Bibel 2000 (B2000)
23

Det heliga folkets renhet

231Ingen som har fått testiklarna krossade eller lemmen avskuren får upptas i Herrens församling. 2Ingen av blandad härkomst får upptas i Herrens församling; inte ens hans efterkommande i tionde led får upptas där. 3Ingen ammonit eller moabit får någonsin upptas i Herrens församling; inte ens deras efterkommande i tionde led får upptas där. 4Ty när ni drog ut ur Egypten kom de er inte till mötes med bröd och vatten på vägen, och de lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram Naharajim, till att förbanna dig. 5Men Herren, din Gud, ville inte lyssna till Bileam. Herren, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty Herren, din Gud, älskade dig. 6Så länge du lever skall du aldrig någonsin främja deras lycka och välfärd.

7Du skall inte visa avsky för edomeerna, ty de är dina bröder. Du skall inte visa avsky för egypterna, ty du var en gång invandrare i deras land. 8Deras ättlingar i tredje led får upptas i Herrens församling.

9När du drar ut i fält mot dina fiender skall du ta dig i akt för allt som väcker anstöt. 10Om någon man har blivit oren genom att få utlösning under natten, skall han gå ut ur lägret och får inte komma tillbaka 11förrän i kvällningen, när han har badat. Då får han komma in i lägret, när solen går ner.

12Du skall ha ett visst ställe att gå till utanför lägret. 13Du skall ha en grävpinne i bältet, och när du behöver sätta dig där ute skall du gräva en grop med den och efteråt täcka över din träck.

14Herren, din Gud, vandrar omkring i lägret; han vill rädda dig och överlämna dina fiender åt dig. Därför skall ditt läger vara heligt. Låt honom inte få se något motbjudande, så att han drar sig undan från dig.

15En slav som har rymt från sin herre och tagit sin tillflykt till dig skall du inte utlämna åt hans herre. 16Låt honom stanna hos dig och bo i vilken han vill av dina städer, efter eget tycke. Du får inte behandla honom illa.

17Ingen israelitisk kvinna får vara kulttjänare, inte heller någon israelitisk man. 18Med horpengar eller hundlön får du inte komma till Herrens, din Guds, hus när du skall infria ett löfte, ty Herren, din Gud, avskyr bådadera.

Regler om räntor och löften

19Du får inte ta ränta av din broder, vare sig det gäller pengar, livsmedel eller något annat som kan lånas ut mot ränta. 20Av en utlänning får du ta ränta, men av din broder får du inte ta ränta, om Herren, din Gud, skall välsigna dig i allt du företar dig i det land du kommer till och tar i besittning.

21Om du ger ett löfte till Herren, din Gud, skall du inte dröja med att infria det, ty annars kommer Herren, din Gud, att utkräva vad du har lovat, och du får en synd att svara för. 22Om du låter bli att lova något, begår du ingen synd. 23Men vad du en gång har sagt måste du också troget göra: håll det löfte till Herren, din Gud, som du av fri vilja har låtit komma över dina läppar.

24När du kommer in i någon annans vingård får du äta så mycket druvor du orkar, men du får inte ta med dig i korg. 25När du kommer in på någon annans sädesfält får du rycka av ax med handen, men du får inte gå med skära på hans fält.

24

Lagar om äktenskap och skilsmässa

241Om en man har tagit sig en hustru och varit tillsammans med henne och sedan finner något motbjudande hos henne och inte vill ha henne, skriver ett skilsmässobrev, överlämnar det och låter henne gå, 2och om hon efter att ha lämnat hans hus gifter sig med en annan man 3och även den andre mannen slutar älska henne, skriver ett skilsmässobrev, överlämnar det och låter henne gå, eller om den andre mannen som tagit henne till hustru dör, 4då får hennes förste man, han som har låtit henne gå, inte åter ta henne till hustru efter det att hon har blivit oren för honom, ty sådant avskyr Herren. Det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom skall du inte besmitta med synd.

5En nygift man behöver inte gå ut i krig och får inte heller åläggas andra plikter. Ett år är han fri att vara hemma och glädja sin hustru.

Rättvisa och barmhärtighet

6Ingen får ta en handkvarn eller en kvarnsten som pant, ty då tar han livet i pant.

