Bibel 2000 (B2000)
7

Daniels första syn: de fyra djuren och människan

71Under Belshassars första år som kung i Babylonien hade Daniel en dröm, och han såg syner där han låg på sin bädd. Drömmen skrev han senare ner. Här börjar hans skildring.

2I en syn om natten såg jag, Daniel, hur himlens fyra vindar rörde upp det väldiga havet. 3Och fyra stora djur steg upp ur havet, alla olika. 4Det första var som ett lejon men hade örnvingar. Medan jag betraktade det slets vingarna av, och djuret restes upp från marken, ställdes på två ben som en människa och fick en människas förstånd. 5Jag såg ett djur till, det andra. Det var likt en björn och reste sig till hälften; det hade tre revben i gapet, mellan tänderna, och man manade på det: »Upp nu och sluka mycket kött!« 6Sedan såg jag ännu ett djur. Det var som en leopard, och det hade fyra fågelvingar på ryggen; det hade fyra huvuden och gavs makt att härska. 7I synerna om natten såg jag därefter ett fjärde djur. Det var fruktansvärt, skräckinjagande och omåttligt starkt. Det hade stora tänder av järn. Det slukade och krossade, och allt som blev kvar trampade det under fötterna. Det liknade inte de andra djuren, och det hade tio horn. 8Medan jag betraktade hornen sköt det mellan dem upp ett litet horn, som fick tre av de ursprungliga hornen att lossna. Det hade ögon som en människa och en mun som talade stora ord.

9Sedan såg jag tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hjulen därunder flammande eld. 10En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades. 11Jag såg sedan hur djuret blev dödat på grund av de stora ord som hornet talade; kroppen brändes upp och förintades. 12Och de andra djuren berövades sin makt men fick fortsätta att leva intill fastställd tid och stund.

13Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. 14Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under. 15Jag, Daniel, blev skakad i djupet av min själ och skrämd av synerna jag såg. 16Jag gick då fram till en av dem som stod där och bad att få klarhet om allt detta, och han svarade mig och förklarade vad det betydde: 17»Dessa stora djur, fyra till antalet, betecknar fyra kungar som träder fram på jorden. 18Därefter skall den Högstes heliga få riket och besitta det för evigt, ja, i evigheters evigheter.« 19Jag ville sedan få klarhet om det fjärde djuret, det som var olikt alla de andra, övermåttan skräckinjagande, med tänder av järn och klor av koppar, det som slukade och krossade och trampade under fötterna allt som blev kvar. 20Och jag ville få klarhet om de tio horn som det hade på huvudet och om det nya horn som sköt upp och gjorde att tre föll av — hornet med ögon och en mun som talade stora ord, det som också såg större ut än de övriga. 21Jag fick se hur det hornet förde krig mot de heliga och underkuvade dem, 22ända till dess att den uråldrige kom och ett domslut gav den Högstes heliga deras rätt och stunden kom då de heliga tog riket i besittning. 23Han fortsatte: »Det fjärde djuret betecknar ett fjärde rike som kommer på jorden, ett som skiljer sig från alla andra riken; det skall sluka hela världen, förtrampa den och krossa den. 24De tio hornen innebär att tio kungar som härstammar från detta rike skall träda fram och efter dem ytterligare en, en som är olik de andra och bringar tre kungar på fall. 25Han skall höja sin röst mot den Högste, fara hårt fram mot den Högstes heliga och vilja ändra på högtider och lagar, och de heliga skall vara utlämnade åt honom under en tid och två tider och en halv tid. 26Sedan kommer domstolen samman och tar ifrån honom väldet så att det ödeläggs och går under för alltid. 27Och herradömet, väldet och storheten hos rikena under himlen skall ges åt det folk som är den Högstes heliga. Deras rike skall vara ett evigt rike, som alla välden kommer att tjäna och lyda.«

28Här slutar denna skildring. Jag, Daniel, uppfylldes av skrämmande tankar, och jag bleknade. Men allt detta behöll jag för mig själv.

8

Daniels andra syn: baggen och bocken

81Under kung Belshassars tredje regeringsår hade jag, Daniel, en syn som följde på den jag tidigare haft. 2I denna syn — jag var då i den befästa staden Susa i provinsen Elam — i denna syn stod jag vid Ulajfloden.

