Bibel 2000 (B2000)
2

Nebukadnessars dröm om den stora statyn

21Under sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar en dröm som gjorde honom så orolig att han inte kunde sova. 2Han lät tillkalla spåmännen, besvärjarna, trollkarlarna och stjärntydarna, för att de skulle säga honom vad det var han hade drömt. När de nu stod inför kungen 3sade han till dem: »Jag har haft en dröm, som har gjort mig djupt oroad. Jag vill veta vad den betyder.« 4Stjärntydarna svarade: (arameiska:) »Konung, må du länge leva! Säg dina tjänare vad du har drömt, så skall vi tala om vad det betyder.« 5Men kungen svarade: »Nej, detta är mitt fasta beslut: om ni inte kan säga mig både drömmen och dess tydning skall ni huggas i stycken och era hus bli avskrädeshögar. 6Men om ni säger mig både drömmen och dess tydning skall ni få gåvor, belöningar och stora hedersbetygelser av mig. Tala därför om för mig vad jag har drömt och vad det betyder.« 7Än en gång sade de: »Konung, vill du säga dina tjänare vad du har drömt, så skall vi tyda din dröm.« 8Kungen svarade: »Jag förstår nog att ni vill vinna tid, nu när ni ser att mitt beslut står fast 9och att domen över er bara kan bli en, om ni inte säger mig drömmen. Ni har kommit överens om att vilseleda mig med era lögner, i hopp om att läget skall förändras. Nej, säg mig nu vad jag har drömt, så förstår jag att ni också kan säga vad det betyder.« 10Då svarade stjärntydarna: »Ingen människa på jorden kan uppfylla konungens önskan. Aldrig har en konung, hur stor och mäktig han än må ha varit, begärt något liknande av en spåman, besvärjare eller stjärntydare. 11Det som du begär är så svårt att ingen kan utföra det, ingen utom gudarna, och de bor inte bland de dödliga.« 12Nu blev kungen utom sig av raseri och befallde att alla de visa i Babylon skulle avrättas.

13Sedan befallningen hade utgått att de visa skulle dödas sökte man också efter Daniel och hans kamrater för att döda dem. 14Då vände sig Daniel med kloka och välvalda ord till chefen för den kungliga livvakten, Arjok, som var på väg att döda de visa i Babylon. 15Han frågade Arjok, befälhavaren, varför kungen hade gett en så sträng befallning, och Arjok förklarade saken för Daniel. 16Då fick Daniel företräde för kungen och bad att få tid på sig, så skulle han tyda kungens dröm. 17Sedan gick han hem och berättade för sina kamrater Hananja, Mishael och Asarja vad som hade hänt. 18Och han uppmanade dem att bönfalla himlens Gud att visa barmhärtighet och låta dem veta hemligheten, så att inte han och hans kamrater och alla andra visa i Babylon skulle mista livet. 19Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och han prisade himlens Gud. 20Daniel sade:

Välsignat är Guds namn från evighet till evighet:

visheten och kraften är hans.

21Han låter år och tider skifta,

han avsätter kungar och tillsätter kungar,

han ger de visa deras vishet, de kloka deras förstånd.

22Han uppenbarar det djupt fördolda,

han vet vad som finns i mörkret,

hos honom bor ljuset.

23Mina fäders Gud, dig tackar och prisar jag,

du har gett mig visheten och kraften.

Nu har du låtit mig veta

det som vi bad dig om.

Svaret på kungens fråga

har du kungjort för oss.

24Daniel sökte nu upp Arjok, som hade kungens uppdrag att avrätta de visa i Babylon, och sade till honom: »Döda inte de visa i Babylon! För mig till kungen, så skall jag tyda hans dröm.« 25Arjok skyndade sig att föra Daniel till kungen och sade: »Bland dem som förts hit från Juda har jag funnit en man som kan ge dig tydningen.« 26Kungen frågade då Daniel, som fått namnet Belteshassar: »Kan du verkligen berätta för mig vad jag såg i drömmen och vad det betyder?« 27Daniel svarade: »Konung, den hemlighet som du frågar efter kan inte de visa, besvärjarna, spåmännen eller teckentydarna avslöja för dig. 28Men det finns en Gud i himlen som uppenbarar hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta är den dröm du hade och de syner du såg på din bädd:

29Konung, då du låg på din bädd kom dina tankar att kretsa kring vad som skall ske i framtiden. Och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som kommer att hända. 30Denna hemlighet har uppenbarats för mig, inte därför att jag är visare än andra varelser utan för att du skall få veta vad drömmen betyder och förstå dina innersta tankar.

