Bibel 2000 (B2000)
11

111Sänd ditt bröd över vattnet,

en dag får du det åter.

2Fördela vad du har på flera händer —

du vet aldrig vilka olyckor som kan drabba landet.

3När molnen är fyllda

tömmer de regnet på jorden,

och ett träd som faller, mot norr eller söder,

ligger på den plats där det föll.

4Den som vaktar på vinden får ingenting sått,

den som blickar mot molnen får ingenting skördat.

5Ingen vet hur livsanden kommer in i fostret hos den havande, lika litet förstår du hur Gud handlar, han som gör allt.

6Så ut din säd på morgonen,

och låt inte armen vila på kvällen.

Du vet inte vad som lyckas bäst, det ena eller det andra, eller om båda blir lika bra.

Ungdom och ålderdom

7Ljuvligt är ljuset,

det är skönt för ögonen att se solen.

8Om människan lever i många år

skall hon glädja sig åt dem alla

och minnas att mörkrets dagar blir många.

Allt som kommer är tomhet.

9Gläd dig, yngling, medan du är ung,

njut i fulla drag av din ungdom.

Följ ditt hjärtas vägar,

gå dit ögat leder dig.

Men tänk på att för allt du gjort

skall du ställas till ansvar av Gud.

10Undvik allt som pinar ditt hjärta,

allt som plågar din kropp:

ungdom och blomning är snart förbi.

12

121Tänk på din skapare i din ungdom,

innan de onda dagarna nalkas,

de år som ingen glädje har att ge,

2då solen och ljuset slocknar

och månen och stjärnorna,

då regnet följs av nya moln.

3Det är den dag då husets väktare darrar

och de starka männen sviktar,

då malerskorna slutat mala — de är för få —

då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren,

4då dörrarna mot gatan stängs till,

då ljudet från kvarnen dämpas,

stämman blir tunn som en fågels

och sångrösten mister sin klang,

5då man bävar för en backe

och för fasorna på vägen,

då mandelträdet lyser vitt,

gräshoppan släpar sig fram

och kaprisfrukten mist sin kraft,

då människan går till sitt eviga hem

och gråtarna väntar på gatan,

6ja, innan silvertråden slits av

och guldskålen brister,

kruset krossas vid källan

och brunnshjulet går i bitar;

7då stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung,

och livsanden återvänder till Gud, som gav den.

8Tomhet, idel tomhet,

säger Predikaren,

allt är tomhet.

Slutord

9Predikaren var inte bara en vis man, han gav också folket del av sin kunskap. Han vägde och granskade och ordnade många ordspråk. 10Predikaren sökte ge sina ord en tilltalande form och rättframt uttrycka sanningen. 11De visas ord är som oxpikar, och samlade tänkespråk som väl islagna spikar. De kommer från en och samme herde.

12För övrigt, min son, ta varning:

det myckna bokskrivandet tar aldrig slut,

och flitiga studier gör kroppen trött.

13Nu har du hört allt, och detta är summan: frukta Gud och håll hans bud. Det gäller alla människor. 14Ja, för varje gärning skall Gud kräva räkenskap, också för allt som är dolt, gott som ont.