Dom över lyxlivet

6¹Ve de säkra på Sion,

de trygga på Samarias berg,

gräddan av det främsta folket,

dessa som israeliterna tyr sig till!

²Far bort till Kalne och betrakta dess öde,

fortsätt till Stora Hamat,

far ner till Gat i Filisteen:

är ni bättre än dessa riken,

är ert område större än deras?

³Ni vill skjuta ifrån er olycksdagen

men drar över er våldets välde.

⁴Ni ligger på elfenbenssängar

och latar er på era soffor,

ni äter lamm från hjorden

och gödkalvar som ni fött upp.

⁵Ni skrålar till harpa

och diktar allsköns sånger som David,

⁶ni dricker ert vin ur offerskålar

och smörjer er med finaste olja,

men Josefs undergång bekymrar er inte.

⁷Därför skall ni gå främst i fångtransporten,

då blir det slut på svirarnas skrål.

⁸Herren Gud har svurit vid sig själv:

Jag avskyr Jakobs stolthet,

jag hatar dess borgar,

jag skall prisge denna stad och allt som finns i den.

⁹Även om det skulle finnas tio överlevande i ett och samma hus, så måste de dö. ¹⁰Endast några få skall bli kvar för att bära ut de döda ur huset. Och om någon säger till en som är inne i huset: »Är det någon mera där?« och får till svar: »Ingen!« så skall han säga: »Tyst!« Ty Herrens namn får inte nämnas.

¹¹Se, när Herren befaller

slås de stora husen i spillror

och de små blir till grus.

¹²Inte springer hästar över klippor,

inte plöjer man havet med oxar,

men ni förvandlar rätten till gift

och gör rättvisans frukt till malört.

¹³Ni gläder er över Lo Devar

och skryter: »Har vi inte av egen kraft

erövrat Karnajim?«

¹⁴Men nu, israeliter, bådar jag upp ett folk mot er, säger Herren, härskarornas Gud, ett folk som skall ansätta er från Levo-Hamat ända ner till Aravaströmmen.

Tre syner

7¹Denna syn lät Herren Gud mig se: han skapade en svärm gräshoppor när gräset spirade på nytt efter kungens slåtter. ²Och när de hade ätit upp nästan allt gräs i landet sade jag: »Förlåt ditt folk, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?« ³Då ångrade sig Herren och sade: »Det skall inte ske.«

⁴Denna syn lät Herren Gud mig se: han kallade på eldregnet, och när det hade förtärt det stora djupet och höll på att förtära åkerjorden ⁵sade jag: »Sluta, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?« ⁶Då ångrade sig Herren. »Inte heller detta skall ske«, sade Herren Gud.

⁷Denna syn lät Herren Gud mig se: han stod vid en mur med ett lod i handen. ⁸Och Herren frågade mig: »Vad ser du, Amos?« Jag svarade: »Ett lod.« Då sade Herren: »Se, jag prövar mitt folk Israel med ett lod; jag kan inte längre skona det.

⁹Isaks offerplatser skall härjas

och Israels helgedomar läggas öde.

Jag skall höja mitt svärd mot Jerobeams ätt.«

Amos förbjuds att profetera

¹⁰Amasja, översteprästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: »Amos uppviglar folket mot dig; riket tål inte hans profeterande. ¹¹Han säger:

Jerobeam skall dö för svärd,

och Israel skall föras bort från sitt land.«

¹²Till Amos sade Amasja: »Gå din väg, siare, försvinn till Juda — där kan du tjäna ditt bröd med att vara profet! ¹³Men här i Betel får du inte längre uppträda som profet, ty detta är konungens tempel, en rikshelgedom.« ¹⁴Amos svarade Amasja: »Jag är inte profet. Jag tillhör inte det skrået, jag håller boskap och odlar fikon. ¹⁵Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel. ¹⁶Så hör nu Herrens ord: Du säger alltså: ’Profetera inte mot Israel, predika inte mot Isaks ätt!’ ¹⁷Därför säger Herren:

Din hustru skall bli en hora i staden,

dina söner och döttrar skall falla för svärd,

din mark skall mätas upp och styckas.

Själv skall du dö på oren mark,

och Israel skall föras bort från sitt land.«

En fjärde syn

8¹Denna syn lät Herren Gud mig se: en korg med mogen frukt. ²Och han frågade: »Vad ser du, Amos?« Jag svarade: »En korg med mogen frukt.« Då sade Herren till mig:

Mitt folk Israel är moget för sitt fall,

jag kan inte längre skona det.

³Den dagen, säger Herren Gud,

skall sångerskorna i slottet jämra sig:

lik i mängder

ligger slängda överallt. Tyst!

Dom över utsugare

⁴Hör detta, ni som trampar på de fattiga

och utrotar de svaga i landet!

⁵Ni säger: »När är nymånadsfesten över

så att vi kan sälja säd,

och sabbaten

så att vi får öppna kornboden?

Då skall vi minska måtten

och lägga på priserna

och fuska med vågen,

⁶köpa de fattiga för pengar

och de nödställda för ett par skor

och sälja spillet som säd.«

⁷Herren har svurit vid Jakobs stolthet

att aldrig glömma något de gjort.

⁸Skulle inte jorden skälva för detta

så att alla som bor där får sorg?

Skulle inte hela jorden stiga och sjunka

som Nilen, Egyptens flod?

⁹Den dagen, säger Herren Gud,

låter jag solen gå ner vid middagstid

och lägger jorden mörk på ljusa dagen.

¹⁰Jag vänder era fester i sorg

och alla era sånger i klagan,

jag klär alla höfter i säckväv

och låter alla gå med rakat huvud,

jag sänder sorg som efter ende sonen

och låter slutet bli en bitter dag.

¹¹Ja, den tid kommer,

säger Herren Gud,

då jag sänder hunger över landet —

inte hunger efter bröd,

inte törst efter vatten,

utan efter att höra Herrens ord.

¹²Då skall de irra från hav till hav,

driva omkring från norr till öster

och söka efter Herrens ord,

men de skall inte finna det.

¹³Den dagen skall vackra flickor och unga män

segna ner av törst,

¹⁴de som svär vid Samarias synd

och säger: »Så sant din gud lever, Dan!«

och: »Så sant Beer Shevas starkhet lever!«

— de skall falla och aldrig resa sig mer.