Bibel 2000 (B2000)
1

Mordokajs dröm

11[1] Under det andra året av storkonungen Artaxerxes regering, den första dagen i månaden nisan, kom en dröm till Mordokaj, son till Jair, son till Shimi, son till Kish, av Benjamins stam, 2[2] en jude i staden Susa som var en betydande man och tjänstgjorde vid det kungliga hovet. 3[3] Han hörde till dem som kung Nebukadnessar av Babylon hade fört bort i fångenskap från Jerusalem tillsammans med kung Jekonja av Juda.

4[4] Detta var hans dröm:

Skrik och larm, åska och jordbävning, kaos över hela jorden — 5[5] och se, två stora drakar kom fram, beredda till envig. De vrålade högt, 6[6] och vid deras vrål rustade sig alla folk till kamp, för att kämpa mot ett rättfärdigt folk. 7[7] En dag av töcken och mörker, nöd och betryck, lidande och kaos på jorden! 8[8] Hela det rättfärdiga folket darrade av skräck för sitt olycksöde och beredde sig att gå under. 9[9] Men de ropade till Gud, och vid deras rop kom, liksom från en liten källa, en stor flod, ett mäktigt vatten. 10[10] Det blev ljust och solen gick upp, och de ringa upphöjdes och uppslukade de höga.

11[11] När Mordokaj vaknade efter denna dröm, där han sett vad Gud hade beslutat göra, behöll han den i tankarna ända till kvällen och försökte på allt sätt förstå den.

Mordokaj räddar kungen

12[12] Mordokaj gick till vila i palatset tillsammans med Gabatha och Tharra, de båda hovmän som svarade för bevakningen av palatset. 13[13] Han kunde höra vad de talade om och hade i sinnet, och när han forskade i saken förstod han att de planerade att mörda kung Artaxerxes, och han angav dem för kungen. 14[14] De båda hovmännen togs i förhör, erkände och avrättades. 15[15] Dessa händelser lät kungen skriva ner för att de inte skulle falla i glömska, och även Mordokaj skrev ner dem. 16[16] Kungen förordnade också att Mordokaj skulle tjänstgöra i palatset och belönade honom med gåvor.

17[17] Men bougajern Haman, Hammedatas son, som stod högt i anseende hos kungen, strävade efter att skada Mordokaj och hans folk för de båda hovmännens skull.

1

Kung Artaxerxes bestraffar drottning Astin

18[1] Därefter tilldrog sig följande händelser på Artaxerxes tid, den Artaxerxes som härskade över 127 provinser från Indien ända till Etiopien. 19[2] Han satt nu på tronen i Susa. 20[3] Under sitt tredje regeringsår gav han ett gästabud för vännerna, för de förnäma perserna och mederna och de övriga folken samt för satrapiernas guvernörer. 21[4] När han under 180 dagar hade visat dem sitt väldes rikedom och den påkostade festprakten 22[5] och bröllopsdagarna var slut, gav kungen under sex dagar en fest för alla de folk som fanns i staden. Festen ägde rum på kungapalatsets gård, 23[6] som var prydd med fina linne- och bomullsdraperier, upphängda på vita och purpurröda snören mellan pelare av marmor med överstycken av guld och silver. Där stod divaner av guld och silver på ett mosaikgolv av malakit, pärlemor och marmor, försedda med skimrande täcken, som var broderade i brokiga mönster och beströdda med rosor. 24[7] Dryckeskärlen var av guld och silver, och en miniatyrbägare av rubin, värd 30 000 talenter, hade ställts fram. Det serverades rikligt med ädelt vin, sådant som kungen själv drack. 25[8] Festen följde ingen fastslagen ordning, utan enligt kungens vilja och befallning till marskalkarna skulle de rätta sig efter hans egna och gästernas önskningar. 26[9] Samtidigt höll drottning Astin en fest för kvinnorna inne i palatset där kung Artaxerxes residerade.

27[10] Den sjunde dagen, då kungen var upprymd, befallde han Haman, Bazan, Tharra, Boraze, Zatholtha, Abataza och Tharaba, de sju hovmän som var hans personliga tjänare, 28[11] att föra in drottningen till honom för att hon skulle framträda med den kungliga kronan på huvudet och visa upp sin skönhet för furstarna och de olika folken — hon var mycket vacker. 29[12] Men drottning Astin lydde honom inte utan vägrade att följa med hovmännen. Kungen blev kränkt och vred; 30[13] han meddelade vännerna vad Astin hade sagt och uppmanade dem att tillämpa lagen och ge sitt utlåtande om saken. 31[14] Arkesaios, Sarsathaios och Malesear steg då fram till honom; det var de furstar från Persien och Medien som var kungens närmaste män och hans främsta bisittare. 32[15] De gav honom besked om vad som enligt lagarna borde ske med drottning Astin, då hon inte hade gjort som kungen befallde genom sina hovmän.

