Bibel 2000 (B2000)
1

Mordokajs dröm

11[1] Under det andra året av storkonungen Artaxerxes regering, den första dagen i månaden nisan, kom en dröm till Mordokaj, son till Jair, son till Shimi, son till Kish, av Benjamins stam, 2[2] en jude i staden Susa som var en betydande man och tjänstgjorde vid det kungliga hovet. 3[3] Han hörde till dem som kung Nebukadnessar av Babylon hade fört bort i fångenskap från Jerusalem tillsammans med kung Jekonja av Juda.

4[4] Detta var hans dröm:

Skrik och larm, åska och jordbävning, kaos över hela jorden — 5[5] och se, två stora drakar kom fram, beredda till envig. De vrålade högt, 6[6] och vid deras vrål rustade sig alla folk till kamp, för att kämpa mot ett rättfärdigt folk. 7[7] En dag av töcken och mörker, nöd och betryck, lidande och kaos på jorden! 8[8] Hela det rättfärdiga folket darrade av skräck för sitt olycksöde och beredde sig att gå under. 9[9] Men de ropade till Gud, och vid deras rop kom, liksom från en liten källa, en stor flod, ett mäktigt vatten. 10[10] Det blev ljust och solen gick upp, och de ringa upphöjdes och uppslukade de höga.

11[11] När Mordokaj vaknade efter denna dröm, där han sett vad Gud hade beslutat göra, behöll han den i tankarna ända till kvällen och försökte på allt sätt förstå den.

Mordokaj räddar kungen

12[12] Mordokaj gick till vila i palatset tillsammans med Gabatha och Tharra, de båda hovmän som svarade för bevakningen av palatset. 13[13] Han kunde höra vad de talade om och hade i sinnet, och när han forskade i saken förstod han att de planerade att mörda kung Artaxerxes, och han angav dem för kungen. 14[14] De båda hovmännen togs i förhör, erkände och avrättades. 15[15] Dessa händelser lät kungen skriva ner för att de inte skulle falla i glömska, och även Mordokaj skrev ner dem. 16[16] Kungen förordnade också att Mordokaj skulle tjänstgöra i palatset och belönade honom med gåvor.

17[17] Men bougajern Haman, Hammedatas son, som stod högt i anseende hos kungen, strävade efter att skada Mordokaj och hans folk för de båda hovmännens skull.

1

Kung Artaxerxes bestraffar drottning Astin

18[1] Därefter tilldrog sig följande händelser på Artaxerxes tid, den Artaxerxes som härskade över 127 provinser från Indien ända till Etiopien. 19[2] Han satt nu på tronen i Susa. 20[3] Under sitt tredje regeringsår gav han ett gästabud för vännerna, för de förnäma perserna och mederna och de övriga folken samt för satrapiernas guvernörer. 21[4] När han under 180 dagar hade visat dem sitt väldes rikedom och den påkostade festprakten 22[5] och bröllopsdagarna var slut, gav kungen under sex dagar en fest för alla de folk som fanns i staden. Festen ägde rum på kungapalatsets gård, 23[6] som var prydd med fina linne- och bomullsdraperier, upphängda på vita och purpurröda snören mellan pelare av marmor med överstycken av guld och silver. Där stod divaner av guld och silver på ett mosaikgolv av malakit, pärlemor och marmor, försedda med skimrande täcken, som var broderade i brokiga mönster och beströdda med rosor. 24[7] Dryckeskärlen var av guld och silver, och en miniatyrbägare av rubin, värd 30 000 talenter, hade ställts fram. Det serverades rikligt med ädelt vin, sådant som kungen själv drack. 25[8] Festen följde ingen fastslagen ordning, utan enligt kungens vilja och befallning till marskalkarna skulle de rätta sig efter hans egna och gästernas önskningar. 26[9] Samtidigt höll drottning Astin en fest för kvinnorna inne i palatset där kung Artaxerxes residerade.

27[10] Den sjunde dagen, då kungen var upprymd, befallde han Haman, Bazan, Tharra, Boraze, Zatholtha, Abataza och Tharaba, de sju hovmän som var hans personliga tjänare, 28[11] att föra in drottningen till honom för att hon skulle framträda med den kungliga kronan på huvudet och visa upp sin skönhet för furstarna och de olika folken — hon var mycket vacker. 29[12] Men drottning Astin lydde honom inte utan vägrade att följa med hovmännen. Kungen blev kränkt och vred; 30[13] han meddelade vännerna vad Astin hade sagt och uppmanade dem att tillämpa lagen och ge sitt utlåtande om saken. 31[14] Arkesaios, Sarsathaios och Malesear steg då fram till honom; det var de furstar från Persien och Medien som var kungens närmaste män och hans främsta bisittare. 32[15] De gav honom besked om vad som enligt lagarna borde ske med drottning Astin, då hon inte hade gjort som kungen befallde genom sina hovmän.

33[16] Sedan tog Mouchaios till orda inför kungen och furstarna: »Det är inte bara mot kungen som drottning Astin har förbrutit sig utan också mot alla furstarna och hans främsta män; 34[17] han har ju återgett drottningens ord för dem och låtit dem få veta hur hon trotsade honom. Liksom hon trotsade kung Artaxerxes 35[18] kommer redan i dag de andra damerna vid hovet, de persiska och mediska furstarnas gemåler, att eggas till att förolämpa sina män på samma vis, när de får höra vilket språk hon har fört mot kungen. 36[19] Om du finner det lämpligt, min konung, bör du därför utfärda en kunglig förordning som skall avfattas enligt medernas och persernas lagar och tillämpas utan avsteg: drottningen får aldrig mer komma in till dig. Ge sedan hennes drottningvärdighet åt en annan kvinna, som är bättre än hon. 37[20] Om du stiftar en sådan lag, som sedan blir känd i ditt rike, kommer varje kvinna att visa respekt för sin make, fattig som rik.«

38[21] Förslaget tilltalade kungen och furstarna, och kungen gjorde som Mouchaios hade sagt. 39[22] Han lät sända ut skrivelser till alla provinser i sitt rike, till var och en på dess eget språk, för att männen skulle bli respekterade i sina hem.