Bibel 2000 (B2000)
18

Prästernas rättigheter

181De levitiska prästerna, hela Levis stam, skall till skillnad från de andra israeliterna inte få någon andel eller egendom. De skall leva av Herrens eldoffer och hans egendom. 2Någon egendom bland sina bröder skall de inte ha. Herren är deras egendom, så som han har lovat dem.

3Detta är vad prästerna har rätt att få av folket, av den som offrar ett slaktoffer, vare sig det är en tjur eller ett får: prästen skall ha bogen, käkarna och löpmagen. 4Det första av din säd, ditt vin och din olja liksom den första ullen från dina får skall du också ge åt honom. 5Ty honom har Herren, din Gud, valt ut bland alla dina stammar, för att han och hans efterkommande genom alla tider skall göra tjänst i Herrens namn.

6En levit som har vistats i en av dina städer någonstans i Israel skall närhelst han vill få komma till den plats som Herren väljer ut 7och göra tjänst i Herrens, sin Guds, namn liksom alla sina levitiska bröder som tjänar Herren. 8De skall alla ha samma andel att leva av [---].

Falska och sanna profeter

9När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill ge dig får du inte ta efter de skändligheter som folken där begår. 10Hos dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller sin dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare, svartkonstnär eller trollkarl, 11ingen som ägnar sig åt besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar och söker vägledning hos de avlidna. 12Herren avskyr alla som gör detta, och det är sådana skändligheter som gör att Herren, din Gud, driver undan folken för dig. 13Du skall vara fläckfri inför Herren, din Gud.

14Dessa folk som du skall driva undan lyssnar till teckentydare och spåmän, men dig har Herren, din Gud, inte tillåtit att göra så. 15Herren, din Gud, skall låta en profet lik mig träda fram hos dig ur dina bröders led. Honom skall ni lyssna till. 16Det var om detta du bad Herren, din Gud, när ni var församlade vid Horeb. Du sade: »Jag vill inte höra Herrens, min Guds, röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, ty då kommer jag att dö.« 17Då sade Herren till mig: »Vad de säger är riktigt. 18Jag skall låta en profet lik dig träda fram ur deras bröders led. Jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall förkunna för dem allt vad jag befaller honom. 19Men om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, skall jag utkräva vedergällning av den mannen. 20Och den profet som är så förmäten att han i mitt namn förkunnar något som jag inte har befallt honom att säga, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall dö.«

21Kanske tänker du: »Hur skall vi veta att ett budskap inte kommer från Herren?« 22När profeten har talat i Herrens namn men hans ord inte slår in och går i uppfyllelse, då kommer det budskapet inte från Herren. Det är profeten som i sin förmätenhet har förkunnat det. Låt dig inte skrämmas av honom.

19

Asylstäderna

191När Herren, din Gud, krossar folken i det land han vill ge dig och du fördriver dem och slår dig ner i deras städer och hus, 2skall du avskilja tre städer i det land som Herren, din Gud, vill ge dig att ta i besittning. 3När du tagit reda på hur vägarna går skall du indela det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom i tre områden, så att varje dråpare har en stad att fly till.

4Detta är villkoret för att en dråpare skall få leva när han har flytt dit: har han dödat en annan oavsiktligt utan att förut ha hyst agg mot honom — 5som när någon går ut i skogen med en kamrat och fäller träd, och järnet lossnar från skaftet när han svingar yxan för att hugga och det träffar den andre och dödar honom — då skall han få leva om han flyr till en av dessa städer. 6Vägen dit får inte vara så lång att blodshämnaren, när han i vredesmod förföljer dråparen, kan hinna upp honom och slå ihjäl honom, trots att han inte förtjänar döden, eftersom han förut inte hade hyst agg mot den andre. 7Därför befaller jag dig att avskilja tre städer.

8Om Herren, din Gud, utvidgar ditt område enligt sitt edsvurna löfte till dina fäder och ger dig hela det land som han lovade dem, 9eftersom du troget följer hela denna lag som jag i dag ger dig och älskar Herren, din Gud, och alltid vandrar hans vägar, då skall du utöver dessa tre städer avskilja ytterligare tre, 10så att inte oskyldigt blod flyter i det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och du drar blodskuld över dig.

