Bibel 2000 (B2000)
2

21Jag tänkte: Nåväl, då vill jag pröva på glädjen och njuta livets goda. Men även detta var tomhet.

2Det är dåraktigt, sade jag om skrattet,

och om glädjen: Vad tjänar den till?

3Jag beslöt mig för att njuta av vin men ändå låta visheten råda i mitt hjärta. Jag ville ägna mig åt dårskap för att se vad som är bäst för människor att göra under himlen, de dagar livet varar.

4Jag grep mig an med stora företag: jag byggde hus åt mig och planterade vingårdar. 5Jag anlade trädgårdar och parker med fruktträd av alla slag. 6Jag byggde dammar för att bevattna en skog av grönskande träd. 7Jag skaffade mig slavar och slavinnor, och nya slavar föddes i mitt hus. Mina hjordar av oxar och får blev större än vad någon haft före mig i Jerusalem. 8Jag hopade silver och guld, rika skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är männens lust: kvinnor och åter kvinnor. 9Så överträffade jag alla som varit före mig i Jerusalem. Och min visdom svek mig inte. 10Allt vad mina ögon begärde lät jag dem få, ingen glädje nekade jag mig. I allt mitt arbete fann jag glädje, den lönen fick jag för min möda. 11Men så vände jag blicken mot allt jag hade utfört, mot all den möda jag haft. Och allt var tomhet, ett jagande efter vind. Det fanns ingen vinst under solen.

12Så vände jag blicken mot visheten, dumheten och dårskapen. — Vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som man förut gjort! — 13Jag såg att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret.

14Den vise har ögon att se med,

dåren vandrar i mörker.

Men jag vet att samma öde drabbar dem båda. 15Jag tänkte: Dårens öde drabbar också mig. Vad har då all min vishet tjänat till? Och jag sade mig: Även detta är tomhet. 16Ty minnet av den vise lever inte evigt, inte längre än minnet av dåren. Inom kort är båda glömda. Och den vise dör liksom dåren.

17Då hatade jag livet, ty det som sker under solen var mig en plåga. Allt är tomhet, ett jagande efter vind.

18Jag hatade också allt som jag med möda förvärvat under solen: det måste jag lämna till den som kommer efter mig. 19Vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå skall han råda över allt vad jag med möda och klokhet har förvärvat under solen. Även detta är tomhet.

20Då greps jag av förtvivlan över all min möda under solen. 21Ty också den som har strävat med klokhet, insikt och framgång måste lämna vad han äger åt en som inte lagt ner någon möda på det. Även detta är tomhet och ett stort elände.

22Vad får då människan ut av all sin möda, av all sin mödosamma strävan under solen?

23Var dag är en smärta,

var syssla en plåga.

Inte ens om natten finner hjärtat ro.

Även detta är tomhet.

24Det finns för människan ingenting gott utom att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda. Jag har insett att detta är en Guds gåva. 25Ty vem äter och vem gläder sig Gud förutan? 26Han ger vishet, kunskap och glädje åt den som behagar honom, men syndaren ger han arbetet med att samla och lägga på hög — och sedan lämnar han alltsammans åt den som behagar honom. Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.

3

Allt har sin tid

31Allt har sin tid,

det finns en tid för allt som sker under himlen:

2en tid för födelse, en tid för död,

en tid att plantera, en tid att rycka upp,

3en tid att dräpa, en tid att läka,

en tid att riva ner, en tid att bygga upp,

4en tid att gråta, en tid att le,

en tid att sörja, en tid att dansa,

5en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,

en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

6en tid att skaffa, en tid att mista,

en tid att spara, en tid att kasta,

7en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,

en tid att tiga, en tid att tala,

8en tid att älska, en tid att hata,

en tid för krig, en tid för fred.

9Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? 10Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. 11Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. 12Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. 13Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda — det är en gåva från Gud.

14Jag vet att vad Gud gör består för alltid,

ingen kan lägga något därtill,

ingen kan dra något därifrån.

Så handlar Gud för att man skall bäva inför honom.

15Det som är har redan varit,

det som kommer har redan funnits.

Gud letar åter fram det flydda.

Livets intighet och ondska

16Vidare såg jag under solen:

orätt satt på rättens plats,

orätt satt på rättfärdighetens plats.

17Jag tänkte: Gud dömer både rättfärdiga och orättfärdiga. För allt som sker, för varje handling finns en tid.

18Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud skall pröva dem och de själva inse att de är djuren lika. 19Människans öde och djurens är ett och detsamma: hon dör som de. Samma livsande bor i dem båda. Människan är inte förmer än djuren. Allting är tomhet.

20Allt går mot samma mål:

allt har kommit av jord,

och allt blir jord igen.

21Vem vet om människornas livsande stiger uppåt, mot höjden, medan djurens sjunker neråt, mot jorden?

22Jag insåg att det inte finns något gott för människan utom glädjen i arbetet; det är hennes beskärda del. Vem visar människan vad som kommer efter henne?

4

41Vidare såg jag alla de våldsdåd som begås under solen:

de förtryckta gråter

men ingen tröstar dem,

förtryckaren övar våld mot dem

men ingen hjälper dem.

2Jag sade: De döda, som redan gått bort, är lyckligare än de levande, som ännu är kvar i livet. 3Men lyckligast är den som ännu inte är till, den som sluppit se allt det onda som sker under solen.

4Jag såg att all strävan och all framgång bottnar i den enes avund mot den andre. Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.

5Dåren sitter med händerna i kors

och tär på sitt eget hull.

6Bättre en handfull i lugn och ro

än två händer fulla och mycket möda,

ett jagande efter vind.

7Jag såg ännu mer av tomheten under solen: 8en man står helt ensam, har varken son eller bror. Ändå är det ingen måtta på hans möda, och han spanar alltid lika girigt efter rikedom. »Men för vem sliter jag och nekar mig livets goda?« Även detta är tomhet och ett eländigt arbete.

9Bättre två än en, de får riklig lön för sin möda. 10Om de faller kan de hjälpa varandra upp. Men ve den som är ensam! Om han faller finns det ingen som hjälper honom upp. 11Likaså: om två sover tillsammans har de det varmt, men hur skall den ensamme hålla sig varm?

12Där en blir övermannad kan två hålla stånd, och tredubbel tråd brister inte så snart.

13Bättre en pojke, fattig och förståndig,

än en kung som är gammal och dåraktig,

en som inte längre har vett att ta varning.

14Ty från fängelsehålan steg han till kungatronen, fast han föddes fattig i sitt rike. 15Jag såg allt levande som vandrar under solen sluta upp kring den unge tronföljaren, som skulle träda i den andres ställe. 16Oändligt stor var den skara han ledde. Ändå är han inte till någon glädje för senare släkten. Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.

Vakta din tunga!

17Tänk dig för när du går till Guds hus. Att gå dit för att lyssna är bättre än att offra som dårarna gör; i sin okunnighet handlar de illa.