Bibel 2000 (B2000)
10

101Död fluga får parfymen att stinka och jäsa,

ett uns av dårskap väger mer än vishet och ära.

2Den vises förstånd bringar lycka,

dårens förstånd bringar olycka.

3Var han än går kommer dårens förstånd till korta, han röjer sin dårskap för alla.

4Om fursten rasar mot dig skall du inte lämna din post:

lugn behärskning hindrar stora misstag.

5Här är något ont jag har sett under solen, ett missgrepp som beror av den som har makten:

6dårskapen får sitta i högsätet,

de rika på undanskymd plats.

7Jag har sett slavar till häst och furstar till fots som slavar.

8Den som gräver en grop faller själv däri,

den som river en mur blir biten av en orm,

9den som bryter sten blir skadad av sten,

den som hugger ved kan göra sig illa.

10Om yxan är slö och eggen inte slipas

får man bruka desto större kraft.

Man vinner på att gå till verket med vishet.

11Om ormen hugger före besvärjelsen

gör ormtjusaren ingen förtjänst.

12Den vises ord banar väg till framgång,

men dårens tunga blir hans fördärv.

13Början av hans tal är dårskap

och slutet renaste vanvett.

14Dåren pratar och pratar.

Ingen människa vet vad som skall ske,

ingen kan säga henne vad som skall hända,

när hon en gång är borta.

15Dårens möda tröttar ut honom,

han hittar inte ens vägen till staden.

16Ve det land där en tjänare är kung

och där furstar börjar festa redan på morgonen.

17Lyckligt det land där en ädling är kung

och där furstar håller fest i rätt tid,

med manlig måtta och utan rus.

18Där slapphet bor sjunker taket in,

lata händer lämnar huset otätt.

19Gästabud gör man för nöjes skull,

vin gör livet glatt,

för pengar får man allt.

20Förbanna inte kungen ens för dig själv,

inte den rike ens i ditt sovrum.

En fågel kan viska i någons öra,

ditt ord kan bäras vidare på vingar.

11

111Sänd ditt bröd över vattnet,

en dag får du det åter.

2Fördela vad du har på flera händer —

du vet aldrig vilka olyckor som kan drabba landet.

3När molnen är fyllda

tömmer de regnet på jorden,

och ett träd som faller, mot norr eller söder,

ligger på den plats där det föll.

4Den som vaktar på vinden får ingenting sått,

den som blickar mot molnen får ingenting skördat.

5Ingen vet hur livsanden kommer in i fostret hos den havande, lika litet förstår du hur Gud handlar, han som gör allt.

6Så ut din säd på morgonen,

och låt inte armen vila på kvällen.

Du vet inte vad som lyckas bäst, det ena eller det andra, eller om båda blir lika bra.

Ungdom och ålderdom

7Ljuvligt är ljuset,

det är skönt för ögonen att se solen.

8Om människan lever i många år

skall hon glädja sig åt dem alla

och minnas att mörkrets dagar blir många.

Allt som kommer är tomhet.

9Gläd dig, yngling, medan du är ung,

njut i fulla drag av din ungdom.

Följ ditt hjärtas vägar,

gå dit ögat leder dig.

Men tänk på att för allt du gjort

skall du ställas till ansvar av Gud.

10Undvik allt som pinar ditt hjärta,

allt som plågar din kropp:

ungdom och blomning är snart förbi.

12

121Tänk på din skapare i din ungdom,

innan de onda dagarna nalkas,

de år som ingen glädje har att ge,

2då solen och ljuset slocknar

och månen och stjärnorna,

då regnet följs av nya moln.

3Det är den dag då husets väktare darrar

och de starka männen sviktar,

då malerskorna slutat mala — de är för få —

då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren,

4då dörrarna mot gatan stängs till,

då ljudet från kvarnen dämpas,

stämman blir tunn som en fågels

och sångrösten mister sin klang,

5då man bävar för en backe

och för fasorna på vägen,

då mandelträdet lyser vitt,

gräshoppan släpar sig fram

och kaprisfrukten mist sin kraft,

då människan går till sitt eviga hem

och gråtarna väntar på gatan,

6ja, innan silvertråden slits av

och guldskålen brister,

kruset krossas vid källan

och brunnshjulet går i bitar;

7då stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung,

och livsanden återvänder till Gud, som gav den.

8Tomhet, idel tomhet,

säger Predikaren,

allt är tomhet.

Slutord

9Predikaren var inte bara en vis man, han gav också folket del av sin kunskap. Han vägde och granskade och ordnade många ordspråk. 10Predikaren sökte ge sina ord en tilltalande form och rättframt uttrycka sanningen. 11De visas ord är som oxpikar, och samlade tänkespråk som väl islagna spikar. De kommer från en och samme herde.

12För övrigt, min son, ta varning:

det myckna bokskrivandet tar aldrig slut,

och flitiga studier gör kroppen trött.

13Nu har du hört allt, och detta är summan: frukta Gud och håll hans bud. Det gäller alla människor. 14Ja, för varje gärning skall Gud kräva räkenskap, också för allt som är dolt, gott som ont.