Bibel 2000 (B2000)
7

Tre syner

71Denna syn lät Herren Gud mig se: han skapade en svärm gräshoppor när gräset spirade på nytt efter kungens slåtter. 2Och när de hade ätit upp nästan allt gräs i landet sade jag: »Förlåt ditt folk, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?« 3Då ångrade sig Herren och sade: »Det skall inte ske.«

4Denna syn lät Herren Gud mig se: han kallade på eldregnet, och när det hade förtärt det stora djupet och höll på att förtära åkerjorden 5sade jag: »Sluta, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?« 6Då ångrade sig Herren. »Inte heller detta skall ske«, sade Herren Gud.

7Denna syn lät Herren Gud mig se: han stod vid en mur med ett lod i handen. 8Och Herren frågade mig: »Vad ser du, Amos?« Jag svarade: »Ett lod.« Då sade Herren: »Se, jag prövar mitt folk Israel med ett lod; jag kan inte längre skona det.

9Isaks offerplatser skall härjas

och Israels helgedomar läggas öde.

Jag skall höja mitt svärd mot Jerobeams ätt.«

Amos förbjuds att profetera

10Amasja, översteprästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: »Amos uppviglar folket mot dig; riket tål inte hans profeterande. 11Han säger:

Jerobeam skall dö för svärd,

och Israel skall föras bort från sitt land.«

12Till Amos sade Amasja: »Gå din väg, siare, försvinn till Juda — där kan du tjäna ditt bröd med att vara profet! 13Men här i Betel får du inte längre uppträda som profet, ty detta är konungens tempel, en rikshelgedom.« 14Amos svarade Amasja: »Jag är inte profet. Jag tillhör inte det skrået, jag håller boskap och odlar fikon. 15Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel. 16Så hör nu Herrens ord: Du säger alltså: ’Profetera inte mot Israel, predika inte mot Isaks ätt!’ 17Därför säger Herren:

Din hustru skall bli en hora i staden,

dina söner och döttrar skall falla för svärd,

din mark skall mätas upp och styckas.

Själv skall du dö på oren mark,

och Israel skall föras bort från sitt land.«

8

En fjärde syn

81Denna syn lät Herren Gud mig se: en korg med mogen frukt. 2Och han frågade: »Vad ser du, Amos?« Jag svarade: »En korg med mogen frukt.« Då sade Herren till mig:

Mitt folk Israel är moget för sitt fall,

jag kan inte längre skona det.

3Den dagen, säger Herren Gud,

skall sångerskorna i slottet jämra sig:

lik i mängder

ligger slängda överallt. Tyst!

Dom över utsugare

4Hör detta, ni som trampar på de fattiga

och utrotar de svaga i landet!

5Ni säger: »När är nymånadsfesten över

så att vi kan sälja säd,

och sabbaten

så att vi får öppna kornboden?

Då skall vi minska måtten

och lägga på priserna

och fuska med vågen,

6köpa de fattiga för pengar

och de nödställda för ett par skor

och sälja spillet som säd.«

7Herren har svurit vid Jakobs stolthet

att aldrig glömma något de gjort.

8Skulle inte jorden skälva för detta

så att alla som bor där får sorg?

Skulle inte hela jorden stiga och sjunka

som Nilen, Egyptens flod?

9Den dagen, säger Herren Gud,

låter jag solen gå ner vid middagstid

och lägger jorden mörk på ljusa dagen.

10Jag vänder era fester i sorg

och alla era sånger i klagan,

jag klär alla höfter i säckväv

och låter alla gå med rakat huvud,

jag sänder sorg som efter ende sonen

och låter slutet bli en bitter dag.

11Ja, den tid kommer,

säger Herren Gud,

då jag sänder hunger över landet —

inte hunger efter bröd,

inte törst efter vatten,

utan efter att höra Herrens ord.

12Då skall de irra från hav till hav,

driva omkring från norr till öster

och söka efter Herrens ord,

men de skall inte finna det.

13Den dagen skall vackra flickor och unga män

segna ner av törst,

14de som svär vid Samarias synd

och säger: »Så sant din gud lever, Dan!«

och: »Så sant Beer Shevas starkhet lever!«

— de skall falla och aldrig resa sig mer.

9

Herren behärskar jorden

91Jag såg Herren stå vid altaret.

Han sade: Jag skall slå till pelarhuvudena,

så att trösklarna skakar

och alla förgås vid jordbävningen.

Dem som blir kvar skall jag dräpa med svärd,

ingen av dem skall kunna fly,

ingen av dem skall slippa undan.

2Om de så tränger ner i dödsriket

skall jag hämta dem upp därifrån,

och om de stiger upp till himlen

skall jag dra dem ner därifrån.

3Om de döljer sig på Karmels topp

skall jag leta upp dem och gripa dem,

och om de gömmer sig för mig på havets botten

skall jag befalla sjöormen att bita dem.

4Om de förs bort i fångenskap av sina fiender

skall jag befalla svärdet att döda dem.

Jag skall fästa min blick på dem,

inte till skydd men till straff.

5Herren, härskarornas Gud,

han som rör vid jorden så att den skälver

och alla som bor på den får sorg,

så att hela jorden stiger och sjunker

som Nilen, Egyptens flod,

6han som bygger sin boning i himlen

och reser sitt valv över jorden,

som kallar på havets vatten

och låter det strömma över jorden —

Herren är hans namn.

Dom och sållning

7Skulle ni vara förmer än nubierna för mig,

ni israeliter? säger Herren.

Jag förde Israel ut ur Egypten,

men också filisteerna från Kaftor

och arameerna från Kir.

8Herren Gud har ögonen på detta syndiga rike:

Jag skall utplåna det från jordens yta!

Dock skall jag inte helt och hållet

utrota Jakobs ätt, säger Herren.

9Se, på min befallning

skall Israel skakas bland alla folk

som man skakar säd i ett såll

och inte en sten slinker igenom.

10Alla syndare i mitt folk skall dö för svärd,

dessa som säger:

»Olyckan drabbar aldrig oss,

den når oss inte.«

Israels återupprättelse

11Den dagen skall jag resa upp

Davids förfallna hydda,

mura igen rämnorna

och resa upp det som rasat,

bygga upp den som i forna dagar,

12så att de kan lägga under sig vad som är kvar av Edom och alla de folk över vilka mitt namn har utropats, säger Herren, som utför detta.

13Ja, den tid kommer, säger Herren,

då plöjaren följer tätt efter den som skördar

och vintramparen tätt efter den som sår,

då bergen dryper av druvsaft

och alla höjder flödar över.

14Då skall jag vända ödet för mitt folk Israel.

De skall bygga upp förstörda städer och bo i dem,

plantera vingårdar och själva dricka vinet,

anlägga trädgårdar och äta deras frukt.

15Jag skall plantera dem i deras egen mark,

och de skall aldrig mera ryckas upp

ur den mark som jag har gett dem,

säger Herren, din Gud.