31Konung, du såg i din syn en väldig staty. Den stod där framför dig, mäktig och starkt glänsande, en förfärande anblick. 32Huvudet på statyn var av rent guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar, 33benen av järn, fötterna delvis av järn, delvis av lera.

34Medan du såg på den rycktes en sten loss, utan att någon hand rörde vid den, och träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. 35Då krossades alltsammans, järn, lera, koppar, silver och guld. Det spreds som agnar från tröskplatserna om sommaren, fördes bort av vinden och stod ingenstans att finna. Men stenen som hade träffat statyn blev till ett stort berg, som uppfyllde hela jorden. 36Detta var drömmen. Nu vill vi tyda den för konungen.

37Du, konung, konungarnas konung, åt vilken himlens Gud har givit riket och makten, styrkan och äran 38och i vars hand han har lagt alla varelser: människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än vistas, och som han har satt till herre över dem alla — du är det gyllene huvudet. 39Efter dig uppstår ett annat rike, ringare än ditt, och sedan ett tredje rike av koppar, vars makt omfattar hela jorden. 40Det fjärde riket skall vara starkt som järn: liksom järnet krossar och slår sönder allt skall det riket krossa och bryta sönder alla de andra. 41Fötterna som du såg, delvis av krukmakarlera, delvis av järn, betecknar ett söndrat rike, med bara något av järnets fasthet; du såg ju att järnet var blandat med lera.

42Tårna, delvis av järn och delvis av lera, betecknar ett rike som är både starkt och svagt. 43Att järnet du såg var blandat med lera, det innebär att man trots blodsband inte kan hålla samman — liksom järn aldrig kan blanda sig med lera. 44Under dessa kungars tid skall himlens Gud låta ett rike uppstå som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten över detta rike. Det skall krossa och tillintetgöra alla de andra rikena, men självt skall det bestå för evigt; 45du såg ju att en sten rycktes loss från berget, utan att någon hand rörde vid den, och krossade järn, koppar, lera, silver och guld. Konung, det är en stor Gud som har låtit dig veta vad som skall ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.«

46Då föll kung Nebukadnessar ner med ansiktet mot marken i tillbedjan inför Daniel och befallde att man skulle frambära offer och rökelse åt honom. 47Och kungen sade till Daniel: »Er gud är sannerligen en gud över alla gudar, en herre över alla kungar och en som uppenbarar hemligheter — du har ju kunnat uppenbara denna hemlighet.« 48Så gav kungen Daniel en hög ställning och många och stora gåvor. Han gjorde honom till styresman över hela provinsen Babylon och upphöjde honom till ledare för alla de visa där. 49Men på Daniels begäran utsåg kungen Shadrak, Meshak och Aved-Nego att förvalta provinsen Babylon. Själv stannade Daniel vid kungens hov.

3

Daniels tre vänner i den brinnande ugnen

31Kung Nebukadnessar lät göra en staty av guld, trettio meter hög och tre meter bred, och den reste han på Duraslätten i provinsen Babylon. 2Han sände sedan en kallelse till satraperna, guvernörerna och ståthållarna, till rådgivarna, skattmästarna, domarna, uppsyningsmännen och alla andra makthavare i provinserna att komma till invigningen av den staty som han låtit resa. 3Då samlades satraperna, guvernörerna och ståthållarna, rådgivarna, skattmästarna, domarna, uppsyningsmännen och alla andra makthavare i provinserna för att inviga statyn. När de nu stod framför statyn som Nebukadnessar hade rest 4ropade en härold med hög röst: »Detta är befallningen till alla folk, nationer och språk: 5i samma stund som ni hör ljudet av horn, pipa, cittra, luta, psaltare, säckpipa och andra instrument skall ni falla ner och tillbe den gyllene staty som kung Nebukadnessar har rest. 6Den som inte faller ner och tillber kommer genast att kastas i en brinnande ugn.« 7Och så snart de hörde ljudet av horn, pipa, cittra, luta, psaltare, säckpipa och andra instrument, föll alla ner, alla folk, nationer och språk, och tillbad den gyllene staty som kung Nebukadnessar hade rest.