3Jag fick se en bagge som stod vid floden. Den hade två horn. Båda var långa, men det ena var längre än det andra och hade växt fram senare. 4Jag såg baggen stånga mot väster, mot norr och mot söder. Inget djur kunde stå emot den och ingen kunde rädda något ur dess våld: den gjorde vad den ville och fick stor makt. 5Då såg jag en bock komma västerifrån och fara över hela jorden utan att vidröra marken. Den hade ett mäktigt horn i pannan. 6Bocken nådde fram till baggen med de två hornen — den som jag sett stå vid floden — och störtade mot den med ursinnig kraft. 7Jag såg bocken komma alldeles inpå baggen och uppretad stöta till den, så att de två hornen bröts av, utan att baggen förmådde stå emot. Den vräkte baggen till marken och trampade på den, och ingen kunde rädda baggen ur dess våld. 8Bocken fick en väldig makt, men när den var som starkast bröts det stora hornet av, och fyra mäktiga horn sköt upp i dess ställe, mot himlens fyra väderstreck. 9Från ett av hornen sköt ett annat horn ut, ett helt litet, som därpå växte sig mycket stort, mot söder, mot öster och mot det härliga landet. 10Det växte ända upp till himlens här och kastade några ur hären och några av stjärnorna ner till jorden och trampade på dem. 11Ja, han växte ända upp till härens furste, berövade honom det dagliga offret och vanhelgade tempelplatsen. 12Mot det dagliga offret skedde ett övergrepp: en truppstyrka sattes in, som slog sanningen till marken och hade framgång i vad den gjorde. 13Då hörde jag en helig ängel tala, och en annan av de heliga sade till denne som talade: »Hur lång tid avser synen med det dagliga offret, den vanhelgande överträdelsen och templet och härligheten som blir utlämnade till att förtrampas?« 14Denne svarade honom: »Efter 2 300 kvällar och morgnar kommer templet att få sin upprättelse.«

15När jag, Daniel, hade sett denna syn och sökte förstå den stod det framför mig en som liknade en man, 16och jag hörde en människoröst mitt över Ulaj ropa ut orden: »Gabriel, förklara synen för honom!« 17Då kom han fram till mig där jag stod, och jag blev förskräckt och föll ner med ansiktet mot marken. Han sade till mig: »Människa! Du skall veta att synen avser den sista tiden.« 18Medan han talade med mig låg jag i vanmakt med ansiktet mot marken. Men han rörde vid mig, reste mig på fötter 19och sade: »Nu låter jag dig veta vad som kommer att ske i vredens sista skede: det är om den sista tiden det handlar. 20Baggen som du såg, med de två hornen, är kungarna av Medien och Persien. 21Bocken är kungen av Grekland. Det stora hornet i pannan är den förste kungen. 22Att det bröts av och fyra andra växte upp i dess ställe betyder att fyra riken skall uppstå ur hans folk, men utan att äga hans styrka. 23Då deras herravälde tar slut — när synderna blivit fulltaliga — kommer en fräck och listig kung. 24Hans makt blir stor, han kommer att vålla oerhörd förödelse och ha framgång i vad han gör. Han skall sprida fördärv bland de mäktiga och i det heliga folket. 25På grund av sin skicklighet kommer han att ha framgång med sitt svek. Han skall ha höga tankar om sig själv och oförmärkt fördärva många och resa sig mot den högste fursten; han kommer dock att krossas, men inte av människohand. 26Synen med kvällar och morgnar — den som omtalats — är tillförlitlig. Men du skall hemlighålla vad du har sett: det gäller en avlägsen framtid.«

27Själv blev jag, Daniel, sjuk i flera dagar men steg sedan upp och skötte min tjänst hos kungen. Jag var bestört över synen och förstod den inte.

