Bibel 2000 (B2000)
4

Mordokaj ber Ester vädja till kungen

41När Mordokaj fick höra vad som hade skett rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska och gick ut i staden och klagade högljutt och bittert. 2Han fortsatte ända till Kungliga porten, där ingen fick komma in klädd i sorgdräkt. 3I varje provins dit kungens befallning och förordning nådde blev sorgen stor bland judarna: de fastade, de grät och klagade. Många gjorde sig en bädd av säck och aska. 4När drottning Esters tjänsteflickor och hovmän kom och berättade det för henne blev hon förfärad och sände kläder till Mordokaj som han skulle ha på sig i stället för säcktyget. Men han vägrade att ta emot dem. 5Då kallade Ester till sig eunucken Hatak, som kungen ställt i hennes tjänst, och befallde honom att fråga Mordokaj vad han menade. 6Hatak gick ut till Mordokaj på stadens torg framför Kungliga porten. 7Mordokaj berättade om allt som hade drabbat honom och nämnde även den mängd silver som Haman hade lovat lämna till den kungliga skattkammaren om han fick förinta judarna. 8Han gav också Hatak en avskrift av den förordning som hade utfärdats i Susa angående utrotningen, så att han skulle kunna visa skrivelsen för Ester och förklara allt för henne. Han skulle säga åt henne att gå till kungen och vädja till honom att skona hennes folk.

9Då Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokaj hade sagt 10befallde hon honom att gå tillbaka till Mordokaj och säga: 11»Alla kungens ämbetsmän och hans undersåtar i provinserna vet att för den man eller kvinna som utan kungens kallelse går in till honom på inre borggården gäller bara en lag: döden. Endast den som kungen sträcker sin gyllene spira mot får behålla livet. Själv har jag inte på trettio dagar varit kallad till kungen.«

12När Mordokaj fick höra vad Ester sagt 13lät han svara henne: »Tro inte att du ensam bland alla judar skall komma undan bara därför att du bor i kungens hus. 14Tiger du i detta ögonblick kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för en stund som denna du blev drottning.«

15Då sände Ester detta svar till Mordokaj: 16»Samla genast alla judar som finns i Susa och håll fasta för min skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänsteflickor skall fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, trots att det är mot lagen. Är jag förlorad, så är jag förlorad.« 17Mordokaj gav sig i väg och gjorde precis som Ester hade sagt till honom.

5

51Den tredje dagen klädde sig Ester i sin drottningskrud och ställde sig på det kungliga palatsets inre borggård, mitt för palatsbyggnaden. Kungen satt på sin härskartron i palatset, rakt framför ingången. 2När han fick se drottning Ester stå där på borggården lyste han upp och sträckte sin gyllene spira mot henne. Ester gick fram och vidrörde spetsen av spiran. 3»Vad vill du, drottning Ester?« frågade han. »Vad önskar du? Du skall få det, om det så är halva riket.« — 4»Om det behagar dig, min konung«, svarade Ester, »skall du och Haman i dag komma till en festmåltid som jag har ordnat till din ära.« 5Kungen sade: »Hämta genast hit Haman, så att vi kan göra Ester till viljes.«

Kungen och Haman kom till måltiden som Ester ordnat, 6och medan man drack av vinet frågade kungen: »Vad vill du be om, Ester? Det beviljas! Vad är din önskan? Den skall uppfyllas, om den så gäller halva riket.« 7Ester svarade: »Vad jag ber om och önskar är detta: 8Om jag har vunnit din ynnest, min konung, och om du finner för gott att bevilja min bön och uppfylla min önskan, så skall du och Haman komma till en festmåltid som jag ger för er i morgon. Då skall jag svara på din fråga, min konung.«

Hamans fall och Mordokajs upphöjelse

9Den dagen gick Haman hem glad och upprymd. Men då han fick se Mordokaj i Kungliga porten och denne inte reste sig eller ens rörde sig, blev han ursinnig på honom. 10Dock behärskade han sig och gick hem. Sedan kallade han på sina vänner och sin hustru Seresh. 11För dem utbredde han sig över hur rik han var, hur många söner han hade och vilken ära kungen hade visat honom då han upphöjt honom över furstarna och de kungliga ämbetsmännen. 12»Och inte nog med det«, sade han, »jag var den ende som drottning Ester hade bjudit att tillsammans med kungen komma till en fest som hon gav. I morgon är jag bjuden dit igen tillsammans med kungen. 13Men jag är ändå inte nöjd så länge jag måste se den där juden Mordokaj i Kungliga porten.« 14Då föreslog hans hustru Seresh och alla vännerna: »Låt resa en påle, tjugofem meter hög, och be kungen i morgon bitti att Mordokaj hängs upp på den. Sedan kan du med glatt hjärta gå med kungen till festen.« Haman gillade förslaget och lät resa pålen.

6

61Den natten kunde kungen inte sova, och han lät då bära fram krönikan över minnesvärda händelser. Ur den läste man för honom. 2Där fanns upptecknat att Mordokaj hade avslöjat tröskelväktarna Bigtan och Teresh, de två hovmän som hade tänkt bringa kung Xerxes om livet. 3Då undrade kungen: »Vad fick Mordokaj för ära och lön för detta?« Och pagerna svarade: »Han fick ingenting.« — 4»Vem står på borggården?« frågade kungen. Det var Haman som just hade kommit till palatsets yttre borggård på väg att be kungen låta hänga upp Mordokaj på pålen som var rest för honom. 5»Det är Haman som står på borggården«, svarade pagerna. »Låt honom komma in«, sade kungen. 6Haman gick in och kungen frågade: »Vad skall man göra för den som kungen vill ära?« Haman tänkte: »Den som kungen vill ära — kan det vara någon annan än jag?« 7Och han svarade: »Den som kungen vill ära 8skall man ge en kunglig skrud som kungen själv har burit och en häst som kungen själv har ridit och vars huvud är prytt med kunglig krona. 9Skruden och hästen skall anförtros åt en av kungens främsta furstar. Han skall sätta skruden på den som kungen vill ära och leda hans ritt genom huvudgatan i staden och ropa framför honom: Se här vad man gör för den som kungen vill ära!« — 10»Hämta genast skruden och hästen som du har talat om«, sade kungen till Haman, »och gör på det sättet med juden Mordokaj som tjänstgör vid Kungliga porten. Glöm ingenting av det du har nämnt.«

11Haman hämtade skrud och häst, satte skruden på Mordokaj och ledde hans ritt längs huvudgatan i staden medan han ropade framför honom: »Se här vad man gör för den som kungen vill ära!«

12Mordokaj återvände därefter till Kungliga porten, medan Haman skyndade hem i sorg, med ansiktet dolt. 13Han berättade för sin hustru Seresh och för sina vänner allt som hade hänt honom, och då sade hans rådgivare och hustrun: »Är han av judisk börd, denne Mordokaj som du nu fått falla ner för, så lär du aldrig få bukt med honom. Han kommer att bli ditt fall.« 14Medan de talade med Haman kom kungens hovmän för att omedelbart hämta honom till festmåltiden som Ester ordnat.