Bibel 2000 (B2000)
18

Jetro besöker Mose

181Jetro, prästen i Midjan, som var Moses svärfar, fick höra allt som Gud hade gjort för Mose och för sitt folk Israel, att Herren hade fört Israel ut ur Egypten. 2Då tog Jetro med sig Moses hustru Sippora, som hade sänts hem, 3och hennes två söner. Den ene hade fått namnet Gershom, »ty«, sade Mose, »jag är en främling i detta land«. 4Den andre hade han gett namnet Elieser, »ty«, sade han, »min faders Gud kom mig till hjälp och räddade mig undan faraos svärd«. 5Så kom Jetro till Mose med hans söner och hans hustru, där han hade slagit läger i öknen vid Guds berg. 6Mose fick bud om att hans svärfar var på väg med hans hustru och de båda sönerna. 7Då gick Mose ut och mötte honom, föll ner för honom och kysste honom. När de hade hälsat varandra gick de in i tältet. 8Mose berättade för sin svärfar om allt som Herren hade gjort mot farao och mot Egypten för Israels skull, om alla svårigheter som hade mött dem på vägen och hur Herren hade räddat dem. 9Och Jetro gladde sig över allt gott som Herren hade gjort mot Israel, att han hade räddat dem undan egypterna. 10Han sade: »Lovad vare Herren, som har räddat er ur egypternas och faraos våld, Herren, som har räddat folket undan egypternas förtryck! 11Nu vet jag att Herren är större än alla andra gudar, ty därför att de handlade övermodigt mot dem …« 12Och Jetro, Moses svärfar, förde fram brännoffer och slaktoffer åt Gud, och Aron och alla Israels äldste kom och deltog med honom i måltiden inför Gud.

13Nästa dag satte sig Mose för att skipa rätt bland folket, och folket stod omkring honom från morgonen ända till kvällen. 14När svärfadern såg hur mycket Mose hade att uträtta sade han: »Måste du göra allt detta för folket? Varför skall du ensam sitta här med allt folket omkring dig från morgon till kväll?« — 15»Folket kommer ju till mig för att fråga Gud«, svarade Mose. 16»När de har någon tvist kommer de till mig, och jag skipar rätt mellan dem och lär dem Guds bud och lagar.« 17Hans svärfar sade: »Det här har du inte ordnat bra. 18Du tröttar ut både dig själv och allt folket som står här. Arbetet blir för tungt för dig, du kan inte göra det ensam. 19Nu skall du lyssna på mitt råd, då skall Gud vara med dig. Själv kan du vara folkets talesman inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom, 20och du skall inskärpa buden och lagarna hos dem och lära dem vilken väg de skall gå och hur de bör handla. 21Men du skall utse några bland folket, dugande och gudfruktiga män, pålitliga och redbara, och sätta dem att leda grupper på tusen eller hundra eller femtio eller tio. 22De skall alltid skipa rätt bland folket; alla viktiga fall får de hänskjuta till dig, men i de enklare målen kan de själva döma. Så kan du lätta din börda och låta dem bära den tillsammans med dig. 23Om du gör detta och det sker på Guds befallning kan du hålla ut, och alla som är här kan också gå hem nöjda.« 24Mose lyssnade till sin svärfar och rättade sig efter honom. 25Han valde ut dugande män bland israeliterna och gjorde dem till hövdingar över folket, till ledare för grupper på tusen eller hundra eller femtio eller tio. 26De skipade alltid rätt bland folket; svåra fall hänsköt de till Mose, men i de enklare målen dömde de själva.

27Så tog Mose farväl av sin svärfar, som återvände till sitt land.

19

Gudsuppenbarelsen på Sinai

191Vid tredje nymånen efter det att israeliterna hade lämnat Egypten, just på den dagen, kom de till Sinaiöknen. 2De bröt upp från Refidim, och när de hade kommit till Sinaiöknen slog de läger där.

Israel slog läger framför berget. 3Mose gick upp till Gud, och Herren talade till honom från berget: »Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: 4Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig. 5Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk — ty hela jorden är min — 6och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk.«

7När Mose kom tillbaka kallade han samman folkets äldste och förelade dem det som Herren hade befallt honom att säga. 8Folket svarade med en mun: »Allt vad Herren har sagt vill vi göra.« Och Mose gick tillbaka till Herren med folkets svar.

