärd, så att era hustrur blir änkor och era barn blir faderlösa.

25Om du lånar ut pengar till en landsman, till en nödlidande i mitt folk, skall du inte göra som ockrarna och kräva ränta av honom. 26Tar du din nästas mantel som pant, skall du lämna tillbaka den före solnedgången, 27eftersom den är det enda täcke han har. Vad skall han annars svepa om sig när han sover? Om han ropar till mig, skall jag lyssna, ty jag är barmhärtig.

28Gud skall du inte smäda, och en hövding i ditt folk skall du inte förbanna. 29Du skall inte dröja att offra av din skörd av vin och olja. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig. 30På samma sätt skall du göra med dina kor och får: sju dagar skall de vara hos modern, och på åttonde dagen skall du ge dem åt mig. 31Ni skall vara mina heliga. Köttet av ett ihjälrivet djur skall ni inte äta utan kasta åt hundarna.