Bibel 2000 (B2000)
6

61Det finns ett ont som jag har sett under solen, och tungt vilar det på människan: 2det är då Gud har gett någon gods och guld och ära, så att ingenting fattas av allt som han åtrår, men inte låter honom njuta av det; det får i stället en främling göra. Detta är tomhet och en svår plåga.

3En man kan få hundra barn och leva otaliga år, men om han aldrig blir tillfredsställd i livet, hur länge han än lever, och kanske inte ens får en grav, då säger jag: Ett dödfött barn är lyckligare! 4Förgäves kom det till världen, in i mörkret går det, och i mörker höljs dess namn. 5Det har inte sett solen och det anar ingenting, men dess ro är djupare än hans. 6Om han än lever i tusen år, två gånger om, får han ändå aldrig njuta livets goda. Alla kommer ju till en och samma plats.

7Människan sliter ständigt för bröd,

men hungern blir aldrig stillad.

8Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige att veta hur man möter livet?

9Bättre vad ögonen ser

än vad åtrån söker.

Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.

Lycka och olycka

10Allt som finns till har redan fått sitt namn, och människans lott är bestämd. Hon kan inte gå till rätta med den som är starkare. 11Ju fler ord, desto större tomhet. Vad gagnar det människan?