Bibel 2000 (B2000)
29

291Detta är villkoren för det förbund som Herren befallde Mose att sluta med israeliterna i Moab, utöver det förbund som han slöt med dem vid Horeb.

Varningar för förbundsbrott

2Mose kallade samman hela Israel och sade: Ni har själva sett allt vad Herren gjorde i Egypten med farao och hela hans hov och hela hans land. 3Med egna ögon blev du vittne till dessa stora prövningar, dessa stora tecken och under. 4Men ännu i denna dag har Herren inte gett er hjärtan som förstår, ögon som ser och öron som hör. — 5Jag ledde er genom öknen i fyrtio år, och era kläder blev aldrig utslitna, inte heller sandalerna på era fötter. 6Bröd var inte er föda, vin och öl var inte er dryck, ty ni skulle inse att jag är Herren, er Gud. — 7Då ni kom hit drog kung Sichon i Heshbon och kung Og i Bashan ut i strid mot oss, men vi besegrade dem. 8Vi intog deras land och gav det som egendom åt rubeniterna och gaditerna och åt ena hälften av Manasses stam. 9Uppfyll troget villkoren i detta förbund, så får ni framgång i allt ni gör.

10Ni har alla i dag trätt fram inför Herren, er Gud, stamhövdingar, äldste och förmän och alla israelitiska män 11med era barn och kvinnor samt de invandrare som finns i ditt läger, de som hugger din ved och bär ditt vatten. 12Nu skall du träda i förbund med Herren, din Gud, ett edsförbund som Herren, din Gud, i dag sluter med dig. 13Han vill i dag upphöja dig till sitt folk och bli din Gud, enligt sitt löfte till dig och enligt sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob. 14Det är inte bara med er som jag sluter detta förbund med dess edsvillkor. 15Jag gör det både med dem som i dag står här tillsammans med oss inför Herren, vår Gud, och med dem som i dag ännu inte finns hos oss.

16Ni vet själva hur vi levde i Egypten och hur vi tågade fram bland folken längs vägen. 17Ni såg deras vidriga beläten, gudabilder av trä och sten, silver och guld. 18Hos er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam, som i dag vänder sitt hjärta från Herren, vår Gud, för att tjäna de folkens gudar. Hos er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, 19ingen som efter att ha hört förbannelseorden välsignar sig själv och tänker att allt skall gå honom väl fast han följer sitt hårda hjärta. Då förstör han både åker och öken. 20Herren vägrar att förlåta honom; han låter sin svartsjuka vrede blossa upp mot den mannen. All den förbannelse som skrivits ner i denna bok skall vila på honom, och Herren skall utplåna hans namn från jorden. 21Herren skall skilja ut honom från alla Israels stammar och låta honom drabbas av olycka, i enlighet med alla förbundets förbannelser som står i denna lagbok.

22När kommande släkten, era egna avkomlingar, eller främlingar som kommer hit från fjärran länder får se de plågor och sjukdomar som Herren har låtit drabba detta land — 23svavel och salt, hela landet förbränt, det kan inte odlas eller grönska, inte ett strå växer där, som efter förödelsen i Sodom och Gomorra, Adma och Sevojim, som Herren ödelade i vrede och raseri — 24då skall både de och de andra folken fråga: »Varför har Herren handlat så mot detta land? Varför flammade hans vrede upp så våldsamt?« 25Och svaret blir: »Därför att de övergav förbundet med Herren, sina fäders Gud, det som han slöt med dem när han förde dem ut ur Egypten. 26De började tjäna andra gudar och tillbad dem, gudar de inte kände och som Herren inte hade tilldelat dem. 27Därför flammade Herrens vrede över detta land, och han lät det drabbas av all den förbannelse som skrivits ner i denna bok. 28I vrede, ursinne och vilt raseri ryckte Herren upp dem ur deras jord och kastade dem ända bort till det land där de lever än i dag.«

29Det fördolda hör Herren, vår Gud, till, och det uppenbarade tillhör oss och våra barn för all framtid, denna lag som vi skall lyda i allt.

30

Den kommande omvändelsen

301När allt detta når dig, de välsignelser och förbannelser som jag ställer dig inför, och du besinnar dig, var du än bor bland alla de folk till vilka Herren, din Gud, har fördrivit dig, 2så att du vänder tillbaka till Herren, din Gud, och lyssnar till honom av hela ditt hjärta och med hela din själ, både du och dina barn, alldeles så som jag i dag befaller dig, 3då skall Herren, din Gud, vända ditt öde och förbarma sig över dig. Herren, din Gud, skall åter samla in dig från alla de folk bland vilka han har skingrat dig. 4Även om du har fördrivits till världens ände skall Herren, din Gud, samla in dig och hämta dig därifrån. 5Herren, din Gud, skall föra dig till det land som dina fäder fick som egendom. Du skall ta det i besittning, och han skall låta det gå dig väl och göra dig talrik, mer än dina fäder. 6Herren, din Gud, skall omskära ditt och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ. Då kommer du att få leva. 7Herren, din Gud, skall lägga alla förbannelserna på dina fiender och på dem som hatar och förföljer dig. 8Då skall du åter lyssna till Herren och lyda alla hans bud, som jag i dag ger dig. 9Herren, din Gud, skall skänka dig allt gott i överflöd genom allt du gör, genom de barn du får, de djur som föds och den skörd du bärgar. Ty liksom Herren gladde sig över dina fäder skall han åter glädja sig över dig och låta det gå dig väl 10när du lyssnar till Herren, din Gud, och följer hans bud och stadgar, allt som har skrivits ner i denna lagbok, och när du vänder tillbaka till Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ.

