Bibel 2000 (B2000)
19

Asylstäderna

191När Herren, din Gud, krossar folken i det land han vill ge dig och du fördriver dem och slår dig ner i deras städer och hus, 2skall du avskilja tre städer i det land som Herren, din Gud, vill ge dig att ta i besittning. 3När du tagit reda på hur vägarna går skall du indela det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom i tre områden, så att varje dråpare har en stad att fly till.

4Detta är villkoret för att en dråpare skall få leva när han har flytt dit: har han dödat en annan oavsiktligt utan att förut ha hyst agg mot honom — 5som när någon går ut i skogen med en kamrat och fäller träd, och järnet lossnar från skaftet när han svingar yxan för att hugga och det träffar den andre och dödar honom — då skall han få leva om han flyr till en av dessa städer. 6Vägen dit får inte vara så lång att blodshämnaren, när han i vredesmod förföljer dråparen, kan hinna upp honom och slå ihjäl honom, trots att han inte förtjänar döden, eftersom han förut inte hade hyst agg mot den andre. 7Därför befaller jag dig att avskilja tre städer.

8Om Herren, din Gud, utvidgar ditt område enligt sitt edsvurna löfte till dina fäder och ger dig hela det land som han lovade dem, 9eftersom du troget följer hela denna lag som jag i dag ger dig och älskar Herren, din Gud, och alltid vandrar hans vägar, då skall du utöver dessa tre städer avskilja ytterligare tre, 10så att inte oskyldigt blod flyter i det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och du drar blodskuld över dig.

11Men om någon hyser agg mot en annan och lägger sig i bakhåll för honom och överfaller och slår ihjäl honom och sedan flyr till en av dessa städer, 12skall de äldste i hans hemstad låta hämta honom och utlämna honom till blodshämnaren. Han skall dö. 13Visa honom ingen förskoning, utan utplåna skulden för oskyldigt blod i Israel, så går det dig väl.

Lagar om gränsstenar och vittnesmål

14Du skall inte flytta din grannes gränsstenar, som förfäderna har rest inom ditt område, i det land som Herren, din Gud, vill ge dig att ta i besittning.

15Ett enda vittne är inte nog för att fälla någon för brott eller förseelser, vilken synd det än gäller. För att en sak skall avgöras måste två eller tre personer vittna.

16Om ett illvilligt vittne kommer med falska anklagelser mot någon, 17skall de båda parterna i tvisten träda fram inför Herren, inför de präster och domare som då kommer att finnas. 18Domarna skall noga undersöka saken, och om vittnet är en lögnare som har vittnat falskt mot sin broder, 19skall ni göra detsamma med honom som han hade tänkt ut mot sin broder. Du skall utrota det onda ur folket. 20Alla andra skall känna fruktan när de hör om detta, och sedan skall ingen mer göra något så ont hos dig. 21Visa ingen förskoning: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand och fot för fot.

20

Krigslagar

201När du drar ut till strid mot dina fiender och möter hästar och vagnar, en här som är större än din egen, skall du inte bli rädd, ty Herren, din Gud, är med dig, han som förde dig ut ur Egypten. 2Innan striden börjar skall prästen stiga fram och tala till hären. 3Han skall säga: »Hör, Israel! Nu börjar striden mot fienderna. Tappa inte modet och var inte rädda, ta inte till flykten och låt er inte skrämmas av dem. 4Ty Herren, er Gud, går med er och strider för er mot era fiender, han skall ge er seger.«

5Även manskapets förmän skall tala till hären. De skall säga: »Om någon har byggt ett nytt hus men ännu inte flyttat in, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan bosätter sig i hans hus. 6Om någon har planterat en vingård men ännu inte börjat skörda, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan skördar frukten. 7Om någon har trolovat sig med en kvinna men ännu inte äktat henne, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan man äktar henne.« 8Förmännen skall vidare säga till hären: »Om någon är rädd och saknar mod, skall han vända hem igen, så att inte hans bröder blir lika modlösa som han.« 9När förmännen har talat till hären skall officerarna ta befälet.

10När du närmar dig en stad för att anfalla den skall du först erbjuda fred. 11Om staden då vill ha fred och öppnar portarna för dig, skall hela dess befolkning bli tvångsarbetare i din tjänst. 12Om den inte vill ingå fred med dig utan väljer krig, skall du belägra den, 13och när Herren, din Gud, ger den i ditt våld skall du hugga ner alla män i staden. 14Men kvinnorna och barnen, djuren och allt annat i staden, allt byte som finns där, får du behålla. Du får ta för dig av det byte från dina fiender som Herren, din Gud, ger dig.