33[16] Sedan tog Mouchaios till orda inför kungen och furstarna: »Det är inte bara mot kungen som drottning Astin har förbrutit sig utan också mot alla furstarna och hans främsta män; 34[17] han har ju återgett drottningens ord för dem och låtit dem få veta hur hon trotsade honom. Liksom hon trotsade kung Artaxerxes 35[18] kommer redan i dag de andra damerna vid hovet, de persiska och mediska furstarnas gemåler, att eggas till att förolämpa sina män på samma vis, när de får höra vilket språk hon har fört mot kungen. 36[19] Om du finner det lämpligt, min konung, bör du därför utfärda en kunglig förordning som skall avfattas enligt medernas och persernas lagar och tillämpas utan avsteg: drottningen får aldrig mer komma in till dig. Ge sedan hennes drottningvärdighet åt en annan kvinna, som är bättre än hon. 37[20] Om du stiftar en sådan lag, som sedan blir känd i ditt rike, kommer varje kvinna att visa respekt för sin make, fattig som rik.«

38[21] Förslaget tilltalade kungen och furstarna, och kungen gjorde som Mouchaios hade sagt. 39[22] Han lät sända ut skrivelser till alla provinser i sitt rike, till var och en på dess eget språk, för att männen skulle bli respekterade i sina hem.

2

Ester blir kung Artaxerxes gemål

21[1] Sedan lade sig kungens vrede, men eftersom han kom ihåg vad Astin hade sagt och vilken dom han hade fällt över henne, ville han inte ha med henne att göra mer. 2[2] Kungens tjänare föreslog då att man skulle leta upp vackra orörda flickor åt honom. 3[3] Kungen skulle tillsätta lokala ämbetsmän i alla sitt rikes provinser och låta dem välja ut unga vackra jungfrur till hans harem i staden Susa. Där skulle de stå under uppsikt av den eunuck som var kungens haremsvakt; de skulle förses med oljor och få annan bruklig omvårdnad. 4[4] Den kvinna som behagade kungen mest skulle bli drottning i Astins ställe. Förslaget vann kungens gillande, och han följde det.

5[5] I staden Susa fanns en jude som hette Mordokaj, son till Jair, son till Shimi, son till Kish, av Benjamins stam. 6[6] Han hörde till de krigsfångar som kung Nebukadnessar av Babylon hade fört bort från Jerusalem. 7[7] Han hade ett fosterbarn som hette Ester och var dotter till hans farbror Amminadav; vid föräldrarnas död hade han tagit sig an henne för att senare göra henne till sin maka. Hon var en vacker flicka.

8[8] Då kungens förordning hade blivit känd blev många flickor förda till Susa och togs om hand av Gaj, och även Ester blev förd till Gaj, haremsvakten. 9[9] Flickan gjorde intryck på honom och vann hans välvilja. Han gav henne genast skönhetsmedlen, hennes bestämda underhåll och de sju flickor från palatset som hade avdelats åt henne. Både hon och hennes egna tjänsteflickor blev väl behandlade av honom i haremet. 10[10] Ester berättade inte vilket folk eller vilken släkt hon tillhörde, eftersom Mordokaj hade sagt åt henne att tiga med det. 11[11] Varje dag vandrade Mordokaj förbi haremsgården för att få reda på hur det skulle gå med Ester.

12[12] Då en flicka hade varit där i tolv månader var det dags för henne att komma in till kungen. Detta är den tid som hela skönhetskuren kräver: sex månaders behandling med myrraolja och sex månader med parfymer och andra skönhetsmedel. 13[13] När en flicka sedan skall komma in till kungen överlämnas hon åt en person som utsetts att följa henne från kungens harem till hans palats. 14[14] Hon går in där på kvällen och får följande morgon bege sig till den andra haremsavdelningen, som också förestås av kungens eunuck Gaj. Hon får inte komma in till kungen fler gånger, om inte denne särskilt kallar henne till sig.

15[15] Tiden närmade sig nu för Ester, dottern till Mordokajs farbror Amminadav, att komma in till kungen. Hon försummade ingenting av de förmaningar hon fått av eunucken som vaktade haremet; alla som såg henne blev betagna i henne. 16[16] Det var i årets tolfte månad, adar, det sjunde året kung Artaxerxes regerade, som Ester fick komma in till honom. 17[17] Kungen blev förälskad i henne, ja, hon vann hans ynnest framför alla de andra flickorna, och han krönte henne med drottningkronan. 18[18] Sedan höll han en fest i sju dagar för alla vännerna och för trupperna för att fira sitt bröllop med Ester, och han gav sina undersåtar en skattelindring.

19[19] Mordokaj tjänstgjorde nu i palatset. 20[20] Ester berättade inte vilken släkt hon tillhörde, ty Mordokaj hade förbjudit henne det men förmanat henne att frukta Gud och följa hans bud liksom då hon bodde hos honom. Och hon ändrade inte sin livsföring.

