Bibel 2000 (B2000)
2

I Edom och Moab

21Därefter bröt vi upp och gick tillbaka in i öknen, i riktning mot Sävhavet, så som Herren hade sagt till mig. Vi gick länge omkring i utkanten av Seirs bergsbygd. 2Slutligen sade Herren till mig: 3»Länge nog har ni gått omkring vid dessa berg. Vänd nu mot norr! 4Ge folket dessa anvisningar: Ni går nu genom det område som tillhör era bröder, Esaus ättlingar i Seir. Även om de är rädda för er skall ni akta er noga 5och inte utmana dem. Inte en enda fotsbredd av deras land skall jag ge er, ty Seirs berg har jag skänkt som egendom till Esau. 6Mat att äta skall ni köpa av dem, och även vattnet ni dricker skall ni betala för. 7Herren, din Gud, har välsignat dig i allt som du har företagit dig, och han har följt din vandring genom den väldiga öknen. I fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig. Ingenting har fattats dig.« 8Vi vandrade fram bland våra bröder, Esaus ättlingar i Seir, och följde vägen i Aravadalen bort från Elat och Esjon-Gever.

Sedan tog vi en ny väg och gick i riktning mot Moabs öken. 9Herren sade till mig: »Angrip inte moabiterna, ge dig inte i strid med dem. Av deras land ger jag dig ingenting, ty Ar har jag skänkt som egendom till Lots ättlingar.«

( 10Förut bodde emeerna där, ett stort och talrikt folk, högväxt som anakiterna. 11Liksom anakiterna räknas de som refaeer, men moabiterna kallar dem emeer. 12I Seir bodde förut horeerna, men de drevs bort av Esaus ättlingar, som utplånade dem och övertog deras land, liksom Israel gjorde med det land Herren hade skänkt dem som egendom.)

13»Framåt, gå över Sered!« Så gick vi över Sereds floddal.

14Vår vandring från Kadesh Barnea fram till övergången av Sereddalen hade tagit trettioåtta år. Då var den generationens alla krigare döda och borta ur lägret, så som Herren hade svurit. 15Herrens hand drabbade dem och ryckte bort dem ur lägret tills alla var döda.

16När alla krigarna i folket hade dött ut 17talade Herren till mig: 18»När du nu går genom Moabs område, genom Ar, 19närmar du dig Ammons ättlingar. Angrip dem inte, utmana dem inte. Av ammoniternas land ger jag dig ingenting, ty det har jag skänkt som egendom till Lots ättlingar.«

( 20Även detta land räknas som refaeiskt. Där bodde förut refaeer, av ammoniterna kallade samsummeer. 21Det var ett stort och talrikt folk, högväxt som anakiterna. Herren utplånade refaeerna och lät ammoniterna driva bort dem och överta deras land, 22så som han gjorde för Esaus ättlingar i Seir, när han utplånade horeerfolket och lät dem driva bort det och överta det land där de ännu bor. 23Samma sak drabbade avveerna, som bodde i byar ända bort mot Gaza. Kaftoreerna, som hade kommit från Kaftor, utplånade dem och övertog deras land.)

24»Framåt, bryt upp och gå över Arnons floddal! Jag ger amoreernas kung Sichon i Heshbon och hans land åt dig. Börja erövringen, ge dig i strid med honom! 25Jag börjar i dag sprida skräck och fruktan för dig bland alla folk under himlen, så att de bävar och darrar när de hör talas om dig.«

Segern över kung Sichon

26Från Kedemots öken sände jag bud till kung Sichon i Heshbon med denna fredliga hälsning: 27»Låt mig få gå genom ditt land. Jag skall gå raka vägen och inte vika av åt vare sig höger eller vänster. 28Mat att äta skall jag köpa av dig, och vatten att dricka skall jag betala dig för. Jag vill bara tåga igenom, 29så som Esaus ättlingar i Seir och moabiterna i Ar lät mig göra, så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren, vår Gud, skall ge oss.«

30Men kung Sichon i Heshbon ville inte låta oss gå genom hans land, ty Herren, din Gud, gjorde honom hårdhjärtad och omedgörlig för att han skulle falla i ditt våld, vilket nu också har skett. 31Herren sade till mig: »Nu börjar jag, jag överlämnar Sichon och hans land åt dig. Börja erövringen, ta hans land i besittning!«