11Denna lag som jag i dag ger dig är inte ofattbar eller ouppnåelig för dig. 12Den finns inte uppe i himlen, så att du måste fråga: Vem kan fara upp till himlen och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den? 13Den finns inte bortom havet, så att du måste fråga: Vem kan fara över havet och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den? 14Nej, dess ord är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta, och därför kan du följa den.

Valet mellan liv och död

15Se, jag ställer dig i dag inför liv och lycka eller död och olycka. 16Om du lyssnar till Herrens, din Guds, bud, som jag i dag ger dig, och om du älskar Herren, din Gud, vandrar hans vägar och följer hans bud, stadgar och föreskrifter, då skall du få leva och bli talrik, och Herren, din Gud, skall välsigna dig i det land som du kommer till och tar i besittning. 17Men om du stänger ditt hjärta och inte vill lyssna utan låter dig förledas att tillbe andra gudar och tjäna dem, 18då säger jag er i dag att ni skall förintas. Ni får inte leva länge i det land som du kommer till och tar i besittning när du går över Jordan. 19Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och död, välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet, så att du och dina efterkommande får leva. 20Du skall älska Herren, din Gud, lyssna till honom och hålla dig till honom, ty detta ger dig liv, och du får leva länge i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder Abraham, Isak och Jakob.

31

Mose förbereder sin bortgång

311När Mose hade avslutat detta tal till hela Israel 2sade han till folket: »Jag är nu hundratjugo år gammal och kan inte längre leda er. Och Herren har sagt till mig: ’Du kommer inte att gå över denna flod, över Jordan.’ 3Men Herren, er Gud, skall gå först och krossa folken, så att ni kan fördriva dem. Josua skall gå först, så som Herren har sagt. 4Och Herren skall göra med dem som han gjorde med de amoreiska kungarna Sichon och Og, som han krossade, och så som han gjorde med deras land. 5Herren skall överlämna dem åt er, och ni skall göra med dem alldeles som jag har befallt er. 6Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig.«

7Så kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför alla israeliterna: »Var tapper och stark! Ty du skall föra folket in i det land som Herren med ed lovade deras fäder att ge dem, och du skall göra det till deras egendom. 8Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet!«

9Sedan skrev Mose ner denna lag och gav den till prästerna, Levis söner, som bar Herrens förbundsark, och till alla Israels äldste. 10Och Mose gav dem dessa anvisningar: »Vart sjunde år, vid den bestämda tiden, under avskrivningsåret, vid lövhyddefesten, 11då hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut, skall du läsa denna lag, så att hela Israel får höra den. 12Samla då hela folket, män, kvinnor och barn, och de invandrare som finns i dina städer, så att alla får lyssna och lära sig att frukta Herren, er Gud, och troget följa allt som står i denna lag. 13Även barnen, som ännu inte känner till den, skall lyssna, så att de lär sig att frukta Herren, er Gud, så länge ni lever i det land ni tar i besittning när ni går över Jordan.«

Herren ger Mose sången om Israel

14Herren sade till Mose: »Tiden för din död närmar sig. Kalla till dig Josua och ställ er sedan i uppenbarelsetältet, så skall jag ge honom hans uppdrag.« Mose och Josua gick, och de ställde sig i uppenbarelsetältet. 15Där visade sig Herren i en molnpelare, som stannade vid ingången till tältet.

16Herren sade till Mose: »När du har gått till vila hos dina fäder kommer detta folk att vara otroget med de främmande gudarna i det land de nu kommer till, de skall överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. 17Då skall min vrede flamma upp mot dem. Jag kommer att överge dem och dölja mitt ansikte för dem. När de då blir fiendens rov och drabbas av många olyckor och svårigheter skall de säga sig: ’Det är för att vår Gud inte är med oss som dessa olyckor drabbar oss.’ 18Men eftersom de har gjort så mycket ont och vänt sig till andra gudar skall jag dölja mitt ansikte för dem.

19Skriv ner den sång jag ger er; du skall lära israeliterna den. Lägg den i deras mun, ty denna sång skall vittna för mig mot dem. 20När jag leder dem in i det land som jag med ed lovade deras fäder, detta som flödar av mjölk och honung, kommer de att äta sig mätta och feta. Då vänder de sig till andra gudar och tjänar dem; de börjar förakta mig och bryter förbundet med mig. 21När de sedan drabbas av många olyckor och svårigheter skall denna sång vittna inför dem, ty deras efterkommande har den på sina läppar och glömmer den inte. Jag vet hur de är sinnade redan nu, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem.« 22Samma dag skrev Mose ner denna sång och lät israeliterna lära sig den.

23Och Herren gav Josua, Nuns son, hans uppdrag, han sade: »Var tapper och stark! Det är du som skall leda israeliterna in i det land som jag med ed har lovat dem. Jag skall vara med dig.«

Slutliga anvisningar till leviterna

24När Mose hade skrivit ner denna lag i en bokrulle, från början till slut, 25befallde han leviterna, som bar Herrens förbundsark: 26»Tag denna lagbok och lägg den intill Herrens, er Guds, förbundsark. Där skall den vara ett vittne mot dig, Israel, 27ty jag vet hur trotsig och styvnackad du är. Redan nu, när jag ännu lever bland er, är ni trotsiga mot Herren, och värre kommer det att bli efter min död.

28Samla nu alla era stamäldste och era förmän hos mig, så skall de få lyssna till mina ord, och jag skall ta himmel och jord till vittnen mot folket. 29Ty jag vet att ni efter min död kommer att göra något förfärligt och lämna den väg som jag har befallt er att gå. I kommande dagar skall olycka drabba er, när ni gör det som är ont i Herrens ögon och väcker hans vrede med era gärningar.«

Moses sång

30Inför alla de församlade israeliterna framförde Mose denna sång, från början till slut: