Bibel 2000 (B2000)
9

91Så kom den trettonde dagen i årets tolfte månad, månaden adar. Det var den dag då kungens befallning och förordning skulle verkställas, den dag då judarnas fiender hade hoppats få dem i sitt våld men då det tvärtom blev så att judarna fick makt över sina motståndare. 2I alla kung Xerxes provinser samlades judarna i sina städer för att göra upp med dem som ville deras olycka. Ingen kunde hålla stånd, alla var fyllda av fruktan för dem. 3Judarna understöddes av furstarna i provinserna, av satraperna och ståthållarna och dem som stod i kungens tjänst. Alla var de fyllda av fruktan för Mordokaj. 4Han hade nämligen fått stort inflytande i det kungliga palatset; hans rykte nådde ut i alla provinserna, och han blev allt mäktigare. 5Så besegrade judarna alla sina fiender med svärd och nedgjorde och dräpte dem. De gjorde vad de ville med sina motståndare. 6I Susas borg nedgjorde och dräpte de 500 man 7och dessutom Parshandata, Dalfon, Aspata, 8Porata, Adalja, Aridata, 9Parmashta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, 10de tio sönerna till Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. Men de avstod från att plundra.

11När kungen samma dag fick reda på hur många som hade dödats på borgen i Susa 12sade han till drottning Ester: »I Susas borg har judarna nedgjort och dräpt 500 man, och därtill Hamans tio söner. Vad har de då inte gjort i mina övriga provinser? Vad vill du be om? Det beviljas! Vad är din önskan nu? Den skall uppfyllas!« — 13»Om du så finner för gott, min konung«, svarade Ester, »ge då judarna i Susa rätt att också i morgon handla efter den lag som gäller i dag. Och låt hänga upp Hamans tio söner på pålen.« 14Kungen befallde att så skulle ske. En förordning utfärdades i Susa, och man lät hänga upp Hamans tio söner. 15Judarna i Susa samlades även den fjortonde dagen i månaden adar och dödade 300 man där. Men de avstod från att plundra.

16De övriga judarna i kungens provinser samlades också för att försvara sig och få ro för sina fiender. De dödade 75 000 av sina motståndare. Men de avstod från att plundra. 17Detta ägde rum den trettonde dagen i månaden adar, men den fjortonde vilade de och gjorde den till en fest- och glädjedag. 18Judarna i Susa samlades både den trettonde och den fjortonde dagen men vilade den femtonde och gjorde den till en fest- och glädjedag. 19Därför firar judarna på landet, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden adar som en högtidsdag med glada gästabud, då man skickar matgåvor till varandra.

Purimfesten instiftas

20Mordokaj skrev ner vad som hänt och sände brev till alla judar i kung Xerxes provinser, både nära och fjärran. 21Han förordnade att de skulle fira den fjortonde och femtonde dagen i månaden adar varje år, 22alltså de dagar då judarna fick ro för sina fiender och den månad då deras kval vändes i lycka, deras sorg i högtidsglädje. Dessa dagar skulle de göra till fest- och glädjedagar. De skulle skicka matgåvor till varandra och ge gåvor åt de fattiga. 23Det som judarna nu hade gjort och som Mordokajs skrivelse handlade om lät de bli tradition.

24Agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna och låtit kasta »pur«, dvs. lott, i syfte att krossa och förgöra dem. 25Men när saken lades fram för kungen gav han — trots sitt tidigare brev — befallning om att den onda plan som Haman hade smitt mot judarna skulle slå tillbaka mot honom själv. Både han och hans söner hängdes upp på pålen. 26Därför fick dessa dagar namnet purim, av ordet pur.

På grund av allt det som stod i detta brev och som judarna själva hade bevittnat och upplevt, 27antog och fastställde de för egen räkning och för sina efterkommande och för dem som sluter sig till dem seden att oföränderligt varje år fira dessa båda dagar på föreskrivet sätt och på bestämd tid. 28Så skulle de dagarna kommas ihåg och firas i varje släktled, i varje familj, i varje provins och i varje stad, så att dessa purimdagar aldrig skulle glömmas bort av judarna och minnet av dem aldrig slockna bland deras efterkommande.

29Drottning Ester, Avichajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade med makt och myndighet skrivelser för att stadfästa detta andra purimbrev. 30Mordokaj sände dem till alla judar i de 127 provinserna i Xerxes rike med tillönskan om fred och trygghet, 31för att de skulle fira dessa purimdagar på bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade fastställt dem och de själva inrättat dem för sig och sina efterkommande med tillbörlig fasta och klagan. 32Esters befallning som fastställde dessa regler för purim nedtecknades i en bok.

10

Kung Xerxes och Mordokaj

101Kung Xerxes utkrävde skatt av riket och kustprovinserna. 2Alla hans mäktiga dåd och bedrifter liksom beskrivningen av den upphöjelse som kungen gav Mordokaj har nedtecknats i krönikan om Mediens och Persiens kungar. 3Juden Mordokaj var kung Xerxes närmaste man. Han var högt ansedd bland judarna, älskad av sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och hans ord var till gagn för hans landsmän.