Bibel 2000 (B2000)
9

Människans lott

91Allt detta har jag begrundat, allt detta har jag insett: de rättfärdiga och de visa och allt vad de gör vilar i Guds hand. Om en människa går kärlek eller hat till mötes, det vet hon inte. Allt som väntar henne är tomhet.

2Samma öde drabbar alla,

den rättfärdige och den orättfärdige,

den gode och den onde,

den rene och den orene,

den som offrar och den som inte offrar.

Det går den gode och syndaren lika,

den som svär eden och den som vägrar.

3Det är ett ont det som sker under solen, att alla går samma öde till mötes. Människornas hjärtan är fulla av ondska, dårskap bor i dem livet igenom, och till sist skall de samlas till de döda.

4Den som tillhör de levandes skara har ännu något hopp.

Bättre en levande hund

än ett dött lejon.

5De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting. De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta. 6Det är slut med deras kärlek, deras hat och avund, aldrig mer tar de del i det som sker under solen.

7Ät ditt bröd med glädje

och drick ditt vin med glatt hjärta —

Gud har redan sagt ja till vad du gör.

8Klä dig alltid i vitt,

låt oljan flöda över ditt huvud.

9Njut livet med den kvinna du älskar,

alla dagar i ditt flyktiga liv,

det som Gud har gett dig under solen,

ditt flyktiga liv.

Det är din lott i livet,

ditt mödosamma liv under solen.

10Allt vad du kan göra skall du göra med kraft,

ty i dödsriket, dit du går,

finns varken handling eller mening,

vetande eller vishet.

Tid och öde

11Vidare såg jag under solen:

det är inte de snabba som vinner loppet,

det är inte de tappra som vinner striden,

det är inte de visa som får bröd,

inte de kloka som blir rika,

inte de kunniga som har framgång:

allt är tillfällighet och slump.

12Människan vet inte när stunden är inne.

Liksom fisken fångas i olycksnätet

och fågeln fastnar i snaran,

så blir människorna snärjda

när olyckan plötsligt drabbar dem.

13Jag såg också hur det kan gå med den största vishet under solen. 14Det var en liten stad med få invånare. Mot den tågade en stor konung. Han omringade den och byggde väldiga belägringsverk. 15Nu fanns det i staden en man, fattig men vis, och han kunde ha räddat staden med sin vishet. Men ingen kom att tänka på den fattige. 16Då sade jag:

Vishet är bättre än styrka,

men den fattiges vishet föraktas,

och ingen lyssnar på hans ord.

17De visas stilla tal är starkare

än skränet från dårarnas hövding.

18Vishet är bättre än vapen.

Ett enda fel fördärvar mycket gott.