Bibel 2000 (B2000)
2

Ester blir kung Xerxes gemål

21En tid därefter, när kung Xerxes vrede hade lagt sig, började han tänka på vad Vashti hade gjort och vad man hade beslutat om henne. 2Kungens pager föreslog då att man skulle leta upp vackra orörda flickor åt honom. 3Kungen skulle utse ombud i varje provins och låta dem samla alla unga vackra flickor till hans harem i borgen i Susa. Där skulle de stå under uppsikt av kungens eunuck Hegaj, haremsvakten, och få skönhetsbehandling. 4Den flicka som behagade kungen mest skulle bli drottning i Vashtis ställe. Förslaget vann kungens gillande, och han följde det.

5På borgen i Susa fanns en jude som hette Mordokaj, son till Jair, son till Shimi, son till Kish av Benjamins stam. 6Han hörde till dem som blivit bortförda från Jerusalem tillsammans med kung Jekonja av Juda, då denne fördes i fångenskap av den babyloniske kungen Nebukadnessar. 7Han var fosterfar åt sin farbrors dotter Hadassa, även kallad Ester; hon hade varken far eller mor i livet. Det var en välväxt och vacker flicka. Mordokaj hade adopterat henne efter hennes föräldrars död.

8Då kungens befallning och förordning hade blivit känd och många flickor fördes till borgen i Susa och togs om hand av Hegaj, hämtades även Ester till kungens palats och ställdes under uppsikt av Hegaj, haremsvakten. 9Flickan gjorde intryck på honom och vann hans välvilja. Han lät henne genast få de skönhetsmedel och den kost som hon skulle ha och de sju tjänsteflickor från palatset som valts ut åt henne. Han lät henne flytta in i den förnämsta delen av haremet tillsammans med dem. 10Ester berättade inte vilket folk eller vilken släkt hon tillhörde, eftersom Mordokaj hade förbjudit henne det. 11Varje dag vandrade Mordokaj förbi haremsgården för att få reda på hur det stod till med Ester och hur hon behandlades.

12I tur och ordning skulle flickorna få komma in till kung Xerxes. Då hade man under tolv månaders tid låtit dem genomgå det som var föreskrivet. Det var den tid som hela skönhetsbehandlingen krävde: sex månader med myrraolja och sex månader med balsamolja och andra skönhetsmedel. 13När en flicka skulle gå till kungen fick hon ta med sig allt vad hon begärde från kungens harem till hans palats. 14Hon skulle komma om aftonen och följande morgon återvända till den andra haremsavdelningen och överlämnas till kungens eunuck Shaashgas, som vaktade konkubinerna. Hon fick inte komma fler gånger till kungen, om inte denne hade blivit så förtjust i henne att han kallade henne till sig.

15Så kom turen till Ester, dotter till Avichajil, farbrodern till Mordokaj som hade adopterat henne. När hon skulle till kungen begärde hon ingenting annat än det som hade föreslagits av kungens eunuck Hegaj, haremsvakten. Alla som såg henne blev betagna i henne. 16Det var i årets tionde månad, månaden tevet, det sjunde året kung Xerxes regerade, som Ester fördes till honom i hans kungapalats. 17Han kom att älska Ester högre än någon annan kvinna, ja, hon vann hans ynnest och kärlek framför alla de andra flickorna, och han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vashtis ställe. 18Sedan gav han ett stort gästabud för alla sina furstar och ämbetsmän, ett gästabud till Esters ära, och han efterskänkte skatt i provinserna och delade ut gåvor med kunglig frikostighet.

19När man samlade de unga flickorna tjänstgjorde Mordokaj vid Kungliga porten. 20På hans uppmaning förteg Ester vilken släkt och vilket folk hon tillhörde. Hon fortsatte att lyda honom som när hon var i hans vård.

21Under den tid då Mordokaj tjänstgjorde vid Kungliga porten hade tröskelväktarna Bigtan och Teresh, två av kungens hovmän, blivit så förbittrade på kung Xerxes att de sökte ett tillfälle att bringa honom om livet. 22Mordokaj fick kännedom om detta och talade om det för drottning Ester, som underrättade kungen på Mordokajs vägnar. 23Saken undersöktes, och när anklagelserna visade sig riktiga hängde man upp de båda männen på pålar. Denna händelse nedtecknades i krönikan i närvaro av kungen.

3

Haman planerar att utrota judarna

31Någon tid senare hedrade kung Xerxes agagiten Haman, Hammedatas son: han befordrade honom och gav honom högre rang än någon av sina furstar. 2Alla ämbetsmännen vid Kungliga porten föll ner i vördnad inför Haman, så som kungen befallt. Men Mordokaj föll inte ner inför honom. 3Ämbetsmännen i Kungliga porten frågade Mordokaj varför han trotsade kungens befallning. 4Dag efter dag talade de med honom utan att han lyssnade till dem. Då underrättade de Haman för att se om Mordokajs skäl skulle godtas: han hade sagt dem att han var jude.

