Bibel 2000 (B2000)
9

Lita inte på din rättfärdighet

91Hör, Israel! Du går nu över Jordan för att besegra folk som är större och mäktigare än du, besegra stora städer med skyhöga murar 2och besegra anakiterna, detta stora och högväxta folk som du känner till och om vilket det sägs: »Vem kan hålla stånd mot anakiterna?« 3Var nu förvissad om att Herren, din Gud, själv går före dig som en förtärande eld. Han skall förgöra dem, han skall låta dem kuvas av dig. Du skall fördriva dem och genast göra slut på dem, så som Herren har lovat dig.

4När Herren, din Gud, jagar undan dem för dig får du inte tro att det är på grund av din rättfärdighet som Herren låter dig komma till detta land och ta det i besittning. Nej, det är de andra folkens ondska som gör att Herren driver undan dem för dig. 5Det är inte därför att du är rättfärdig och redlig som du får komma till deras land och ta det i besittning, utan det är på grund av deras ondska som Herren, din Gud, driver undan dessa folk för dig och därför att han vill hålla sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob. 6Du skall veta att det inte är på grund av din rättfärdighet som Herren, din Gud, ger dig detta rika land att ta i besittning, ty du är ett styvnackat folk.

Guldkalven och Moses bön för folket

7Glöm aldrig, minns hur du i öknen väckte Herrens, din Guds, vrede! Ända från den dag du drog ut ur Egypten tills ni kom hit har ni varit trotsiga mot Herren. 8Vid Horeb väckte ni Herrens vrede. Han blev så förbittrad på er att han var beredd att utplåna er. 9När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna som bekräftade förbundet Herren slöt med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka. 10Herren gav mig de två stentavlorna, på vilka Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord han uttalade när ni var församlade vid berget och Herren talade till er ur elden. 11Efter fyrtio dagar och fyrtio nätter gav Herren mig de två stentavlorna, förbundstavlorna.

12Och Herren sade till mig: »Skynda dig ner härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har gjort något förfärligt. De har redan lämnat den väg som jag har befallt dem att gå, de har gjort sig ett gjutet beläte.« 13Herren fortsatte: »Jag ser att detta är ett styvnackat folk. 14Lämna mig nu, så skall jag förgöra dem och utplåna deras namn från jorden. Men av dig skall jag göra ett mäktigare och större folk än detta.«

15Jag gick ner från det brinnande berget med de två förbundstavlorna i händerna. 16Jag fick se att ni hade syndat mot Herren, er Gud, att ni hade gjort er en gjuten tjurkalv och redan lämnat den väg som Herren befallt er att gå. 17Med båda händerna tog jag de två tavlorna, kastade dem ifrån mig och slog dem i stycken i er åsyn. 18Sedan föll jag ner inför Herren och låg liksom förut så i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka, på grund av den stora synd ni begick när ni gjorde det som var ont i Herrens ögon och väckte hans vrede. 19Ty jag darrade inför Herrens glödande vrede, som rasade mot er och hotade att utplåna er. Men Herren lyssnade till mig också denna gång. 20Också på Aron var Herren så förbittrad att han ville förgöra honom. Därför bad jag samtidigt även för Aron. 21Synden ni hade gjort, tjurkalven, tog jag och brände, jag slog den i stycken och malde den grundligt till fint stoft. Stoftet strödde jag i bäcken som rann ner från berget.

22Även vid Tavera, vid Massa och vid Kivrot Hattaava väckte ni Herrens vrede. 23Likadant var det när Herren ville sända ut er från Kadesh Barnea och sade: »Tåga upp till det land jag har gett er och ta det i besittning!« Då trotsade ni Herrens, er Guds, befallning; ni litade inte på honom och lydde honom inte. 24Så länge jag har känt er har ni varit trotsiga mot Herren.

25Jag föll alltså ner inför Herren och låg så i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ty Herren hade hotat att utplåna er. 26Jag bad till Herren: »Herre, min Gud, förgör inte ditt folk, din egendom, som du i din storhet har befriat och fört ut ur Egypten med stark hand. 27Tänk på dina tjänare, på Abraham, Isak och Jakob, och bry dig inte om detta folks halsstarrighet, ondska och synd. 28Annars säger man i landet du förde ut oss från: ’Herren förmådde inte föra dem in i det land han hade lovat dem, han hatade dem och drev dem därför ut att dö i öknen.’ 29Men de är ditt folk och din egendom, dessa som du förde ut med din stora kraft och lyftade arm.«

10

101Då sade Herren till mig: »Hugg ut två stentavlor, likadana som de förra, och gå upp till mig på berget. Du skall också göra en ark av trä. 2På tavlorna skall jag skriva samma ord som på de tavlor du förut slog sönder, och sedan skall du lägga dem i arken.« 3Jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och jag tog med mig de båda tavlorna upp på berget. 4På dessa tavlor skrev han detsamma som förra gången, de tio budorden, som Herren förkunnade för er ur elden, när ni var församlade vid berget. Herren gav dem till mig, 5och jag gick ner från berget. I arken jag hade gjort lade jag tavlorna, så som Herren hade befallt mig, och där låg de sedan kvar.

6Israeliterna bröt upp från Beerot Bene-Jaakan och gick till Mosera. Där dog Aron, och där blev han begravd. Hans son Elasar blev präst efter honom. 7De bröt upp därifrån och gick till Gudgoda och från Gudgoda vidare till Jotvata, en trakt med många bäckar.

8Vid samma tid avdelade Herren Levis stam att bära Herrens förbundsark, att stå inför Herren som hans tjänare och att välsigna i hans namn, så som ännu sker. 9Till skillnad från sina bröder har de därför inte fått någon andel eller egendom. Herren är deras egendom, så som Herren, din Gud, har lovat dem.