7Om det visar sig att en man har rövat bort en av sina bröder, en israelit, och sålt honom som en handelsvara, så skall den mannen dö. Du skall utrota det onda ur folket.

8Vid fall av spetälska måste du vara mycket noga med att följa alla anvisningar som de levitiska prästerna ger. Vad jag har befallt dem skall ni troget följa. 9Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Mirjam på er väg, när ni drog ut ur Egypten.

10När du ger ett lån till någon får du inte gå in i hans hus för att ta en pant av honom. 11Stanna kvar utanför och låt mannen du ger lånet komma ut till dig med sin pant. 12Om det är en fattig man, får du inte ha hans pant som täcke när du sover. 13Ge honom panten tillbaka vid solnedgången, så att han själv får sova i sin mantel. Då välsignar han dig, och du blir rättfärdig inför Herren, din Gud.

14Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödlidande daglönare, vare sig han är din landsman eller en invandrare i någon av städerna i ditt land. 15Du skall ge honom hans lön redan samma dag, före solnedgången, ty han är fattig och i trängande behov av den. Annars kan han klaga över dig inför Herren, och du får en synd att svara för.

16Fäderna skall inte straffas med döden för barnens skull och inte barnen för fädernas skull. Var och en skall dö för sitt eget brott.

17Du skall inte vränga rätten för invandraren eller den faderlöse, och en änkas kläder skall du inte ta som pant. 18Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån. Därför ger jag dig denna befallning att följa.

19Om du glömmer en kärve när du skördar din åker, skall du inte gå tillbaka och hämta den utan lämna kvar den åt invandraren, den faderlöse och änkan. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör. 20När du har slagit ner dina oliver skall du inte söka igenom grenarna efter fler utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan. 21När du har plockat druvorna i din vingård skall du inte göra någon efterskörd utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan. 22Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten. Därför ger jag dig denna befallning att följa.

25

251Om två män råkar i tvist och vänder sig till domstol, skall de som dömer fria den oskyldige och fälla den skyldige. 2Om den skyldige döms till spöstraff, skall domaren befalla honom att lägga sig ner och själv övervaka att han får så många slag som hans brott förtjänar. 3Fyrtio slag kan han få, inte fler. Man skall inte ge honom fler slag; din broder får inte vanäras genom att straffas hårdare.

4Du skall inte binda ihop munnen på en oxe som tröskar.

Svågerplikt

5Om två bröder bor tillsammans och den ene dör utan att lämna någon son efter sig, skall änkan inte gifta om sig med någon utanför släkten, utan hennes svåger skall ligga med henne, han skall ta henne till hustru och göra sin svågerplikt mot henne. 6Den förste son hon föder skall räknas som den döde broderns, så att hans namn inte utplånas i Israel. 7Men om svågern inte är villig att gifta sig med sin svägerska, skall hon uppsöka de äldste i stadsporten och säga: »Min svåger vägrar att se till att hans brors namn bevaras i Israel. Han vill inte göra sin svågerplikt mot mig.« 8Då skall de äldste i staden kalla till sig mannen och tala med honom. Om han framhärdar och säger att han inte är villig att gifta sig med henne, 9skall svägerskan i de äldstes åsyn gå fram till honom, dra av honom skon, spotta honom i ansiktet och utropa: »Så gör man med den som inte vill föra sin brors släkt vidare.« 10Och i Israel skall sedan hans egen släkt få heta »Barfot«.

Rättvisa och vedergällning

11Om två män råkar i slagsmål och den enes hustru skyndar till för att hjälpa sin man och sträcker ut handen och griper tag om könet på den som slår hennes make, 12skall du utan förskoning hugga av hennes hand.

13Du skall inte ha dubbla vikter i påsen, större och mindre. 14Du skall inte ha dubbla mått i huset, större och mindre. 15Rätta och riktiga vikter skall du ha, liksom rätta och riktiga mått. Då får du leva länge i det land som Herren, din Gud, vill ge dig. 16Herren, din Gud, avskyr var och en som gör orätt i sådana ting.

17Kom ihåg vad amalekiterna gjorde mot dig när ni drog ut ur Egypten. 18När de mötte dig på din väg och du var trött och utmattad, högg de ner alla dina eftersläntrare utan att frukta Gud. 19När Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla fiender runt omkring, i det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och låta dig ta i besittning, skall du utplåna minnet av amalekiterna från jorden. Glöm aldrig detta!