Bibel 2000 (B2000)
5

Sorgesång och strafftal

51Hör den sorgesång som jag sjunger om dig, Israels folk:

2Jungfrun Israel har fallit,

hon reser sig aldrig mer,

hon ligger där övergiven på egen mark,

ingen hjälper henne upp.

3Så säger Herren Gud till Israels folk:

Den stad som tågar ut med tusen man

skall ha hundra kvar,

och den som tågar ut med hundra

skall ha tio kvar.

4Så säger Herren till Israels folk:

Kom till mig, så får ni leva!

5Gå inte till Betel,

sök er inte till Gilgal,

dra inte bort till Beer Sheva!

Ty Gilgal skall föras bort i fångenskap

och Betel bli till intet.

6Kom till Herren, så får ni leva!

Annars skall han härja Josefs land som en eld,

den skall förtära Betel och ingen skall släcka.

7Ni förvandlar rätten till malört

och slår rättfärdigheten till marken!

8Han som har gjort Sjustjärnorna och Orion,

som förvandlar mörker till morgon

och låter dagen mörkna till natt,

som kallar på havets vatten

och låter det strömma över jorden —

Herren är hans namn,

9han som låter förödelse ljunga över fästningen,

förödelse komma över borgen.

10Ni hatar den som för rättens talan i domstolen

och avskyr den som säger sanningen.

11Därför — ni som trampar på den fattige

och tar hans säd i skatt:

ni bygger hus av huggen sten,

men ni skall aldrig bo i dem,

ni planterar härliga vingårdar,

men ni skall aldrig dricka vinet.

12Ty jag vet att era brott är många

och era synder otaliga,

ni som förtrycker oskyldiga och tar mutor

och hindrar de fattiga att få sin rätt.

13Därför tiger den kloke i denna tid,

ty det är en ond tid.

14Sök det goda och inte det onda,

så att ni får leva!

Då skall Herren, härskarornas Gud, vara med er,

så som ni säger att han är.

15Hata det onda och älska det goda,

låt rätten råda då ni dömer!

Kanske skall då Herren, härskarornas Gud,

förbarma sig över spillran av Josefs ätt.

16Därför säger Herren,

härskarornas Gud, Herren:

På alla torg skall dödsklagan höras,

på alla gator verop.

Bönderna kallas till sorgehögtid,

till dödsklagan de som kan sjunga sorgesång.

17I alla vingårdar skall dödsklagan höras

när jag går fram bland er,

säger Herren.

18Ve er som längtar efter Herrens dag!

Vad får ni för glädje av Herrens dag?

Den är mörker, inte ljus —

19som när någon flyr för ett lejon

och möter en björn,

kommer hem, tar stöd mot väggen

och blir biten av en orm.

20Ja, Herrens dag är mörker, inte ljus,

töcken utan en strimma sol.

21Jag avskyr era fester, jag hatar dem,

jag står inte ut med era högtider.

22När ni offrar till mig och kommer med era gåvor

vill jag inte veta av dem,

jag vill inte se åt era offer av gödboskap.

23Låt mig slippa dina psalmer,

jag vill inte höra ditt strängaspel!

24Men låt rätten välla fram som vatten

och rättfärdigheten som en outsinlig ström!

25Frambar ni slaktoffer och gåvor åt mig

de fyrtio åren i öknen, Israels folk?

26Bar ni då omkring era gudabilder,

Sackut, er konung, och Kevan, er gudastjärna,

som ni gjort åt er?

27Jag skall föra er bort i fångenskap

bortom Damaskus, säger Herren,

vars namn är härskarornas Gud.

6

Dom över lyxlivet

61Ve de säkra på Sion,

de trygga på Samarias berg,

gräddan av det främsta folket,

dessa som israeliterna tyr sig till!

2Far bort till Kalne och betrakta dess öde,

fortsätt till Stora Hamat,

far ner till Gat i Filisteen:

är ni bättre än dessa riken,

är ert område större än deras?

3Ni vill skjuta ifrån er olycksdagen

men drar över er våldets välde.

4Ni ligger på elfenbenssängar

och latar er på era soffor,

ni äter lamm från hjorden

och gödkalvar som ni fött upp.

5Ni skrålar till harpa

och diktar allsköns sånger som David,

6ni dricker ert vin ur offerskålar

och smörjer er med finaste olja,

men Josefs undergång bekymrar er inte.

7Därför skall ni gå främst i fångtransporten,

då blir det slut på svirarnas skrål.

8Herren Gud har svurit vid sig själv:

Jag avskyr Jakobs stolthet,

jag hatar dess borgar,

jag skall prisge denna stad och allt som finns i den.

9Även om det skulle finnas tio överlevande i ett och samma hus, så måste de dö. 10Endast några få skall bli kvar för att bära ut de döda ur huset. Och om någon säger till en som är inne i huset: »Är det någon mera där?« och får till svar: »Ingen!« så skall han säga: »Tyst!« Ty Herrens namn får inte nämnas.

11Se, när Herren befaller

slås de stora husen i spillror

och de små blir till grus.

12Inte springer hästar över klippor,

inte plöjer man havet med oxar,

men ni förvandlar rätten till gift

och gör rättvisans frukt till malört.

13Ni gläder er över Lo Devar

och skryter: »Har vi inte av egen kraft

erövrat Karnajim?«

14Men nu, israeliter, bådar jag upp ett folk mot er, säger Herren, härskarornas Gud, ett folk som skall ansätta er från Levo-Hamat ända ner till Aravaströmmen.

7

Tre syner

71Denna syn lät Herren Gud mig se: han skapade en svärm gräshoppor när gräset spirade på nytt efter kungens slåtter. 2Och när de hade ätit upp nästan allt gräs i landet sade jag: »Förlåt ditt folk, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?« 3Då ångrade sig Herren och sade: »Det skall inte ske.«

4Denna syn lät Herren Gud mig se: han kallade på eldregnet, och när det hade förtärt det stora djupet och höll på att förtära åkerjorden 5sade jag: »Sluta, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?« 6Då ångrade sig Herren. »Inte heller detta skall ske«, sade Herren Gud.

7Denna syn lät Herren Gud mig se: han stod vid en mur med ett lod i handen. 8Och Herren frågade mig: »Vad ser du, Amos?« Jag svarade: »Ett lod.« Då sade Herren: »Se, jag prövar mitt folk Israel med ett lod; jag kan inte längre skona det.

9Isaks offerplatser skall härjas

och Israels helgedomar läggas öde.

Jag skall höja mitt svärd mot Jerobeams ätt.«

Amos förbjuds att profetera

10Amasja, översteprästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: »Amos uppviglar folket mot dig; riket tål inte hans profeterande. 11Han säger:

Jerobeam skall dö för svärd,

och Israel skall föras bort från sitt land.«

12Till Amos sade Amasja: »Gå din väg, siare, försvinn till Juda — där kan du tjäna ditt bröd med att vara profet! 13Men här i Betel får du inte längre uppträda som profet, ty detta är konungens tempel, en rikshelgedom.« 14Amos svarade Amasja: »Jag är inte profet. Jag tillhör inte det skrået, jag håller boskap och odlar fikon. 15Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel. 16Så hör nu Herrens ord: Du säger alltså: ’Profetera inte mot Israel, predika inte mot Isaks ätt!’ 17Därför säger Herren:

Din hustru skall bli en hora i staden,

dina söner och döttrar skall falla för svärd,

din mark skall mätas upp och styckas.

Själv skall du dö på oren mark,

och Israel skall föras bort från sitt land.«