5När Haman såg att Mordokaj inte föll ner i vördnad inför honom fylldes han av vrede. 6Det var inte nog för honom att ta livet enbart av Mordokaj, utan när han fick reda på vilket folk denne tillhörde ville han utrota alla judar i Xerxes rike, Mordokajs folk.

7Under årets första månad, månaden nisan, det tolfte året kung Xerxes regerade, kastade man i Hamans närvaro »pur«, dvs. lott, om dag och månad då man i ett enda slag skulle förgöra Mordokajs folk. Lotten föll på den trettonde dagen i årets tolfte månad, månaden adar.

8Haman gick till kung Xerxes och sade: »Det finns ett folk som bor utspritt bland de andra folken i ditt rikes alla provinser. De håller sig för sig själva. Deras lagar liknar inget annat folks, och kungens lagar rättar de sig inte efter. Det är mot dina intressen att låta dem hållas. 9Om du finner det lämpligt, så utfärda ett påbud att de skall förintas. Jag skall då väga upp 10 000 talenter silver till dina tjänstemän för den kungliga skattkammarens räkning.« 10Då tog kungen sin sigillring från fingret och gav den åt agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas fiende, 11med orden: »Silvret är ditt, och med folket får du göra vad du vill!«

12Den trettonde dagen i årets första månad inkallades kungens sekreterare, och efter Hamans anvisningar avfattades en skrivelse till kungens satraper, till ståthållarna i de olika provinserna och till de olika folkens furstar; till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Xerxes namn och bekräftades med hans sigill, 13och till kungens alla provinser sändes brev med kurir. Alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor, skulle förgöras, dödas och utplånas på en och samma dag, den trettonde i årets tolfte månad, månaden adar, och deras egendom skulle tas som byte. 14Skrivelsen skulle gälla som lag i varje provins och genom avskrifter göras bekant för alla folk så att alla skulle vara beredda när dagen kom.

15På kungens order gav sig kurirerna i väg i stor hast, och samtidigt offentliggjordes förordningen på borgen i Susa. Kungen och Haman slog sig ner till ett dryckeslag, men i staden Susa rådde bestörtning.

4

Mordokaj ber Ester vädja till kungen

41När Mordokaj fick höra vad som hade skett rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska och gick ut i staden och klagade högljutt och bittert. 2Han fortsatte ända till Kungliga porten, där ingen fick komma in klädd i sorgdräkt. 3I varje provins dit kungens befallning och förordning nådde blev sorgen stor bland judarna: de fastade, de grät och klagade. Många gjorde sig en bädd av säck och aska. 4När drottning Esters tjänsteflickor och hovmän kom och berättade det för henne blev hon förfärad och sände kläder till Mordokaj som han skulle ha på sig i stället för säcktyget. Men han vägrade att ta emot dem. 5Då kallade Ester till sig eunucken Hatak, som kungen ställt i hennes tjänst, och befallde honom att fråga Mordokaj vad han menade. 6Hatak gick ut till Mordokaj på stadens torg framför Kungliga porten. 7Mordokaj berättade om allt som hade drabbat honom och nämnde även den mängd silver som Haman hade lovat lämna till den kungliga skattkammaren om han fick förinta judarna. 8Han gav också Hatak en avskrift av den förordning som hade utfärdats i Susa angående utrotningen, så att han skulle kunna visa skrivelsen för Ester och förklara allt för henne. Han skulle säga åt henne att gå till kungen och vädja till honom att skona hennes folk.

9Då Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokaj hade sagt 10befallde hon honom att gå tillbaka till Mordokaj och säga: 11»Alla kungens ämbetsmän och hans undersåtar i provinserna vet att för den man eller kvinna som utan kungens kallelse går in till honom på inre borggården gäller bara en lag: döden. Endast den som kungen sträcker sin gyllene spira mot får behålla livet. Själv har jag inte på trettio dagar varit kallad till kungen.«

12När Mordokaj fick höra vad Ester sagt 13lät han svara henne: »Tro inte att du ensam bland alla judar skall komma undan bara därför att du bor i kungens hus. 14Tiger du i detta ögonblick kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för en stund som denna du blev drottning.«

15Då sände Ester detta svar till Mordokaj: 16»Samla genast alla judar som finns i Susa och håll fasta för min skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänsteflickor skall fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, trots att det är mot lagen. Är jag förlorad, så är jag förlorad.« 17Mordokaj gav sig i väg och gjorde precis som Ester hade sagt till honom.