8Då trädde några stjärntydare fram och anklagade judarna. 9De sade till kung Nebukadnessar: »Konung, må du länge leva! 10Du har utfärdat befallningen att var och en som hör ljudet av horn, pipa, cittra, luta, psaltare, säckpipa och andra instrument skall falla ner och tillbe den gyllene statyn 11och att den som inte faller ner och tillber skall kastas i en brinnande ugn. 12Nu finns det några judiska män som du har gett uppdraget att förvalta provinsen Babylon: Shadrak, Meshak och Aved-Nego. Dessa män bryr sig inte om din befallning, de dyrkar inte dina gudar och tillber inte den gyllene staty som du har rest.« 13Nebukadnessar blev rasande och befallde att man skulle hämta Shadrak, Meshak och Aved-Nego. Och männen fördes fram inför kungen. 14Nebukadnessar frågade dem: »Shadrak, Meshak och Aved-Nego, är det sant att ni inte dyrkar mina gudar och inte tillber den gyllene staty som jag har rest? 15Alltså, är ni beredda att i samma stund som ni hör ljudet av horn, pipa, cittra, luta, psaltare, säckpipa och andra instrument falla ner och tillbe den staty som jag har låtit göra? Om ni vägrar att tillbe kommer ni genast att kastas i en brinnande ugn. Vilken gud kan då rädda er ur mitt våld?« 16Shadrak, Meshak och Aved-Nego sade till kung Nebukadnessar: »Vi behöver inte ge dig något svar. 17Om den Gud som vi dyrkar kan rädda oss ur den brinnande ugnen och ur ditt våld, konung, så räddar han oss. 18Om inte, skall du veta att vi ändå aldrig kommer att dyrka dina gudar eller tillbe den gyllene staty som du har rest.« 19Då blev Nebukadnessar ursinnig på Shadrak, Meshak och Aved-Nego, och hans ansikte förvreds av raseri. Han gav order om att ugnen skulle göras sju gånger hetare än vanligt, 20och han befallde några kraftiga soldater att binda Shadrak, Meshak och Aved-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen. 21De bands och kastades i den brinnande ugnen med mantlar, byxor, mössor och övriga kläder på sig. 22Eftersom kungen hade gett denna stränga befallning och ugnen hade blivit så fruktansvärt het, dödade lågorna de män som förde upp Shadrak, Meshak och Aved-Nego. 23De tre männen Shadrak, Meshak och Aved-Nego föll bundna ner i den brinnande ugnen.

24Plötsligt reste sig kung Nebukadnessar alldeles bestört och frågade sina rådgivare: »Var det inte tre män vi kastade bundna i elden?« — »Jovisst, konung«, fick han till svar. 25»Men nu«, sade han, »ser jag fyra män fritt gå omkring mitt i elden, helt oskadda, och den fjärde liknar ett gudaväsen.« 26Så gick Nebukadnessar fram till öppningen på den brinnande ugnen och sade: »Shadrak, Meshak och Aved-Nego, ni som tjänar den högste Guden, kom ut!« Då steg Shadrak, Meshak och Aved-Nego ut ur elden. 27Och satraperna, guvernörerna, ståthållarna och kungens rådgivare flockades kring männen och fick se att elden inte hade haft någon makt över deras kroppar: deras hår hade inte blivit avsvett, deras mantlar hade inte tagit skada och ingen brandlukt kunde kännas. 28Då utbrast Nebukadnessar: »Välsignad är Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, han som har sänt sin ängel och räddat sina tjänare! De satte sin lit till honom, trotsade kungens befallning och vågade sina liv hellre än att dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen. 29Jag utfärdar nu den befallningen att var och en, oavsett folk, nation och språk, som smädar Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, han skall huggas i stycken och hans hus skall bli en avskrädeshög. Ty det finns ingen annan gud som kan ge en sådan räddning.« 30Sedan gav kungen Shadrak, Meshak och Aved-Nego höga ämbeten i provinsen Babylon.

Nebukadnessars dröm om världsträdet

31Budskap från kung Nebukadnessar till alla folk, nationer och språk i hela världen: Fred och välgång! 32Jag har funnit för gott att kungöra de tecken och de under som den högste Guden har låtit mig se.

33Väldiga är hans tecken,

mäktiga hans under!

Hans rike är ett evigt rike,

hans välde varar från släkte till släkte.

4

41Jag, Nebukadnessar, var hemma i mitt palats, utan bekymmer och väl till freds. 2Då hade jag en dröm som gjorde mig förskräckt; drömbilder och syner skrämde mig där jag låg på min bädd. 3Jag gav befallning om att alla de visa i Babylon skulle föras till mig för att tyda drömmen, 4och då kom spåmännen, besvärjarna, stjärntydarna och teckentydarna. Men fast jag berättade drömmen för dem kunde de inte säga mig vad den betydde. 5Sist kom Daniel in till mig, han som heter Belteshassar efter namnet på min gud och som är fylld av heliga gudars ande. Även för honom berättade jag drömmen: 6»Belteshassar, min främste spåman, jag vet att i dig bor heliga gudars ande och att ingen hemlighet är för svår för dig — hör här vad jag såg i min dröm och säg vad det betyder.