10Jag stannade kvar på berget lika länge som förut, i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Herren lyssnade till mig även denna gång, ty han ville inte låta dig gå under. 11Herren sade till mig: »Ställ dig i spetsen för folket och låt dem bryta upp för att ta i besittning det land jag med ed har lovat deras fäder att ge dem.«

Älska Herren och håll hans bud

12Och nu, Israel, vad begär Herren, din Gud, av dig? Bara att du fruktar Herren, din Gud, så att du alltid vandrar hans vägar, älskar honom och tjänar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ 13och håller Herrens bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig, allt till gagn för dig själv. 14Himlen, himlarnas himmel, tillhör ju Herren, din Gud, liksom jorden och allt vad den rymmer. 15Ändå var det bara dina fäder Herren fäste sig vid och fattade kärlek till. Han har gjort er, deras efterkommande, till sina utvalda bland alla folk, och det är ni än i dag. 16Skär därför bort era hjärtans förhud och sluta upp att vara så styvnackade. 17Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, 18som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. 19Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten. 20Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla dig till, och vid hans namn skall du svära. 21Han är din stolthet, han är din Gud. Du har själv blivit vittne till dessa stora och överväldigande gärningar som han har utfört för dig. 22Sjuttio var dina fäder när de kom till Egypten, men nu har Herren, din Gud, gjort er lika talrika som stjärnorna på himlen.

11

111Därför skall du älska Herren, din Gud, och alltid rätta dig efter vad han befallt, hans stadgar, lagar och bud.

2Nu skall ni veta att jag inte talar till era barn, ty de känner inte till och har inte erfarit Herrens, er Guds, fostran och hans storhet, hans starka hand och lyftade arm. 3De har inte sett de tecken och storverk som han gjorde bland egypterna, mot farao, den egyptiske kungen, och hela hans land, 4inte heller vad han gjorde med den egyptiska hären, dess hästar och stridsvagnar, hur han lät Sävhavets vatten välla in över dem när de förföljde er — Herren gjorde slut på dem för alltid. 5De har inte sett vad han gjorde med er i öknen, innan ni kom hit, 6eller vad han gjorde med Datan och Aviram, sönerna till Rubens son Eliav, hur jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras familjer och tält och varje levande varelse i deras följe — och detta skedde mitt bland alla israeliterna. 7Det är ni som med egna ögon har sett den väldiga gärning som Herren har utfört. 8Följ därför hela den lag som jag i dag ger er. Då får ni styrka att inta det land som ni går över till och skall ta i besittning, 9och då får ni leva länge på den mark som Herren med ed har lovat att ge era fäder och deras efterkommande, ett land som flödar av mjölk och honung.

10Landet som ni skall komma till och ta i besittning liknar inte Egypten, det land som ni drog ut ur, där du måste gå och vattna den säd du sått, liksom i en köksträdgård. 11Nej, det land som ni går över till och skall ta i besittning är ett land där berg och dalar vattnas av himlens regn. 12Det är ett land som Herren, din Gud, vårdar sig om; Herrens, din Guds, ögon vakar ständigt över det, från årets början till årets slut.

13Om ni lyder mina bud, som jag i dag ger er, så att ni älskar Herren, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och med hela er själ, 14då skall jag ge ert land regn i rätt tid, både höstregn och vårregn, och du skall få skörda din säd, ditt vin och din olja. 15Jag skall låta din boskap ha gräs att beta, och du skall få äta dig mätt. 16Men akta er så att ni inte låter er dåras och avfaller, tjänar andra gudar och tillber dem. 17Då vredgas Herren på er och stänger till himlen, så att inget regn faller och marken inte ger någon gröda, och då utplånas ni snart från det rika land som Herren vill ge er.

18Dessa mina ord skall ni ta till er och lägga på hjärtat. Ni skall binda dem som ett tecken kring er arm, och de skall vara ett kännemärke på er panna. 19Lär ut dem till era barn genom att tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. 20Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar. 21Då kommer ni och era ättlingar att få leva länge i det land som Herren med ed lovade att ge era fäder, lika länge som himlen välver sig över jorden.

22Om ni troget följer hela denna lag som jag ger er, om ni älskar Herren, er Gud, alltid vandrar hans vägar och håller er till honom, 23skall Herren driva undan alla dessa folk för er; ni kommer att fördriva folk som är större och mäktigare än ni själva. 24Varje fotsbredd mark ni trampar skall bli er. Från öknen och Libanon, från floden, floden Eufrat, ända till havet i väster skall ert område sträcka sig. 25Ingen kommer att kunna hålla stånd mot er. Herren, er Gud, skall sprida skräck och fruktan för er över hela det land ni beträder, så som han har lovat er.

Välsignelse och förbannelse

26Se, jag ställer er i dag inför välsignelse och förbannelse: 27välsignelse om ni lyder Herrens, er Guds, bud, som jag i dag ger er, 28förbannelse om ni inte lyder Herrens, er Guds, bud utan lämnar den väg jag i dag befaller er att gå och i stället följer andra gudar, som ni inte känner.

29När Herren, din Gud, för dig in i det land som du skall ta i besittning skall du uttala välsignelsen på Gerisimberget och förbannelsen på Evalberget. 30Dessa berg ligger på andra sidan Jordan bortom Västvägen i det land som tillhör kanaaneerna, de som bor i Jordandalen, nära Gilgal, invid Orakellunden.

31Ni skall nu gå över Jordan för att komma till det land som Herren, er Gud, vill ge er, och ta det i besittning. När ni intar det och bosätter er där 32skall ni troget följa alla de stadgar och föreskrifter som jag i dag ger er.