61Ve de säkra på Sion,
de trygga på Samarias berg,
gräddan av det främsta folket,
dessa som israeliterna tyr sig till!
26:2 Kalne, Stora Hamat Arameiska städer.Far bort till Kalne och betrakta dess öde,
fortsätt till Stora Hamat,
far ner till Gat i Filisteen:
är ni bättre än dessa riken,
är ert område större än deras?
3
Ni vill skjuta ifrån er olycksdagen
men drar över er våldets välde.
4Ni ligger på elfenbenssängar
och latar er på era soffor,
ni äter lamm från hjorden
och gödkalvar som ni fött upp.
56:5 skrålar Det hebreiska ordets betydelse osäker.Ni skrålar till harpa
och diktar allsköns sånger som David,
66:6 Josef Här liksom i 5:6, 15 syftar »Josef« på Nordriket, Israel.ni dricker ert vin ur offerskålar
och smörjer er med finaste olja,
men Josefs undergång bekymrar er inte.
7Därför skall ni gå främst i fångtransporten,
då blir det slut på svirarnas skrål.
86:8 vid sig själv Med Septuaginta; MT har »vid sig själv, säger Herren, härskarornas Gud«.6:8 Jakobs stolthet Folkets högmod och självsäkerhet; jfr 8:7 med not.Herren Gud har svurit vid sig själv:
Jag avskyr Jakobs stolthet,
jag hatar dess borgar,
jag skall prisge denna stad och allt som finns i den.
9Även om det skulle finnas tio överlevande i ett och samma hus, så måste de dö. 10
6:10 Endast några få skall bli kvar Grundtextens innebörd osäker.6:10 Tyst! Innebörden är troligen »Säg inte mer«, en varning för att obetänksamt nämna namnet på den gudom som hade sänt olyckan. Då riskerade man att drabbas av ännu hårdare slag. Jfr 8:3.Endast några få skall bli kvar för att bära ut de döda ur huset. Och om någon säger till en som är inne i huset: »Är det någon mera där?« och får till svar: »Ingen!« så skall han säga: »Tyst!« Ty Herrens namn får inte nämnas.
11Se, när Herren befaller
slås de stora husen i spillror
och de små blir till grus.
12
6:12 havet med oxar Rättelse; MT har »med oxar«.Inte springer hästar över klippor,
inte plöjer man havet med oxar,
men ni förvandlar rätten till gift
och gör rättvisans frukt till malört.
136:13 Lo Devar, Karnajim Två städer i området öster om Jordan som israeliterna under Jerobeam II hade erövrat från arameerna. I hebreiskan anspelar namnen på »ingenting« resp. »horn« (symbolen för styrka).Ni gläder er över Lo Devar
och skryter: »Har vi inte av egen kraft
erövrat Karnajim?«
146:14 från Levo-Hamat ända ner till Aravaströmmen Anger nordgränsen och sydgränsen för Israel och Juda vid mitten av 700-talet f.Kr.; jfr 2 Kung 14:25. Levo-Hamat. Med Aravaströmmen kan avses Seredbäcken; se not till 4 Mos 21:12.Men nu, israeliter, bådar jag upp ett folk mot er, säger Herren, härskarornas Gud, ett folk som skall ansätta er från Levo-Hamat ända ner till Aravaströmmen.