32Med allt sitt folk drog Sichon ut för att möta oss i strid vid Jahas. 33Herren, vår Gud, överlämnade honom åt oss, och vi dödade honom, hans söner och allt hans folk. 34Då intog vi också alla hans städer och vigde alla männen där åt förintelse, och även kvinnorna och barnen. Vi lät ingen komma undan. 35Men boskapen och det vi tagit i de erövrade städerna behöll vi som krigsbyte. 36Från Aroer vid randen av Arnons floddal och från staden nere i dalen och ända bort till Gilead fanns inte en enda stad som var ointaglig för oss. Herren, vår Gud, överlämnade dem alla åt oss.

37Bara ammoniternas land lämnade du i fred, hela området längs Jabboks floddal liksom städerna i bergsbygden, alldeles så som Herren, vår Gud, hade befallt.

3

Segern över kung Og

31Därefter slog vi in på vägen mot Bashan. Og, kungen av Bashan, drog ut med allt sitt folk för att möta oss i strid vid Edrei. 2Men Herren sade till mig: »Var inte rädd för honom. Jag ger honom i ditt våld, med allt hans folk och hela hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med amoreernas kung Sichon, som härskade i Heshbon.« 3Så gav Herren, vår Gud, även Og, kungen av Bashan, och allt hans folk i vårt våld. Vi dödade dem och lät ingen komma undan. 4Då intog vi också alla hans städer. Det fanns inte en enda som vi inte tog från dem. Vi tog sextio städer, hela Argovområdet, Ogs rike i Bashan. 5Alla dessa städer var befästa med höga murar, portar och bommar. Därtill kom en stor mängd obefästa städer. 6Vi vigde dem åt förintelse, så som vi gjort med Sichon, kungen i Heshbon. Vi vigde alla männen i städerna åt förintelse, och även kvinnorna och barnen. 7All boskapen och det vi tagit i städerna behöll vi som krigsbyte.

8Från de två amoreiska kungarna öster om Jordan erövrade vi den gången allt land ända från Arnons floddal till berget Hermon — 9Hermon kallas Sirjon av fenikierna och Senir av amoreerna — 10alla städerna på högslätten, hela Gilead och hela Bashan ända till städerna Salka och Edrei, som ligger i Ogs rike, i Bashan. ( 11Kung Og av Bashan var den siste som fanns kvar av refaeerna. Hans sarkofag, som är av basalt, finns som bekant i Rabba i Ammon. Den är nio alnar lång och fyra alnar bred, mätt med vanligt alnmått.)

Landet öster om Jordan fördelas

12När vi väl hade erövrat detta land gav jag rubeniterna och gaditerna området närmast Aroer vid Arnons floddal samt hälften av Gileads berg och städerna där. 13Resten av Gilead och hela Bashan, Ogs rike, gav jag åt ena hälften av Manasses stam — hela Argovområdet. (Allt detta, hela Bashan, gäller som refaeiskt land.)

14Manasses ättlingar jairiterna fick hela Argovområdet fram till gränsen mot geshureerna och maakateerna, och detta område, Bashan, gav de namn efter sig själva och kallade det för Jairs byar. Så heter landet än i dag. 15Åt makiriterna gav jag Gilead. 16Åt rubeniterna och gaditerna gav jag området från Gilead till Arnons floddal, med gränsen mitt i dalen. Jabbokdalen blev gräns mot ammoniterna. 17I Jordandalen blev själva floden gräns från Gennesaretsjön till Aravasjön, dvs. Döda havet, nedanför Pisgas branter i öster.

