Bibel 2000 (B2000)
31

Mose förbereder sin bortgång

311När Mose hade avslutat detta tal till hela Israel 2sade han till folket: »Jag är nu hundratjugo år gammal och kan inte längre leda er. Och Herren har sagt till mig: ’Du kommer inte att gå över denna flod, över Jordan.’ 3Men Herren, er Gud, skall gå först och krossa folken, så att ni kan fördriva dem. Josua skall gå först, så som Herren har sagt. 4Och Herren skall göra med dem som han gjorde med de amoreiska kungarna Sichon och Og, som han krossade, och så som han gjorde med deras land. 5Herren skall överlämna dem åt er, och ni skall göra med dem alldeles som jag har befallt er. 6Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig.«

7Så kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför alla israeliterna: »Var tapper och stark! Ty du skall föra folket in i det land som Herren med ed lovade deras fäder att ge dem, och du skall göra det till deras egendom. 8Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet!«

9Sedan skrev Mose ner denna lag och gav den till prästerna, Levis söner, som bar Herrens förbundsark, och till alla Israels äldste. 10Och Mose gav dem dessa anvisningar: »Vart sjunde år, vid den bestämda tiden, under avskrivningsåret, vid lövhyddefesten, 11då hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut, skall du läsa denna lag, så att hela Israel får höra den. 12Samla då hela folket, män, kvinnor och barn, och de invandrare som finns i dina städer, så att alla får lyssna och lära sig att frukta Herren, er Gud, och troget följa allt som står i denna lag. 13Även barnen, som ännu inte känner till den, skall lyssna, så att de lär sig att frukta Herren, er Gud, så länge ni lever i det land ni tar i besittning när ni går över Jordan.«

Herren ger Mose sången om Israel

14Herren sade till Mose: »Tiden för din död närmar sig. Kalla till dig Josua och ställ er sedan i uppenbarelsetältet, så skall jag ge honom hans uppdrag.« Mose och Josua gick, och de ställde sig i uppenbarelsetältet. 15Där visade sig Herren i en molnpelare, som stannade vid ingången till tältet.

16Herren sade till Mose: »När du har gått till vila hos dina fäder kommer detta folk att vara otroget med de främmande gudarna i det land de nu kommer till, de skall överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. 17Då skall min vrede flamma upp mot dem. Jag kommer att överge dem och dölja mitt ansikte för dem. När de då blir fiendens rov och drabbas av många olyckor och svårigheter skall de säga sig: ’Det är för att vår Gud inte är med oss som dessa olyckor drabbar oss.’ 18Men eftersom de har gjort så mycket ont och vänt sig till andra gudar skall jag dölja mitt ansikte för dem.

19Skriv ner den sång jag ger er; du skall lära israeliterna den. Lägg den i deras mun, ty denna sång skall vittna för mig mot dem. 20När jag leder dem in i det land som jag med ed lovade deras fäder, detta som flödar av mjölk och honung, kommer de att äta sig mätta och feta. Då vänder de sig till andra gudar och tjänar dem; de börjar förakta mig och bryter förbundet med mig. 21När de sedan drabbas av många olyckor och svårigheter skall denna sång vittna inför dem, ty deras efterkommande har den på sina läppar och glömmer den inte. Jag vet hur de är sinnade redan nu, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem.« 22Samma dag skrev Mose ner denna sång och lät israeliterna lära sig den.

23Och Herren gav Josua, Nuns son, hans uppdrag, han sade: »Var tapper och stark! Det är du som skall leda israeliterna in i det land som jag med ed har lovat dem. Jag skall vara med dig.«

Slutliga anvisningar till leviterna

24När Mose hade skrivit ner denna lag i en bokrulle, från början till slut, 25befallde han leviterna, som bar Herrens förbundsark: 26»Tag denna lagbok och lägg den intill Herrens, er Guds, förbundsark. Där skall den vara ett vittne mot dig, Israel, 27ty jag vet hur trotsig och styvnackad du är. Redan nu, när jag ännu lever bland er, är ni trotsiga mot Herren, och värre kommer det att bli efter min död.

28Samla nu alla era stamäldste och era förmän hos mig, så skall de få lyssna till mina ord, och jag skall ta himmel och jord till vittnen mot folket. 29Ty jag vet att ni efter min död kommer att göra något förfärligt och lämna den väg som jag har befallt er att gå. I kommande dagar skall olycka drabba er, när ni gör det som är ont i Herrens ögon och väcker hans vrede med era gärningar.«

Moses sång

30Inför alla de församlade israeliterna framförde Mose denna sång, från början till slut: