Bibel 2000 (B2000)
22

Olika påbud

221Om du ser din broders oxe eller får som har sprungit bort, skall du inte vända ryggen till utan föra djuret tillbaka till din broder. 2Om han inte bor i närheten, eller om du inte vet vem ägaren är, skall du ta hem djuret och ha det hos dig tills din broder kommer och frågar efter det, och då skall du lämna tillbaka det till honom. 3Likadant skall du göra med hans åsna, med hans kläder och med allt annat som din broder har förlorat och som du finner. Du får inte vända ryggen till. 4Om du ser att din broders åsna eller oxe har fallit omkull på vägen, skall du inte vända ryggen till utan hjälpa honom att få upp djuret igen.

5En kvinna får inte bära mansdräkt, och en man får inte ta på sig kvinnokläder, ty Herren, din Gud, avskyr alla som gör sådant.

6Om du får syn på ett fågelbo där du går, i ett träd eller på marken, med ungar eller ägg som modern ligger på, får du inte ta både modern och ungarna. 7Ta ungarna, men låt modern flyga. Då går det dig väl, och du får leva länge.

8När du bygger ett nytt hus, skall du sätta ett räcke kring taket, så att du inte drar blodskuld över huset om någon faller ner.

9Du får inte odla något annat än vin i din vingård, ty då tillfaller alltsammans helgedomen, både grödan och vinskörden. 10Du skall inte spänna oxe och åsna för samma plog. 11Du skall inte klä dig i tyg av blandat garn, ull och lin tillsammans.

12Du skall sätta tofsar i alla fyra hörnen på manteln du sveper om dig.

Lagar om sexuella förhållanden

13Om en man gifter sig med en kvinna och efter att ha varit tillsammans med henne inte vill ha henne längre 14utan kommer med beskyllningar som ger henne dåligt rykte: »Jag har gift mig med denna kvinna, men när jag låg med henne upptäckte jag att hon inte var oskuld«, 15då skall flickans far och mor gå till stadens äldste i stadsporten med beviset på att flickan var oskuld. 16Flickans far skall säga till de äldste: »Jag gav min dotter till hustru åt denne man, men han vill inte ha henne längre, 17och nu kommer han med beskyllningar och påstår sig ha upptäckt att min dotter inte var oskuld. Men här är beviset på att hon var oskuld.« De skall breda ut tyget inför stadens äldste, 18och de äldste skall gripa mannen och straffa honom 19och ålägga honom att betala hundra siklar silver som tillfaller flickans far, eftersom mannen har förtalat en israelitisk jungfru. Hon skall förbli hans hustru, och han får inte skilja sig från henne så länge han lever. 20Men om anklagelsen är riktig och det inte finns något bevis på att flickan var oskuld, 21skall flickan hämtas ut från sin fars hus, och utanför dörren skall männen i staden stena henne till döds, eftersom hon genom att hora i sin fars hus har gjort vad som är en vettlöshet i Israel. Du skall utrota det onda ur folket.

22Om en man ertappas då han ligger med en annan mans hustru, skall båda dö, både mannen som låg med kvinnan och kvinnan själv. Du skall utrota det onda ur Israel.

23Om en orörd flicka är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne där, 24skall ni föra ut båda till stadsporten och stena dem till döds, flickan därför att hon inte ropade på hjälp inne i staden, och mannen därför att han lägrade en annans kvinna. Du skall utrota det onda ur folket. 25Men om det var utanför staden som mannen träffade den trolovade flickan och övermannade henne och låg med henne, så är det bara han som skall dö. 26Flickan skall du låta vara. Flickan har inte gjort något som förtjänar döden, ty detta brott motsvarar ett överfall då en man dräper en annan man. 27Det var ju utanför staden han träffade den trolovade flickan, och hon kan ha ropat på hjälp utan att någon kom och räddade henne.

28Om en man träffar en orörd flicka som inte är trolovad och förgriper sig på henne och de ertappas när han ligger med henne, 29skall mannen som låg med henne ge femtio siklar silver till flickans far. Han skall sedan gifta sig med henne, eftersom han har lägrat henne, och får inte skilja sig från henne så länge han lever.

30En man får inte ta sin fars hustru, då skändar han sin fars bädd.

23

Det heliga folkets renhet

231Ingen som har fått testiklarna krossade eller lemmen avskuren får upptas i Herrens församling. 2Ingen av blandad härkomst får upptas i Herrens församling; inte ens hans efterkommande i tionde led får upptas där. 3Ingen ammonit eller moabit får någonsin upptas i Herrens församling; inte ens deras efterkommande i tionde led får upptas där. 4Ty när ni drog ut ur Egypten kom de er inte till mötes med bröd och vatten på vägen, och de lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram Naharajim, till att förbanna dig. 5Men Herren, din Gud, ville inte lyssna till Bileam. Herren, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty Herren, din Gud, älskade dig. 6Så länge du lever skall du aldrig någonsin främja deras lycka och välfärd.

7Du skall inte visa avsky för edomeerna, ty de är dina bröder. Du skall inte visa avsky för egypterna, ty du var en gång invandrare i deras land. 8Deras ättlingar i tredje led får upptas i Herrens församling.

