Bibel 2000 (B2000)
5

51Mose kallade samman hela Israel och sade: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och följ dem troget. 2Herren, vår Gud, slöt ett förbund med oss vid Horeb. 3Det var inte med våra fäder han slöt det förbundet utan med oss, vi som står här i dag, med alla oss som lever nu. 4Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. 5Själv stod jag då mellan honom och er för att förmedla Herrens ord, ty ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sade:

6Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 7Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 8Du skall inte göra dig någon bildstod, någon avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. 9Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig 10men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud. 11Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

12Var noga med att hålla sabbatsdagen helig, så som Herren, din Gud, har befallt dig. 13Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, 14men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din oxe eller din åsna eller något annat lastdjur du har, inte heller invandraren i dina städer. Din slav och din slavinna skall få vila liksom du själv. 15Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, förde dig ut därifrån med stark hand och lyftad arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att fira sabbatsdagen.

16Visa aktning för din far och din mor, så som Herren, din Gud, har befallt dig, så att du får leva länge och det går dig väl i det land som Herren, din Gud, ger dig. 17Du skall inte dräpa, 18du skall inte begå äktenskapsbrott, 19du skall inte stjäla, 20du skall inte vittna falskt mot din nästa, 21du skall inte ha begär till din nästas hustru, och du skall inte ha lust till din nästas hus eller åker, hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

22Dessa budord förkunnade Herren för er när ni alla stod samlade vid berget. Han förkunnade dem med hög röst ur elden, molnet och töcknet — dessa och inga fler. Han skrev dem på två stentavlor, som han gav mig. 23När ni hade hört rösten ur mörkret och berget brann kom ni fram till mig, alla stamhövdingar och äldste, 24och sade: »Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan höra Gud tala och ändå förbli vid liv. 25Varför måste vi då dö? Denna väldiga eld förbränner oss. Om vi hör Herren, vår Gud, tala igen kommer vi att dö. 26Ty vilken dödlig varelse har förblivit vid liv efter att som vi ha hört den levande Gudens röst ur elden? 27Gå du fram och lyssna till allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har sagt till dig, så skall vi lyssna och lyda.«

28När ni talade till mig hörde Herren vad ni sade. Då sade Herren till mig: »Jag har hört vad detta folk har sagt till dig. Allt de säger är riktigt. 29Tänk om de kunde bevara samma sinnelag, alltid frukta mig och hålla alla mina bud! Då skulle det för all framtid gå väl för dem och deras ättlingar. 30Gå nu och säg åt dem att återvända till sina tält. 31Ställ dig sedan här hos mig, så skall du få höra hela den lag, de stadgar och föreskrifter som du skall lära dem och som de skall lyda i det land jag ger dem att ta i besittning.«

32Följ nu troget det som Herren, er Gud, har befallt er. Ni skall inte vika av åt vare sig höger eller vänster 33utan i allt följa den väg som Herren, er Gud, har befallt er att gå. Då får ni leva, det går er väl och ni får ett långt liv i det land ni tar i besittning.

6

Kärlek till Herren och hans bud

61Och detta är den lag, de stadgar och föreskrifter som Herren, er Gud, befallde mig att lära er för att ni skall lyda dem i det land ni går över till och tar i besittning. 2Om du alltså fruktar Herren, din Gud, du liksom dina barn och barnbarn, och i hela ditt liv följer alla hans stadgar och bud som jag ger dig, så kommer du att leva länge. 3Du skall lyssna, Israel, och följa dem troget, så att det går dig väl och ni blir mycket talrika, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig — ett land som flödar av mjölk och honung.

4Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. 5Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. 6Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. 7Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. 8Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. 9Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar.

10När Herren, din Gud, för dig in i det land han ger dig enligt sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob — ett land med stora och vackra städer som du inte har byggt, 11med välfyllda hus som du inte har fyllt, med vattencisterner som du inte har huggit ut, med vingårdar och olivlundar som du inte har planterat — och du då äter dig mätt, 12skall du akta dig för att glömma Herren, han som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 13Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du svära. 14Ni skall inte följa andra gudar, ingen av dem som era grannfolk dyrkar. 15Ty Herren, din Gud, finns mitt ibland er, och han är en svartsjuk Gud. Väck inte vreden hos Herren, din Gud, ty han kan utplåna dig från jordens yta. 16Ni skall inte sätta Herren, er Gud, på prov, som ni gjorde vid Massa. 17Följ noga de bud, lagar och stadgar som du har fått av Herren, er Gud. 18Du skall göra det som är riktigt och rätt i Herrens ögon. Då går det dig väl, och du får komma till det rika land som Herren med ed har lovat dina fäder och ta det i besittning. 19Herren kommer att jaga bort alla dina fiender, så som han har sagt.