9

De sjuttio årsveckorna

91Under Dareios första år — han som var son till Xerxes, var av medisk härkomst och hade blivit kung över kaldeerriket — 2under hans första regeringsår, uppmärksammade jag, Daniel, i skrifterna hur många år Jerusalem skulle ligga i ruiner enligt Herrens ord till profeten Jeremia: sjuttio år. 3Jag vände mig till Herren Gud med bön och åkallan och höll fasta i säck och aska. 4Jag bad till Herren, min Gud, och bekände:

»Ack, Herre, store och förfärande Gud, du som troget håller fast vid förbundet med dem som älskar dig och håller dina bud! 5Vi har syndat och handlat orätt, vi har dragit skuld över oss och trotsat dig, vi har vänt oss bort från dina bud och lagar. 6Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna som har talat i ditt namn till våra kungar, hövdingar och fäder och till allt folket i landet. 7Du, Herre, är rättfärdig, men vi står denna dag med skam: vi män av Juda och Jerusalems invånare, alla israeliter, när och fjärran, i alla länder dit du har fördrivit dem, därför att de var trolösa mot dig. 8Herre, det är vi som står med skam, våra kungar, våra hövdingar och våra fäder, vi som har syndat mot dig. 9Herre, vår Gud, du är barmhärtig och förlåtande. Vi är upproriska mot dig, 10vi har inte lyssnat till din röst och inte handlat efter den vägledning du gav oss genom dina tjänare profeterna. 11Ja, hela Israel har överträtt din lag och avfallit och inte lyssnat till dig. Därför har vi drabbats av den förbannelse som du har svurit att sända och som står skriven i din tjänare Moses lag. Vi har syndat mot dig, 12och du har bekräftat det ord som du uttalade om oss och om de styresmän som härskat över oss. Du har låtit ett så stort elände drabba oss att något liknande det som skedde i Jerusalem aldrig har skett under himlen. 13Så som det är skrivet i Moses lag kom allt detta onda över oss, utan att vi sökte blidka dig, Herre, vår Gud. Vi upphörde inte att synda och frågade inte efter din sanning. 14Därför, Herre, höll du olyckan i beredskap och lät den drabba oss — rättfärdig är du, Herre, vår Gud, i alla dina gärningar — men vi lyssnade inte till din röst.

15Herre, vår Gud, du som med din starka hand har fört ditt folk ut ur Egypten och gjort ditt namn ryktbart intill denna dag! Vi har syndat, vi har dragit skuld över oss. 16Herre, du som alltid har handlat trofast mot oss, vänd nu din glödande vrede från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. Våra synder och våra fäders missgärningar har dragit vanära över Jerusalem och ditt folk inför alla som bor omkring oss. 17Hör, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt för din egen skull, Herre, ditt ansikte lysa över ditt tempel som ligger ödelagt. 18Min Gud, vänd ditt öra hit och hör, öppna dina ögon och se förödelsen som drabbat oss och den stad över vilken ditt namn har utropats. Vi litar inte till vår egen rättfärdighet när vi kommer inför dig med våra böner, utan till din stora barmhärtighet. 19Herre, hör! Herre, förlåt! Herre, lyssna och grip in! För din egen skull, min Gud, dröj inte, ty över din stad och ditt folk har ditt namn utropats!«

20Medan jag ännu bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd inför Herren, min Gud, och bar fram min bön för hans heliga berg, 21ja, medan jag ännu bad min bön, kom Gabriel, som jag förut såg i min syn, mot mig i ilande flykt. Det var vid tiden för kvällsoffret. 22Han kom fram och talade till mig: »Daniel, nu har jag begett mig hit för att ge dig full insikt. 23Redan när du började din bön gavs ett svar, och jag har kommit för att meddela dig det, ty du är högt älskad. Lägg nu märke till svaret, så att du förstår synen!

24För ditt folk och för din heliga stad är sjuttio veckor bestämda innan ondskan hejdas, synden stävjas och skulden sonas, innan den eviga rättfärdigheten kommer i dagen, den profetiska synen beseglas och det allra heligaste invigs. 25Detta skall du veta och besinna: från det att ordet utgick om att Jerusalem skall återställas och uppbyggas, till dess att den som är smord till furste kommer, skall det gå sju veckor. Under sextiotvå veckor blir sedan staden återuppbyggd, med gator och vallgravar. Men under en tid av vånda, 26efter de sextiotvå veckorna, kommer han som är smord att förgöras och försvinna. Både staden och helgedomen blir förstörda liksom fursten som skall komma. Slutet kommer genom en stormflod, och den fastställda ödeläggelsen fortgår ända till krigets slut. 27För en veckas tid kommer han att sluta ett starkt förbund med många. Under en halv vecka avskaffar han både slaktoffer och matoffer. På skändlighetens vingar kommer han som vanhelgar, ända till dess att det fastställda slutet drabbar honom.«