9När du drar ut i fält mot dina fiender skall du ta dig i akt för allt som väcker anstöt. 10Om någon man har blivit oren genom att få utlösning under natten, skall han gå ut ur lägret och får inte komma tillbaka 11förrän i kvällningen, när han har badat. Då får han komma in i lägret, när solen går ner.

12Du skall ha ett visst ställe att gå till utanför lägret. 13Du skall ha en grävpinne i bältet, och när du behöver sätta dig där ute skall du gräva en grop med den och efteråt täcka över din träck.

14Herren, din Gud, vandrar omkring i lägret; han vill rädda dig och överlämna dina fiender åt dig. Därför skall ditt läger vara heligt. Låt honom inte få se något motbjudande, så att han drar sig undan från dig.

15En slav som har rymt från sin herre och tagit sin tillflykt till dig skall du inte utlämna åt hans herre. 16Låt honom stanna hos dig och bo i vilken han vill av dina städer, efter eget tycke. Du får inte behandla honom illa.

17Ingen israelitisk kvinna får vara kulttjänare, inte heller någon israelitisk man. 18Med horpengar eller hundlön får du inte komma till Herrens, din Guds, hus när du skall infria ett löfte, ty Herren, din Gud, avskyr bådadera.

Regler om räntor och löften

19Du får inte ta ränta av din broder, vare sig det gäller pengar, livsmedel eller något annat som kan lånas ut mot ränta. 20Av en utlänning får du ta ränta, men av din broder får du inte ta ränta, om Herren, din Gud, skall välsigna dig i allt du företar dig i det land du kommer till och tar i besittning.

21Om du ger ett löfte till Herren, din Gud, skall du inte dröja med att infria det, ty annars kommer Herren, din Gud, att utkräva vad du har lovat, och du får en synd att svara för. 22Om du låter bli att lova något, begår du ingen synd. 23Men vad du en gång har sagt måste du också troget göra: håll det löfte till Herren, din Gud, som du av fri vilja har låtit komma över dina läppar.

24När du kommer in i någon annans vingård får du äta så mycket druvor du orkar, men du får inte ta med dig i korg. 25När du kommer in på någon annans sädesfält får du rycka av ax med handen, men du får inte gå med skära på hans fält.

24

Lagar om äktenskap och skilsmässa

241Om en man har tagit sig en hustru och varit tillsammans med henne och sedan finner något motbjudande hos henne och inte vill ha henne, skriver ett skilsmässobrev, överlämnar det och låter henne gå, 2och om hon efter att ha lämnat hans hus gifter sig med en annan man 3och även den andre mannen slutar älska henne, skriver ett skilsmässobrev, överlämnar det och låter henne gå, eller om den andre mannen som tagit henne till hustru dör, 4då får hennes förste man, han som har låtit henne gå, inte åter ta henne till hustru efter det att hon har blivit oren för honom, ty sådant avskyr Herren. Det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom skall du inte besmitta med synd.

5En nygift man behöver inte gå ut i krig och får inte heller åläggas andra plikter. Ett år är han fri att vara hemma och glädja sin hustru.

Rättvisa och barmhärtighet

6Ingen får ta en handkvarn eller en kvarnsten som pant, ty då tar han livet i pant.

7Om det visar sig att en man har rövat bort en av sina bröder, en israelit, och sålt honom som en handelsvara, så skall den mannen dö. Du skall utrota det onda ur folket.

8Vid fall av spetälska måste du vara mycket noga med att följa alla anvisningar som de levitiska prästerna ger. Vad jag har befallt dem skall ni troget följa. 9Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Mirjam på er väg, när ni drog ut ur Egypten.

10När du ger ett lån till någon får du inte gå in i hans hus för att ta en pant av honom. 11Stanna kvar utanför och låt mannen du ger lånet komma ut till dig med sin pant. 12Om det är en fattig man, får du inte ha hans pant som täcke när du sover. 13Ge honom panten tillbaka vid solnedgången, så att han själv får sova i sin mantel. Då välsignar han dig, och du blir rättfärdig inför Herren, din Gud.

14Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödlidande daglönare, vare sig han är din landsman eller en invandrare i någon av städerna i ditt land. 15Du skall ge honom hans lön redan samma dag, före solnedgången, ty han är fattig och i trängande behov av den. Annars kan han klaga över dig inför Herren, och du får en synd att svara för.

16Fäderna skall inte straffas med döden för barnens skull och inte barnen för fädernas skull. Var och en skall dö för sitt eget brott.

17Du skall inte vränga rätten för invandraren eller den faderlöse, och en änkas kläder skall du inte ta som pant. 18Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån. Därför ger jag dig denna befallning att följa.

19Om du glömmer en kärve när du skördar din åker, skall du inte gå tillbaka och hämta den utan lämna kvar den åt invandraren, den faderlöse och änkan. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör. 20När du har slagit ner dina oliver skall du inte söka igenom grenarna efter fler utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan. 21När du har plockat druvorna i din vingård skall du inte göra någon efterskörd utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan. 22Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten. Därför ger jag dig denna befallning att följa.