18Då gav jag er också dessa anvisningar: »Herren, er Gud, har gett er detta land att ta i besittning. Alla ni krigare skall rusta er och gå i spetsen för era israelitiska bröder. 19Bara era kvinnor och barn och er boskap — jag vet att ni har gott om boskap — skall stanna kvar i de städer jag har gett er, 20tills Herren har låtit era bröder bli bofasta liksom ni själva och även de har tagit sitt land i besittning, det som Herren, er Gud, skall ge dem på andra sidan Jordan. Sedan kan ni återvända, var och en till den egendom som jag har gett åt er.«

21Då gav jag också anvisningar åt Josua: »Du har med egna ögon sett allt vad Herren, er Gud, har gjort med dessa två kungar. Likadant skall Herren göra med alla de riken där du drar fram. 22Ni skall inte vara rädda för dem, ty Herren, er Gud, strider för er.«

Herren avvisar Moses bön

23Vid samma tid vädjade jag till Herren: 24»Herre, min Gud, du har börjat visa din storhet och din väldiga makt för din tjänare. Vilken gud i himlen och på jorden utför sådana mäktiga dåd som du? 25Låt mig gå över Jordan till andra sidan och se det rika landet där, dessa härliga berg, och Libanon.« 26Herren var förbittrad på mig för er skull och ville inte lyssna på mig. »Det är nog«, sade han, »tala inte mer med mig om detta. 27Gå upp på toppen av Pisga, se dig omkring åt väster och norr, åt söder och öster, och låt blicken vila på vad du ser, ty du kommer inte att gå över denna flod, över Jordan. 28Ge Josua uppdraget, ingjut mod och styrka i honom, ty det är han som skall gå över floden i spetsen för detta folk. Det land som du ser skall han göra till deras egendom.«

29Sedan stannade vi i dalen mitt emot Bet Pegor.

4

Förmaning till lydnad och trohet

41Och nu, Israel, hör de stadgar och föreskrifter som jag lär er för att ni skall lyda dem. Då får ni leva och komma till det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er, och ni får ta det i besittning. 2Ni skall inte lägga något till de befallningar jag ger er och inte heller dra ifrån något. Ni skall hålla Herrens, er Guds, bud, som jag ger er. 3Med egna ögon har ni sett vad Herren gjorde vid Baal-Pegor. Alla bland er som följde Baal-Pegor har Herren, din Gud, utplånat, 4men ni som höll fast vid Herren, er Gud, är alla vid liv i dag.

5Jag lär er nu stadgar och föreskrifter, så som Herren, min Gud, har befallt mig, för att ni skall lyda dem i det land ni kommer till och tar i besittning. 6Ni skall följa dem och lyda dem för att andra folk skall se er vishet och insikt. När de hör alla dessa stadgar kommer de att säga: »Detta stora folk är verkligen ett vist och insiktsfullt folk!« 7Vilket stort folk har gudar som är dem så nära som Herren, vår Gud, är oss nära varje gång vi åkallar honom? 8Och vilket stort folk äger stadgar och föreskrifter så rättfärdiga som denna lag som jag i dag förelägger er?

9Men akta dig mycket noga för att glömma vad du såg med egna ögon. Bevara det i minnet så länge du lever, och undervisa dina barn och barnbarn om det, 10om den dag då du vid Horeb stod inför Herren, din Gud. Herren sade till mig: »Kalla samman folket åt mig! Jag skall låta dem höra mina ord, så att de lär sig att frukta mig, så länge de lever på jorden, och lär sina barn detsamma.« 11Då kom ni fram och ställde er nedanför berget. Berget brann och elden nådde ända in i himlen. Det var mörker, moln och töcken. 12Herren talade till er ur elden. Orden hörde ni, men ni såg ingen gestalt, ni hörde bara en röst. 13Han förkunnade sitt förbund för er och befallde er att hålla det: de tio budorden, som han skrev på två stentavlor. 14Då befallde Herren mig att lära er stadgar och föreskrifter, som ni skall lyda i det land ni går över till och tar i besittning.

15Akta er noga! Ni såg inte någon gestalt när Herren, er Gud, talade till er ur elden på Horeb. 16Gör därför inte något så förfärligt som att tillverka en bildstod, en gudabild av vilken gestalt det vara må: en bild av man eller kvinna, 17en bild av ett markens djur eller av en fågel som flyger i skyn, 18en bild av ett djur som krälar på jorden eller av en fisk i vattnet, under jordens yta. 19När du lyfter blicken mot himlen och ser solen, månen och stjärnorna, hela den himmelska hären, får du inte låta dig förledas att tillbe dem och tjäna dem. Dem har Herren, din Gud, tilldelat alla folk under himlen. 20Men er har Herren tagit sig an och fört ut ur smältugnen, ut ur Egypten, för att ni skulle bli hans eget folk, som ni nu också har blivit.

