Bibel 2000 (B2000)
3

Allt har sin tid

31Allt har sin tid,

det finns en tid för allt som sker under himlen:

2en tid för födelse, en tid för död,

en tid att plantera, en tid att rycka upp,

3en tid att dräpa, en tid att läka,

en tid att riva ner, en tid att bygga upp,

4en tid att gråta, en tid att le,

en tid att sörja, en tid att dansa,

5en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,

en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

6en tid att skaffa, en tid att mista,

en tid att spara, en tid att kasta,

7en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,

en tid att tiga, en tid att tala,

8en tid att älska, en tid att hata,

en tid för krig, en tid för fred.

9Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? 10Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. 11Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. 12Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. 13Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda — det är en gåva från Gud.

14Jag vet att vad Gud gör består för alltid,

ingen kan lägga något därtill,

ingen kan dra något därifrån.

Så handlar Gud för att man skall bäva inför honom.

15Det som är har redan varit,

det som kommer har redan funnits.

Gud letar åter fram det flydda.

Livets intighet och ondska

16Vidare såg jag under solen:

orätt satt på rättens plats,

orätt satt på rättfärdighetens plats.

17Jag tänkte: Gud dömer både rättfärdiga och orättfärdiga. För allt som sker, för varje handling finns en tid.

18Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud skall pröva dem och de själva inse att de är djuren lika. 19Människans öde och djurens är ett och detsamma: hon dör som de. Samma livsande bor i dem båda. Människan är inte förmer än djuren. Allting är tomhet.

20Allt går mot samma mål:

allt har kommit av jord,

och allt blir jord igen.

21Vem vet om människornas livsande stiger uppåt, mot höjden, medan djurens sjunker neråt, mot jorden?

22Jag insåg att det inte finns något gott för människan utom glädjen i arbetet; det är hennes beskärda del. Vem visar människan vad som kommer efter henne?