20När din son en gång frågar dig: »Vad är meningen med de lagar, stadgar och föreskrifter som Herren, vår Gud, har gett er?« 21då skall du svara honom: »Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten. 22Inför våra ögon gjorde Herren i Egypten stora tecken och under, som drabbade farao och hela hans hov, 23men oss förde han ut därifrån och ledde oss hit för att ge oss det land han med ed har lovat våra fäder. 24Och Herren befallde oss att lyda alla dessa stadgar och att frukta Herren, vår Gud, till gagn för oss själva i all vår tid, så att han låter oss leva, som han har låtit oss göra intill denna dag. 25Vi är rättfärdiga om vi inför Herren, vår Gud, troget följer hela denna lag, så som han har befallt oss.«

7

Israel och de främmande folken

71När Herren, din Gud, för dig in i det land du kommer till och tar i besittning driver han undan många folk för dig: hettiterna, girgasheerna, amoreerna, kanaaneerna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna, sju folk som är större och mäktigare än du. 2När Herren, din Gud, överlämnar dem åt dig och du besegrar dem skall du viga dem åt förintelse. Du får inte sluta förbund med dem eller visa skonsamhet mot dem. 3Du får inte heller knyta släktband med dem, inte ge dina döttrar åt deras söner eller ta deras döttrar åt dina söner. 4De kunde ju förleda dina barn till att avfalla från mig och tjäna andra gudar, så att Herrens vrede flammar upp och han genast utplånar dig. 5Nej, så skall ni göra med dem: riv ner deras altaren, krossa deras stenstoder, hugg sönder deras asherapålar och bränn deras gudabilder. 6Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Dig har Herren, din Gud, utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden.

7Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er — ni är ju det minsta folket av alla. 8Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld. 9Du skall veta att det är Herren, din Gud, som är Gud, den trofaste Gud som håller sitt förbund och visar godhet i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans bud. 10Men han vedergäller omedelbart dem som försmår honom och tvekar inte att förinta den som gör det; han vedergäller honom omedelbart. 11Därför skall du troget följa den lag, de stadgar och föreskrifter som jag i dag ger dig.

12Om ni lyder dessa föreskrifter och troget följer dem skall Herren, din Gud, i gengäld hålla sitt förbund och visa den godhet som han med ed lovade dina fäder. 13Han skall älska dig, välsigna dig och göra dig till ett talrikt folk. I det land som han med ed lovade dina fäder att ge dig skall han välsigna de barn du får och den skörd du bärgar, din säd, ditt vin och din olja, kornas kalvar och tackornas lamm. 14Välsignad skall du vara mer än alla andra folk. Ingen av de dina skall gå ofruktsam, vare sig man eller kvinna, och inte heller något djur. 15Herren skall hålla alla sjukdomar borta från dig. Han skall inte utsätta dig för någon av de farsoter du lärde känna i Egypten, men han skall låta alla dina fiender drabbas av dem. 16Du skall uppsluka alla de folk som Herren, din Gud, överlämnar åt dig — visa dem ingen förskoning. Och du får inte dyrka deras gudar, ty då fångas du i en fälla.

17Kanske tänker du: »Dessa folk är större än jag — hur skall jag kunna fördriva dem?« 18Men var inte rädd för dem, utan tänk på vad Herren, din Gud, gjorde med farao och alla egypterna, 19på de stora prövningar som du själv blev vittne till, på tecknen och undren och på hur Herren, din Gud, förde dig ut med stark hand och lyftad arm. Så skall Herren, din Gud, göra med alla de folk du är rädd för. 20Herren, din Gud, skall också sprida modlöshet bland dem, ända tills de överlevande som gömt sig undan dig har blivit utplånade. 21Låt dig inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, finns hos dig, en stor och fruktansvärd Gud. 22Steg för steg skall Herren, din Gud, driva undan dessa folk för dig. Du kan inte utplåna dem genast, ty då skulle vilddjuren föröka sig, till skada för dig. 23Men Herren, din Gud, skall överlämna dem åt dig och skall sprida stor förvirring bland dem, ända tills de går under. 24Han skall ge deras kungar i ditt våld, och du skall utplåna deras namn från jorden. Ingen enda kan hålla stånd mot dig; du kommer att göra slut på dem.

25Deras gudabilder skall ni bränna. Det silver och guld som finns på dem skall du inte ha begär till och lägga beslag på. Då skulle du fångas i en fälla, ty detta väcker Herrens, din Guds, avsky. 26Låt inga avskyvärda ting komma in i ditt hus, då vigs du själv åt förintelse tillsammans med dem. Du måste avsky sådana vidrigheter, ty de är vigda åt förintelse.