21Herren vredgades på mig för er skull och svor att jag inte skulle få gå över Jordan och komma till det rika land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom. 22Jag skall dö här i landet och kommer inte att gå över Jordan. Men ni skall gå över och ta det rika landet i besittning. 23Akta er då för att glömma det förbund som Herren, er Gud, har slutit med er, så att ni gör er en bildstod, en avbild av något som Herren, din Gud, har förbjudit dig att avbilda. 24Ty Herren, din Gud, är en förtärande eld, en svartsjuk Gud.

25Om ni efter att ha fått barn och barnbarn och blivit hemmastadda i landet gör något så förfärligt som att tillverka en bildstod av vilken gestalt det vara må och sålunda gör det som är ont i Herrens, din Guds, ögon och väcker hans vrede, 26då tar jag i dag himmel och jord till vittnen på att ni snart skall utrotas från det land ni tar i besittning när ni går över Jordan. Ni får inte leva länge där, ni kommer att gå under. 27Herren skall skingra er bland folken, och bara några få av er skall leva kvar hos de främmande folk dit Herren driver bort er. 28Där kommer ni att tjäna gudar som är tillverkade av människohänder, gudar av trä och sten som varken kan se eller höra, äta eller lukta. 29Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ. 30När du är i nöd och allt detta drabbar dig i kommande dagar, då skall du vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom. 31Ty Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge dig eller låta dig gå under. Han glömmer aldrig det förbund han ingick med dina fäder och bekräftade med ed.

32Utforska hur det var i gamla tider, innan du fanns, alltsedan den dag då Gud skapade människorna på jorden, och fråga från himlavalvets ena ände till den andra om något så stort som detta har skett eller om någon har hört talas om något liknande. 33Har något folk hört Guds röst ur elden, så som du har gjort, och ändå förblivit vid liv? 34Eller har någon annan gud ens försökt hämta ett folk ur ett annat folks våld, med prövningar och tecken, under och krig, med stark hand och lyftad arm och med skräckinjagande stordåd, så som Herren, er Gud, gjorde med er i Egypten, inför dina ögon? 35Du har själv fått se detta för att du skulle förstå att det är Herren som är Gud, det finns ingen annan än han. 36Från himlen lät han dig höra sin röst för att fostra dig. På jorden lät han dig se sin väldiga eld, och du hörde hans ord ur elden. 37Eftersom han älskade dina fäder och utvalde deras efterkommande förde han själv ut dig ur Egypten med sin stora kraft. 38Han fördriver folk som är större och mäktigare än du, han leder dig till deras land och gör detta till din egendom, som det är än i dag.

39Därför skall du i dag inse och besinna att det är Herren som är Gud uppe i himlen och nere på jorden, det finns ingen annan. 40Om du följer hans stadgar och bud, som jag i dag ger dig, går det väl för dig och dina efterkommande och du får leva länge i det land som Herren, din Gud, vill ge dig för alltid.

Asylstäderna

41Sedan avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, den östra sidan, 42och lät dem bli tillflyktsorter för dråpare som oavsiktligt dräpt någon utan att förut ha hyst agg mot honom. Den som flydde till någon av dessa städer skulle få leva. 43Beser i öknen på högslätten avskilde han för Rubens ättlingar, Ramot i Gilead för Gads ättlingar och Golan i Bashan för Manasses ättlingar.

Gudsuppenbarelsen och de tio budorden

44Detta är den lag som Mose förelade israeliterna. 45Här följer de lagar, stadgar och föreskrifter som Mose förkunnade för israeliterna efter deras uttåg ur Egypten, 46öster om Jordan i dalen mitt emot Bet Pegor, i det land som hade tillhört amoreerkungen Sichon, han som härskade i Heshbon men besegrades av Mose och israeliterna efter deras uttåg ur Egypten. 47De intog hans land liksom kung Ogs land Bashan, allt land som tillhörde de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, den östra sidan: 48ett landområde ända från Aroer vid randen av Arnons floddal till berget Sirjon, alltså Hermon, 49och vidare hela den bortre del av Jordandalen som ligger öster om floden, ända till Aravasjön nedanför Pisgas branter.