9Då sade Herren till Mose: »Jag skall komma till dig i ett tätt moln, så att folket kan höra när jag talar med dig. Sedan kommer de alltid att lita på dig.« När Mose hade talat om för Herren vad folket hade sagt 10sade Herren till honom: »Gå till folket och se till att de renar sig i dag och i morgon. Låt dem tvätta sina kläder 11och göra sig beredda för i övermorgon. Ty i övermorgon skall Herren stiga ner på Sinaiberget i hela folkets åsyn. 12Du skall dra en gräns runt omkring berget och varna folket för att gå upp på berget eller komma för nära dess fot. Den som rör vid berget skall straffas med döden. 13Men ingen hand får vidröra honom: han skall stenas eller skjutas. Ingen sådan får leva, vare sig det är ett djur eller en människa. När vädurshornet ljuder skall de gå upp på berget.«

14Mose gick ner från berget till folket och lät dem rena sig, och de tvättade sina kläder. 15Och han sade till dem: »Håll er beredda för i övermorgon. Kom inte nära någon kvinna.«

16När det blev morgon den tredje dagen började det åska och blixtra, ett tungt moln låg över berget och det hördes en stark hornstöt. Alla som var i lägret blev förfärade. 17Då förde Mose folket ut ur lägret att möta Gud. De ställde sig nedanför berget. 18Hela Sinaiberget omgavs av rök då Herren steg ner på berget i eld. Röken steg upp som från en smältugn, och hela berget skalv. 19Medan hornet ljöd allt starkare talade Mose, och Gud svarade honom med ljudlig röst. 20När Herren hade stigit ner på toppen av Sinaiberget kallade han till sig Mose, och Mose gick dit upp. 21Herren sade till honom: »Gå ner och varna folket så att de inte tränger sig fram för att se Herren, ty då kommer många av dem att mista livet. 22Även prästerna, som annars får närma sig Herren, måste rena sig, så att Herren inte slår dem med sin vrede.« 23Mose svarade Herren: »Folket kan inte gå upp på Sinaiberget, eftersom du själv har varnat oss och befallt mig att dra en gräns runt berget och förklara det för heligt.« 24Herren sade: »Gå nu ner och kom sedan upp igen tillsammans med Aron! Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att komma upp till Herren, då kan han slå dem med sin vrede.« 25Därefter gick Mose ner till folket och sade till dem …

20

De tio budorden

201Detta är vad Gud sade: 2Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 3Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 4Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. 5Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig 6men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud. 7Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn. 8Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. 9Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, 10men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. 11Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag. 12Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. 13Du skall inte dräpa. 14Du skall inte begå äktenskapsbrott. 15Du skall inte stjäla. 16Du skall inte vittna falskt mot din nästa. 17Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

18När folket blev vittne till åskan och flammorna, till hornstötarna och röken från berget darrade de av fruktan och höll sig på avstånd. 19Och de sade till Mose: »Tala till oss du, så skall vi lyda. Men Gud får inte tala till oss; då kommer vi att dö.« 20Mose svarade: »Var inte rädda! Det är för att sätta er på prov som Gud har kommit, och för att ni alltid skall frukta honom och inte synda.« 21Och folket stod på avstånd medan Mose gick upp mot töcknet där Gud var.

Lagar

22Herren sade till Mose:

Så skall du säga till israeliterna: Ni har själva sett att jag talade till er från himlen. 23Ni skall inte göra någon gud att ha vid sidan om mig; gudar av silver och guld skall ni inte göra er. 24Ett altare av jord skall du göra åt mig, och på det skall du offra dina brännoffer och gemenskapsoffer, din småboskap och din nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli nämnt skall jag komma till dig och välsigna dig. 25Och om du vill göra ett altare av sten åt mig, skall du inte bygga det av huggen sten, ty om du bearbetar stenen med mejsel, vanhelgar du den. 26Stig inte upp till mitt altare på trappsteg, så att ditt kön blottas vid altaret.