21[21] Men de båda hovmän som förde befälet över livvakten hade blivit så förbittrade över Mordokajs befordran att de sökte ett tillfälle att döda kung Artaxerxes. 22[22] Mordokaj fick upplysningar om detta och talade om det för Ester, som underrättade kungen om sammansvärjningen. 23[23] Kungen förhörde de båda hovmännen, och de blev hängda på påle. Sedan förordnade han att Mordokajs lojala handlingssätt skulle räddas undan glömskan genom en berömmande skildring, som skulle införlivas med det kungliga arkivet.

3

Haman planerar att utrota judarna

31[1] Någon tid senare hedrade kung Artaxerxes bougajern Haman, Hammedatas son: han befordrade honom och gav honom högre rang än någon av vännerna. 2[2] Alla vid hovet föll ner för honom i vördnad, så som kungen befallt. Men Mordokaj föll inte ner för honom. 3[3] Hovfolket frågade Mordokaj varför han trotsade kungens befallning. 4[4] Dag efter dag talade de med honom utan att han lyssnade till dem. Då underrättade de Haman om att Mordokaj bröt mot kungens påbud. Han hade sagt dem att han var jude.

5[5] När Haman fick veta att Mordokaj inte föll ner för honom blev han rasande 6[6] och satte sig i sinnet att utrota alla judar bland Artaxerxes undersåtar. 7[7] Det tolfte året Artaxerxes regerade anordnade Haman en lottdragning. Han kastade lott om dag och månad då han i ett enda slag skulle förgöra Mordokajs folk. Lotten föll på den fjortonde dagen i den månad som heter adar.

8[8] Haman gick till kung Artaxerxes och sade: »Det finns ett folk som bor utspritt bland de andra folken överallt i ditt rike. Deras lagar liknar inget annat folks, och kungens lagar rättar de sig inte efter. Det är mot dina intressen att låta dem hållas. 9[9] Om du finner det lämpligt, så utfärda ett påbud om att de skall förintas. Jag skall då betala 10 000 talenter silver till den kungliga skattkammaren.« 10[10] Då tog kungen av sig sin ring och gav den åt Haman, så att han kunde sätta sigill på ediktet mot judarna. 11[11] Och kungen sade till Haman: »Behåll pengarna, och gör vad du vill med folket!«

12[12] Den trettonde dagen i årets första månad inkallades kungens sekreterare, och efter Hamans anvisningar avfattade de en skrivelse till satraperna och guvernörerna i varje särskild provins från Indien ända till Etiopien, till alla de 127 provinserna och till de olika folkens guvernörer på deras eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Artaxerxes namn, 13[13] och brev sändes ut i hans rike med kurir. Hela det judiska folket skulle förintas på en och samma dag i årets tolfte månad, månaden adar, och deras egendom skulle tas som byte.

B

Ediktet mot judarna

14[1] Här följer en avskrift av brevet:

»Från storkonungen Artaxerxes till guvernörerna i de 127 provinserna från Indien ända till Etiopien med deras underlydande ståthållare.

15[2] Sedan jag blivit de många folkens härskare och fått väldet över hela världen, har jag — ingalunda förledd till övermod av min maktställning utan fastmer med mildhet och godhet som min ledstjärna — ständigt strävat efter att tillförsäkra mina undersåtar ett liv i ostörd ro, att skapa lugn i riket och möjlighet till samfärdsel ända till dess gränser och således på nytt trygga den av alla människor efterlängtade freden. 16[3] Men när vi frågade våra rådgivare hur detta mål skulle kunna uppnås, blev vi av Haman, en man som har utmärkt sig för gott omdöme i vår tjänst, som oföränderligt och med orubblig trohet ådagalagt lojalitet mot oss och som har förlänats rangen av den andre i riket, 17[4] informerade om att det bland alla jordens folk har nästlat sig in ett illasinnat släkte, som genom sina lagar står i motsättning till alla andra folk och som ständigt sätter sig över alla kungliga påbud för att göra våra berömvärda ansträngningar att hålla samman riket om intet.

18[5] Då vi sålunda insett att detta enda folk ständigt söker strid med alla människor, avviker genom främmande seder och livsföring och i sin illvilja mot vår regering gör den största skada, så att de till och med hotar rikets säkerhet, 19[6] förordnar vi härmed att samtliga de som utpekas för er i den av Haman, vår minister och andre fader, utfärdade skrivelsen, tillsammans med kvinnor och barn utan barmhärtighet eller förskoning skall utlämnas åt fullständig förintelse genom sina fienders svärd den fjortonde dagen i adar, den tolfte månaden, innevarande år, 20[7] så att vi för framtiden får fullständig ro och ordning i riket, sedan dessa nu som alltid illasinnade människor på en enda dag tvingats ner i dödsriket.«

3

21[14] Avskrifter av brevet anslogs i varje provins, och alla de olika folken fick order att vara beredda när dagen kom. 22[15] Saken blev snabbt känd också i Susa. Kungen och Haman satt och drack tillsammans, och i staden steg oron.