7Där jag låg på min bädd såg jag ett träd mitt på jorden, och det var mycket högt. 8Trädet växte sig stort och väldigt och nådde ända upp till himlen, så att det syntes till världens ände. 9Det hade ett praktfullt lövverk och bar så mycket frukt att det gav föda åt alla. Markens djur fann skugga under det, himlens fåglar byggde bo på dess grenar, och alla varelser hämtade sin näring därifrån. 10Där jag låg på min bädd såg jag i mina syner en helig väktare komma ner från himlen, 11och han ropade med hög röst: Hugg ner trädet och skär av grenarna, riv undan lövverket och kasta bort frukten, så att djuren flyr bort ur trädets skugga och fåglarna från dess grenar! 12Men lämna stubben kvar, med en kedja av järn och koppar, i gräset på marken. Han skall fuktas av himlens dagg och dela djurens lott bland det som växer på jorden. 13Han skall förvandlas: han skall få ett djurs sinne i stället för en människas, och så skall sju tider förgå. 14Denna dom är avkunnad av väktarna och detta rådslut uttalat av de heliga, för att de som lever skall inse att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill och upphöjer den ringaste bland människor till härskare.

15Denna dröm hade jag, kung Nebukadnessar. Säg mig nu, Belteshassar, vad den betyder! Ingen av de visa i mitt rike kan ge mig tydningen, men du kan, eftersom du är fylld av heliga gudars ande.«

16Daniel, som kallades Belteshassar, stod då ett ögonblick gripen av förvirring och skrämd av sina tankar. Men kungen sade: »Belteshassar, låt inte drömmen och uttydningen skrämma dig.« Belteshassar svarade: »Herre, om drömmen ändå hade gällt dina motståndare och uttydningen dina fiender! 17Det träd som du såg växa sig stort och väldigt och nå ända upp till himlen, så att det var synligt över hela världen, 18och som hade ett praktfullt lövverk och bar mycket frukt, så att det hade föda åt alla, och under vilket markens djur bodde och på vars grenar himlens fåglar byggde bo — 19det är du, konung, du som har vuxit dig stor och väldig, vars storhet har tilltagit och nått ända upp till himlen och vars välde sträcker sig till världens ände. 20Att du såg en helig väktare som kom ner från himlen och sade: Hugg ner trädet och förstör det, men lämna stubben kvar, med en kedja av järn och koppar, i gräset på marken, så att han fuktas av himlens dagg och får dela lott med markens djur, till dess att sju tider förgått — 21konung, det skall tydas så, och det är den Högstes beslut som har drabbat min herre och konung: 22Du kommer att fördrivas ur människors krets, och du skall bo bland markens djur, få gräs att äta som oxarna och fuktas av himlens dagg; så skall sju tider förgå, till dess du inser att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill. 23Befallningen att stubben skulle lämnas kvar betyder att du får behålla ditt rike när du inser att det är himlen som har makten. 24Konung, följ mitt råd: utplåna din synd genom att göra gott och din skuld genom barmhärtighet mot de fattiga, så kan din lycka bestå.«

25Allt detta drabbade kung Nebukadnessar. 26Tolv månader senare, då kungen en gång gick omkring på taket till sitt palats i Babylon, 27utbrast han: »Detta är det stora Babylon, som jag själv har byggt till en kunglig huvudstad med min egen kraft, till min egen ära!« 28Medan orden ännu var på kungens läppar kom en röst från himlen: »Konung Nebukadnessar, du skall veta: ditt rike har tagits ifrån dig! 29Du kommer att fördrivas ur människors krets, och du skall bo bland markens djur och få gräs att äta som oxarna; så skall sju tider förgå, till dess du inser att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill.« 30I samma ögonblick gick orden i uppfyllelse: Nebukadnessar fördrevs ur människors krets, han åt gräs som oxarna och hans kropp fuktades av himlens dagg, tills håret var som örnens fjädrar och naglarna som fågelklor.

31Men när den fastställda tiden hade gått såg jag, Nebukadnessar, upp mot himlen och fick mitt förstånd tillbaka; då prisade jag den Högste, jag lovade och ärade honom som lever i evighet.

Hans välde är ett evigt välde,

hans rike varar från släkte till släkte.

32Alla på jorden är att räkna för intet,

och han gör som han vill med himlens här.

Ingen kan hindra honom

och fråga: Vad är det du gör?

33I samma stund som jag fick mitt förstånd tillbaka återfick jag också min härlighet och glans, till ära för mitt rike. Mina rådgivare och mina stormän uppsökte mig, och jag blev åter insatt som kung i mitt rike och blev ännu mäktigare än förut. 34Nu vill jag, Nebukadnessar, prisa, upphöja och förhärliga himlens konung, ty allt han gör är rätt och rättvist, och de högmodiga har han makt att kväsa.