Bibel 2000 (B2000)
6

61Det finns ett ont som jag har sett under solen, och tungt vilar det på människan: 2det är då Gud har gett någon gods och guld och ära, så att ingenting fattas av allt som han åtrår, men inte låter honom njuta av det; det får i stället en främling göra. Detta är tomhet och en svår plåga.

3En man kan få hundra barn och leva otaliga år, men om han aldrig blir tillfredsställd i livet, hur länge han än lever, och kanske inte ens får en grav, då säger jag: Ett dödfött barn är lyckligare! 4Förgäves kom det till världen, in i mörkret går det, och i mörker höljs dess namn. 5Det har inte sett solen och det anar ingenting, men dess ro är djupare än hans. 6Om han än lever i tusen år, två gånger om, får han ändå aldrig njuta livets goda. Alla kommer ju till en och samma plats.

7Människan sliter ständigt för bröd,

men hungern blir aldrig stillad.

8Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige att veta hur man möter livet?

9Bättre vad ögonen ser

än vad åtrån söker.

Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.

Lycka och olycka

10Allt som finns till har redan fått sitt namn, och människans lott är bestämd. Hon kan inte gå till rätta med den som är starkare. 11Ju fler ord, desto större tomhet. Vad gagnar det människan?

7

71Vem vet vad som är gott för människan i livet, de dagar det tomma livet varar, de dagar hon lever lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer efter henne under solen?

2Gott rykte är bättre än rökelse

och dödsdagen bättre än födelsens dag.

3Bättre gå till sorgehus än till gästabud.

Vad som är slutet för envar

må alla levande betänka.

4Bekymmer är bättre än skratt.

Fast minen är mörk kan sinnet vara ljust.

5De visa är helst i sorgens hus,

dårarna i glädjens.

6Bättre klandras av en vis

än lovsjungas av en dåre.

7Ty som törnrisets knastrande under kitteln,

så är dårens skratt.

Även detta är tomhet.

8Hot fördummar den vise,

förståndet förmörkas av mutor.

9Slutet är bättre än början,

tålamod bättre än högmod.

10Var inte snar till vrede,

vreden bor i dårars bröst.

11Säg inte: »Varför var det bättre förr?« Det är inte av vishet man frågar så.

12Vishet är lika bra som förmögenhet,

en förmån för dem som ser solen.

13Vishet ger skydd liksom pengar ger skydd,

men att äga vishet ger mer:

den räddar den vises liv.

14Se på vad Gud har gjort:

vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

15På lyckans dag skall du vara lycklig,

och på olyckans dag skall du tänka så:

Gud har gjort även denna dag,

och människan har inget att klandra honom för.

16I detta flyktiga liv har jag sett

att rättfärdiga går under trots sin rättfärdighet,

att onda lever länge trots sin ondska.

17Var inte alltför rättfärdig, och visa dig inte alltför klok. Varför skulle du vålla ditt eget fördärv? 18Var inte alltför ond, och var inte dåraktig. Varför skulle du dö i förtid? 19Bäst är att hålla fast vid det ena utan att släppa det andra: den som fruktar Gud lyckas med bådadera.

20För den vise är visheten ett bättre värn

än tio mäktiga män i staden.

21Men det finns ingen rättfärdig på jorden som alltid gör det goda och aldrig syndar.

22Bry dig inte om allt som sägs. Då hör du inte när din tjänare förbannar dig. 23Många gånger — det vet du själv — har också du förbannat andra.

24Allt detta har jag prövat med vishetens hjälp. Jag sade: Jag vill vinna vishet — men den låg långt utom räckhåll.

25Utom räckhåll ligger det som varit,

djupt, djupt — vem kan finna det?

26Jag föresatte mig nu att undersöka och utforska, att söka visheten och meningen. Jag insåg att ondska är oförnuft och dåraktiga handlingar vanvett.

27Detta har jag funnit:

bittrare än döden är kvinnan,

hon är en snara,

hennes hjärta är ett nät,

hennes armar är bojor.

Den som behagar Gud kommer undan,

men syndaren blir hennes fånge.

28Se här vad jag har funnit,

säger Predikaren,

då jag har lagt det ena till det andra

för att finna meningen.

29Något sökte jag ständigt förgäves:

en enda människa fann jag bland tusen,

men aldrig var det en kvinna.

30Detta är vad jag kom fram till:

Gud gjorde människan enkel och rak,

men hon hittar på alla möjliga konster.

8

81Vem är som den vise,

vem förstår att tyda tingen?

Vishet får människans ansikte att lysa,

mildrar hennes hårda uppsyn.

2-3Lyd kungens befallningar,

svär ingen förhastad ed inför Gud.

Kungen gör vad han behagar,

lämna honom därför i fred

och driv inte en dålig sak.

4Kungens ord är lag,

till honom kan ingen säga: »Vad gör du?«

5Den som lyder hans befallning råkar inte illa ut.

Den vise vet när man bör handla och hur.

6För allting finns det en tid och ett sätt.

Det onda vilar tungt på människan.

7Hon vet inte vad som skall hända,

vem kan säga henne vad som skall ske?

8Ingen har makt över vinden,

ingen kan hejda vinden.

Ingen råder över dagen för sin död,

ingen slipper undan i striden.

Ondskan räddar aldrig sin man.

9Allt detta såg jag när jag betraktade vad som sker under solen, i en tid då människa har makt över människa, till hennes olycka. 10Sedan såg jag de onda [---]. Även detta är tomhet.

11Eftersom det onda inte får sin dom med ens uppmuntras människor att göra orätt. 12Så begår syndaren hundratals brott och får ändå sin frist. Nog vet jag att det skall gå väl för de gudfruktiga, ty de fruktar Gud, 13och illa för de onda — de lever kort, flyktiga som skuggan — ty de fruktar inte Gud. 14Men tomhet är också detta som sker på jorden, att rättfärdiga drabbas av det öde som de onda förtjänat och onda får den lott de rättfärdiga förtjänat. Jag tänkte: även detta är tomhet.

15Då prisade jag glädjen, ty för människan finns inte något gott under solen utom att äta, dricka och vara glad. Detta står henne till buds i livets möda, de dagar som Gud ger henne under solen.

16Så föresatte jag mig att bli förtrogen med visheten, och jag såg hur människor arbetar överallt, både dag och natt, utan att få en blund i ögonen. 17Då insåg jag vad som gäller om hela Guds verk: människan kan inte fatta det som sker under solen. Hur hon än strävar och söker fattar hon det inte, ja, även om den vise säger sig förstå fattar han ändå aldrig.