Bibel 2000 (B2000)
5

51Var inte för snar att tala, säg ingenting förhastat inför Gud — han är i himlen och du på jorden. Låt därför dina ord vara få.

2Drömmar föds av mycket arbete,

dåraktighet av mycket prat.

3När du ger Gud ett löfte, så dröj inte att infria det, han har inget fördrag med dårar: håll alltså vad du lovar! 4Bättre ingenting lova än lova och ingenting hålla. 5Låt inte din tunga förleda dig till synd, och säg inte till Guds sändebud: »Det var ett misstag!« Låt inte dina ord dra Guds vrede över dig, så att han förstör allt vad du har gjort. 6Mitt i alla drömmar, all tomhet, alla ord: Frukta Gud!

7Om du i din del av landet ser den fattige förtryckas och lag och rätt förtrampas, bli inte förvånad: den ene makthavaren bevakar den andre, och över dem sitter flera med makt. 8[---]

Gods och guld

9Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Även detta är tomhet. 10Ju större förmögenhet, desto fler som tär på den. Vilken glädje ger den ägaren annat än ögats glädje? 11God är arbetarens sömn, han må äta litet eller mycket, men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

12Jag har sett något ont och plågsamt under solen: hopsparad rikedom blir sin ägares olycka. 13Trots hans tunga arbete går rikedomen förlorad, och får han då en son har han inget att ge honom. 14Lika naken som han kom till världen går han åter bort: så som han kom, så skall han gå. Ingenting får han ta med sig på färden av allt vad han med möda har förvärvat. 15Ja, detta är något ont och plågsamt: sådan han kom får han gå härifrån. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind? 16Alla hans dagar är mörker och sorg, djupaste missmod, sjukdom och förbittring.

17Jag har också sett något annat: det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda under solen, de dagar som Gud har gett henne att leva. Det är hennes beskärda del. 18När Gud ger en människa gods och guld och förmåga att njuta av det, ta ut sin del och vara glad under sin möda, då är det en gåva från Gud. 19Hon tänker knappt på hur livsdagen förrinner, ty hon har fullt upp med den glädje Gud ger.

6

61Det finns ett ont som jag har sett under solen, och tungt vilar det på människan: 2det är då Gud har gett någon gods och guld och ära, så att ingenting fattas av allt som han åtrår, men inte låter honom njuta av det; det får i stället en främling göra. Detta är tomhet och en svår plåga.

3En man kan få hundra barn och leva otaliga år, men om han aldrig blir tillfredsställd i livet, hur länge han än lever, och kanske inte ens får en grav, då säger jag: Ett dödfött barn är lyckligare! 4Förgäves kom det till världen, in i mörkret går det, och i mörker höljs dess namn. 5Det har inte sett solen och det anar ingenting, men dess ro är djupare än hans. 6Om han än lever i tusen år, två gånger om, får han ändå aldrig njuta livets goda. Alla kommer ju till en och samma plats.

7Människan sliter ständigt för bröd,

men hungern blir aldrig stillad.

8Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige att veta hur man möter livet?

9Bättre vad ögonen ser

än vad åtrån söker.

Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.

Lycka och olycka

10Allt som finns till har redan fått sitt namn, och människans lott är bestämd. Hon kan inte gå till rätta med den som är starkare. 11Ju fler ord, desto större tomhet. Vad gagnar det människan?

7

71Vem vet vad som är gott för människan i livet, de dagar det tomma livet varar, de dagar hon lever lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer efter henne under solen?

2Gott rykte är bättre än rökelse

och dödsdagen bättre än födelsens dag.

3Bättre gå till sorgehus än till gästabud.

Vad som är slutet för envar

må alla levande betänka.

4Bekymmer är bättre än skratt.

Fast minen är mörk kan sinnet vara ljust.

5De visa är helst i sorgens hus,

dårarna i glädjens.

6Bättre klandras av en vis

än lovsjungas av en dåre.

7Ty som törnrisets knastrande under kitteln,

så är dårens skratt.

Även detta är tomhet.

8Hot fördummar den vise,

förståndet förmörkas av mutor.

9Slutet är bättre än början,

tålamod bättre än högmod.

10Var inte snar till vrede,

vreden bor i dårars bröst.

11Säg inte: »Varför var det bättre förr?« Det är inte av vishet man frågar så.

12Vishet är lika bra som förmögenhet,

en förmån för dem som ser solen.

13Vishet ger skydd liksom pengar ger skydd,

men att äga vishet ger mer:

den räddar den vises liv.

14Se på vad Gud har gjort:

vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

15På lyckans dag skall du vara lycklig,

och på olyckans dag skall du tänka så:

Gud har gjort även denna dag,

och människan har inget att klandra honom för.

16I detta flyktiga liv har jag sett

att rättfärdiga går under trots sin rättfärdighet,

att onda lever länge trots sin ondska.

17Var inte alltför rättfärdig, och visa dig inte alltför klok. Varför skulle du vålla ditt eget fördärv? 18Var inte alltför ond, och var inte dåraktig. Varför skulle du dö i förtid? 19Bäst är att hålla fast vid det ena utan att släppa det andra: den som fruktar Gud lyckas med bådadera.

20För den vise är visheten ett bättre värn

än tio mäktiga män i staden.

21Men det finns ingen rättfärdig på jorden som alltid gör det goda och aldrig syndar.

22Bry dig inte om allt som sägs. Då hör du inte när din tjänare förbannar dig. 23Många gånger — det vet du själv — har också du förbannat andra.

24Allt detta har jag prövat med vishetens hjälp. Jag sade: Jag vill vinna vishet — men den låg långt utom räckhåll.

25Utom räckhåll ligger det som varit,

djupt, djupt — vem kan finna det?

26Jag föresatte mig nu att undersöka och utforska, att söka visheten och meningen. Jag insåg att ondska är oförnuft och dåraktiga handlingar vanvett.

27Detta har jag funnit:

bittrare än döden är kvinnan,

hon är en snara,

hennes hjärta är ett nät,

hennes armar är bojor.

Den som behagar Gud kommer undan,

men syndaren blir hennes fånge.

28Se här vad jag har funnit,

säger Predikaren,

då jag har lagt det ena till det andra

för att finna meningen.

29Något sökte jag ständigt förgäves:

en enda människa fann jag bland tusen,

men aldrig var det en kvinna.

30Detta är vad jag kom fram till:

Gud gjorde människan enkel och rak,

men hon hittar på alla möjliga konster.