Bibel 2000 (B2000)
4

41Lyssna nu, ni Bashan-kor,

som bor på Samarias berg,

ni kvinnor som förtrycker de svaga

och plågar de fattiga

medan ni säger till era män:

»Hämta hit något att dricka!«

2Herren Gud har svurit vid sin helighet:

Det skall komma en dag

då man skall driva i väg er med oxpikar

och med ljuster dem som blir kvar.

3Varenda en skall drivas ut

genom närmaste rämna i muren

och jagas bort mot Hermon,

säger Herren.

Falsk gudstjänst och förhärdelse

4Gå till Betel och synda,

till Gilgal och synda än mer!

Bär fram era offer om morgonen,

ert tionde på festens tredje dag!

5Bränn tackoffer av syrat bröd,

ropa ut era frivilliga gåvor så det hörs!

Ni israeliter vill ju ha det så,

säger Herren Gud.

6Det var jag som lät er gå med tomma magar

i alla era städer

och utan bröd överallt i landet.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

7Det var jag som höll tillbaka regnet för er

när det ännu var tre månader till skörden.

Jag lät det regna över en stad

men inte över en annan,

den ena åkern fick regn,

den andra blev utan och förtorkade.

8Från stad efter stad kom man stapplande

till en enda stad för att få vatten,

men ingen kunde släcka sin törst.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

9Jag lät er säd drabbas av rost och sot,

jag lät trädgårdar och vinberg förtorka,

era fikonträd och olivträd åt gräshopporna upp.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

10Jag sände pest bland er som i Egypten,

jag dräpte era unga män med svärd,

era hästar blev tagna som byte.

Likstanken från era läger

lät jag stiga er i näsan.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

11Jag sände ödeläggelse bland er,

som när Sodom och Gomorra lades öde,

ni blev som en brand ryckt ur elden.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

12Därför skall jag låta förbannelsen drabba dig, Israel,

jag skall göra detta med dig.

Därför, Israel, bered dig att möta din Gud!

13Ty se:

Han som formar bergen och skapar vinden,

som förkunnar sina planer för människan,

som låter mörkret bli morgonrodnad

och går fram över jordens höjder —

Herren, härskarornas Gud, är hans namn.

5

Sorgesång och strafftal

51Hör den sorgesång som jag sjunger om dig, Israels folk:

2Jungfrun Israel har fallit,

hon reser sig aldrig mer,

hon ligger där övergiven på egen mark,

ingen hjälper henne upp.

3Så säger Herren Gud till Israels folk:

Den stad som tågar ut med tusen man

skall ha hundra kvar,

och den som tågar ut med hundra

skall ha tio kvar.

4Så säger Herren till Israels folk:

Kom till mig, så får ni leva!

5Gå inte till Betel,

sök er inte till Gilgal,

dra inte bort till Beer Sheva!

Ty Gilgal skall föras bort i fångenskap

och Betel bli till intet.

6Kom till Herren, så får ni leva!

Annars skall han härja Josefs land som en eld,

den skall förtära Betel och ingen skall släcka.

7Ni förvandlar rätten till malört

och slår rättfärdigheten till marken!

8Han som har gjort Sjustjärnorna och Orion,

som förvandlar mörker till morgon

och låter dagen mörkna till natt,

som kallar på havets vatten

och låter det strömma över jorden —

Herren är hans namn,

9han som låter förödelse ljunga över fästningen,

förödelse komma över borgen.

10Ni hatar den som för rättens talan i domstolen

och avskyr den som säger sanningen.

11Därför — ni som trampar på den fattige

och tar hans säd i skatt:

ni bygger hus av huggen sten,

men ni skall aldrig bo i dem,

ni planterar härliga vingårdar,

men ni skall aldrig dricka vinet.

12Ty jag vet att era brott är många

och era synder otaliga,

ni som förtrycker oskyldiga och tar mutor

och hindrar de fattiga att få sin rätt.

13Därför tiger den kloke i denna tid,

ty det är en ond tid.

14Sök det goda och inte det onda,

så att ni får leva!

Då skall Herren, härskarornas Gud, vara med er,

så som ni säger att han är.

15Hata det onda och älska det goda,

låt rätten råda då ni dömer!

Kanske skall då Herren, härskarornas Gud,

förbarma sig över spillran av Josefs ätt.

16Därför säger Herren,

härskarornas Gud, Herren:

På alla torg skall dödsklagan höras,

på alla gator verop.

Bönderna kallas till sorgehögtid,

till dödsklagan de som kan sjunga sorgesång.

17I alla vingårdar skall dödsklagan höras

när jag går fram bland er,

säger Herren.

18Ve er som längtar efter Herrens dag!

Vad får ni för glädje av Herrens dag?

Den är mörker, inte ljus —

19som när någon flyr för ett lejon

och möter en björn,

kommer hem, tar stöd mot väggen

och blir biten av en orm.

20Ja, Herrens dag är mörker, inte ljus,

töcken utan en strimma sol.

21Jag avskyr era fester, jag hatar dem,

jag står inte ut med era högtider.

22När ni offrar till mig och kommer med era gåvor

vill jag inte veta av dem,

jag vill inte se åt era offer av gödboskap.

23Låt mig slippa dina psalmer,

jag vill inte höra ditt strängaspel!

24Men låt rätten välla fram som vatten

och rättfärdigheten som en outsinlig ström!

25Frambar ni slaktoffer och gåvor åt mig

de fyrtio åren i öknen, Israels folk?

26Bar ni då omkring era gudabilder,

Sackut, er konung, och Kevan, er gudastjärna,

som ni gjort åt er?

27Jag skall föra er bort i fångenskap

bortom Damaskus, säger Herren,

vars namn är härskarornas Gud.

6

Dom över lyxlivet

61Ve de säkra på Sion,

de trygga på Samarias berg,

gräddan av det främsta folket,

dessa som israeliterna tyr sig till!

2Far bort till Kalne och betrakta dess öde,

fortsätt till Stora Hamat,

far ner till Gat i Filisteen:

är ni bättre än dessa riken,

är ert område större än deras?

3Ni vill skjuta ifrån er olycksdagen

men drar över er våldets välde.

4Ni ligger på elfenbenssängar

och latar er på era soffor,

ni äter lamm från hjorden

och gödkalvar som ni fött upp.

5Ni skrålar till harpa

och diktar allsköns sånger som David,

6ni dricker ert vin ur offerskålar

och smörjer er med finaste olja,

men Josefs undergång bekymrar er inte.

7Därför skall ni gå främst i fångtransporten,

då blir det slut på svirarnas skrål.

8Herren Gud har svurit vid sig själv:

Jag avskyr Jakobs stolthet,

jag hatar dess borgar,

jag skall prisge denna stad och allt som finns i den.

9Även om det skulle finnas tio överlevande i ett och samma hus, så måste de dö. 10Endast några få skall bli kvar för att bära ut de döda ur huset. Och om någon säger till en som är inne i huset: »Är det någon mera där?« och får till svar: »Ingen!« så skall han säga: »Tyst!« Ty Herrens namn får inte nämnas.

11Se, när Herren befaller

slås de stora husen i spillror

och de små blir till grus.

12Inte springer hästar över klippor,

inte plöjer man havet med oxar,

men ni förvandlar rätten till gift

och gör rättvisans frukt till malört.

13Ni gläder er över Lo Devar

och skryter: »Har vi inte av egen kraft

erövrat Karnajim?«

14Men nu, israeliter, bådar jag upp ett folk mot er, säger Herren, härskarornas Gud, ett folk som skall ansätta er från Levo-Hamat ända ner till Aravaströmmen.