Bibel 2000 (B2000)
8

81Vem är som den vise,

vem förstår att tyda tingen?

Vishet får människans ansikte att lysa,

mildrar hennes hårda uppsyn.

2-3Lyd kungens befallningar,

svär ingen förhastad ed inför Gud.

Kungen gör vad han behagar,

lämna honom därför i fred

och driv inte en dålig sak.

4Kungens ord är lag,

till honom kan ingen säga: »Vad gör du?«

5Den som lyder hans befallning råkar inte illa ut.

Den vise vet när man bör handla och hur.

6För allting finns det en tid och ett sätt.

Det onda vilar tungt på människan.

7Hon vet inte vad som skall hända,

vem kan säga henne vad som skall ske?

8Ingen har makt över vinden,

ingen kan hejda vinden.

Ingen råder över dagen för sin död,

ingen slipper undan i striden.

Ondskan räddar aldrig sin man.

9Allt detta såg jag när jag betraktade vad som sker under solen, i en tid då människa har makt över människa, till hennes olycka. 10Sedan såg jag de onda [---]. Även detta är tomhet.

11Eftersom det onda inte får sin dom med ens uppmuntras människor att göra orätt. 12Så begår syndaren hundratals brott och får ändå sin frist. Nog vet jag att det skall gå väl för de gudfruktiga, ty de fruktar Gud, 13och illa för de onda — de lever kort, flyktiga som skuggan — ty de fruktar inte Gud. 14Men tomhet är också detta som sker på jorden, att rättfärdiga drabbas av det öde som de onda förtjänat och onda får den lott de rättfärdiga förtjänat. Jag tänkte: även detta är tomhet.

15Då prisade jag glädjen, ty för människan finns inte något gott under solen utom att äta, dricka och vara glad. Detta står henne till buds i livets möda, de dagar som Gud ger henne under solen.

16Så föresatte jag mig att bli förtrogen med visheten, och jag såg hur människor arbetar överallt, både dag och natt, utan att få en blund i ögonen. 17Då insåg jag vad som gäller om hela Guds verk: människan kan inte fatta det som sker under solen. Hur hon än strävar och söker fattar hon det inte, ja, även om den vise säger sig förstå fattar han ändå aldrig.

9

Människans lott

91Allt detta har jag begrundat, allt detta har jag insett: de rättfärdiga och de visa och allt vad de gör vilar i Guds hand. Om en människa går kärlek eller hat till mötes, det vet hon inte. Allt som väntar henne är tomhet.

2Samma öde drabbar alla,

den rättfärdige och den orättfärdige,

den gode och den onde,

den rene och den orene,

den som offrar och den som inte offrar.

Det går den gode och syndaren lika,

den som svär eden och den som vägrar.

3Det är ett ont det som sker under solen, att alla går samma öde till mötes. Människornas hjärtan är fulla av ondska, dårskap bor i dem livet igenom, och till sist skall de samlas till de döda.

4Den som tillhör de levandes skara har ännu något hopp.

Bättre en levande hund

än ett dött lejon.

5De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting. De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta. 6Det är slut med deras kärlek, deras hat och avund, aldrig mer tar de del i det som sker under solen.

7Ät ditt bröd med glädje

och drick ditt vin med glatt hjärta —

Gud har redan sagt ja till vad du gör.

8Klä dig alltid i vitt,

låt oljan flöda över ditt huvud.

9Njut livet med den kvinna du älskar,

alla dagar i ditt flyktiga liv,

det som Gud har gett dig under solen,

ditt flyktiga liv.

Det är din lott i livet,

ditt mödosamma liv under solen.

10Allt vad du kan göra skall du göra med kraft,

ty i dödsriket, dit du går,

finns varken handling eller mening,

vetande eller vishet.

Tid och öde

11Vidare såg jag under solen:

det är inte de snabba som vinner loppet,

det är inte de tappra som vinner striden,

det är inte de visa som får bröd,

inte de kloka som blir rika,

inte de kunniga som har framgång:

allt är tillfällighet och slump.

12Människan vet inte när stunden är inne.

Liksom fisken fångas i olycksnätet

och fågeln fastnar i snaran,

så blir människorna snärjda

när olyckan plötsligt drabbar dem.

13Jag såg också hur det kan gå med den största vishet under solen. 14Det var en liten stad med få invånare. Mot den tågade en stor konung. Han omringade den och byggde väldiga belägringsverk. 15Nu fanns det i staden en man, fattig men vis, och han kunde ha räddat staden med sin vishet. Men ingen kom att tänka på den fattige. 16Då sade jag:

Vishet är bättre än styrka,

men den fattiges vishet föraktas,

och ingen lyssnar på hans ord.

17De visas stilla tal är starkare

än skränet från dårarnas hövding.

18Vishet är bättre än vapen.

Ett enda fel fördärvar mycket gott.

10

101Död fluga får parfymen att stinka och jäsa,

ett uns av dårskap väger mer än vishet och ära.

2Den vises förstånd bringar lycka,

dårens förstånd bringar olycka.

3Var han än går kommer dårens förstånd till korta, han röjer sin dårskap för alla.

4Om fursten rasar mot dig skall du inte lämna din post:

lugn behärskning hindrar stora misstag.

5Här är något ont jag har sett under solen, ett missgrepp som beror av den som har makten:

6dårskapen får sitta i högsätet,

de rika på undanskymd plats.

7Jag har sett slavar till häst och furstar till fots som slavar.

8Den som gräver en grop faller själv däri,

den som river en mur blir biten av en orm,

9den som bryter sten blir skadad av sten,

den som hugger ved kan göra sig illa.

10Om yxan är slö och eggen inte slipas

får man bruka desto större kraft.

Man vinner på att gå till verket med vishet.

11Om ormen hugger före besvärjelsen

gör ormtjusaren ingen förtjänst.

12Den vises ord banar väg till framgång,

men dårens tunga blir hans fördärv.

13Början av hans tal är dårskap

och slutet renaste vanvett.

14Dåren pratar och pratar.

Ingen människa vet vad som skall ske,

ingen kan säga henne vad som skall hända,

när hon en gång är borta.

15Dårens möda tröttar ut honom,

han hittar inte ens vägen till staden.

16Ve det land där en tjänare är kung

och där furstar börjar festa redan på morgonen.

17Lyckligt det land där en ädling är kung

och där furstar håller fest i rätt tid,

med manlig måtta och utan rus.

18Där slapphet bor sjunker taket in,

lata händer lämnar huset otätt.

19Gästabud gör man för nöjes skull,

vin gör livet glatt,

för pengar får man allt.

20Förbanna inte kungen ens för dig själv,

inte den rike ens i ditt sovrum.

En fågel kan viska i någons öra,

ditt ord kan bäras vidare på vingar.