Bibel 2000 (B2000)
1

Israeliterna förtrycks i Egypten

11Detta är namnen på Israels söner. De kom till Egypten tillsammans med Jakob, var och en med sin familj: 2Ruben, Simon, Levi och Juda; 3Isaskar, Sebulon och Benjamin; 4Dan och Naftali; Gad och Asher. 5De som härstammade från Jakob var sammanlagt sjuttio personer. Josef var redan i Egypten.

6Så dog Josef och hans bröder och alla deras samtida. 7Men israeliterna var fruktsamma och förökade sig, de växte till och blev så talrika att hela landet uppfylldes av dem.

8Då fick Egypten en ny kung, en som ingenting visste om Josef. 9Han sade till sitt folk: »Israeliterna har blivit för många och för starka för oss. 10Nu måste vi handla klokt, annars blir de ännu flera. Och blir det krig kan de förena sig med våra fiender och kämpa mot oss och sedan ge sig av härifrån.« 11Därför satte man fogdar över dem för att kuva dem med hårt arbete. Och de byggde städerna Pitom och Ramses, där farao hade sina förråd. 12Men ju mer man förtryckte dem, desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig, så att egypterna kände sig hotade. 13Israeliterna tvingades till slavtjänst, 14och deras liv förbittrades av det tunga arbetet med lera och tegel och allt arbete på fälten, all denna slavtjänst som de tvingades till.

15Kungen av Egypten talade med de hebreiska barnmorskorna — en hette Shifra och den andra Pua — 16och sade: »När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, se då efter: är det en pojke skall ni döda honom, är det en flicka får hon leva.« 17Men barnmorskorna var gudfruktiga och gjorde inte som kungen hade befallt utan lät pojkarna leva. 18Då kallade kungen dem till sig och frågade varför de gjorde så. 19De svarade: »Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är starka, de har fött innan barnmorskan hinner fram.« 20Gud lät allt gå väl för barnmorskorna, och folket växte till och förökade sig kraftigt, 21och eftersom barnmorskorna var gudfruktiga lät Gud dem få hem och barn. 22Men farao gav denna befallning till hela sitt folk: »Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva.«

2

Moses födelse

21En man av Levis släkt gifte sig med Levis dotter, 2och hon blev havande och födde en son. Hon såg vilken fin pojke det var och höll honom gömd i tre månader. 3Sedan kunde hon inte gömma honom längre utan tog en korg av papyrusgräs och tätade den med beck och tjära, lade barnet i den och satte ut den i vassen vid Nilstranden. 4Pojkens syster ställde sig ett stycke därifrån för att se hur det skulle gå med honom.

5Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes hovdamer gick fram och tillbaka utmed stranden. Hon fick syn på korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den. 6När hon öppnade den såg hon att där låg en pojke och grät. Hon tyckte synd om honom och sade: »Det är nog ett av de hebreiska barnen.«

7Då sade pojkens syster till faraos dotter: »Skall jag skaffa en hebreisk kvinna som kan amma barnet åt dig?« — 8»Ja, gör det«, svarade faraos dotter. Då gick flickan och hämtade pojkens mor, 9och faraos dotter sade till henne: »Ta med dig det här barnet och amma det åt mig. Jag skall betala dig för det.« Kvinnan tog då pojken och ammade honom. 10När pojken blev större förde hon honom till faraos dotter, som adopterade honom och gav honom namnet Mose. »Jag har ju dragit upp honom ur vattnet«, sade hon.

Mose flyr till Midjan

11När Mose hade blivit vuxen gick han en dag ut till sina landsmän och såg deras tunga arbete. Då fick han se hur en hebreisk man, en av hans egna landsmän, blev ihjälslagen av en egypter. 12Mose tittade sig omkring, och då han inte såg någon slog han ihjäl egyptern och gömde honom i sanden. 13När han gick ut nästa dag såg han två hebreer som slogs med varandra. Då sade han till angriparen: »Varför slår du din landsman?« 14Mannen svarade: »Vem har satt dig till herre och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptern?« Mose blev rädd och tänkte: »Då har det alltså blivit känt!« 15När farao fick höra vad Mose hade gjort ville han få honom dödad. Men Mose flydde undan farao och slog sig ner i midjaniternas land. Där höll han till vid en brunn.

16Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och öste upp vatten och fyllde hoarna för att vattna fåren åt sin far. 17Men några herdar kom och körde bort dem. Då ingrep Mose och hjälpte dem, och sedan vattnade han deras får. 18När de kom hem till sin far Reguel frågade han: »Varför är ni hemma så tidigt?« 19De svarade: »En egypter hjälpte oss mot herdarna; han öste till och med upp åt oss och vattnade fåren.« — 20»Var är han nu?« frågade fadern. »Varför tog ni inte med honom? Säg till honom att han kommer och äter med oss!« 21Och Mose beslöt sig för att stanna hos prästen. Han fick dennes dotter Sippora till hustru, 22och hon födde en son. Mose gav honom namnet Gershom, »ty«, sade han, »jag är en främling i detta land«.

Den brinnande busken

23Åren gick och kungen av Egypten dog, och israeliterna suckade under sin träldom. De ropade i sin nöd, och deras klagan steg upp till Gud. 24När Gud hörde deras jämmer tänkte han på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob 25och tog sig an israeliterna och gav sig till känna för dem.