11Men om någon hyser agg mot en annan och lägger sig i bakhåll för honom och överfaller och slår ihjäl honom och sedan flyr till en av dessa städer, 12skall de äldste i hans hemstad låta hämta honom och utlämna honom till blodshämnaren. Han skall dö. 13Visa honom ingen förskoning, utan utplåna skulden för oskyldigt blod i Israel, så går det dig väl.

Lagar om gränsstenar och vittnesmål

14Du skall inte flytta din grannes gränsstenar, som förfäderna har rest inom ditt område, i det land som Herren, din Gud, vill ge dig att ta i besittning.

15Ett enda vittne är inte nog för att fälla någon för brott eller förseelser, vilken synd det än gäller. För att en sak skall avgöras måste två eller tre personer vittna.

16Om ett illvilligt vittne kommer med falska anklagelser mot någon, 17skall de båda parterna i tvisten träda fram inför Herren, inför de präster och domare som då kommer att finnas. 18Domarna skall noga undersöka saken, och om vittnet är en lögnare som har vittnat falskt mot sin broder, 19skall ni göra detsamma med honom som han hade tänkt ut mot sin broder. Du skall utrota det onda ur folket. 20Alla andra skall känna fruktan när de hör om detta, och sedan skall ingen mer göra något så ont hos dig. 21Visa ingen förskoning: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand och fot för fot.

20

Krigslagar

201När du drar ut till strid mot dina fiender och möter hästar och vagnar, en här som är större än din egen, skall du inte bli rädd, ty Herren, din Gud, är med dig, han som förde dig ut ur Egypten. 2Innan striden börjar skall prästen stiga fram och tala till hären. 3Han skall säga: »Hör, Israel! Nu börjar striden mot fienderna. Tappa inte modet och var inte rädda, ta inte till flykten och låt er inte skrämmas av dem. 4Ty Herren, er Gud, går med er och strider för er mot era fiender, han skall ge er seger.«

5Även manskapets förmän skall tala till hären. De skall säga: »Om någon har byggt ett nytt hus men ännu inte flyttat in, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan bosätter sig i hans hus. 6Om någon har planterat en vingård men ännu inte börjat skörda, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan skördar frukten. 7Om någon har trolovat sig med en kvinna men ännu inte äktat henne, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan man äktar henne.« 8Förmännen skall vidare säga till hären: »Om någon är rädd och saknar mod, skall han vända hem igen, så att inte hans bröder blir lika modlösa som han.« 9När förmännen har talat till hären skall officerarna ta befälet.

10När du närmar dig en stad för att anfalla den skall du först erbjuda fred. 11Om staden då vill ha fred och öppnar portarna för dig, skall hela dess befolkning bli tvångsarbetare i din tjänst. 12Om den inte vill ingå fred med dig utan väljer krig, skall du belägra den, 13och när Herren, din Gud, ger den i ditt våld skall du hugga ner alla män i staden. 14Men kvinnorna och barnen, djuren och allt annat i staden, allt byte som finns där, får du behålla. Du får ta för dig av det byte från dina fiender som Herren, din Gud, ger dig.

15Så skall du göra med alla städer som ligger långt bort, sådana städer som inte tillhör folken här i närheten. 16Men i städer som tillhör dessa folk och som Herren, din Gud, vill göra till din egendom får du inte skona en enda levande varelse. 17I enlighet med Herrens, din Guds, befallning skall du viga dem alla åt förintelse, hettiterna och amoreerna, kanaaneerna och perisseerna, hiveerna och jevuseerna, 18så att ni inte tar efter alla skändligheter de gör till sina gudars ära, ty då syndar ni mot Herren, er Gud.

19När du är i krig med en stad och måste belägra den länge innan du kan inta den, får du inte sätta yxan i träden där och fälla dem. Deras frukt skall du själv äta, du får inte hugga ner dem. Träden på fälten är ju inte människor, som du måste belägra. 20Bara om du är säker på att träden inte ger ätlig frukt får du fälla dem och hugga ner dem. Av sådana träd kan du bygga belägringsverk mot den stad som är i krig med dig, ända tills den faller.