Bibel 2000 (B2000)
3

Guds plan: evangeliet till hedningarna

31Därför vill jag, Paulus, Kristi Jesu fånge för er skull som var hedningar … 2ni har ju hört om Guds plan med den nåd han gav mig med tanke på er; 3genom en uppenbarelse avslöjades hemligheten för mig så som jag redan i korthet har skrivit. 4Och när ni läser det kan ni förstå att jag har fått insikt i hemligheten med Kristus. 5För människorna i tidigare släktled hade den inte avslöjats så som den nu har uppenbarats i anden för hans heliga apostlar och profeter: 6tack vare Kristus Jesus är hedningarna genom evangeliet arvingar som vi, tillhör samma kropp som vi och har del i löftet som vi. 7Och evangeliets tjänare har jag blivit genom den nådegåva som Gud ger mig med sin kraft och styrka. 8Jag, den allra obetydligaste av alla heliga, har fått denna nåd: att ge hedningarna budskapet om den outgrundliga rikedom som finns i Kristus 9och att upplysa alla om planen med den hemlighet som från världens början varit dold hos Gud, som har skapat allt. 10Nu skulle härskarna och makterna i himlarymderna genom kyrkan få kunskap om Guds vishet i hela dess mångfald. 11Detta var den avsikt med världen som han förverkligade i och med Kristus Jesus, vår herre. 12Genom honom och med den tillförsikt vi hämtar ur tron på honom kan vi frimodigt nalkas Gud. 13Alltså ber jag er att inte tappa modet när jag lider för er skull; mitt lidande är er härlighet.

Förbön för församlingen

14Därför vill jag falla på knä för Fadern, 15efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. 16Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, 17så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom, 18så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet 19och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. 20Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, 21hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen.

4

Den andliga enheten

41Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, 2alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. 3Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: 4en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. 5En är Herren, en är tron, ett är dopet, 6en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.

Kristi kropp byggs upp

7Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom. 8Därför heter det: Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor. ( 9Att han steg upp, måste inte det betyda att han också har stigit ner i underjorden? 10Han som har stigit ner är också den som steg upp högt över alla himlar för att uppfylla allting.) 11Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. 12De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, 13tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. 14Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund. 15Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. 16Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.

Den gamla och den nya människan

17Därför besvär jag er för Herrens skull: lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomhet, 18deras förstånd förmörkat, och de står utanför det liv som Gud ger därför att de behärskas av okunnighet och är förstockade i sina hjärtan. 19Utan någon skamkänsla ger de sig hän åt utsvävningar och lever ett alltigenom orent och själviskt liv. 20Men så är det inte med er. Ni har lärt känna Kristus — 21såvida ni nu har hört om honom och undervisats om honom efter den sanning som finns hos Jesus. 22Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. 23Se till att ni förnyas i ande och förstånd 24och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.

Föreskrifter för det nya livet

25Lägg därför bort lögnen och tala sanning, var och en till sin nästa, vi är ju varandras lemmar. 26Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede. 27Ge inte djävulen något tillfälle. 28Den som stjäl skall sluta stjäla och i stället arbeta och sträva med egna händer, så att han kan dela med sig av sitt goda åt dem som behöver. 29Öppna inte munnen för ofruktbart prat, utan säg bara sådant som tjänar till att bygga upp där det behövs, så att det blir till välsignelse för dem som hör på. 30Gör inte Guds heliga ande bedrövad, den är sigillet som utlovar frihetens dag åt er. 31Gör er av med all elakhet, vrede och häftighet, med skymford och förolämpningar och all annan ondska. 32Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.

5

51Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn. 2Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud. 3Otukt och annan orenhet eller själviskhet får det inte ens vara tal om bland er, det anstår inte de heliga. 4Inte heller oanständigt och tanklöst eller lättsinnigt tal — sådant passar sig inte — utan bara tacksägelse till Gud. 5Ni vet ju mycket väl att ingen kan få del i Kristi och Guds rike om han är otuktig eller oren eller självisk, alltså avgudadyrkare. 6Låt ingen lura er med tomma ord, det är sådant som drar Guds vrede över olydnadens människor. 7Ha därför ingenting med dem att göra.

Ljusets barn

8En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. 9Lev som ljusets barn — ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning — 10och tänk på vad Herren vill ha. 11Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. Mer än så, avslöja dem — 12vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om. 13Men när alltsammans avslöjas av ljuset blir det synligt, 14för överallt där något blir synligt finns ljus. Därför heter det: »Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.«

15Se alltså noga upp med hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. 16Ta väl vara på den tid som är kvar, ty dagarna är onda. 17Var därför aldrig oförståndiga, utan sök förstå vad som är Herrens vilja. 18Berusa er inte med vin, där börjar lastbarheten, utan låt er uppfyllas av ande 19och tala till varandra med psalmer och hymner och andlig sång. Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta, 20och tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn.

Den kristna familjen

21Underordna er varandra i vördnad för Kristus. 22Ni kvinnor, foga er efter era män som efter Herren. 23Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud — han som också är frälsare för denna sin kropp. 24Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män.

25Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den 26för att helga den genom reningsbadet i vatten och genom dopordet. 27Ty han ville själv låta kyrkan träda fram till sig i härlighet utan minsta fläck eller skrynkla; helig och felfri skulle den vara. 28På samma sätt är också mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, 29ty ingen har någonsin avskytt sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den så som Kristus gör med kyrkan — 30vi är ju delarna som bildar hans kropp. 31Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett. 32Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan. 33Men dessutom skall var och en av er älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa respekt för sin man.