15Så skall du göra med alla städer som ligger långt bort, sådana städer som inte tillhör folken här i närheten. 16Men i städer som tillhör dessa folk och som Herren, din Gud, vill göra till din egendom får du inte skona en enda levande varelse. 17I enlighet med Herrens, din Guds, befallning skall du viga dem alla åt förintelse, hettiterna och amoreerna, kanaaneerna och perisseerna, hiveerna och jevuseerna, 18så att ni inte tar efter alla skändligheter de gör till sina gudars ära, ty då syndar ni mot Herren, er Gud.

19När du är i krig med en stad och måste belägra den länge innan du kan inta den, får du inte sätta yxan i träden där och fälla dem. Deras frukt skall du själv äta, du får inte hugga ner dem. Träden på fälten är ju inte människor, som du måste belägra. 20Bara om du är säker på att träden inte ger ätlig frukt får du fälla dem och hugga ner dem. Av sådana träd kan du bygga belägringsverk mot den stad som är i krig med dig, ända tills den faller.

21

Mord med okänd gärningsman

211Om man ser en människa ligga ihjälslagen på marken i det land som Herren, din Gud, vill ge dig att ta i besittning och man inte vet vem gärningsmannen är, 2skall dina äldste och dina domare gå ut och fastställa avståndet från den döde till städerna i närheten. 3De äldste i den stad som ligger närmast skall ta en kviga som inte har nyttjats till arbete, en som inte har gått under ok, 4och de äldste i staden skall föra kvigan ner i en ravin där bäcken aldrig torkar ut och ingen plöjer eller sår, och nere i ravinen skall de bryta nacken av kvigan. 5Sedan skall prästerna träda fram, Levis söner, ty Herren, din Gud, har utvalt dem att tjäna honom och välsigna i Herrens namn, och de har att fälla utslaget i alla tvistemål och brottmål. 6Alla de äldste i den närmaste staden skall tvätta sina händer över kvigan som man bröt nacken av i ravinen, 7och de skall försäkra: »Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har ingenting sett. 8Herre, ge försoning åt ditt folk Israel, som du har befriat. Låt ingen skuld för oskyldigt blod belasta ditt folk Israel.« Så får de försoning för blodskulden. 9Du skall utplåna skulden för oskyldigt blod, du skall göra det som är rätt i Herrens ögon.

Familje- och straffrätt

10När du drar ut till strid mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i ditt våld och du tar fångar, 11får du bland fångarna kanske se en vacker kvinna, som du förälskar dig i och vill gifta dig med. 12Då skall du ta henne hem till ditt hus, och där måste hon raka sitt huvud och klippa sina naglar 13och lägga av de kläder hon bar när hon tillfångatogs. Sedan skall hon bo i ditt hus och sörja sin far och mor i en månad, innan du får vara tillsammans med henne och äga henne, så att hon blir din hustru. 14Men om du tröttnar på henne skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar, inte behandla henne som en handelsvara, efter att ha lägrat henne.

15Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han inte älskar, och båda föder honom söner, både den han älskar och den han inte älskar, och hans förstfödde är son till den han inte älskar, 16får han inte vid fördelningen av arvet låta sonen till den han älskar få förstfödslorätten på bekostnad av sonen till den han inte älskar, den förstfödde. 17Mannen måste erkänna den förstfödde, sonen till den han inte älskar, och ge honom dubbla andelen av allt han äger. Det var honom han avlade först, honom tillkommer förstfödslorätten.

18Om en son är trotsig och upprorisk och inte lyder sin far och mor, inte ens när de tuktat honom, 19skall de ta honom med sig och föra honom till de äldste i staden, till hemstadens port. 20De skall säga till stadens äldste: »Det här är vår son, han är trotsig och upprorisk och lyder oss inte, han bara festar och super.« 21Då skall alla männen i staden stena honom till döds. Du skall utrota det onda ur folket. Hela Israels folk skall känna fruktan när de får höra talas om detta.

22Om någon döms till döden för ett brott och avrättas och du hänger upp honom på en påle, 23får hans lik inte hänga kvar på pålen över natten. Du måste begrava honom samma dag, ty den som hängs upp är förbannad av Gud, och du får inte besudla det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom.